Våra olika begreppsvärldar...

Man hör det man vill höra. Så brukar det vara. Man förstår det man förstår och det man inte förstår finns inte i ens begreppsvärld så man förnekar att det finsn för det gör ju inte det. Men kanske i andras. Det är ungefär så det känns när vi diskuterar internet och integritet. För vissa finns det inga problem alls med saken eftersom man har vitt mjöl i den egna påsen och det kan väl inte vara så farligt att nån hör vad man snattrar om i telefonen. Sen finns det där Facebook där alla exponerar sig vitt och brett i alla fall, så vad är problemet? Det spelar väl ingen roll. Tycker vissa i alla fall, vad man inte tänker på är att det inte är den egna uppfattningen om vitt mjöl i påsen som gäller - det är andras...

Den personliga integriteten är viktig i en demokrati, den ska skyddas. Det finns konventioner kring detta, grundlagar som posthemlighet med mera. Det gäller allmänt. Utom när det gäller internet. Där verkar det vara fullständigt fritt fram att hålla kontrollen. FRA får numera massavlyssna vår digitala kommunikation, det har de uppenbarligen gjort tidigare också, men nu har det i lag blivit tillåtet. Hur konstigt är inte det, att det blir tillåtet? Sen att särintressen och då en hel underhållningsindustri får tillåtelse att göra detsamma är väl ändå i konstigaste laget?

Att människor värnar om sin personliga integritet har väl inte minst visats av den bombmatta av åsikter kring den saken som funnits i såväl tidningar som i bloggar det senaste året. Detta trots att vissa personer velat slå hål på den kraften. Annars skapligt kunniga personer sammanblandar piratpartister och pirater i Somalia! Snacka om att begreppsvärlden var trång där. Jag trodde nog att i alla fall ledarskribenter hade koll på att det handlar om diskurser och att man inte kan jämföra precis vad som helst.

Ett annat sätt att slå hål på protesterna har varit att rycka på axlarna och påstå att det bara är unga män i trettioårsåldern och finniga tonåringar som protesterar mot ingreppen i integriteten, bara för att de vill ha allting gratis. Hur fel är inte det om man ser till att det finns många av oss som passerat både ålder och epitet med råge. Se på mig som är mormor, se på Farmor Gun och många många andra med oss. Vi strider för den personliga integriteten och friheten att få både röra oss och uttrycka oss anonymt. Även på internet. Grundläggande demokratiska självklarheter som nu luckras upp.

Piratpartisterna har hittills betraktas som såna där som vill ha allt gratis och bara knycker från andra. Jaja, har de etablerade partierna sagt, den ungdomen den ungdomen. Eller än värre, de är tjuvar allihop. Det är en nästan oförsvarlig förenkling. Man får inte ta andras grejor det vet väl alla, i princip alla. Upphovsrättslagen och äganderätten är viktig. Självklart är det så. Ingen har väl sagt något annat heller. Det är kontrollmetoderna a la överhetspolis i särintresseformen vi protesterar emot - att alla oavsett de gjort något eller ej ska betraktas som presumtiva gangsters och kunna sättas dit på tämligen lösa grunder. Det finns även här ett rabiat fyrkantstänkande som är riktigt obehagligt avgränsat.

Omvärldsanalyser
I nästan alla andra sammanhang tycker jag att regeringen gör bra omvärldsanalyser kring sina ställningstaganden, man ändrar åsikter ibland när man ser att kartan inte stämmer med verkligheten. Det är klokt att göra så. Men i fallet med integriteten på internet så är det bara huvudet i sanden som gäller. Jag begriper det inte. Men när jag läser Gunnar Hökmarks senaste bloggpost så ramlar det ner en talgdank – det handlar om helt olika diskurser. Viljan att ens försöka fundera över vad den andra egentligen säger saknas. Man har bestämt sig i förväg och därmed har det fastnat. Man förstår inte varandra eftersom man utgår från olika begreppsvärldar. Det gäller från båda hållen.

För mig är det uppenbart att Gunnar säger att han vill reformera upphovsrätten så att den anpassas till moderna förutsättningar, men också att han tycker att det är viktigt med äganderätt. Det är bra. Varför lyssnar man inte på det? Han har en klo här som dessvärre kommer bort i den allmänna debatten och tystnaden från övriga politiker ska förstås inte förringas. Varför regeringen bara håller tyst kan man inte annat än förundras över.

