Politik är väl just fri tanke, åsikter och lust att påverka...

Diskussionen om huruvida folkpartisten Camilla Lindberg blivit hindrad att sitta med i Signalspaningsnämnden eller inte är på tapeten just nu. Hennes gruppledare Johan Pehrson tycker att det är OK och inget konstigt alls med saken. Hon har fått en annan roll och det är så det är menar han. Man kan inte alltid få som man vill. Det vet väl alla i och för sig. Men just i politiken så kan man ändå tycka att det är just engagemanget för olika frågor som borde styra var man hamnar. Visst kan det bli jobbigt med en person som inte alltid är medhållande, men å andra sidan så är det faktiskt nödvändigt att vända på olika stenar - för hur ska det annars gå framåt?

Men det intressanta i den här frågan är också något annat. Och det är hur vi hanterar människor i politiken. För min del är politik just att ha åsikter, viljan att påverka och förändra och tillåta tanken att löpa och vara fri. Dessvärre så tycks det inte vara så. På det lokala planet har jag har själv blivit uppmanad att kanske hålla mig undan från väljare på Torget här hemma för att jag är emot FRA-lagens utformning och liknande lagar som inskränker den personliga integriteten. Detta för att undvika misshag på högre nivåer i hierarkin förmodligen. Det sjävklara att man inte diskuterar FRA-lagen på torget med den som är förbannad på skolornas utformning i kommunen, eller hur skattemedel används verkade inte vara det viktiga. Utan just hur man uppför sig och att man har de rätta tankarna.

Politik har fler dimensioner, en del är den ideologiska grunden och att man slåss för exempelvis värnandet om en fri tanke, möjligheter att uttrycka den och diskutera öppet. Respekt för att all inte tycker lika. En annan del är att i politiken finns det lika mycket skit i hörnorna som i vilken annan stor organisation som helst. Det handlar om makt, det handlar om tolkningsföreträden, det handlar om att vara på "rätt" sätt, det handlar om att beundra rätt personer, det handlar om att inte ta eget utrymme utan hålla sig inom det som andra tillåter. Man blir aldrig guru i sitt eget land om inte annan "rätt" person tillåter det. Så är det alltid och det gäller som sagt i alla sammanhang där människor rör sig i grupp.

Att det ser ut som om fp nu petat undan Camilla Lindberg till en mer undanskymd plats är väl inget annat än ett svek mot väljarna egentligen? Samtidigt som det är ett sätt att få lugn och ro och ordning i leden. Men är inte politisk verksamhet just att röra om lite i grytorna? Christian Ekström på PR-byrån Sund Kommunikation menar att det är ett misslyckande för politiken att peta undan Camilla Lundberg och statsvetaren Svend Dahl säger till Nyheterna24 att "en smart partiledning brukar inse att det finns en poäng i att ha ett antal profilerade politiker som tycker olika och sticker ut". Det kan man lätt hålla med honom om, men förutsättningen är nog som skrivet ovan. Det gäller att man tycker olika på "rätt sätt". Ty karriäristerna tar i alla sammanhang chansen att ta platsen på scenen från idealisterna. Kosta vad det kosta vill uppenbarligen. Det spelar ingen roll vilken typ av organisation det handlar om.

Hos HAX-bloggen finns kommentarer kring folkpartiet, signalspaningsnämnden och Camilla Lundberg. Folkpartiets gruppledare Pehrson ger i en kommentar sin syn på det hela. Bedöm själva. Men visst vore det önskvärt med fler fria tankar i politiken. det borde vara mer inspirerande och inte så instrumentellt. Eller hur?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, demokrati, fri tanke, alliansen, moderaterna, politiska partier