Miljö och integritetsfrågor lika heta...

Som gammal frihetsälskande moderat (moderatliberal - testa gärna att bena ut det begreppet den som måste) blir man inte förvånad alls över de protester som sprids över världen kring den alltmer hotade personliga integriteten. Det handlar om nätövervakningen av våra kommunikationsmönster förstås. En stor fråga för många många svenskar nu då vi i princip alla är online på olika sätt.

Fördelen med internet är att informations kan spridas blixtsnabbt och att man kan nå oväntade resultat och svar på sina frågor med ett par knapptryckningar bara. En av de stora nackdelarna är att alla dessa knapptryckningar kan kontrolleras och att det finns folk som gärna gör det också. Den längtan vissa har att kontrollera och kategorisera och tolka har gått över styr. Det måste stoppas på något sätt. Vi är många som är av den åsikten och det handlar inte om partipolitik utan är mer spritt än så. Läser just i SvD att Piratpartiet får efterföljare i Schweiz. Frihet på internet, reformering av upphovsrätten är på tapeten. Man är vare sig höger eller vänster utan "framåt".


Piratpartiets Christian Engström ser en parallell med miljörörelsens framväxt under 70- och 80-talet. Det är en intressant liknelse. Likaväl som det byggdes ett separat parti kring miljöpartiet så tar nu de etablerade partierna tag i frågan och gör den till sin. Man försöker överträffa varandra på olika sätt och en stor del av Fredrik Reinfeldts ordförandeskap i EU kommer att handla om just miljön. Inom partierna byggdes då upp olika grupperingar som jobbade för miljöfrågorna. Vi ser likheter idag med frågan om personlig integritet idag. Inom allianspartierna växer det fram sammanslutningar som dessutom gärna jobbar tillsammans över gränserna för att bibehålla den personliga integriteten intakt. Ja, många av oss jobbar till och med tvärs över blockgränserna. Precis så som skedde i miljöfrågorna. Vi vet att dessa idag är en av de mest attraktiva politiska frågeställningarna. För alla partier.

Bloggaren Bent skriver "Det skulle bli ramaskri om staten inrättade en myndighet för att öppna upp, scanna av och analysera faktiska brev, och det har med rätta blivit ramaskri över den digitala motsvarigheten. Det skulle bli ramaskri om uppgifter om våra banktransaktioner, butiksköp, brevväxling skickades in till en central myndighet för analys, men när vi gör samma sak digitalt så har det blivit politisk kortslutning där detta inte bara är acceptabelt utan också önskvärt."

Man vet inte hur många gånger detta ska behöva upprepas för att ledande politiker ska lyssna och respektera den oro vi känner. Det är i det närmaste oförskämt att ignorera saken och göra det hela till en ickefråga som enbart berör vissa som man anser mindre viktiga grupper.

Numera finns det uppenbarligen inga gränser för vilken ordning man vill ha på allt och alla. Det är inte bara signalspaning och FRA som i likhet med NSA kollar alla digitala rörelser. På SVT1 visades i veckan programmet Spionfabriken som handlade just om hur denna organisation hade alla uppgifter om terroristerna som flög rakt in i WTC men ändå inte lyckades fånga dem i tid. Man kan och bör fråga sig om förutsättningarna att hitta nålar i de höstackar av information det handlar om någonsin kommer att vara framgångsrik. Går det att ha koll? WTC-terroristerna valde att leva precis som om de hade rent mjöl i påsen, helt öppet och misstänktes därför inte. Deras aktivitetsmönster lades i efterhand, det var så dags då. Det handlade också om att de olika instanserna inte delade information med varandra, så som det blir när många kockar är iblandade. Vår egen FRA-lag är väl ett tydligt exempel på lappande och lagande och undantagande och ingen vet var det hela slutar. Om inte annat så är väl det i sig en indikation på att det hela inte är bra och att tveksamheter finns. Samtidigt pågår världen utanför och att traditionellt polisarbete är det som ger resultat till syvende och sist. LAKE skrev om Spionprogrammet.

Johan Hedberg har en kul bild som visar på hur snabbt den tekniska utvecklingen går. Varför signalspaning när det finns twitter? En uppkoppling och ett gratiskonto och lite egen hjärnverksamhet bara så kan man kartlägga den man vill. För ingen tror väl att terroristerna et al. fortsätter att vara "online" med den skumma delen av verksamheten om de vet att de bevakas där?

Det som känns jobbigt är att våra politiker ser det som en självklarhet att köra över vår vilja att få behålla den personliga integriteten, bara viftar undan det hela som om det inte hade någon betydelse. Det är viktigt att som politiker vara på det klara med på vems mandat man sitter där man sitter. Man är trots allt också själv en liten skit i universum. Visst kan man bli lite överstressad av all reglering som är på gång av internetaktiviteter. Karl Sigfrid skriver om Stockholmsprogrammet som just nu är på tapeten bland många, även där finns det stora inslag av internetkontroll av medborgare.

Den 15 juli samlas alla integritetsivrare för en stor gemensam picnic i Humlegården i Stockholm. Klockan 17.00. Demonstrationstillstånd finns. Det är partipolitiskt obundet men så alla är välkomna. Det handlar inte om stenkastning utan om en fredlig tillställning. Läs mer hos Amanda B.

Flera bloggare skriver om detta: Hax, Scabernestor, Mab, BloggenBent, Oscar Swartz, Peter Karlberg, Nätverket Svart Måndag, SvartMåndag-bloggen, JensO, Erik Laakso, Olof B. Farmor Gun och Emma.

Miljöfrågorna var också tidigare en kompott av människor från olika politiska flanker, och har efter mycket om och men blivit en fråga för finsalongerna idag. Vi får hoppas att det inte tar lika lång tid för allvaret i integritetsfrågan att vinna respekt som en viktig fråga.

(intressant)