” Min uppfattning är att det går att göra förändringar som förenar Internets struktur och den etik som växer fram där med hederlighet och respekt för upphovsrätt. Så länge vi är överens om att upphovsrätten ska respekteras kan vi komma långt. Det handlar om teknikens utformning, affärsmodeller och frågan om lagstiftningens proportionalitet. Om man bedriver piratverksamhet i kommersiellt syfte är det självklart något annat än om någon enskild individ laddar ner en fil för egen användning, även om även det står i strid med upphovsrätten”. (Hökmark)

Kritikerna är hårda, kanske beroende på att de tar avstamp i att det inte finns någon förändringsvilja. Vilket i sig förmodligen beror på hur frågan har hanterats. Med vonobentystnad. Helt utifrån ståndpunkten att alla pirater vill förstöra äganderättens grundprinciper och ska sättas dit så att det ryker. Så är det inte om man läser på och funderar lite bakom orden av det som sägs bland annat i Piratpartiets program. Ovilligheten att försöka förstå den andre gäller båda sidor.

Gunnar Hökmark är en av de moderata politiker som tänker en meter längre i den här frågan och inte bara fastnar i ägande- och upphovsrätt. Men även framhåller att det också är en viktig variabel i diskussionen. Man kan inte bortse från upphovsrätten menar han för då kommer man inte vidare. Det är säkert så det måste vara – det handlar om att ge och ta för att komma vidare. Jag tycker att han har rätt i det och är förvånad över att diskussionen inte startade här.

"Jag har den gångna veckan bokstavligen sett till att det blev en tydlig paragraf i telekompaketet som slår fast vad som måste gälla när det handlar om avstängning och legala processer. Se nedan i tidigare blogg. Det kunde jag göra eftersom jag är ordförande i den arbetsgrupp i min partigrupp som inför parlamentets beslut tar ställning till vår linje. Och vår linje, blev genom den diskussion som jag och Christofer Fjellner drev fram, att det var ett oavvisligt krav inför slutförhandlingarna att det som uttrycktes i ändringsförslag 138 skulle med. Nu står detta i telekomlagstiftningens första paragraf, som en följd av detta, med uppbackning från alla de tre partigrupperna." (Hökmark)

Debatten har varit något svart/vit från båda håll kan man säga. Särintresseadvokater som utlovar lagändring, TPB-rättegången med märkliga syften, hot mot antipirater är obehagligt särskilt mot enskilda personer, men det är lika läskigt med oproportionerliga repressiva lagar som inte stämmer med demokratiska grundidéer.

Internet mer än nedladdning
När det gäller internet så handlar det verkligen inte bara om att ladda upp och ner upphovsrättsskyddat material som många verkar tro, eller den tanke många har valt att fastna i. Det finns en stor fara i att göra denna avgränsning då internet i stället borde betraktas som en infrastruktur där den personliga integriteten borde skyddas till varje pris. Internet är också platsen där vi sköter våra bankaffärer, våra kontakter med läkare, myndigheter och andra saker som vi inte vill ha i offentlighetens ljus av olika skäl. Och skälen behöver inte vara dunkla utan helt enkelt vara sådant som vi vill behålla privat. Alla är väl medvetna om att redan idag kan exempelvis försäkringsbolagen neka personer att teckna försäkring om man haft någon viss slags sjukdom, cancer exempelvis? Då blir man en risk för bolaget, trots att det kanske är då man verkligen behöver en försäkring. Väldigt cyniskt, eller hur? Dessa uppgifter går att få fram redan idag, men vad händer när försäkringsbolagen kräver lika långtgående möjligheter att sitta och kolla vad som sker via IP-nummer som nu underhållningsindustrin fått via Ipred-lagen. Hur kan man säga ja till den ena och inte till den andra? Ändamålsglidningen är inte långt borta det är ett som är säkert.

Kanske dock att partierna vaknar upp av de senaste opinionssiffrorna som visar att frågan om personlig integritet på internet är stor - det handlar verkligen inte bara om illegal fildelning som vissa har bestämt sig för. Det handlar mer om en globalisering av mänskliga kontakter och kunskapsöverföring som snarare kan göra detta till en bättre värld en till en sämre. Det är egentligen skandalöst att särintressen och rabiata fyrkantstänkare ska få styra detta.

Det är lite bekymmersamt när det stora partierna säger att andra frågor är viktigare än internet finanser och arbetslöshet. När de säger att ungdomar och internet går bra ihop så kan det med en hel del undantag stämma. Men frågan är om det är så klokt att bortse från ungdomarna i så fall. Det är lite gubbigt tycker jag som är tant och har en annan åsikt.

