söndag 2 augusti 2009

Varför denna skrämselpropaganda...

Uppdatering: Till mina moderata politikerkolleger. Läs Ruts inlägg i kommentarsfältet. Har hon rätt? Är det inte önskvärt med lite övergångsregler här?

Uppdatering: Det är intressant att se hur denna diskussion ALLTID hamnar i hur hemska alliansen är. Att många människor hamnar i kläm är trist och det borde inte vara så. Det gäller för regeringen att agera lite snabbt nu och komma ut med information om vad som gäller. Vad jag har förstått så har FK fått en massa pengar till rehabilitering tidigare som de inte använt.


Återigen skräms människor upp av rubriker om utförsäkring. Uttalandena sker på grundval av prognoser och beräkningar. Alltså hur det kan bli eller skulle bli om inget annat förändras. Nu fungerar det inte på det viset. Det pågår utredningar, det ställs om men det kommuniceras väldigt dåligt om den saken.

Socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrson har tidigare sagt "- De som är riktigt svårt sjuka och har en kraftigt nedsatt arbetsförmåga ska inte behöva känna sig oroliga för att tvingas ut på arbetsmarknaden, säger Cristina Husmark Pehrsson. - Jag beklagar att det funnits en diskussion som lett till att många svårt sjuka känt sig oroliga." (Aftonbladet 4/7 2008))

Förra sommaren var det samma typ av skrämsel. Det faller på sin egen orimlighet att allvarligt sjuka människor inte ska få behålla sin sjuksförsäkring i ett civiliserat samhälle. Problemet är många gånger dels att det presenteras med stor dramatik i tidningarna och dels att alla människor inte är experter på att hantera den byråkratiska processen. Det gäller både de som jobbar med den och de som är utsatta för den. Hur många låter bli att ta kontakt med FK nu bara för att det står i tidningarna att de inte längre kommer att få stöd? Hur många anställda på FK säger inte till de som söker upp dem - Så här är reglerna och sen är den diskussionen avslutad. Det är klart att det blir stopp då. Det måste till en dialog.

Gunnar Axén (m) som är ordförande i riksdagens socialförsäkringsutskott skriver om processen på sin blogg idag. Det är bra om både Försäkringskassans tjänstemän, media och den som känner sig drabbad av reglerna läser detta. Det finns nämligen många alternativ för den som drabbats, det handlar inte om stupstocken som man kan ledas till att tro när man läser de braskande rubrikerna.

Det måste dock till mer information om detta. Försäkringskassan måste börja arbeta mer människoinriktat och inte vara så instrumentella. Mycket av de brister som tas upp på olika sätt här handlar om avsaknad av eller utebliven kommunikation. Förra sommaren kunde vi läsa om att Försäkringskassan skickade ut ett formulärbrev och upplyste de försäkrade om att tiden går ut inom kort. Det i sin tur skapade självklart oro hos de som var berörda. Undra på det. Man skickade brevet brett till alla oavsett sjukdom. En cancersjuk kvinna som absolut int ehade några möjligheter att arbeta fick brevet och blev förtvivlad. Det stod att läsa om detta mycket förra sommaren.

Jag lyssnade på Petra Medes sommarprogram där hon berättar hur hon slutligen hamnar hos rätt person som hjälper henne vidare. Detta efter flera år av ett oerhört lidande och tankar på att ge upp för det är ändå ingen idé. Men som hon säger, ingen vill vara sjukskriven, alla vill delta i livet som pågår på ett eller annat sätt. Fler såna tjänstemän behövs, de positiva som inger hopp och söker olika vägar. Var hittar vi dem?

Man kan fundera över om vilket som är mest okänsligt. Att ge folk ett utbetalningskort varje månad och inget annat, eller att erbjuda rehabilitering och möjligheter till att gå vidare. Viktigt är dock att lyssna på vad Cristina Husmark Pehrson säger. Den som är riktigt sjuk har ingen bortre gräns för sitt stöd. Nu gäller det att finna former för hur detta ska kommuniceras så att inte alla via braskande rubriker blir lamslagna. För som vanligt finns det fler sidor av myntet och var och talar för sin sida. Det gäller för regeringen att visa på de goda exemplen nu. De finns.

Uppdatering II: Det finns människor som blir av med sin värk. Det måste väl ändå betraktas som väldigt bra?

Det går att få sjukpenning i upp till två och ett halvt år och det är ändå ganska lång tid. De flesta hinner bli friska på två och ett halvt år. Säg inget annat. Det är rent omoraliskt att skrämma upp människor, särskilt sjuka människor. Så om moderater anklagas för brist på empati så tycker jag nog att det är orättvist, däremot kan man fundera över vilken slags empati den står för som vill skrämma upp den som är sjuk på det här sättet. Det framställs ofta som om man går direkt till stupstocken. Så är det inte.

