Finna syndabocken är en kortsiktig lösning..

När det drar ihop sig måste vi ta skydd bakom vallen. Vi utser en syndabock kastar ut denne och sen blir allt som vanligt igen. Tror och hoppas vi alltså. Det är en bekant lösning i många sammanhang. Vi skyller på någon annan helt enkelt så är det inte vårt fel och så kan vi lulla på i gamla fotspår igen. Enkelt och kortsiktigt effektivt, problemet är dock att det sällan bara är en enskild persons fel att det gick snett. Ganska snabbt ramlar täckelsen av och vi står där i vår skruttiga nakenhet och kan inte längre skylla på den förra syndabocken utan måste utse en ny. Så håller det på. Förändringen som egentligen behövs uteblir. Det är alltid någon annans fel. Klassiskt attributionsfel. Vi lägger för stor vikt vid någons person i stället för på den rådande situationen.

Det blir extra intressant när man uttrycker det så här "- Organisationen måste gå före personen i det här sammanhanget. Om hon kan sitta kvar eller inte är en diskussion som måste tas internt i LO. Och den har redan påbörjats, säger han." (han är Hans Tilly och hon är förstås Wanja L-W, Expressen).

Tror socialdemokratiska partiet att det är LO och dess ordförande som är problemet med den socialdemokratiska politiken? Förvisso finns stora delar av väljarkåren inom LO och mycket av det ekonomiska partistödet kommer därifrån, både från dem som stöder och inte stöder (s) så det finns förstås anledning att reflektera vad som pågår inom LO, men att skylla sin egen icke så uppskattade politik på detta är att ta i och det ordentligt.

Socialdemokraterna bör gräva där de står. När LO nu har möte om Wanja så visar det bara på att det inte finns någon sjukdomsinsikt i den egna organisationen. Det är svårt att se att (S)-politiken skulle lyfta för att LO får en ny ordförande. Det handlar om helt andra variabler. PJ Anders Linder nämner några i sin ledare idag.

Sahlin är desperat säger Kent P. Det märks på att det hela sker stegvist nu. Häromdagen hade Wanja stöd av Mona Sahlin, igår skulle hon avgå ur AMFs styrelse. Har Mona S med det att göra överhuvudtaget? Hur LO arbetar internt? Synpunkter kanske hon kan ha, men annars? Det är klart att hon kan säga att det är tråkigt att inte arbetarrörelsens parter gör någon skillnad. Handlar det om den saken så finn det absolut fler exempel inom socialdemokratin än just Wanja som varit på tapeten. Förra partiledaren till exempel och många andra.

Idag har man extramöte och Wanja L-W avgår antagligen självmant. Hon är lojal och förmodligen urbota besviken nu på sina gamla kompisar som verkar vilja offra henne. Att rädda Mona är viktigare för socialdemokraterna än att rädda Wanja L-W nu när valen står så tätt inpå dörren.

Ingen av damerna har stöd enligt Zac. Kulturbloggen ger sig på en analys av (s)-raset i opinionen och kallar det mental spagat. Opinionsraset är inte bara LO-ordförandens fel menar många experter. Siffrorna talar sitt eget språk - från 41 % 2007 till 35 % just nu. De är på dekis menar Chris Anderson som förtvivlas över oförmågan att hantera problemen. Det är precis just då som man tar till Syndabocksmentaliteten och svänger till det lite grann igen, gårdagens utfästelser gäller inte, därefter likt strutsen stoppas huvudet i sanden och hoppet står till att inget hänt när man drar upp det igen. Bollen slutar nog inte studsa hos Wanja L-W tror Gunnar Hökmark, problemet för socialdemokraterna är djupare än så.

Nåväl spelar roll, det går bra för moderaterna och det kan man vara ödmjukt glad för opinionssiffror är bara opinionssiffror. Självklart mopsar man upp sig och gläds när det går bra. Vad som händer imorgon har man ingen aning om. Hur som helst det kommer att bli en jämn valrörelse menar moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson. Andra som bloggar är: Paul Lindquist Åsa Westlund Leif Gripestam Dick Erixon

(intressant)

Alliansen, blogg, Fredrik Reinfeldt, LO, moderaterna, Mona Sahlin, nya moderaterna, opinion, politik, regeringen, socialdemokraterna, val 2009, val 2010, Wanja Lundby-Wedin



(SvD)