Engagemanget finns på nätet...

Läser idag att etablerade partier tappar i opinionen. Jag undrar inte ens över det. Det finns en fråga som engagerar mer än annat just nu och det är personlig integritet. I synnerhet att den inte verkar vara så viktig när det gäller den digitala formen. Ekonomi och finanser och konjunkturer i all ära, men det är frågor som inte ligger så nära oss själva. Den digitala friheten är en förlängning av våra väsen och över den vill vi kunna styra själva.

Från politiskt håll blajar man bort oron och koncentrerar frågan till att handla om illegal fildelning, konstnärer måste få betalt, det är ingen fara så länge man har rent mjöl i påsen och liknande schabloner. Det är fullständigt obegripligt att inte annars intelligenta människor kan höja blicken lite mer och se vad det handlar om. Det är inte illegal fildelning. Eller att alla vill ha allting gratis. Det handlar om vår rätt till integritet, att få vara anonyma, att våga uttrycka oss och att kunna agera utan repressalier från någon som i hemlighet, utan att vi vet om när kan kontrollera våra aktioner över internet, i den digitala världen. Den som finns men inte syns.

Piratpartiet är idag det enda politiska partiet som verkligen finns och lever internet. Det engagerar mer än tarvligt hopsatta flygblad som delas ut lite smått planlöst. Traditionella partier lyckas sömnigt engagera ett tiotal personer att medverka i valet. Hur kan det komma sig? Piratpartiet använder internet och får till och med medlemmar att lägga ut valsedlar i röstbåset på ambassaden i Berlin.

Det engagerar med en partiledare som vågar blotta sin personlighet och tar kontakten med sina anhängare i princip i realtid. Det engagerar med en transperens och öppenhet som kan följas upp, man behöver inte sitta och avvakta nästa steg som tas, informationen silas inte, omgivningens förmåga att tänka själva tas på allvar. Alla deltar aktivt själv i det som sker. Ett modernt sätt att upprätthålla och skapa intresse.

Om inte så är väl antalet anhängare en indikation på intresset. Piratpartiet har på kort tid kommit upp i 46059 medlemmar. Moderaterna har 54858 och socialdemokraterna 100639 , enligt wikipedia, där man också kan se medlemsutvecklingen över tiden. Utöver Piratpartiets egen site finns där också en presentationsblogg där personer talar ut om varför de tror på partiet. Det politiska engagemanget är inte imponerande om man jämför med tidigare år - politiska partier får det stöd de förtjänar menar Ulrika Mörth, professor i statsvetenskap. Själv är jag en engagerad person som lägger min röst där jag brukar men det betyder inte att jag fullt ut är nöjd, men nu är det här vad vi har och det finns också andra frågor som är viktiga.

Hur man ska få andra att lyfta sig ur soffan och ge sin röst i EU-valet är en fråga som partierna borde ta mer på allvar. Centralt tycker jag att man kämpar på - men lokalt verkar intresset aningens ljummet? Ungdomarna tar dock det hela till nya höjder genom att tälta för att kunna vara först med att rösta. Kul!

Å andra sidan finns det mer som drar tid och uppmärksamhet från föreningsliv idag. Så när en fråga som internet visar sig vara så het att den engagerar människor så till den milda grad att 10.000-tals människor sluter upp så borde det vara naturligt och självklart för vilken strateg som helst att ta det på allvar i stället för att bara nojsa bort frågan som ett ungdomsproblem som man inte behöver bry sig om. Vi är trots allt ganska många som både är vuxna och har rösträtt. De som inte bryr sig så mycket ligger kvar på soffan och tänker att regeringen och andra fixar konjunkturen och finanserna - det är ändå ingen idé att rösta.

Mona Sahlin är lite smart här och börjar så smått vända (s)-intresset åt det här hållet. Hon kommer att vinna på det sanna mina ord. Att Piratpartiet redan gjort det är uppenbart. Maria A är dock inte imponerad vare sig av (s) eller andra när det gäller integritetsfrågan.

Det finns många infallsvinklar på internet. Allt från "allt-är-gratis" till en omfattande infrastrukturomvandling, till en kommunikationskanal till ett jättebibliotek och en plats för kunskapsöverföring och lärande. Det fungerar inte på traditionellt sätt, det går inte att med självklarhet styra informationen. I likhet med hjärnans synapser uppstår det nya kontaktpunkter hela tiden även på internet. Internet är inte en kopieringsmaskin som används för att stjäla från underhållningsindustrin. Kan vi inte bli överens om den saken nu?

Jag tror inte på den stora konspirationen och när folk börjar tala om Stasifasoner, även om det förstås är mer än möjligt i en förlängning, så är det inte det inte första tanken som dyker upp i huvudet. Snarare upplever jag att det finns ett ointresse för att ens försöka förstå. Man tar den korta vägen och bestämmer sig för EN aspekt bara. Att försvara äganderätt och upprätthålla en omodern upphovsrätt som ger konstnärer fördelar som ingen annan har, sen är det slut på diskussionen. Att använda hjärnan till att skriva musik eller att uppfinna skiftnyckeln borde vara sak samma och ha samma värde. Men så är det inte idag. Varför?

Parallellt arbetas det dock med att datorisera Skatteverket, sjukhusjournaler och liknande institutioner som alltid krävt en stor varsamhet vad gäller personlig integritet, det har till och med tidigare bromsat utvecklingen av dessa system. Varför gäller det inte när det kommer till vår privata digitala kommunikation? De olika områdena tangerar varandra hela tiden. Att särintressen som musik- och filmindustrin ska få fördelar när det gäller att jaga folk som uppför sig otillbörligt enligt deras sätt att se är mer än märkligt. Men kanske ett tecken på brist i helhetstänkandet? Man fastnar i och tar avstamp i detaljerna.

När traditionell media frågar politiker om internet så frågar de om fildelning. Suck! Men vad ska man förvänta sig när de bara till för ett år sen i samband med FRA-affären använde begreppet "så kallade bloggare" i etermedia. det var inte alltför länge sedan man sa "det världsomspännande nätet" om internet heller för den delen. Det hela handlar dock om kommunikation, då som nu, även om vi numera har andra verktyg och variabeln interaktivitet och delaktighet har fått en framträdande plats. Sydsvenskan får mycket trafik från sociala medier, dvs säga människor som engagerar sig. Internet när det är som bäst. Förvisso får en och annan som tidigare har haft tolkningsföreträdet (makten) stå tillbaka. Det är säkert bara bra att fler aspekter vägs in i olika frågor. Avgränsningar är bra i vetenskapliga verk även om tolkningen även där ibland kan ifrågasättas. Men vi ska inte glömma att det finns ett liv utanför det instrumentella också och det är också där det politiska engagemanget på personnivå finns och det är personer som röstar. IMHO.

Vad gäller EU-valet för övrigt så var det kul att se hur statsministern rockade loss i partiledardebatten i går och bilden i Expressen där Mona Sahlin pekar finger till Reinfeldt är underbar. Det är när det hettar till som Fredrik Reinfeldt är oslagbar. Mona Sahlin hon kan också, även om jag inte håller med henne. Det finns kanske hopp. Även i Kvällsöppet blev det fart på debatten, en hönsgård, alla talade i munnen på varandra. De enda som kunde uppföra sig och som därför blir de man tar på allvar var Gunnar Hökmark och ett par till ur alliansen.


(intressant)

Andra bloggar, alla med olika infallsvinklar: Farmor Gun, Bloggen Bent , Kent P , Mårtensson, Varför inte?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, eu-valet, personlig integritet, internet, moderaterna, EU, alliansen