I dagens artikel om kändisars/auktoriteters närvaro på Twitter så uttrycker Maria-Pia Boëthius att bloggarna och twittrare är beroende av traditionell mediekanaler.
"... Även om 100 miljoner bloggare talar högt för varandra, har de ingenting att säga till om förrän någon väljer att lyssna, säger Maria-Pia Boëthius" (SvD)
Nu är det så att det räcker med att en enda person lyssnar på dig, rätt person. Enligt principen Six Degrees of separation så är möjligheten större att du träffar på någon som har betydelse och gör skillnad i en fråga som berör via internet och sociala medier än genom att du läser vad någon annan trycker ut i en tidning. Dialogen och interaktiviteten där uteblir och då blir det ingen spänst i diskussionen, ty traditionella medier lider av organisation, produktionstider och envägskommunikation och i vissa fall av viss omnipotens, men det tycks härledas till enskilda personer. Möjligheten till interaktivitet och dialog ökar kunskap, ger nya vinklar och det säkerligen en anledning till att många av de klyftiga tidningsmakarna nu flyttar ut på nätet.
Det är ett aningens inskränkt tänkande som utgår ifrån att traditionell massmedia råder, men i brytningstider så är det alltid likadant. Men dagens sanning är att många av de vinklar på olika nyheter och problem som diskuteras på twitter och bloggar idag är de som finns att läsa i tidingarna dagen därpå. Så redan idag kan vi tala om symbios mellan de olika kommunikationsverktygen. De behöver inte sättas upp emot varandra - det handlar om samverkan. Vi som är med gillar det och nttan av det hela visar sig alltjämt.
Det som skedde under Wanja L-Ws remarkabla presskonferens förra söndagens natt kan intyga att de diskussioner som uppkom genom gänget på twitter som satt online och följde spektaklet online, var och en på sin kammare med twitter som gemensam kommunikationskanal , kan intyga att det var just de vinklarna som sedan var gällande i nyhetsrapporteringen dagen därpå.
Det uppstod helt autonomt grupparbete där alla samverkade, över och tvärsigenom organisationsgränser.
På twitter uppstod också idén att de stora tidningarna,, Aftonbladet, Exprressen, Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter skulle gå samman för att gemensamt hjälpa Davit Isaak. Chefredaktörerna har till och med gjort gemensamt besök hos Carl Bildt. Hade detta hänt om de inte fått kontakten via Twitter? Kanske, men inte så fort. Det gäller att få kontakt med rätt person inte bara att megafonera ut till många. Kvantitet är viktigt - men det är kvaliteten också. Brus finns det i alla kanaler. Man väljer själv i vilken kategori man vill vara med.
Kjellberg kommenterar...
(SvD)
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om twitter, sociala medier, microbloggar, kommunikation, nyheter, interaktivitet, dialog, internet
3 kommentarer:
Mycket bra. Förbnannat bra skrivet.. Heja!
Instämmer med föregående. Till RIXDAN me Godistanten!
:oD
Hon = inte så dum.
- Peter Ingestad, Solna
"... Även om 100 miljoner bloggare talar högt för varandra, har de ingenting att säga till om förrän någon väljer att lyssna, säger Maria-Pia Boëthius"
Ursäkta mig. Vi är 300 miljoner människor i EU/Europa och något färre i USA. Skulle vi dela bloggarna lika mellan Europa och USA och sedan anta att dessa skulle rösta på ett speciellt vis så skulle vi kunna bli största gruppen på både EU och USAs parlament.
Skicka en kommentar