Däremot finns det verkligen en hel del att göra för att öppna upp arbetsmarknaden på olika sätt även för den som inte har kapacitet att köra i 200 knyck hela tiden. Väldigt få orkar det.

Arbetsförmedlingen i sin tur är ett under av ineffektivitet. Ett exempel: En ung person ska få hjälp med arbetsträning. Han blir ålagd att träffa personer på arbetsplatsen och får ett preliminärt datum för start. Sen ringer han arbetsförmedlingen fyra gånger och mailar lika många. Inget svar. Datumet för starten passerar och vid nästa telefonkontakt får han veta att handläggaren gått på semester. Jahaja, vad gör man under tiden då? Livet skall levas och fungera även på annat än arbetsförmedlingens telefontider.

Just detta är synnerligen irriterande med tanke på hur Arbetsförmedlingen själva agerar mot de arbetssökande. Då handlar det om att inställa sig på exakt tidpunkt annars hotar de med indragen A-kassa och liknande. Det är helt prilligt. Arbetsförmedlingen borde lägga av sig myndighetskappan och arbeta mer processtyrt och verkligen ge stöd och vara till hjälp för den som söker arbete. Det skulle vara fasen så mycket effektivare. Men den gamla myndighetsutövningen sitter i vägarna. Om det är så som det sägs att en arbetsförmedlare bara kan skaka fram fyra jobb per år så är det verkligen en skandal. Vad gör de resten av tiden? Skickar ut hotbrev?

Det säger något om hur snett det är. Här finns väldigt mycket att göra.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

DN Exp, AB, KvP, Östran, SmP, DN, BT, GP,

32 kommentarer:

rally sa...

Det går väl alldeles utmärkt att utblda dessa människor att tigga plus att man gör gåvor avdragsgilla.
Det enda som då återstår är hur man ska kunna redovisa att man skänkt till en utförsäkrad?

Mary sa...

Rally, jag tycker att du har fel inställning. Det gamla systemet var inte heller bra. Det uppstår alltid problem när det blir förändringar och de värsta konskevenserna används som argument för att allt ska bli vid vad det varit.

Det behöver inte bli sämre nu. Ställs det större krav på samhället att hjälpa dem som är sjuka så att de förhoppningsvis kan bli friska är väl det inte vara annat än bra. Den som inte går att bota får behålla sin sjukförsäkring.

Zimpel sa...

Jag undrar om politiker ær ett folkslag, hmm. Får væl avhålla mig att sæga nåt oførdelaktigt om dem. Vi ær många på RESURS, Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället som har massvis att sæga om detta nya system dær vi sjuka sitter. Ett nætverk startat av lækare Jenny Fjell. Gør ett besøk och hjælp oss i vår kamp...vi sjuka orkar inte ta den helt utan er friska.
Mvh En Zimpel resurs.ning.com som hoppas du har så høgt i tak att du godkænner en sjuks kommenar med budskap. Tack på førhand

Anonym sa...

Mary, om dem som var sjuka faktiskt hade fått behålla sjukpenning hade allt varit frid o fröjd, men redan nu innan den stora utförsäkringen som är på väg åker folk som är väldigt sjuka på utförsäkring. Vi får fler och fler sjuka på arbetsmarknaden för varje månad.

Dessutom, även om man har lite arbetsförmåga, säg 25% så är man i princip dömd till att få akassa eller ingen ersättning alls den tiden då det är otroligt svårt att få arbete/arbetsuppgifter på 25%.
Arbetsgivare är helt enkelt inte intresserade.

Jag är så tacksam för min läkare som trots FKs förfärliga beteende lyckades ta mig genom mitt förra skov med jobbet i behåll. Hade FK fått som dem ville hade jag blivit utförsäkrad. Men läkaren gav mig mediciner hon inte annars ens hade funderat på o ge en reumatiker för att jag skulle klara sista månaden i mitt skov jobbandes 100%. OCh nu jobbar jag heltid. Men som sagt hade fk fått som dem ville hade jag blivit utförsäkrad och arbetslös istället. FK är helt ute o cyklar nu för tiden.

Mvh
Ung reumatiker

Mary sa...

Resurs och Zimpel. Jag har full respekt för ert arbete.

Ung reumatiker. Kul att du kom tillbaka och att du hade en br aläkare. Det behövs människor som ser till helheter och inte detaljer. FK drivs för instrumentellt och okänsligt IMHO. Det behövs att fler förstår och arbetar för att det finns alternativ till livslång sjukskrivning om det inte är nödvändigt förstås.

Mikael Persson sa...

jag vet inte, men vad är "en kraftigt nedsatt arbetsförmåga"? öppnar inte det för en ganska godtycklig bedömning?

