Abu, Utkastarverket och en bokhylla...

Det snackas mycket om hur vi ska ta hand om våra invandrade vänner. Mycket formulär blir det - men hur fungerar det i praktiken egentligen? Man kan undra. Stefan skrev en betraktelse från verklgialivet. Ska det vara så här? Var finns flexibiliteten i systemet, var finns pragmatismen? Varför alla dessa hinder, riv dem...


Mary!

Nu skall jag ta och tala om för dig vad jag tycker om den svenska flyktingpolitiken.

Ja då var det klart då. Imponerande fort: Det var två timmar sen vi träffades på Söder för första gången och Abu har nu monterat min bokhylla. Det tog mig och två andra sex timmar. Abu är nämligen en snickare och en snabb sådan.

Vad som är mindre bra är att han är en jordansk snickare. Det gör hans meritlista och framtid i Sverige enkel.
Ali har jobbat, jobbar och kommer med största sannolikhet att få jobba med yrket att skära kött från en snurrande rulle, föra
ned det i pitabröd och servera.

Lite senare på kvällen skjutsar jag hem Abu, hans tjej Lena och lille Ali till deras hem i Vårby. När vi kommer upp i lyan så visar han mig sitt gesällprov. Det finns alltså länder där snickare och konstruktörer anses vara ett fint yrke och där kriterierna och kompetensnivåerna är annorlunda än de vi har i Sverige. Alltså nivåer som: Ha dragkrok på bilen, kunna dricka en pilsner en fredagslunch, prata i mobiltelefon, kunna prata högt mestadels med vokaler och kunna bygga fantastiska sommarställen på låg lön.

Abus gesällprov är vackert. Han har skurit ut ett islamskt trä-ornament i tre delar. Som en tavla. Den är flera meter bred och jag uppskattar den till minst två meter hög. Den är verkligen formidabel!

Då blir jag rasande och illa berörd.
Varför får inte detta fullblodsproffs jobba?

Jag är inte förvånad. Inte förvånad över att en som kan skära ut och snida
ett lamm i trä får stå och skära lammkött.

Låt oss ta en titt på hur vi behandlar invandrare över 25 år och flyktingar och då denna skumraskverksamhet ständigt är i rörelse och omgruppering så har jag valt att kalla det ständigt namnbytande verket för Utkastarverket.

Utkastarverket beslutar dagligen att kasta folk ur landet. Polisen utlänningsavdelning rekommenderar dagligen Utkastarverket att besluta att kasta folk ut ur landet. Polisen kastar, på Utkastarverkets av polisen rekommenderade instruktioner, dagligen folk ut ur landet.

Svensk invandringspolitik är inte bara ett exempel på kosmetikapolitik, skenhumanistiskt valium och konstitutionellt fejkande.

Nej, invandringspolitiken är just politik.
Alltså, politik som stöps av ideologiska skäl.

Ett exempel på det är att vi under olika perioder gullat med särskilda folkgrupper. Under tidigt 70-tal så pumpade Sverige in folk som flydde från Chiles diktatur medan vietnameser som flydde den nya regeringen, alltså den som skapades av det då älskade FNL och Nordvietnam, fick även dom tillträde men då bara 400 stycken. Alltså den internationellt utställda minimum kvoten.

Denna "förkärlek" för särskilt snuttiga grupper ser man tydligt under 70- och 80-talet. Folkpartiet har alltid haft en förkärlek till syrianer, socialdemokraterna har haft chilenare samt lite andra, vpk en förkärlek för turkar (bara kurder dock). Afrikaner och araber är politiskt passé och alltså inte lika mycket värda som andra högre stående raser. Skulle en katastrof av stora mått ske i Israel skulle Göran "Storpotäten" Persson själv flyga ned en Hercules till Tel Aviv för att hjälpa till innan ens nyheten blivit faktum.

Invandringspolitiken är inte heller driven av någon som helst välvilja eller humanism.

Det fick åtminstone reportern Staffan Heimersson erfara när han under 80-talet intervjuade Utkastarverkets Björn Weibo och Georg Palmlund. En av dom (jag minns faktiskt inte vilken) blev presenterad en siffra runt 30. Denna siffra hade uppkommit när man genom gediget grävande konstatera den konkreta dödssiffran på ett antal utkastningar.

Heimersson fick då kommentaren:
"Jag tycker inte siffran är speciellt hög."

Utöver det har Utkastarverket även hållit sig med så kallade "cirkulärmeddelanden" som gäller över den vanliga lagen och har tillämpats när man på godtyckliga och idiosynkratiska grunder kastat ut synnerligen svårtutkastade personer, ut ur landet. Exempel på det är Antony Swerling som var en engelsk docent på Strindberg.

