Sa han, sa jag, sa du, nejhej du...

Idag är det Göran Tunhammar som har varit kompis med Elvhagen länge som är på tapeten för att ha lurat AMFs styrelse. Detta framgår tydligen av ett internt styrelseprotokoll som SvD tagit del av. Nu kan man väl undra vad ett internt styrelseprotokoll är förstås. Är det någons anteckningar? För det brukar inte stå i protokoll att någon vägrat svara på frågor. Om inte frågor får svar och är tydliga så är kutym att man skjuter dem framåt för att tas upp när mer fakta framkommit. Men det förutsätter förstås att man ställer frågorna.

Protokoll justeras och skrivs under som bekant och de godkänns alltid av styrelsen. Därför vill jag ifrågasätta att ett styrelseprotokoll kan användas som underlag att dra slutsatser om vad som sades vid ett möte 2004. Man måste ställa den frågan och inte dra iväg nu. För det kan ändå inte stå i protokollet att Göran Tunhammar visade en sur min när han fick frågor om pensionsavtalet? I så fall är det skrivet som ett sladderprotokoll från ett scoutpatrullmöte när man var i 11-årsåldern, så det tror jag helt enkelt inte på. Det låter mer som om någon "känslomässigt" tolkat ett gammalt protokoll. Har aldrig sett ett bolagsprotokoll där det står att ordföranden visade en sur min eller vägrat att svara på frågor. Ett sådant protokoll skulle helt enkelt aldrig ha godkänts. Sånt som ska döljas finns inte med i protokoll. Så trovärdigheten faller för min del.

Om det nu är så att styrelsen inte fick veta så mycket om siffror och avtal så borde de ha frågat. Att frågan kom upp sist på dagordningen är inget skäl till att bara låta den blåsa förbi. Eller hur?


Det som stör särskilt nu är den "känslomässiga" rapporteringen av det som hänt. Alla är lurade, dragna bakom ryggen men ingen vet egentligen av vem. Försök görs att lägga bollen i olika knän nu för den är het att ha i sitt eget. Tycker inte heller att det håller att tala om etik och moral bakåt, däremot borde diskussionen handla om vad som ska gälla framåt.


Har något brottsligt begåtts - då är det polisen. Har något allmänt klantigt, slarvigt begåtts - då blir det till att ta ansvar. Har någon varit ful och mörkat för andra -då blir det till att skämmas, dumstruten på. Rent principiellt så bör man se över rutinerna. Styrelsen bör ta sitt ansvar och då handlar det inte bara om enskilda.

Den här typen av skandaler är inte ny precis. Det svallar upp känslor. Elisabet Höglund beskriver sin egen erfarenhet av när Stig Malm avgick. Hon blev mordhotad, eller kände sig mordhotad kanske man ska säga. Rubrikerna blev naturligtvis dramatiska. Det är både intressant och nyttigt att få en återkoppling bakåt i tiden.

För mycket känslor inblandat i den här debatten. Mer fakta efterlyses.

(SvD)

(intressant)
Flera bloggar på Knuff
Läs även andra bloggares åsikter om politik, matematik, regeringen, näringslivet, bonusar, ansvar, Wanja Lundby Wedin