Internet kan det vara bra det, är det inte bara för ungdomar

Piratpartiet får stor uppmärksamhet just nu och blir det som undersökningar visar så kommer de in i EU i valet som kommer. Detta på en enda fråga, personlig integritet på internet. Omgivningen vill gärna kalla dem pirater och förstärka innebörden i det begreppet, man säger att de gillar att tjuva andras upphovsrättsskyddade material. Det skulle vara det enda syftet och skall motverkas till varje pris. Detär kalrt attbrott ska beivras, men vad är ett brott i det här sammanhanget. Ingen vet riktigt det. Piratpartister förringas av etablerade partier, i alla fall offentligt. De skylls också för att bara vara unga killar, tekniknördar. Det är fullständigt fel, integritetsfrågor berör oss alla. Bakom kulisserna tror jag nog att det trots allt finns de som funderar över vad som händer.

Men grejen är att det som pågår nu, handlar inte om Piratpartiet i sig, de är bara bärare av budskapet och de är skickliga på att föra fram det. De är barn av sin tid, de lever intensivt på internet, de vet hur det fungerar, de drar nytta av det. De är smarta och kunniga och duktiga inom sitt område. De ska inte underskattas. Det handlar inte tjuveri, det är att förenkla att framföra det på så. Utan det handlar om något helt annat.

I kognitionsvetenskapen använder man ofta internet som förklaring till hur hjärnan fungerar, med alla kopplingar och synapser som kopplas samman på ett sätt som vi inte alltid kan förklara. Men vi vet att det är många kopplingar. I en bok om internet så ska man göra tvärtom för att förstå hur det fungerar. Ty internet fungerar så. Den som är intresserad av kognition kan med fördel läsa Cognition – exploring the science of the mind (D Reisberg). Den ger en bra bas för att förstå vad det är som sker när många hjärnor kommer samman på internet. Var och en med sina kunskaper, synpunkter och livsglädje. Det skapas något mer och det sker snabbt som bara den. Jocke Jardenberg är en man som brinner för det här och han skriver mycket och initierat om vad som sker på internet. Den sociala utvecklingen är den viktigaste just nu och kanske också den mest omvälvande för många - inte ens greppbar för andra – skrämmande för vissa.


Det handlar om att rädda internet – vår stora gemensamma hjärna…

När man pratar om att rädda internet så låter det väldigt pretentiöst. Men det handlar om att förstå vad internet är, mer än på ett tekniskt plan. Jag har ägnat mycket tid och intresse åt att försöka förstå vad människor och maskiner kan göra med varandra. På linjen Multimedia: Pedagogik-Teknik vid Stockholms Universitet så går det hela ut på det den saken. Att förstå hur vi kommunicerar, hur vi lär, hur vi organiserar och socialiserar oss, hur datorer kan förändra det, vad det innebär att kunna vara anonym, hur man förflyttar den fysiska världen. Det handlar om att vara människa i en föränderlig värld.

Det handlar också om hur kunskap blir mer och större ju fler som blir inblandade i utvecklingen av den. Boken The Wisdom of the Crowds – why the Many Are Smarter Than the Few. (tipstack till Jocke J) sammanfattar det hela på ett bra sätt. Det intressanta är att det på kort tid uppstår ett stort oorganiserat kunskapsarbetande, ett jättegrupparbete där för varandra helt okända människor deltar och vars och ens inlägg får basen av kunskap att växa. Man kan förstås tänka att den som är van att ha tolkningsföreträde, vara den som bestämmerallt, blir orolig. Makthatten ramlar på sniskan och det kan förstås vara väldigt jobbigt.

Det är med fasa som man då ser hur Samuel Sirén kallar det i en artikel i Millan, en ganska ”oväsentlig näring” som nöjesindustrin trots allt är, får så stort utrymme och lyckas med konststycket att få hela det etablerade beslutsfattaretablissemanget att ramla in på upphovsrätt- och ägandefrågor och bortse från allt annat för att driva igenom sin sak. Det handlar förstås också om upphovsrättsfrågor, men borde inte de ha diskuterats först?

