Obama river upp Bush övervakningsmodeller...

Uppdatering: Inser att jag var ganska tidig med det här efetrsom det skrevs igår - i dag skriver SvD lite mer utförligt om Bush längtan efter övervakningssamhället.... Och här kommer lite mer läsning i ämnet.


När FRA-debatten pågick som värst så handlade det mest om den personliga integriteten. De flesta av oss som var emot lagen visste hur internet fungerade och att det var helt omöjligt att särskilja svenskars trafik från annan. Ingen vad jag minns hade något emot underrättelsetjänst. Det var metoden som ifrågasattes. Att alla svenskar skulle bli föremål för genomlysning av sin digitala kommunikation oavsett om det var nödvändigt eller ej.

Det var helt uppenbart att det talades olika språk och att man från regeringens sida nog trots allt inte hade haft riktig koll på just det här, det lät faktiskt på ministrar som om de trodde att det gick att avskilja post liksom man kan göra med kuvert med utländskt frimärke. Allt debacle till trots kring vem som röstade hur och vem som var emot och vem som var regeringsduglig och liknande så blev det fel. Det blev för många dimensioner inblandade och de mötte aldrig varandra.

Visst fanns det en slags välmening i det lappande som kom till i Riksdagen i juni förra året, men det gick nog lite väl fort för nu visar det sig att det ställer till problem i andra forum. Plötsligt (eller inte) så visar det sig att SÄPO inte kan signalspana som de vill och tycker sig behöva. Statsministern börjar tala om att öppna upp en egen kanal för dem. Det är bara ännu en förstärkning till att det inte var så bra från början med FRA-lagen. För i så fall hade man sett hela bilden och rivit upp lagen och gjort om den och inte blundat på rund av en massa formalia. har man inte gjort nu. Varför är verkligen en fråga att ställa. Helhetsbild måste väl ändå någon ha när det gäller såväl medborgarnas personlig integritet som de hotbilder som eventuellt finns mot Sverige som nation och mot enskilda medborgare.

Vågorna gick höga och nog kom det in protester presenterade på allsköns sätt, men de flesta var seriösa och kunskapsfyllda. Personligen tror jag inte på att kalla statsministern och andra för korkskallar och dumhuvuden, för det är de inte. Tvärtom kan det nog få motsatt effekt, och de seriösa ansatserna försvinner i bruset.

Men nog skulle jag önska att statsministern tar sig igenom sina filter och börjar se på den här frågan med ett större intresse och inte så fragmenterat som det nu verkar vara. Gärna funderar till lite över allvaret i protesten. Självklart kan inte en statsminister ha tid att bry sig om alla detaljer, det ska finnas rådgivare till sånt. Men om de inte lyssnar på omgivningen, då blir informationen som den blir också. Introvert och plötsligt upptäcker man oj då, det här var väl inte så himla bra. Övervakning vill vi inte ha. Bara för att möjligheter ges så behöver man inte utnyttja dem.

Vad är det för nytta med att skydda oss om vi inte känner oss fredade i vårt privatliv? Skadan är då redan skedd. Tilliten försvunnen och vi känner obeahg. Inte är det väl ett sån´t samhälle vi vill ha? Det vore skönt om det slogs fast en gång för alla och att fler fick höra att det finns en mänsklig och medkännande sida av politiken också. Den man möter på i korridorerna.


Förvisso har DN i helgen försökt få till att motståndet mot FRA inte hade någon substans egentligen utan var ledd av mystiska personer och ganska usla PR-konsulter och eftersom de faktiskt inte lyckades i sitt uppsåt - att stoppa lagen. Dessutom har man sått en tanke att det är regeringen som ligger bakom den där artkeln för att förringa motståndet som fanns mot FRA-lagen. Per Agerman skriver Grattis FRA och analyserar DN-artikeln från en annan vinkel än jag själv gjort. Per skriver också på bloggen Frendo som är en riktig guldkälla till diskussionen om den personliga integriteten och vår rätt att dela med oss av våra åsikter, även anonymt.


Dock så har en av de mest frekventa motståndarna IT-experten Mikael Nilsson som startade stoppafralagen.nu påbörjat en sammanställning av hur det hela gick till utifrån ett bloggperspektiv som väl också får lov att sägas var ett kunskapsdrivet sådant. Ett stort grupparbete som skedde över internet. Jag rekommenderar politiker den läsningen. Det borde ge ett vidare perspektiv på frågan utifrån ett medborgarperspektiv och det är mycket viktigt.

Om det var så att det finns ett löfte till Bush i bakgrunden, han ansåg sig kunna avlyssna allt utan att skämmas ett ögonblick, så kan man glömma det nu, ty dokumenten gäller inte längre. Enligt Department of Justice, daterat den 2 mars 2009.

"Den 15 januari 2009, bara ett par dagar innan Barack Obama tillträdde som president, informerade den avgående regeringen de egna om att dokumenten inte längre var giltiga."

Tänk om vi kunde börja om med den här historien från början igen. Hur bra vore inte det? Om det finns någon svensk namnteckning på något dokument kanske den inte heller gäller längre? Kolla detta vet jag.

Det finns många olika verkligheter, onekligen.

(intressant)

Mer om detta på news.com.

Läs även andra bloggares åsikter om politik, övervakning, USA, regeringen, FRA, personlig intergitet, alliansen, internet, samhälle