lördag 1 augusti 2009

Det här med proportioner...

Återigen får vi exempel på hur fullständigt absurda situationer kan uppstå med särintressen på jakt efter fildelare.

Fem miljoner i skadestånd för 30 nedladdade låtar! Det är inte klokt. Karl Sigfrid reder ut det hela på sin blogg.

"Skivindustrins marknad för skadestånd är mer än 30 000 gången så stor som marknaden för att sälja musik. Att lobba fram vansinnig upphovsrättslagstiftning är en mycket lönsam affärsmodell."

Läs Nikkes funderingar kring yttrandefrihet och advokater. Det hänger ihop med Ipredlagen det också eller ska vi säga möjligheten att tjäna pengar på att sätta dit männsikro och kräva pengar för handlingar som inte på något sätt står i proportion till de skadestånd som krävs ut.

Påhittsadvokateri. Det är trist för det utarmar tilltron till rättsväsendet och det om något vill man kunna känna respekt för.

Jag vädjar till våra politiker att ta sig en funderare på om det verkligen var det här som menades med Ipred-lagen. Likaväl som ni kan stifta lagar kan ni riva upp dem. Amerikanska advokatsystemet passar inte här.

TorrentFreak skriver om Joel Tenenbaum. Nästa gång kan det handla om studenten Karl Nilsson i Sverige.

Uppdatering: Bloggen Juristensfunderingar har påpekat att det inte är juste att dra alla advokater över en kam och framställa dem som de vore ett hot mot yttrandefrihet och rättssamhälle. Det kan låta som om det är så som menas, men det var inte så det var tänkt. Advokater arbetar naturligtvis för sina uppdragsgivare och följer de lagar som finns och det är inte advokater som stiftar dessa. Jag ber om ursäkt. Vill också påpeka att jag verkligen hyser den största respekt för Advokatsamfundet och för Anne Rambergs tydliga ställningstaganden för vikten av att vara aktsam om den personliga integriteten. Hon är verkligen en av de vassaste hjärnor vi har här i landet.

Nåväl jag ber härmed alla advokater om ursäkt för mina formuleringar, de kunde varit bättre. Inser det nu. För övrigt så tycker jag självklart inte heller att man ska ägna sig åt olaglig verksamhet överhuvudtaget - men frågan är hur olagligt det borde vara att fildela upphovsrättsskyddat material när det ändå är OK att kopiera en CD-skiva för eget bruk? Det haltar här. Det är inte heller advokaters fel att det är så. Självklart inte.

(intressant)
(Aftonbladet) (DN)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

6 kommentarer:

Spelekatten sa...

Just proportionerna är intressant i skadeståndsmål. En låt kostar cirka $1 per styck att köpa. Det innebär att bolagen ansett att varje låt laddats ner 22 500 gånger om skadeståndet ska anses rimligt. Det intressanta är att det då måste finnas 22 500 fildelare som tagit emot dessa låtar och som också går att stämma eftersom de också bidraget till 22 500 nedladdningar var. Alla ska givetvis stämmas och få betala skadestånd! Totalt får då skivbolagen $500 000 000 per låt. För 30 låtar blir det över $15 miljarder. Eller har den här killen betalat för alla andras fildelning nu? Är det fritt fram att fildela dessa låtar nu?

Peter Q sa...

Jag vänder mig mot en annan sak också.

Kommersiell upphovsrätt ger rättighetsinnehavaren monopol på att framställa kopior. Mig veterligen betalar dom inte ett öre / cent för dessa rättigheter, vare sig i avgifter eller skatt.

En avgift för kopieringsmonopolet borde minska det som är inlåst bakom kommersiell upphovsrätt till endast det som generar inkomster till rättighetsinnehavaren.

Urban Sundström sa...

Hej ! Länken till Karl Sigfrid verkar gå till Torrentfreak.

Hälsn. Urban

Mary sa...

Åh tack Urban. Har genast ändrat.

LeoB sa...

Suck, ja skadestånden är helt vansinniga. Det är som om vi i lagstiftningen tar mer hänsyn till företag än till människor. Det här har länge kritiserats av politiska tänkare till vänster - och faktiskt fanns tankarna med redan när företag tilläts bildas i USA... Det är en smula märkligt alltså att det är mest tänkare till vänster som har kritiserat det här.

Ett sätt att tänka på det här som jag gillar är att se vem som ska ha "rättigheter". Ska det vara företag eller människor som har rättigheter. Psykologer till vänster har påpekat att vi luras förväxla företag och människor. Moraliskt sett vill vi nog alla att det är människor som ska ha rättigheter, men vi luras tro att företagen är människor.

Visst kan man argumentera mot det här och säga att det finns "ägare" till företagen. Men de får då liksom dubbla rättigheter och mer ju mer de äger. Därmed försvinner den mänskliga rättigheten och vi får såna dumheter som skadeståndens storlek här.

Men det finns värre exempel än just fildelningen, tro mig. Mycket värre, det gäller faktiskt skador till liv och lem och de rättigheter vi har att undgå dem. Och någon dag när jag finner det lämpligt ska jag ta upp lite mer om det ... (fast på annan plats än här då).

Vad jag vill säga är att det är viktigt att inte låta detta stanna vid fildelning utan låta det gå vidare - till det mänskliga, till vår tillvaro här, våra liv. Vem har rättigheter vi eller företagen? Vad är livet till för?

Gertkvist sa...

En logisk vidareutveckling är att klädindustrin börjar göra husrannsakan hos folk, stämma dem för snatteri och kräva 100 000 kronor i skadestånd för ett par skor.

Frågan "Lever vi i ett land eller i ett skämt" blir bara mer och mer aktuell.