Reinfeldt är bra...

Klart att man är nyfiken på Reinfeldt…

Statsministern framställs av många som karriärist, cyniker, ickelyssnande, streber, ensamvarg med flera lite negativa epitet. Själv har jag sett en man med distans och perspektiv och humor som inte låter sig bli upprörd för allt. Jag har gillat att lyssna till honom när han talar. Jag tycker kort och gott att han verkar vara en bra person. Har just läst boken Reinfeldt – Ensamvargen skriven av Anita Kratz. En intressant och välskriven bok som bygger på möten med Fredrik Reinfeldt under flera år. Den fick mig att reflektera rent allmänt på hur vi förhåller oss till offentliga personer.

När man är aktiv inom en organisation möts man alltid av omdömen om andra och man drar sig inte heller att ge egna. Framförallt så drar man sedan långtgående slutsatser av sådant man hört utan att fundera över om det verkligen kan stämma eller vad den som en gång uttalade sig hade för syften.

Politiker blir i likhet med påhittekändisar som Linda Rosing med flera, tillåtna byten. Det går på något sätt att säga vad som helst om dem, man har synpunkter på hur de är och hur de varit och hur de har agerat och varför de gör det. Det blir lite Truman Show över det hela. Ni minns berättelsen om mannen som levde i en studio där kameror följde hans liv i detalj och alla i omgivningen utom han själv visste hur det låg till. När han får reda på sanningen så är det inte så kul längre. Det är omgivningen jag tänker på när jag jämför nu – hur vi på något sätt går in i en värld och utgår ifrån att”vi-känner-honom/henne” så fort det handlar om offentliga personer. Vi drar som sagt slutsatser av det vi hör och ser utan att fundera över att det bara är vi själva som tolkar utifrån vår egen bild av världen. Om det är sant eller ej bortser man ifrån. Den egna tolkningen går före allt annat. Kratz bok innehåller så mycket och så olika infallsvinklar att det blir intressant att analysera hur människor i omgivningen tolkar in olika saker i det de läser och det blir uppenbart att det finns olika världar att betrakta huvudpersonen utifrån.

Det nästan mest märkliga är att vi så ofta tror och tillskriver en enda person att styra en hel omvärld utan inblandning av andra. Så är det naturligtvis inte. Det framkommer ofta i Kratz bok att många tycker det om Reinfeldt. Överhuvudtaget i olika sammanhang är det så. Man bortser helt ifrån att det finns en omgivning som tillåter det som sker. En person kan verka stark i sig och är det naturligtvis också annars vore inte rollen given. Men när det börjar spekuleras om huruvida målet var utstakat i förväg av en moder som gjorde ledarskapstest på sin unge son så är det väl ändå att ta i. Vilken mamma har inte ambitioner för sina barn, åtminstone att det ska gå bra för dem och att de ska vara lyckliga. Fredrik Reinfeldts mamma är säkert nöjd idag, men jag lovar att hon också ser avigsidorna som följer med rollen. Det brukar mammor göra.

Många har jag intervjuat eller ska vi säga samtalat med, för det är så jag arbetar. Inte så många politiker kanske för min bransch var en annan när jag var som mest verksam i intervjuarbranschen. Det var då IT var ganska nytt och för många ointressant. Vi var få som bevakade då och det medgav också att vi fick träffa många kändisar och det ganska regelbundet. En av mina idoler, om man som journalist får ha såna, är Bill Gates.

Visst var man nyfiken på vem han var den där Gates, då killen med jättebrillorna som var så framgångsrik. Han kunde fastna i kodrader på presskonferenserna och det blev intressanta diskussioner med de andra nördarna. Själv var jag aldrig riktigt just på den teknikbänken, mer intresserad av användningen av datorer och redan då kopplingen av relationen människa-maskin. Var mer intresserad av vad de olika programvarorna innebar för att underlätta mitt liv. Men det spelade ingen roll egentligen vad man frågade om, Gates kunde tala om allt. Blev otålig när man inte var snabb nog med frågorna, vaggade på stolen och var helt enkelt en väldigt speciell person som det var svårt att inte bli förtjust i, just på grund av hans nördighet och personlighet. Fredrik Reinfeldt har lite av den där distansen också även om han verkar lugnare, i alla fall på ytan (men som sagt vad vet jag?) Men jag har nog en viss förkärlek till klyftiga och lite nördiga lagom introverta personer. Det får då bli min sammanfattning av statsministern. Jag gillar honom helt enkelt. Han är kompetent och har lite distans och det behöver man ha när man innehar rollen som statsminister, det är säkert därför som många har förtroende för honom också. Det visar sig i siffrorna om inte annat.

Dock kan jag inte påstå att jag imponeras av den snäva syn på internets roll i samhället som utstrålas från högre politiskt håll. I Kratz bok framkom att statsministern var irriterad över bloggosfären vid genomförandet av FRA-lagen till exempel, det framkommer flera gånger i boken att det störde planerna. Det stör mig om det var det som var viktigast – att det störde planerna. Får jag rekommendera mitt förra inlägg om internet.

Kan inte heller påstå att jag imponeras av regeringen uttalanden kring bonusar som gjordes och som man nu tydligen funderar att backa på. Eller som Thomas Gür säger i en krönika. När moderater får beröm av Lars Ohly är det dags att dra öronen åt sig. Så ibland kan jag känna som Uggla när han är ute och jagar revyartister och band – Va fan är mitt parti? Men för det mesta är det OK och jag lär vara ute och lägga lappar i brevlådorna och ta Fredrik Reinfeldt i försvar även i fortsättningen. Men å andra sidan man måste också hänga med i svängarna och just nu känns det som om jag ligger lite före, i alla fall i Internetfrågorna.

Varför Mona Sahlin inte är lika populär som Fredrik Reinfeldt frågar man sig kanske i vissa kretsar. Det är ganska enkelt. De har nog byggt bort sin egen politik och det finns inget kvar att hänga upp det på. Även om man försöker bäst man kan. Man kan ju inte bygga på gnäll och bara hålla på och gnata säger insiktsfulla Lena Melin.. Nu håller jag iofs på och läser Isakssons bok I väntan på Mona Sahlin och får säkert nya synpunkter därifrån, spännande böcker om levande politiker är aldrig fel. Man faller genast in i trallen och det imponerar väl inte alltid ens på en själv att man gör det. Mona Sahlin är säkert OK men håller på med fel saker, IMHO.

Andra som bloggar är bland annat Dick Erixon som mer manligt talar om Reinfeldts kompetens, den har jag inga synpunkter på heller. Han är bra kort och gott.

(intressant)

Expressen

Läs även andra bloggares åsikter om politik, partiledare, fredrik reinfeldt, reinfeldt, moderaterna, regeringen, socialdemokraterna