Dessutom så vet jag med att de som inte är berättiga kan få ersättning efter en utredning, men den tar tid och under den tiden måste dessa människor dock gå till kommunen o tigga pengar hons socialen. Vilket inte skulle behövas om man gjorde på rött sätt hos FK.

Fast både berörda politiker och FK visar åter igen en oerhörd inkompetens på att lyssna och verkligen göra så få behöver gå till kommunen o bli socialfall.

Ingela sa...

Det handlar inte om skrämselpropaganda utan om verkligheten. Eftersom du även nämner förra årets "skrämsel" kan jag berätta att verkligheten vittnar om att det blivit precis så illa som många befarade. Inte underligt om vi sjuka tror att det kommer att bli lika illa denna gång.

Vad gäller Gunnar Axén har jag inget till övers för hans "lugnanden". Han publicerar (så gott som) aldrig några kritiska kommentarer och är den politiska censuren personifierad.

Fråga de sjuka som drabbas istället för de friska hur många som tycker att systemet har blivit bättre. Idag finns inget alternativ efter deadlinen i sjukpenningen för den som inte bedöms garanterat varaktigt sjuk fram till pensionsåldern. Även om FK egentligen håller med om att sjukdomen gör personen arbetsoförmögen spelar det ingen roll, så länge det inte kan garanteras att det är livlångt!

Det FINNS INGET ALTERNATIV för alla dessa människor!

För övrigt VILL jag jobba och tycker det är jättebra om man får den hjälp man behöver, men det enda som händer är att man "friskförklaras" av FK och slängs ut på en iskall arbetsmarnad eller i åtgärder man inte orkar med p g a sjukdom. Ser bra ut i statistiken, men skapar en eländig misär för de sjuka och deras familjer.

Nej tyvärr, trygghetssystemet för sjukförsäkringen i Sverige har havererat! Det måste även ni moderater snart inse.

Mary sa...

Ingela. Jag inser att inte allt är som förut och att det nya inte verkar fungera bra överallt. Det var inte heller bra tidigare. Kanske att man kunde använt en annan metod. Men sjukförsäkringen har använts på fel sätt och många har tvingats in i den utan övrigt stöd och hjälp.

Viktigt nu är att rehabiliiteringsmöjligheter och alternativ kommer igång ordentligt och att satsningar görs på det.

Samtidigt så finns det goda exempel. En mig närstående jobbade som undersköterska, fick lungcancer och opererades, fick sedan en stroke på det och blev ytterligare sjukskriven. Hon gick förstås sjukskriven länge- Hon har haft det bästa stöd av FK och sin arbetsgivare. Fick en rejäl löneförhöjning och stöd att finna jobb som passade. Hon jobbar nu deltid med uppgifter som är lite för tunga för henne och vill nu gå upp i tid för att hinna med och har fått andra arbetsuppgifter för att testa mer. Hon vill inte vara sjukskriven men borde väl egentligen vara det på heltid.

Så det finns olika berättelser. Jag tror att många tycker att det är jobbigt att ha med myndighetspersoner att göra och att de därför inte lyckas med att få det de borde ha rätt till. Hjälp alltså. Många tjänstemän är oerhört fyrkantiga i sin utövning.

Detviktiga är att folk får chansenatt komma in i livet igen, för att vara långtidssjukskriven för att ingen hjälp finns att få är inte heller bra.

kristallina sa...

Jag håller fullständigt med RESURS Zimpel och Ingela som skrev här förut.

Ge oss en konsekvensutredning av de utförsäkrade hittills. Var är dessa människor idag? Alla!

Era rehabilitationer som ska finnas nu snart (enligt Axén) måste vara rena rama mirakelkuren. Det kommer att bli spännande att se hur ni får mig att kunna duscha och tvätta/torka håret samtidigt utan att bli utslagen resten av dagen. Då har jag så ont att jag knappt kan släpa mig till toaletten.

Det som läkarna inte klarade av kommer ni nu att fixa. Helt fantastiskt. Jag kommer att jobba 200% om ni kan ta ifrån mig mina smärtor. Underbart, ser fram emot det.

Sven Tycker sa...

Efter mer än 33 år på Försäkringskassan och sedan nästan 1 1/2 år som socialsekreterare så kan jag berätta att politiker som sätter upp gränser på t.ex. 2,5 år som Socialförsäkringsministern gjort inte har en aning om verkligheten. Redan i dag har kommunerna en stor grupp som lever på Försörjningstöd som är för sjuka för att kunna jobba, men inte i tillräcklig omfattning lyckats övertyga Försäkringskassan om att deras sjukdom är kronisk och att dom borde ha en Sjukersättning. Denna grupp kommer att mångfaldigas när Husmark Pehrssons Ättestupapolitik är genomförd fullt ut. Att bara införa reglerna först och sedan lova att vi kommer med åtgärder se'n är inhumant. Det är mindre 5 månader kvar, och fortfarande har vi inte sett något av dom där "åtgärderna" som ska införas för att inte fler ska hamna mellan stolarna.

