Nu publicerar vi frukostens åsikter...

Förr satt vi vid frukostbordet med var sin del av morgontidningen och gafflade med varandra.

Har du sett det här, det för djävligt. Titta, det var en bra grej. Snygga klänningar. Vilka huspriser det är i Stockholmstrakten. Nu får politikerna ge sig. Det går inte att lita på någon. Vi måste ha fler poliser. Åh alla dessa huliganer, man blir galen... Men har du sett här, det är inte klokt. Men det är ju hon - och han. Var inte han gift med henne förut...

Ni känner igen er. Eller hur?

Dessutom så pratade man ofta för döva öron, för höga vederbörande mitt emot satt kanske i helt andra tankar och var fördjupad i andra artiklar i en annan bilaga. Som att prata med väggen ibland.

Idag har man sin blogg och kan prata direkt ut i etern och rent av möta någon som är intresserad av samma sak som man själv. Stjärnor och musik uppstår och så börjar man byta erfarenheter och dela kunskaper och tyckanden. Rätt som det är så är det många som tycker om nå´t som är fel eller rätt för den delen. Det varierar precis som i vanlig kommunikation. Då blir det grupparbete och frågan tar nya dimensioner, ibland av sällan skådat slag.

Det är klart att det kan börja dallra då i ett tidigare medium som fått stå oemotsagt och bara tryckt ut sina egna åsikter som andra fått ta för givna, oavsett om de varit grundade eller ej.

Liza Marklund har återigen varit på scenen och tryckt ur sig en krönika. Den blev lite fel och många har kommenterat den. Jag funderar lite över just det där att få stå oemotsagd, det är inte så lätt längre för journalister inom traditionell media, de måste börja kolla sina källor och uttalanden. Plötsligt så bevakas nämligen det som sägs av en hel hoper med männsikor som vet bättre. Att det tar sig märkliga uttryck är en annan sak.

Men kolla de olika avdelningarna i en tidning. Berglin och ledarsidan kan uttrycka sig om samma sak men gör det med olika medel. En krönikor använder annan stil än en reporter. Tycker att man skall likna bloggarna vid dessa olika avdelningar inom traditionell media, för uttryckssätten är lika många. En del har finess och andra är mer plumpa. En del texter har mer kvalitet än andra.

Anders Emretsson skriver idag på Millan där han menar att det finns en omognad i bloggosfären och att det mest handlar om en slags spegling av sig själv i denna sfär. Jag håller förstås inte med honom fullt ut, jag kan förstå att han gärna vill att klimatfrågor ska få större utrymme eftersom det är hans intresseområde. Det gäller att samla sina egna trupper Anders. Det händer mer och mer på nätet trots allt och att det blivit så att många av oss reagerar mest på sådana frågor är självklart. Men en fråga som den personliga integriteten är enligt min mening minst lika viktig som klimatfrågor.

Vad gäller Marklund och hennes senaste utspel så är det nog mer en miss i arbetet. Lite slarvigt och divaaktigt kastar hon ur sig en uppgift, som hon säkerligen/uppenbarligen inte själv kollat och räknar med att omgivningen ska köpa den utan prut. Men se den gubben går inte alltid hem numera. Däremot så blir det säkerligen en överraskning när vågen med full kraft slår tillbaka.

Det är inte lätt med "kvalitetsjournalistik" längre, den får sällan stå oemotsagd. Mymlan har skrivit en intressant artikel om detta - riktig journalistik , bra läsning. Anders Mildner reflekterar över trollen, både på papper och på nätet. Han tar också upp vikten av att ta informationssamhället på allvar, ty det håller på att leda till att anonymiteten kan förbjudas.

Chefen får gå in och göra rättelser. Det hade tidigare handlat om ett par rader genmäle på undanskymd plats, men nu får felaktigheterna större utrymme. Det är bra. Tycker till gör också medarbetarna på Expressen. Läs vad Isobel tycker. Stolt men inte helt nöjd är hon...

Sammanfattnignsvis så kan man säga att det numera handlar om interaktion och tvåvägskommunikation, dialog helt enkelt. Det är inte längre envägskommunikation och det är klart att det får konsekvenser innan vi vant oss vid detta. Att inte få stå oemotsagd är jobbigt då måste man vara mer aktiv själv och veta att man har på fötterna. Allt som står i tidningen är inte sant, men det visste väl de flesta redan?

(intressant)

Massor med länkar och tankar kring frågan ovan hos Satmaran (tänk att jag kallades just detta av min lillasyster när vi var yngre, undrar varför? Det var hon som knyckte mina kläder...)

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, media, marklund, kritik, interaktivitet, bloggbävning, dialog, internet, bloggar