tisdag 17 februari 2009

Vad ska vi göra då...

Moderaternas nya förslag, artikel i DN, om att ha en hårdare invandringspolitik utlöste så många trista kommentarer att Aftonbladet blev tvingade att stänga ner möjligheten att kommentera artikeln. Det säger verkligen något om vilken kontroversiell fråga det här är.

Man blir upprörd på olika sätt. Magnus Andersson ordförande i centerns ungdomsförbund är upprörd och känner obehag inför förslaget och skriver ett öppet brev till partiledarna i alliansen.

Jag kan inte i princip se att det är något fel i att det finns vissa regler i samhället som gäller för alla, oavsett var man kommer ifrån. Ur samhällets synpunkt, eller individens, så är det ingen hit att vara kriminell till exempel. Det är inte mindre allvarligt att vara kriminell om man är invandrare eller infödd. Därför så förstår jag inte riktigt upprördheten över just den saken. Inte heller varför modertarna skriver om det som man gör. Det finns väl skapligt hårda regler redan idag? Det verkar inte precis vara det lättaste att få ett svensk medborgarskap.

Dessutom att den som kommer hit får hjälp att etablera sig för att livet ska fungera i Sverige är väl inte heller så konstigt egentligen? Varför ska det vara helt villkorslöst, det är det inte för någon. Möjligen att ordet "kontrakt" aldrig borde ha uttalats.


Det är här vi kommer in på det instrumentella tilltalet som gör alla så upprörda. Det vore bra mycket bättre om man i politiska manifestationer överhuvudtaget kunde försöka få fram nyttan med de förslag man framställer. I ett Europa där vi talar om att vi ska motarbeta protektionism så faller väl de här diskussionerna om invandring och integration lite snett. Det kan inte bara handla om krav och tumskruv som centerpartisten Federley utrycker det.


Frågan man kan ställa sig är varför allting alltid tas ur sitt sammanhang? Det finns problem med invandringen det kan ingen säga något emot. Ingen vill dock ta i problemet själv och när någon kommer med förslag till lösning så betraktas det som rasistiskt och främlingsfientigt. Det är inte bra som det är idag - vad ska göras? Ska allting bara fortgå som det varit? Det undrar jag med öppna sinnen... och önskar mig en mer människovänlig attityd i integrationspolitiken, men därtill inte vare sig villkors- eller ansvarslös. Som Segerfeldt säger, man måste vara öppen och tala om saker, även det som känns obekvämt. Det är ett förslag från moderaterna det här. Synd bara att det är så hårt och fyrkantigt uttryckt, man bjuder omgivningen på möjlighet till förklenande omdömen. Men som sagt vad ska man göra?

Uppdatering: Jag ser att Johan Ingerö har tagit sig tid att kommentera punkterna. Läsvärt.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

























(Aftonbladet)

2 kommentarer:

jenku sa...

"Jag kan inte i princip se att det är något fel i att det finns vissa regler i samhället som gäller för alla, oavsett var man kommer ifrån. Ur samhällets synpunkt, eller individens, så är det ingen hit att vara kriminell till exempel."

Men just så är det ju inte. Invandrare får ju gärna strängare straff för samma brott plus att de dessutom riskerar utvisning, dvs de straffas betydligt hårdare än svenska medborgare. Så är det redan idag och en skärpning av reglerna gör orättvisan bara ännu större.

Unknown sa...

Det här är en riktig skit fråga att dra något vettigt ur. Det nämner du också i ditt inlägg. Kanske lyckades du få det som behöver sägas sagt. Det här jälla skit snacket att alla ska kastas ut är sånt skit tänk så det nog går direkt från r-v hålet till munnen utan att passera huvudet. För människorna de vill ska åka hem är födda i Sverige så resan blir inte så lång.
Troligen k-kade debatten ur redan nån gång på -60talet. När en massa arbetar invandring från länder som finland tex kom. Dom går fortfarande omkring i Upllands-väsby och kan inte mer än enstaka ord på svenska. De familjerna kan inte delta i samhälls debatten och hänga med på vad som händer i väsby centrum på nätterna. Men skylla på dom kan man inte göra. För när domkom fanns inga regler för huvudtaget. Jag tror stenhårt på enkla men tydliga krav på vad man som svensk medborgare bör veta för att kunna vara endel av det samhälle man ändå lever i. och hade det funnits någon sådan från början så hade de som kommer nu fått hjälp av de som redan är här. Hur man ska knäcka den här nöten utan att nån känner sig trampad på vet jag inte.