Det faktum att vi i dag har en straffbeskattning av sjuka, gamla, arbetslösa och föräldralediga säger allt om Högerregeringens människosyn.

Anonym sa...

"Det gäller för Alliansen att reagera nu !!??" Det har dom ju redan gjort , dom sabbade ju hela kalaset din tosa.Vad är det för slags tabletter du använder egentligen !?.

Fimpen

Mary sa...

Om man jobbat mer än 30 år inom det sociala och kallar alliansen för högerregeringen har man dessvärre diskvalificerat sig i mina ögon. Det skiljer i grundläggande värderingar.
Det har hänt mycket under den tiden - försämringar och förbättringar. Vad har du arbetat med för att det ska bli bättre?

Att erbjuda människor hjälp att bli bra/bättre är väl betydligt mer empatiskt än att låsa in dem i livslånha sjukskrivningar utan hjälp, eller?

Anonym sa...

Vad menar Husmark-Persson med "de riktigt sjuka"? De som lider av dödliga sjukdomar? De som är så pass sjuka att de inte klarar att arbeta? Hon måste precisera sig om hennes avsikt är att lugna de som idag är oroliga. Och Gunnar Axén, som du har länkat till, han släpper inte genom kommentarer på sin blogg. Ni granskar inte det han skriver kritiskt. Han lindar in sina ord på ett snygg sätt. Men om man granskar det skrivna så uppstår det en hel rad frågetecken.

Mary sa...

jag tror att hon menar precis just det. De riktigt sjuka som det inte finns hopp om att de någonsin kan bli friska igen. de andra ska helt enkelt hjälpas och det tycker jag är empatiskt.

Det är uppenbarligen viktigt att regeringen blir tydliga. Men det är också viktigt att FK börjar jobba på annat sätt. Jag menar att en organisation som har idéer om att premiera personalen för hur månag de hinner få igenom systemet har problemmed sin organisation. Det är inte Husmark Pehrson som beslutar om organisationen, eller hur.

Man fick pengar till rehabiliteriong förra årets om inte användes!

Anonym sa...

Och de riktigt sjuka är de som lider av canser, ALS, eller inväntar en transplantation av livsviktigt organ. Om du inte tillhör den gruppen, men ändå lider av en sjukdom som gör att du inte klarar ett arbete (t ex en allvarligare psykisk sjukdom), så har du två alternativ. Antingen blir du snabbt frisk och klarar att arbeta, eller så får du vända dig till socialen. De har inte presenterat något som pekar i någon annan riktning.

Och det är väl helt självklart att sjuka människor ska få hjälp. Men det enda allians-regeringen ser som hjälp är att skicka ut dessa i arbete. Vad är det för hjälp? Rehabilitering för psykisk/fysik sjukdom - är det att gå ut i arbete? Blir dessa personer rehabiliterade då? De behöver ju hjälp av vården. Det är väl där insatser för de med svårare sjukdomar ska finnas? Jag kan mycket väl tänka mig att många personer som idag lider av sjukdomar som gör dem oförmögna att arbeta, många av dem är oförmögna att ens klara enklare vardagssysslor, lägg därtill ett riktigt arbete, så riskerar nog många av dem att helt bryta samman. Vem ska ta hand om dem? Socialen? Var finns det humana i det här? Om regeringen hade sett till att satsa på rehabilitering genom en kvalitativ vård - då hade jag varit med på att de går i helt rätt riktning. Men det här verkar mycket mer handla om besparingspolitik än något annat.

Mary sa...

Jag uppfattar det som att Husmark Pehrson är väldigt tydlig med att den som är sjuk och har möjligheter ska få vård för att bli frisk. Det ingår i rehabiliteringstanken.

Men man kan ju fåga sig varför det är bättre med sjukskrivning än med bidrag från annat håll. Pengarna komme fån det allmänna hur som elst.

Anonym sa...

Om du själv har oturen att bli sjuk, med fullt nedsatt arbetsförmåga - så skulle det vara intressant att se dig gå till socialen vid varje månadsslut så att du kan få möjlighet att få mat och betala hyra. För du kommer inte att få äga ditt boende när du går på socialen. Du kommer inte heller att kunna vara sambo, om du inte vill att din sambo ska försörja båda er när du blivit sjuk. Och det kanske ändå inte är det värsta.

Detta kommer att upprepas vid varje månadsslut under hela den tid du inte klarar av att ta ett arbete. Det kan vara din framtid.