Som Sirén skriver

”En total, en helt osannolik, en fullständigt patologisk brist på sinne för alla proportioner. Ungefär som att jämna ett helt samhälle med marken bara för att kejsaren under några veckor skall kunna ta morgonpromenader ostört på just den platsen.” (i newsmill - Sirén är 49 år och verksam som finansiell matematiker, inte heller han 30-årig ansvarslös nörd alltså)

Den som är bekymrad över att den övergripande planen går i spillror bör komma ihåg att det alltid är så. Det finns ingen masterplan, för det finns alltid omgivande faktorer som stör den och man får ändra. Ständig förbättring/ständig förändring, det är vad livet handlar om. Eller hur? Den som vill sitta ensam med lösningen blir ofta besviken.

Se på Sickan – hur bra går det för honom? Jag har en plan säger han, och det går alltid åt pipan eftersom han inte är beredd på att det finns omgivande faktorer som spelar in.



Politisk makt är inte villkorslös och jag tror att man har större förutsättningar att få behålla den om man öppnar upp lite för dialogen och söker nya lösningar och inte bara bekräftelse på sina egna. Politik tenderar ofta till det senare. Niclas Strandh som är expert på Digital PR har funderat en hel del kring detta och kallar vissa för ”gammelpolitiker” – ett träffande uttryck, onekligen. Han menar att sociala medier – alltså internet, inte fildelning för er som tror att det är samma sak, är verktyg för en nyare demokrati. Det tror jag också.

Anledningen till att vi vill behålla vår integritet på internet handlar inte om ilelgal fildelning precis, internet är större än så. Det är mer att vi vill ha vår ekonomi i fred, att kunna tala med vem vi vill om vad vi vill som man ska kunna göra i en demokrati värd namnet. Det är naivt att låtsas som om det inte vore viktigt för alla. Jag vet att statsministern gjorde sig lite lustig över det hela på förra årets moderata kommunalrikskonferens. Det var synd tycker jag.

I Clay Shirkys bok Here comes everybody – How change happens when people come together. (ännu ett tack till Jocke för boktips) förklaras hur det i framtiden inte handlar om att “the revolution will not be televised – it will be emailed, texted (SMS), blogged, wikied. Det gälelr för de politiska organisationerna att hänga med på det här. Just att det händer saker när människor kommer samman vet man redan. Socialdemokraternas 1:a majtal - Moderaternas kommunala rikskonferenser, det är ingen skillnad egentligen. Det skapar kraft och gemenskap, man är alltid uppfylld efter sådana möten. De är precis lika starka över internet, om inte starkare för där finns alla möjligheter att finna gemenskap man aldrig funnit på annat sätt. Men det finns förstås en viktig skillnad här och det är att det på internet handlar om interaktion mellan alla. Inte en given ledare som pekar med hela handen så att andra vet åt vilket håll man ska gå. Ledarrollen förändras till att vara en vägvisare till alternativ än till att huvudleden numera. Alla kan vara pojken i ”kejsarens nya kläder” och se konsekvenserna vad som sker och uttala det. Sydsvenskans Mildner recenserar boken här.

Om man inte orkar läsa Shirkys bok kan man lyssna på honom här. Ta en kopp kaffe, luta dig tillbaka och reflektera över det som sägs. Vi behöver diskutera detta.






Många är vi som på olika sätt försöker beskriva varför internet är bra och bör behållas intakt utanför underhållningsindustrins långa arm. Det är rent märkligt att vad vi än skriver så hamnar det i fildelningsproblemet. Snacka om inlåsning. Isobel H-K, Emma, Jonas på Bloggtidningen, HAX skriver alltid. Christian beskriver sin kärlek till internet – jag håller helt med. Kan man annat än älska internet? Isobel gör det också. Vi är många.

Det finns politiker som hänger med. Centerns Lena Ek har flera kloka förslag. Det finns andra från samma parti (c) som har en förenklad bild (se filmen ovan Åsa! Och försök förstå i ett vidare sammanhang). Min moderate kollega Kent Persson försöker förstå och öppnar uppför dialog - det är jättebra.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, personlig integritet, anonymitet, ipred, piratpartiet, moderaterna