Varför låtsas som om FRA-lagen inte har med svenska folket att göra

FRA-lagen med flera intrång i den personliga integriteten hänger som en våt smutsig filt över den politiska verksamheten. I dagens DN menar borgerliga FRA-motståndare att lagen måste granskas på nytt. Vi är många som tycker att den borde rivas upp och göras om. Om detta har skrivits hur många skärmrader som helst.

Av någon anledning så betraktas frågan som om den inte har någon betydelse och helst ska glömmas, det är dock så många intressen inblandade i detta att det inte låter sig göras så lätt. Ändamålsglidningen lurar hela tiden i vassen och det är det skrämmande för genom att ändra förutsättningarna hela tiden i detaljer så finns den där. Det går inte att lappa en lag hur mycket som helst.

Lake skriver att just massavlyssningen av hela svenska folket som möjliggörs genom olika förslag är den springande punkten. Det är fullständigt självklart att ett land måste bedriva spaning för att skydda sin egen existens, man behöver bara se sig runt om i världen för att förstå det. Alla är inte vänliga. Men om fiender vet att de avlyssnas i den digitala världen kommer de då att använda den? Troligen inte. Det är för lite diskussioner kring den saken. Johan Westerholm ger en klarsynt beskrivning av läget.

Dick Erixon påpekar i sin blogg att man borde kunna glädjas åt framgångar även om de inte blir på pricken så som man själv tycker att det ska vara. Ja, det är förstås en självklarhet i en bransch som bygger på kompromisser. Min egen politikerkollega Kent Persson skriver att han inte tror att FRA-frågan kommer att få fart igen inför riksdagsvalet men att det är viktigt att varje parti diskuterar hur frågan om personlig integritet ska hanteras i fortsättningen. Inget parti har denna fråga helt klar menar han. Dessutom skriver han att han tror att det behövs tyngre företrädare än de som skrivit DN-artikeln för att få igång debatten igen. Inte helt säker på att jag håller med om just den saken. Piratpartiet tog frågan från noll och kom in i EU-parlamentet, nu siktar de på Riksdagen 2010.

Ofta får jag frågan om hur jag kan fortsätta var moderat på grund av FRA-frågan och andra liknande lagar som ger möjlighet till intrång i den personliga integriteten som jag slåss så mycket för att försvara. Det är enkelt. Dels finns det väldigt många andra politiska frågor att ta hänsyn till och där är moderaterna mitt val. Dels så handlar politik om att förmedla åsikter och ge nya vinklar på gamla sanningar. Att frihetsfrågorna hör hemma i moderaterna är en självklarhet för de flesta av oss som varit med ett tag. Jag har ofta skrivit här att jag tycker att det är dags att återföra dem på agendan nu. Jag är inte ensam om den synpunkten, det framkommer med tydlighet lite här och där. Det är kärnan i vår ideologi och politik skriver Kent Persson och man kan inte annat än hålla med. I många andra frågor har man omprioriterat och förändrat så varför inte i denna? Mufs Niklas Wykman är extra tydlig i denna sak.

Kent ger Fredrik Reinfeldt beröm i övrigt och det vill jag också göra. Hur som helst så har han fantastiska förtroendesiffror som partiledare - 55% om man jämför med Mona Sahlins 20%, enligt Paul L. Allt måste vägas mot varandra. Jag ogillar inte Fredrik Reinfeldt för att jag inte gillar FRA-lagen mm. Det där med sak och person.

Sidvind bloggar och Zac också.

Uppdatering: Andreas Ekström undrar varför vi inte är rädda för Google som i sig är ett enda massavlyssningsverktyg. För vad händer om Google säljs till en aktör med onda avsikter? Ja, det är en viktig fråga att ställa sig det också förstås. Men det betyder ju inte att man ska tillåta det ena för att det andra finns, eller hur?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, FRA, personlig integritet