Om du bara kunde försöka tänka dig in i det, så kanske du kan förstå att många av dem som nu är oroliga över att hamna här - och det endast på grund av att de haft oturen att råka ut för en sjukdom som gör de oförmögna att arbeta -, kanske inte klarar av att hantera den framtiden. Tror du att det kommer att påverka deras psykiska/fysiska tillstånd positivt? Finns det ens någon slags livskvalitet att tala om för dessa människor.

Jag hoppas verkligen att det förslag som nu kommer handlar om att värna de svaga och utsatta och att personer som av sjukdom inte klarar ett arbete ändå får ett tryggat leverne. Det vore helt ofattbart vilken skada människor kan åsamkas om politiker inte ser att även sjuka människor har rätt till ett värdigt liv.

Mary sa...

Jag hoppas också att det förslag som nu tas fram blir bra. De bilder som målas upp av att behöva gå till socialen är naturligtvis hemska och det ligger mycket skam och föreställningar kring det. Men det förutsätter att allt är lika som idag. Det pågår trots allt en utredning just nu och man kanske kan tycka att den borde varit färdig tidigare så att hela bilden av vad förändringen av sjukförsäkringen innebär.

Men nota bene man kan vara sjukskriven ganska länge innan man drabbas av utförsäkring. Under tiden man är sjukskriven så ska man få rehabilitering med avsikten att man ska kunna bli frisk eller så frisk som är möjligt för att kunna få ett liv med kvalitet i. Är det fel. Är det bättre att bli lämnad i sticket utan att få hjälp att komma igång.

Förvisso finns det säkert de som är cyniska och tycker att människor får skylla sig själva. Det gör inte jag. Men däremot anser jag inte att just sjukskrivning ska vara ett livslångt inkomstskydd på det sätt som det har blivit i Sverige. Det finns andra möjligheter.

MRESURS sa...

Tycker de flesta lägger fram allt så att de som är sjuka ska känna att de är en skam för Sverige!

Lata sjuka arbetslösa ska få KÄNNA på piskan!

Alla står över huvudet på en och berättar hur det INTE är..att de sjuka LJUGER!

Regeringen har gjort ett HAFS verk och ytterligare hafsverk är på gång nu!

RÄDDNINGSPLANKAN ska komma i september!
Där ska de tala om att vi kan jobba med RESURS jobb(MÅSTE)

Regeringens taffla försök med att sänka arbetsgivaravgifter för att få in unga och sjuka har inte fungerat!
Nu kommer nästa reform...som innebär att 200000 i slutändan ska få ett påhittat jobb!

Bara för att slipsknutar och kjoltyg ska slippa ha mardrömmar om oss som är hemma och har sjukersättning!

antalet 200 000 är ju vad planen är på..500000 ska bli 300 tusen...för de ska spara!

Fint bra att man vill spara!

Men individer ska inte bli behandlade som mindre vetande!

Och leka med människors liv ska man INTE göra..ta ifrån dem allt och sen håna dem!

SÄLJ DITT LIV & BLI LYCKLIG ARBETSÖKANDE!!

Är det så man ser på saken?

Dessutom så blir barn och partner lidande i allt detta,vi skapar ett dåligt Sverige med otrygghet och fattigdom!

Medans regering/riksdagsmän får lön av oss och lever tryggt i resten av sina liv!

De har fått tryggheten och de tog sen våran!

Mary sa...

Tack för inlägget RESURS. Det blir väldigt tydligt att ni betraktar allt i svart och vitt och sätter upp det ena mot det andra. Det är synd för det öppnar inte upp för den nödvändiga dialogen.

Vem har sagt att sjuka ska skylla sig själva? Ingen vad jag vet, mer än ni själva möjligen.

MRESURS sa...

Politiker ska fundera på om vi ska behandlas som individer!

Inte som försökskaniner!

Om regerande i detta land blev behandlade som folk blir så tror jag noterna skulle spelas på annat sätt!

Tar vi i från politikerna deras försäkringar / rehab / pensioner / osv...

Sen kallar dem för fuskare/parasiter/stor kostnad och belastning för samhället...kastar dem till socialen...där de MÅSTE söka jobb...trots att de är sjuka!

Sen komma på i ett hafsverka hur vi måste göra!

Nej tänk först...jobba igenom bra saker...sen genomför!

MRESURS sa...

Vill tillägga att RESURS är ingen förening och varje individ är enskild och står för sina egna skriverier!

Inget som RESURS manar individer till att göra...

jag står för mitt tyckande och tänkande!

Jag lever mitt liv..och befinner mig mitt i sktien!

Och vet hur jag mår och hur jag blir behandlad!

Mikael Persson sa...

När blev det som moderat rätt att ålägga kommunerna kostnader som de egentligen inte ska ha?

