Inte bara Wanja det handlar om...

(SvD)

Rubrikerna slår emot. Nu ska Wanja Lundby-Wedin fås att avgå. Drevet mot henne är hårt och hänsynslöst. Dessvärre så är det möjligt att det kravet tar udden av det viktiga i frågan. Styrelseansvaret för fattade beslut. Wanja L-W har inte suttit ensam i de styrelser som nu är föremål för betraktelse. Det finns fler som bär ansvar här. Glöm inte det. Expressens ledare skriver också att det inte bara handlar om Wanja, det är fler som bör ta ansvar. Man kan också diskutera rimligheten i att en person har så väldigt många uppdrag och sitter på flera stolar. Det gäller inte heller bara Wanja L-W.

I princip är det inte några problem att vissa får mer lön och har förmåner som inte är lika som andras. De kan gärna få mycket. Det är OK. Problemet är dock att ingen verkar kunna räkna. Jag skrev tidigare om styrelseansvar och räknenissar när Percy Barnevik fick ohemula summor i pension, man vände sig då mot honom i stället för mot dem som räknat fram och de som skrivit på avtalet. Även där blev det fel fokus.


Avtalen vekar bara dra iväg och så säger man - Oj då, blev det så mycket. Det hade vi aldrig tänkt. Är det något som är lätt att räkna med så är det väl siffror ändå? Kan man inte själv får man väl fråga.

Gör inte Wanja L-W till ensam syndabock nu - då kommer den viktiga frågan i skymundan. Styrelseansvaret. Det är det som borde diskuteras. Hur många styrelser kan man sitta i samtidigt och göra ett bra och ansvarsfullt jobb? Heidbrink är inne på liknande tankar, det är inte bonusarna som är det viktiga. DNs ledare tar upp ansvarstanken för styrelseledamöter idag.

Det är inte heller Wanja som enskild person som ska diskuteras nu utan systemet och graden av ansvar som det medför att sitta i en styrelse. Hon är inte ensam. Det vore synd att bara sopa problemet med nickedockor i styrelser under mattan. Det finns många såna. Den interna kritiken från LO-håll finns. Vissa har förtroende och andra inte. För Wanja alltså. Men det handlar som sagt inte bara om henne. Mona Sahlin har också blivit grundlurad, på ett av sina bästa vapen mot borgerligheten, moralen... Maud Olofsson agerar lite populistiskt nu och sätter stopp för bonusar i statliga företag. Har regeringen verkligen tänkt till på frågan eller flyter man bara med nu? det är inte bonusarna och rörlig lön i sig som är problemet utan hur de beräknas och hur avtalen skrivs. Eller hur? Det kan finnas en anledning att fundera som PJ A Linder gör. Ska staten verkligen äga företag?

Radarblogg kommenterar. Det gör också bloggen walkthetalk. Sossebloggen Arvid Falk satsar på att förflytta fokus och frågar sig varför borgerliga bloggare inte skriver om jobbkrisen. Inte ett ord om bonusarna med koppling till LO. Zac skriver om blögd, rödhjärtad dumstrut.

Sammanfattningsvis: Gärna hög lön, gärna bonus. Men styrelser måste stå för vad de gör och kanske framför allt veta vad de gör och ta ansvaret för det.

Uppdatering: PR-konsulter poppar alltid upp med förklaringar. Idag är det Westander som analyserar vad Wanja gjort för fel. Jag menar att det finns en fara i att generalisera allt för mycket och säga vad som var fel. Ty omgivningen är inte en och samma person utan har alla olika ingångsvinklar på det som sker. Man tolkar alltid sin omgivning utifrån det man redan vet och de fördomar som vi har.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Wanja Lundby-Wedin, LO, AMF, bonusar, kris , Kent Persson uppdaterar.