tisdag 22 september 2009

Känner mig lite avundsjuk på centerpartisterna...

Ledande centerpartister presenterar ett härligt manifest om frihetlighet på millan. Jag blir lite avundsjuk på ett glatt sätt och tycker att det är skönt att i alla fall tillhöra alliansen. Jag önskar dock att vi moderater uttalade något liknande och inte alltid var så tyngda av de instrumentella uttrycken. Man kan naturligtvis ta ansvar även om man är inspirerande på det sätt som jag nu tycker att centerpartiet påvisar i sitt manifest. Är övertygad om att det går att kombinera.

Frihetlig politik går inte att fånga som ett samlat politiskt program bestående av krav i en mängd sakfrågor, det är ett förhållningssätt till samhällsutveckligen som kan samla frihetligt sinnade människor skriver centerpartisterna. Ja, precis så ska det vara.

Vad jag gillar mest i centerpartisternas skrivning är förstås den om min egen paradgren. Den personliga integriteten. Jag hoppas verkligen att moderaterna tar en liknande ställning framöver. För har något visat sig under det senare året så är det att den personliga integriteten är av stor vikt. Inte minst Piratpartiets framgångar i EU-valet visade på detta.

"... I den vällovliga ambitionen att öka medborgarnas trygghet och minska brottsligheten har grova övergrepp mot den personli ga integriteten legitimerats. Det gångna årets debatter kring FRA, IPRED, teledatalagring och, senast, förslaget om möjligheten för socialtjänst och sjukvård att registrera politisk övertygelse, visar alla på skillnaden mellan retoriskt värnande om personlig integritet och en faktisk politik där individens fri- och rättigheter väger lätt mot en upplevd men abstrakt "samhällsnytta". En frihetlig politik måste, för att ha någon form av trovärdighet, innebära ett helhetsgrepp och en helhetsanalys av den förda politiken ifråga om den personliga integriteten. En sådan möjllighet får vi inte försitta under den kommande mandatperioden." (centerpartister på newsmill)

Än finns det chans att göra något åt det här - för alla partier inom alliansen. Diskussionerna måste föras internt, hela tiden. Det är därför tråkigt att läsa kommentarerna till centerpartisternas inlägg på millan. Många hänger sig åt historiska skeenden och anklagar olika politiker för det som hände med FRA-lagen. Det hela förflyttas från sak till person och det viktiga, nämligen saken tappar i fokus. Det som hände var inte kul precis, men man måste inse att varje process har sin tid och man måste också inse att gruppsammanhang kan vara oehört pressande. Inget är svart eller vitt. Däremot kan man alltid hoppas på en förändring. Jag har en känsla av att den pågår lite varstans. Även i moderaterna.

Jag tycker mig höra att ingen egentligen är stolt över det som hände den ödedigra dagen när FRA-lagen klubbades igenom. Inte minst talar väl alla dessa extra lagningslappar som tillkom för detta. Ibland tänker jag på FRA-lagen som när min då tonåriga dotter skulle bygga om sin säng. Hon satte ihop lite brädor, men konstruktionen höll inte. Det blev alltfler brädor och spikar och framförallt extra ben på den sängen, 8 stycken tror jag att det blev. Men den fortsatte att vara instabil, ty den var i grunden felkonsturerad. Tänkt som säng för att sova i. Men inte så bra. Det är ungefär så man kan känna för FRA-lagen.

Vi behöver förmodligen signalspaning, men metoden bör ses över. Det är inte juste att skapa/tillåta en övervakningsmetod som drabbar alla in på bara mässingen. Jag återkommer ständigt till dessa tankar och har ändå ett visst hopp att det blir stopp på alla integritetskränkande metoder som poppar upp i snabb takt.

Det handlar hela tiden om att upplysa om och dela med sig av synpunkter om varför det inte är bra. Att kalla alla som inte tycker lika som man själv för idioter och fascister och andra förklenande epitet försvårar nog dessvärre framkomligheten. Det viktiga trillar av vagnen och hamnar i diket. Det är synd att vi har den delen av debatten.