De som stannar kvar i detta underutvecklade lilla skitland får smaka på mer av denna inskränkthet. För det har aldrig funnits någon egentlig vilja att släppa in invandrare på allvar i samhället!

Bra exempel på det är de högutbildade invandrare som under ett halvt sekel har höga examen i bagaget men lämnas till att köra tunnelbana, baka pizza eller städa. Den a-kassa en marockans doktor med 200 poäng får från AEA motsvara en praktsvensk med 20 poäng. När dessa övergrepp har skett har LO, praktsvenskarnas finaste organisation, stått och tittat på. "LO är svenskarnas fack inte vårt", sade invandraren och gaphalsen Michael "Död åt alla blonda svenska vikingar" Alonzo 1985. Inte ens på integration får invandrare bestämma för vi väntar fortfarande på vår första invandrare som integrationsminister.

Detta är det egentligt verkligen hemska: Att vi i Sverige som med världens högsta skattetryck skrämt iväg en stor del investerare, kompetens och akademiker skulle kunna ha ersätt denna med nya och friska impulser och personer utifrån. Men icke då.

Det handlar dock inte bara om utbildning. USA är inget föregångsland men en stor del av landets framgångar bygger på att det är just byggt av invandrare som flytt från sitt förflutna, svält eller terror för att bygga sig själv en bättre tillvaro. Dessa människor har så kallade "nybyggarandan". En glöd. En vilja att bryta mot det vedertagna och börja om. Jag har själv gjort det och haft andan men jag hade turen att få min glöd tillvaratagen av det engelska samhället.

Denna glöd får i Sverige svalna på flyktingförläggningarnas handläggningstider som kan vara år, den får svalna bakom bussratten i väntan på omskolning, den får skära kött på kebaben på Götgatan och den blir till is när vi lämnar invandrarna att själva tyna bort i cementkaserner som byggdes på betryggande avstånd från storstäderna.

Detta är den verkligen rasismen i Sverige för rasism innebär inte bara att man tycker någon är dum, mindre värd för att han är svart:

Nej, det innebär även och mest att man medvetet och omedvetet tror att man är bättre!

Det är bara det att här i Sverige så skyddar vi detta argument på praktsvenskt vis: Nämligen i grupp.
Alltså VI är bättre, rikare och har en bättre utbildning och så vidare.

DET är rasism!

DET är ett fundament till problemet. Glöm den välfriserade pilsnerpöbeln, internetnarcissism och andra små ilskna skitar som södra Sverige håller sig med och som målas upp som demokratihotare och korsbrännare av kvällspressen.
Deras värld och visioner krymper då vi beblandas mer och oftare.

TV4 och andra kosmetiskapolitiska organ har för vana, genom stora påkostade kampanjer och galor, att tala om att det är detta ljusskygga lilla skrå som är rasismen i Sverige. Det är inte så. Det är inte dom som är problemet.

Antirasism-kampanjerna är sprungna ur samma låga drift som fick oss att vilja ta emot invandrare: Nämligen att plåstra om det svenska världssamvetet så vi kan sova i bättre om nätterna.

Vi hör denna rasism när vi pratar om den svenska modellen som bra, vi märke det när man läste Palmes svammel om att Sverige hade världens bästa skola eller rikaste land, vi ser den när vi skall tillsätta en förbundskapten i fotboll då det måste vara en svensk eftersom dom måste förstå våra kulturella särart och den blir tydligare när samme journalist skriver att de svenska utlandsproffsen är bättre på lagarbete. Du hör den när tjänstemän fnissar åt utlandet som har mutor. Du märker den när det du pratar med medelklass-mamman som aldrig varit längre än Mallorca. Hon tror att England har större fattigdom, segregation och utslagning. Frankrike har sämre hus och tyskarna sämre skola och i Portugal är alla horor och det har vi ju inte här längre.

Det är ni vi vaggat in oss i rohypnolretorik av denna kaliber som vi helt enkelt inser att "dom" aldrig kommer att passa med "oss" men dom har ju det i alla fall bättre än det land dom kom i från där det är fattigdom, ingen pressfrihet, skitjobb och förtryckande myndigheter.

Det är därför Abu får mecka Kebab på Götgatan när han egentligen borde vara en snickare. Kanske vi bortom klasskampens självbedrägeri och illusioner trots allt behöver några trälar ändå.

Med Vänlig Hälsning
/ SHQ (Stefan Holmqvist)

Stefan Holmqvist bloggar vanligtvis här och här.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, invandring, integration, arbete, politik, regeringen