Rut sa...

Hej såväl Mary som andra. Allra först vill tala om att jag jobbar inom Fk som handläggare. Dessutom är jag allianspolitiker sedan många år. Och jag tycker den här problematiken är oerhört jobbig. Inte bara för att jag sitter i en rävsax. Jag har sagt det många gånger och säger det igen, intentionen av reformen är jättebra. Helt rätt. Kan man arbeta skall man inte ha rätt till sjukförsäkring. Och rehabilitering skall in omgående. Men mellan intention och förverkligande har mycket gått så fel. Förberedelseprocessen var på tok för kort. De remissvar som kom in från många tunga insatser, inte bara från vänsterhåll utan från För-säkringskassan, TCO mm mm. Var alla eniga, även om det skiljde åt på detalj-nivå. Bristerna var alldeles för många, frågetecknen likaså. Och ingen skulle hinna förbereda sig. Inte FK, inte landstingen, inte företagshälsovården, inte arbetsförmedlingarna, inte kommunerna. Man borde naturligtvis ha lyssnat, ärendet borde också ha beretts i ett bredare forum. För en så stor och viktig reform bör självklart förberedelseperioden vara lång. Konsekvenserna är kata-strofala inte minst för dem som inte passar in i det superfyrkantiga regelverket. Och det är många som inte gör det. För dem som har en garanterat livslång arbetsoförmåga i förhållande till allt arbete, även skyddat arbete på annan ort är det inga problem. Men många drabbas av sjukdoms- och olycksfallstillstånd som visserligen medför en arbetsoförmåga för rätt lång tid i allt normalt före-kommande arbete. Men kanske inte ett livslångt tillstånd eller ett mycket all-varlig sådant. I sådana fall, och där arbetsgivaren inte garanterar en plats, är du obönhörligt utförsäkrad. I praktiken är du garanterad en sjukpenning i 3 måna-der, kanske upp till ett halvår. I vissa fall upp till ett år, men inte längre. Få är de som kommer att ha rätt till en längre tids sjukskrivning. Den är också kata-strofal för dem som av olika skäl inte fått en egen bra doktor, där man av olika skäl hamnar mellan de medicinska stolarna.
Eftersom Försäkringskassan inte heller hann förbereda sig bl.a. för att man befann sig i en egen intern reform samtidigt, är handläggarna i en mycket ut-lämnade situation. Och stora krav ställs på servicevilja, smidighet, personligt engagemang. Som handläggare kan man sträcka sig rätt långt, men inte heller då når man ända fram alla gånger. Jag önskar personligen att fler kände sig kallade att försöka göra det där lilla extra i varje enskilt fall. Men man är bero-ende av lagstiftning, av medicinskt underlag, av försäkringsmedicinska rådgi-vare, av föredragande, av sakkunniga, beslutsfattare, tidspress etc.
En snabb rehabilitering är en bra intension och borde vara en självklarhet. Men tills vi nått dit har vi långt kvar att löpa. Tyvärr har jag samma känsla som inför införandet av psykiatrireformen. Allt ut med badvattnet! Det kommer att ta många år innan vi hunnit finslipa och justera regelverket, handläggarna, an-passa den behandlande- och rehabiliterande verksamheten, arbetsgivarna och praxis. Innan dess har vi haft såväl ett val- där det för övrigt blir svårt att för-svara reformen - som alldeles för många sjuka som utförsäkrats och som fått ta smällarna ( och smällarna är hårda för den som är sjuk, i underläge, inte vet, kan, orkar slåss) och drabbas hårt av ett regelverk och dess som inte är anpassat till verkligheten.

Mary sa...

Tack Rut, det var intressant läsning. Jag lyfte upp detta i en uppdatering, hoppas att vi får svar...

Anonym sa...

Här beskrivs det vi försöker lyfta:

Citerat av Rut.

"Konsekvenserna är kata-strofala inte minst för dem som inte passar in i det superfyrkantiga regelverket. Och det är många som inte gör det. För dem som har en garanterat livslång arbetsoförmåga i förhållande till allt arbete, även skyddat arbete på annan ort är det inga problem. Men många drabbas av sjukdoms- och olycksfallstillstånd som visserligen medför en arbetsoförmåga för rätt lång tid i allt normalt före-kommande arbete. Men kanske inte ett livslångt tillstånd eller ett mycket all-varlig sådant. I sådana fall, och där arbetsgivaren inte garanterar en plats, är du obönhörligt utförsäkrad. I praktiken är du garanterad en sjukpenning i 3 måna-der, kanske upp till ett halvår. I vissa fall upp till ett år, men inte längre. Få är de som kommer att ha rätt till en längre tids sjukskrivning."