Men men, det är alltid för tidigt att ge upp är ett av mina valspråk. Liksom - Hur svårt kan det vara?


(intressant)


Andra som bloggar kring detta är: Magnus Andersson, Federley, Mårtensson, Norberg, Johan Hedin, Hanna Wagenius

6 kommentarer:

Fredrik sa...

Gillade liknelsen med den felbyggda sängen. Den kan med fördel kombineras med Farmorguns träffsäkra rubrik häromdagen: God sömn under lapptäcket?

Jerker Montelius sa...

"Jag hoppas verkligen att moderaterna tar en liknande ställning framöver."

Hmm. Hoppas?

Vad hindrar dig från att faktiskt göra gemensam sak med t.ex Sigfrid, Wykmna och Fjellner och helt enketlt driva denna linje på t.ex. partistämman i moderaterna? Jag tror inte att moderaterna kommer att förändra sig p.g.a att man sitter och hoppas. Ställ hårt mot hårt, sätt ned foten. se till att det händer något. Annars får man ingen trovärdighet som politiker.

Mary sa...

Jerker vad är det som får dig att tro att jag inte talar med de andra? Det är klart att det pågår diskussoner både här och där.

mikaelelmlund sa...

Mary,

Jag tror att vi har samma grundsyn i integritetsfrågor. Men, jag håller inte med dig om en sak som jag tolkar ur din text.

När det gäller FRA-lagen så är det faktisk svart eller vitt. Antingen säger man ja till massavlyssning av befolkningen, eller säger man nej, det finns ingen gråzon i det ställningstagandet, det finns bara två knappar.

Inte heller kan man kompensera för FRA-lagen, genom att montera ner fartkameror, eller idka återhållsamhet i nästa mandatperiod genom att lätta på övervakningstrycket. Striden om huruvida staten kan bereda sig rätten till allas privata kommunikation är ett slag som aldrig får förloras i det anständiga samhället.

Striden om FRA kommer att fortsätta så länge som det krävs och att hävda att detta är överspelat eller historia är att låta friheten abdikera på de små stegens tyranneri’s pragmatiska altare,det får inte hända, för då ger vi upp själva förutsättningarna för den vitala demokratin. Då lösgör vi det som håller oss samman, själva grundiden om samhället och det är det allvarligaste som kan hända en nation.

FRA-lagen är inte den enda striden, men den är den avgörande för min generations syn på politik och för vår lojalitet gentemot det samhälle som vi lever i. Alla kan göra ett misstag, alla kan svika, eller kränka i ett ögonblick av oaktsamhet, men ingen politiker kan ta ifrån människor dess värdighet och gå vidare utan att se bakåt. Denna höst avgör de enskilda ledamöterna om de ska förpassas till historien som vår tids Quislingar, det finns ännu tid.

Så visst finns det sakpolitiska nyanser och avvägningar, men i vissa frågor finns det bara två svar, och vart är ett livsavgörande ställningstagande, FRA-lagen tillhör den kategorin.

Markus "LAKE" Berglund sa...

+1 på Mikael Elmlunds inlägg.

Staten kan inte få skaffa sig samma verktyg som Iranska och Kinesiska myndigheter. Om inte våra kära politiker personligen går i garant för att ingen någonsin kan vilja missbruka tekniken i framtiden...

Bo sa...

"Många hänger sig åt historiska skeenden och anklagar olika politiker för det som hände med FRA-lagen."

Javisst. Jag tillhör dem. Med avsmak ser jag vad det är för vidriga personer som sitter i regering och riksdag.

"Att kalla alla som inte tycker lika som man själv för idioter och fascister och andra förklenande epitet försvårar nog dessvärre framkomligheten."

Att kalla fascisterna i regering och riksdag för fascister ser jag inte som förklenande, mer som en sanning. Inte för att de inte tycker som jag, utan för att de är fascister.
Idioten är jag som inte tidigare förstått att politikerföraktet i realiteten är befogad, utan trodde på vad som sas.

Någon framkomlighet tror jag inte finns, då 'de' har lögnen som rättesnöre och en diskussion är omöjlig.