Funderar på om jag ska delta i mitt livs första demonstration...

Idag onsdagen den 15 maj mellan klockan 17.00-20.00 är det protestpicnic i Humlegården i Stockholm, Humlegårdsmanifestationen. Det är ännu ett slag för den personliga integriteten på internet. Demonstrationstillstånd finns och det är bl. a Amanda som håller i taktpinnen.

Amanda har tillsammans med bland andra Farmor Gun och Scaber Nestor publicerat en artikel om sin oro för utvecklingen kring vårt allt mer utvecklade övervakningssamhälle. De talar om att det är rädsla som styr. Kanske är det en del av förklaringen. Personligen kallar jag det politiskt lättsinne. Man har inte brytt sig om att sätta sig in i problemen med vidvinkeln på utan låtit det praktiska få övertaget. Kanske att prestige och viljan att visa vem som bestämmer är en annan aspekt. Ni vet hur det kan vara i vissa familjer där man kör igenom sina principer hur dumma de än är och man gör det bara för att man kan. Det brukar alltid sluta med att den utsatte går bakom ryggen och gör hyssen i alla fall.

Johan Westerholm (s) påpekar i det tal han skrivit för kvällens övning att det trots allt är många instanser som borde ge oss övervakningsskeptiker legitimitet. Det är lagrådet, det är Datainspektionen och SÄPO bland flera andra. Anders Mildner tar i en krönika upp problematiken i ställningskriget mellan en elit och en allmänhet som alltid har utkämpats. Det är ingen ny företeelse. Men det är ruskigt om det är så.

Med en statsminister som talar om sig själv som en förortsgrabb och en justitieminister som är uppvuxen med en ensamstående mamma borde det vara självklart att det finns erfarenheter i bagaget som vill motarbeta alla typer av förtryck, i synnerhet i ett demokratiskt styrt land som Sverige utger sig för att vara. Eller är jag alltför naiv här?

HAX tar ut svängarna och menar att politiker vill att vi ska vara godtrogna idioter. Jag tror att de vill komma lätt undan med sina beslut och inte alltid bryr sig så mycket om innehållet i besluten, mna slarvar med konsekvensutredningen och anser sig ha tillräcklig information utan att lyssna tyvärr.

Många är de vogonidéer som sprids för att underlätta kontroll och ordning. Det är som sagt ovan möjligt att denna önskan baserar sig på rädsla och att man för att skydda sig får en något överdriven syn på vad vi ska och kan skydda oss i från. Men det börjar gå överstyr. Man tar till skrämselpropaganda och ursäkter som att skydda oss från terrorister och barnporr. Vad som här glöms bort är att den sociala kontrollen är starkare på internet än i vårt dagliga liv. Förekommer det märkligheter så kommer det fram i ljuset direkt. Det krävs ingen organiserad övervakning för det. Tvärtom så blir det så att skummisarna kommer på nya vägar att dölja sina dumheter.

Det väldigt lätt att knyta samman data från olika databaser för att skapa mönster av olika slag. Plötsligt finns det konstruerade sanningar och det är illa nog att man tror att det genom egna tolkningar går att dra slutsatser av människors karaktärer på Facebook. Egentligen vet man inte ens om det är rätt människa man tolkar sina egna grunderfarenheter kring, eller hur? Alltär inte vad det ser ut att vara på internet. Gittan kan vara Karl och polis men framställas som rockstjärna och presentera sitt liv därefter. När sen staten ska samla information och försöka tolka den utifrån något slags kontrollerat beteendesamhälle blir det än värre. Ty staten har ett tolkningsföreträde utöver andra och det är svårt att som individ få rätt om det blivit fel så att säga.


Vi har haft Ipred, FRA-lagen och telekompaketet som alla innehåller drag av övervakningsmoment för att skydda oss från terrorister, olaglig fildelning och barnporr och andra liknande argument som ska göra oss lugna och fina. Nu är det ganska många av oss som inte känner det riktigt så utan vill vara ifred och ha våra "brev" oöppnade oavsett om de kommer via vanlig fysisk post eller digitalt. Att behöva upprepa detta börjar bli tjatigt.


Nu senast är Stockholmsprogrammet på tapeten. Det tycks också innehålla en hel del övervakningsprojekt - jag har inte satt mig in i det hela och kan inte uttala mig. Men andra har skrivit en hel del. Karl Sigfrid undrar om det blir höstens stora fråga. Han och folkpartisten Camilla Lindberg (den ende riskdagsman som röstade Nej till FRA-lagen) intervjuas av GP och Camilla menar att det än så länge bara är diskussioner och man ska inte måla fan på väggen ännu. Jag håller med om det, men man måste lyssna och den intelligente kan alltid sila mygg från kameler i en känslosam diskussion. Det går inte bara att avfärda andra som om de har helt fel i sak. Vidgade perspektiv mår alla bra av även om de inte alltid framförs på kanslisvenska. Att stoppa huvudet i sanden brukar aldrig bli bra.

Oscar Swartz har skrivit om Stockholmsprogrammet, Emma också, Morian, Laakso, Deeped vill vara med men befinner sig inte i Stockholm idag, Sofia har fixat tågbiljett och kommer att vara vid Konsum i Skarpnäck (läs hennes blogg så förstår ni).

Vi kan hoppas nu på att det blir en fredlig tillställning i Stockholm. Att visa missnöje kan man gör apå ett civiliserat sätt. Risken finns ju att stenkastarna blandar sig i och då blir det bara soppa av alltihop och den partiöverskridande tanken kring att värna den personliga integriteten får sig ännu en törn. Jag är inte emot regeringen men emot sakfrågan i det här fallet - regelmässig övervakning på internet. Nej tack.

(intressant)

(HD) (SvD)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, personlig integritet