När Husmark-Pehrson talar om allvarliga sjukdomar, så talar hon antagligen om dem som lider av sjukdomar med en livslång prognos. De som lider av obotliga sjukdomar. Det är alla de övriga som faller bort. De som lider av sjukdomar som gör dem arbetsoförmögna, men som inte har en livslång prognos på att tillståndet aldrig kommer att förändras.

Gunnar Axén ger inget svar på det här han heller. Han skriver om ett
"/.../ekonomiskt stöd till dessa personer i förening med rehabiliteringsinsatser så att de får hjälp att komma tillbaka till arbetslivet/.../"

Han skriver inte något om de som ändå inte klarar det. Då blir slutpunkten likaväl att dessa personer hamnar hos socialen.

Många av de inom den här kategorin har kämpat i tiotals-år med sina sjukdomar och handikapp, och nu ska ska de snabbt rehabiliteras för att komma tillbaka arbetslivet. Vad är det för slags rehabilitering? Det är vad jag undrar. Psykiskt sjuka människor behöver ju psykiatrisk rehabilitering för att komma till rätta med sina sjukdomar. Det är dessa insatser som behövs. Min oro är att Alliansen i stort sett endast kommer att erbjuda rehabilitering genom att gå ut i arbete. På liknande sätt som den nuvarande rehaniliteringskedjan ser ut. Där handlar det inte om rehabilitering för sjukdom, utan om att byta jobb. Om att byta arbetsgivare. Om att ställas till hela arbetsmarknadens förfogande.

Och det handlar inte om att attackera Alliansen. Du tror väl inte att det hade varit tyst om S hade genomfört den här lagen?

/Kiviks (som även står för de senaste två anonym-inläggen, eftersom jag inte är bloggare och sällan svarar i bloggar har jag inte något registrerat bloggnamn)

kristallina sa...

Mary du skrev:
"Tack för inlägget RESURS. Det blir väldigt tydligt att ni betraktar allt i svart och vitt och sätter upp det ena mot det andra. Det är synd för det öppnar inte upp för den nödvändiga dialogen."

Nej Mary, de människorna som har anslutit sig till nätverket RESURS är de drabbade som vet hur realiteten ser ut.
Det är människor som redan har utförsäkrats, väntar på det eller fruktar det, som lever med en outhärdlig existensångest. Människor som skriker efter hjälp.

Läs om deras ångest Mary och förstå hur fruktansvärt det är att kämpa med sin sjukdom och inte blir trott, utförsäkrad och stämplad som fuskare.

Kan du titta dem i ögonen och upprepar ordet "rehabilitationskedja" med gott samvete?

Vilken dialog vill du föra med dem?
Vad vill du säga till någon som fick sälja huset och allt den ägde? Ändå är sjukdomen kvar, smärtor och den psykiska hälsan ännu mera förstörd? Kan du tänka dig hur det känns?
Nej, det kan du inte, inte ens om du försökte.

Så, säg inte att utsatta, sjuka människor betraktar allt i svart och vitt.

Mary sa...

Jag har som kanske märkts lyft upp Ruts inlägg, det gav mig mer kunskap och det är viktigt.

Jo, jag förstår folks ångest och rädsla för att det ska gå åt pipan. Men jag har en tro på att det inte ska behöva göra det.

Men Kristallina, när du skriver som du gör så lägger du över skulden på mig som om jag vore helt okänslig. Så är det inte och det är en av anledningarna till att den här diskussionen är viktig. Men retoriken blir helt fel och man fastnar genom att tala om för den andre hur den är utan att man har en aning.

Vissa har säkert föreställningar om vem jag är utan att veta ett skvatt egentligen.

Jag säger bara att jag tycker att det är bra att det ska finnas en rehabiliteringskedja som tidigare saknats. Sen verkar det ju inte som om det funkar helt ut och det är värre. Men samtidigt så läggs en massa värderingar i det Cristina Husmark Pehrson säger och antar att hon menar vissa saker utan att vi egentligen vet det, eller hur?

Låt oss hoppas att hon förtydligar sig inom kort,

Sen kanske man ska fundera över om socialbidrag är så fult, även det är ju pengar från det offentliga, sakttemedel. Jag vet att det ligger mycket skam och obehagliga känslor över att behöva gå till det sociala. Man kanske skulle jobba på att ändra på den attityden? Jag säger inte att det är så här utan lyfter bara antagandet nu.

Jag vill påpeka att jag tycker att detta är en viktig diskussion.

Kiviks sa...

Mary,

Du har själv upprepat det två gånger att du anser att det inte är något större fel i att riktigt sjuka människor nu kan hamna på socialen. Med allt vad det innebär.

För dig spelar det ingen roll eftersom det för dig ändå handlar om ett transfereringssystem som ett annat. Men tror du inte att det för den drabbade spelar någon roll?