Samuel Sirén som inte heller han är en av de unga fildelande tonåringarna som nu tidningar och andra vill framställa oss som kämpar för den personliga integriteten på internet och därför inte gillar de möjligheter till totalkontroll över vårt digitala liv som lagar som exempelvis FRA och Ipred. Samuel är liksom jag själv en person som inte själv fildelar film- och musik men som ändå reagerar på konsekvenserna av de repressiva lagarna.

Sirén skriver i millan så här:

"Orsaken till att jag nu med eftertryck väljer piratpartiet är förstås att alla andra partier helt uppenbart är beredda att införa sinnessjukt oproportionerligt repressiva lagar och kontroller för att en ganska oväsentlig näring (nöjesindustrin) under några år till skall kunna klamra sig fast vid en fullständigt obsolet och förlegad affärsmodell"

Internet är viktigt på många plan
Piratpartiet får siffror som är markerande för läget. Integritet på internet är viktigt. Det ser nu ut som att PP kommer in i EU-valet och blir en part att räkna med. Anna Troberg meddelar att Piratpartiet idag har över 41.000 medlemmar/sympatisörer och menar att det rent av kan bli fler piratpartister än Christian Engström som får fara till EU. Men ännu är det för tidigt att ropa hej. Man vet aldrig med EU-valet, valdeltagande brukar vara lågt, men å andra sidan så har förespråkarna för internet visat att de på ganska kort tid kan mobilisera sina krafter. Något för övriga partier att tänka på och egentligen är det ganska lätt – försök lyssna bakom ordet "gratis" . Där finns det massor av respekt att hämta.

Själv tror jag fortfarande på att moderater och Gunnar Hökmark kan göra skillnad i EU i de här frågorna, det verkar också som om det redan händer även om det tar tid. Hur det blir med moderaterna och regeringen här hemma är dock svårare att förstå, då menar jag huruvida viljan att öppna upp för fler aspekter kring integritetsfrågor kommer att utkristalliseras. Men jag är envis som fan… och tror mer på repetiton av argument än på konfrontation för att uppnå förändring. Även om dessa både storheter också kan komplettera varandra.

Slå hål på fördomarna
Tänk om vi nu kunde sluta med alla dessa fördomar och inte kalla regeringen för Stasi-influerade och försöka förstå varför de har så begränsat synsätt vad gäller frågan om ett fritt internet. Förmodligen handlar det om avgränsning och ett sätt att bara se frågan ur ett perspektiv. Det handlar om kunskapsbrist och en viss oförmåga alternativt ovilja att vidga perspektiven och tänka en meter längre här Det är bara att konstatera. Varför inte ta och ladda ner professor Lawrence Lessigs senaste bok Remix - Making art and commerce thrive in the hybrid economy . Han är också mannen bakom Creative Common License där upphovsrättsinnehavaren sätter villkor för användandet av exempelvis bilder och texter. Själv köper jag boken ty det är lättare att läsa på papper än på skärm för mig i alla fall.

Tänk om regeringen (det får här vara samlingsnamn för dom som fattar beslut om ett avlyssnat internet) kunde öppna ögonen och se på internet ur ett vidare synfält och inte begränsa sig till att upphovsrätten och äganderätten ska skyddas på bekostnad av andra minst lika viktiga värden. Den personliga integriteten måste komma först här. Det är inte OK med avlyssning även om det är möjligt med modern teknik. Skyddet av upphovsrätt kontra äganderätt måste kunna ske på annat sätt än att ge särintressen möjlighet att blanda in alla i sin verksamhet, skyldig eller oskyldig. Vi vill inte ha en Internetfientlig regering säger Kullenberg – så är det inte alls menar infrastrukturminister Torstensson som har andra åsikter, dessutom på tvärs emot EU-politikerna. Förstår inte att hon tar en strid för detta. Även om tanken att beslut som berör Sverige ska tas i Sverige så går det inte att bortse ifrån att det inte räcker med att vi själva tycker så. Sverige är en del av världen, man får inte glömma det. Jag har betydligt större tilltro till Gunnar Hökmark och andra i det här fallet.


Kalla inte mig för gratisälskare - det är att komma för lätt undan. Däremot får ni gärna kalla mig integritetskämpe. Det är jag stolt över att vara.



(SvD) Moons Aftonbladet Paul Lindquist Kent Persson Leo Emma Oscar Expressen


Läs även andra bloggares åsikter om politik, EU-valet, personlig integritet, ipred, moderaterna, hökmark, internet, regeringen