Upp med strutshuvudet ur sanden nu och ta integriteten på allvar…

Personlig integritet har varit på tapeten det senaste året, inte minst genom en hel radda lagar med olika innehåll som inkräktar på vårt innersta och privata liv, vår personliga integritet. Digital kommunikation skulle avlyssnas med FRA-lagen, vilka film- och musikfiler som laddas ner/upp kollas med Ipredlagen med benägen hjälp av en industri som har fått fullständigt fnatt och jagar alla och en var efter datafiler som de anser är illegala. Det snarare är särskilt patetiskt just nu då tekniken har passerat den typ av fildelning man håller rättegång om med TPB och kräver skadestånd som vi aldrig hört talas om i Sverige förut.

Enligt en ny undersökning som Sifo gjort för SvD så visar det sig att väldigt många är emot Ipredlagen, ansvarig minister framhärdar dock att det är en politikers uppgift att även utforma obekväma lagar. Jag kallar det strutsmentalitet. Det handlar också om respekt för väljarna. Inte minst att ta Datainspektionens farhågor på allvar. De har tagit fram en utmärkt rapport kring de olika lagarnas konsekvenser för den personliga integriteten. Det övergår mitt förstånd hur man kan negligera deras kunskap och insikter på området.

Detta handlar inte om att skydda livhanken på befolkningen eller landets gränser precis utan att skydda en industri som är på väg bort på grund av en teknikutveckling som pågått under många år nu. Steget måste tas framåt inte bakåt. Skivaffärer stängs idag, på grund av denna utveckling. Fysiska distributionsformer behövs inte längre. Det händer hela tiden. När såg ni en butik som sålde manuella skrivmaskiner senast?

Visst ska artister ha betalt för sitt nedlagda jobb och visst ska den som gör olagliga affärer på fulkopiering sättas dit. Men vi måste diskutera upphovsrätten nu, att förlänga den till 95 år som nu diskuteras är helt absurt. Christian Engström har skissat på alternativen och visar på att fem års skydd skulle räcka bra. Lagens möjliga konsekvenser skriver bloggaren copyriot om här – korporativism, ”politiskt system där statens uppgifter helt el. delvis övertagits av korporationer (yrkessammanslutningar, näringsgrenar)” (Bonniers svenska ordbok). Det ser inget vidare ut ur det perspektivet.

Den enskilde som behöver skyddas
Den som har lite koll på datorer och allt man kan göra med dem om man får lov, vet att det är den enskilde som behöver skyddas inte tillåtelsen att utveckla och använda alla funktioner som är möjliga. Samkörning av alla möjliga uppgifter är enkelt, men tolkningen av dem sedan kan bli lite hur som helst och få förödande konsekvenser för enskilda.

Därför måste varje lag i den här riktningen behovsanalyseras in i minsta detalj. Socialantropologer och beteendevetare och jurister bör arbeta tillsammans med dem som vet hur långt tekniken kan nå. Detta för att sätta relevanta begränsningar. För det är sådana som behövs nu när allt går att göra.

Datainspektionen varnar nu för ett nytt EU-direktiv på samma tema som flera av de andra lagarna. Inspire - Infrastructure for spatial information in Europe heter det och syftar till att skapa en europagemensam infrastruktur om bland annat människors hälsa.


"Datainspektionen varnar nu för att ett införande av direktivet i svensk lag "kan få långtgående konsekvenser för den personliga integriteten eftersom bland annat uppgifter som rör människors hälsa kan bli tillgängliga för både allmänheten och myndigheter". (SvD)

Johan W på bloggen mitt-i-steget har läst Datainspektionens farhågor vad gäller Inspire och menar att djävulen finns i bilagorna. Han tar upp hårresande exempel. Det gör också HAX som är bekymrad över vilka tolkningar och konsekvenser olika uppgifter kan få i olika länder. Det handlar här om ACTA. Anders Widén funderar också han över den uppsjö av lagar som dundrar in över internet. Obama tycks plötsligt lika hemlig som Bush menar Karl Sigfrid. Varför det kan man undra. Vad är det som pågår?

Det kan vara möjligt att man från politiskt håll inte tycker/tror /anser att det här är så allvarligt, det är inte meningen, det händer inte här. Men bara att farhågorna ställs och möjligheterna finns är illa nog och torde föranleda politisk eftertanke. IMHO. Vill vi verkligen ha det så här?

PS. Delar av denna text publicerade jag i går kväll, men av någon (troligen klumpig) anledning så lyckades jag ha bort texten. Men tack vare Tomas som hade den lagrad fick jag den tillbaka och nu har jag dessutom skrivit om den. Tack igen Tomas. DS.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om Läs även andra bloggares åsikter om politik, personlig integritet, regeringen,


(Aftonbladet) (Expressen)