Ser du inte att det är personer som är drabbade av sjukdom som får bära en ännu tyngre börda och få sitt liv ändå mer förstörda och begränsade?

Ett bidrag som ett annat?

Om du går på socialen kommer du t ex inte att kunna flytta om du så önskar, eftersom ingen kommun idag tar emot personer som har sin försörjning genom socialen. Du är helt fast. Du kommer ingenstans. Och blir du inte frisk och kan ta ett arbete, så sitter du där. Anser du att det är ett värdigt liv för en människor som lider av så pass svåra sjukdomar att de inte klarar av ett vanligt arbete? De har ju ingen livskvalitet kvar alls.

Hur länge tror du att den svagaste och sjukaste av oss orkar med det här?

Varför ger ni er på de mest utsatta? Vad finns det för er att tjäna på det? Den sjuka kastas ut från att åtminstone ha en trygg försörjning under sin sjukdom till att hamna på socialen. Kostnaderna lämpas över på kommunerna, staten kommer att tvingas öka anslagen till dessa - om kvaliteten på övriga verksamheter inte ska drabbas - och kostnaderna blir i slutändan inte mycket lägre.

De riktigt sjuka, de som inte klarar ett arbete, hamnar i ett ännu värre utanförskap.

Jag kan inte förstå att ni kan försvara det här. Det är så pass hemskt att jag inte kan tro att ni menar allvar, eller att ni inte har hela bilden klar för er.

Christina Husmark-Pehrson har uttalat sig många gånger om det här, och ändå kvarstår alla frågetecken som uppkommit när den nya lagen om utförsäkringar röstades genom. Att hon inte har kunna ge ett klarare besked ännu är mycket oroväckande.

Mary sa...

Kivik - du förutsätter att allting annat är oförändrat i din diskussion. Vissa som är långtidssjuka kommer att få pension i stället för sjukskrivning, eller hur?

Lyssna noga på vad Cristina Husmark Pehrson säger i det här TV-inslaget från förra sommaren.

http://www.aftonbladet.se/webbtv/nyheter/inrikes/article4284292.ab

kristallina sa...

Nej Mary, jag lägger inte skulden på dig. Jag reagerar över att du skrev att en medlem av nätverket RESURS betraktar allt svart eller vitt och förklarade vad det är för människor.

Jag värderar inte dig som människa, jag känner inte dig. Mitt enda syfte är att människor som läser här förstår hur verkligheten ser ut och att det finns många fina ord som tyvärr endast finns på pappret.

Förstår inte riktigt vad du vill ha sagt om C. Husmark Persson. Det finns mycket som jag kunde citera vad hon har sagt som är klart och tydligt. Dessvärre visade sig senare att det inte var sant.

Socialen:
Jag pratar inte om skammen som självklart spelar en stor roll. Jag pratar om vad som krävs för att ha rätt till socialbidrag och om konsekvenserna för en sjuk människa.

Sälj allt du äger, lev upp det, försök samtidigt hitta en lägenhet att hyra (nästan omöjligt) och sök aktivt ett jobb annars får du ingenting. Så är reglerna. Hur gör man när man är sjuk och varför behöver man göra det när man har blivit sjuk? Ingen väljer ju det.

Jag ger inte dig personligen skulden, det vore helt vansinnigt men jag kan förklara för dig varför du "drabbas" även av ilskan för den politiken.

När ansvariga politiker inte går att nå, när man aldrig får ett svar eller någon reaktion. När t.ex. Gunnar Axén skriver en blogg men aldrig släpper igenom kritiska kommentarer då letar man upp bloggar som din.

Inte för att ge dig skulden utan för att du är en människa som försöker göra det jobbet som egentligen de ansvariga ministrar och politiker skulle ha gjort.

För det ska du ha en stor eloge!

Bara en mening till. Du frågade varför man attackerar Alliansen.

För att de här sjukreglerna infördes medan Alliansen hade makten. Problemet är, de som styr, de som har makt har även.... ansvaret.

Önskar dig trots häftig diskussion en trevlig dag :)

Mary sa...

Tack Kristallina. Det är bra att förtydliga sig. Från alla håll.

Jag är ju politiker och moderat och tycker att det är bra med en rehabiliteringslinje så att folk kan komma ut och jobba. Det är enketl att ta ställning till. Även om jag alltså (ännu) inte jobbar på riksnivå så tycker jag att det är viktigt att lyssna och jag vet att det finns politiker på risknivå som läser min blogg. Ganska många till och med.

Hoppas dock att alla frågetecken som finns komemr att rätas ut inom kort. Vem vet den här diskussionen kanske hjälper till?



Sen att det uppenbart synes vara vissa problem med saken är bra att det kommer fram.