Mellanhänderna kommer nog att försvinna...

Underhållningsindustrin håller på att tappa greppet. Det är uppenbart. Man använder de stackars upphovsmännen som sköld och de talar ut i pressen om att internet stjäl deras inkomster. Men när det är artister som ingen lyssnat på de senaste decennierna som utgjuter sig över sina problem, så faller argumenten platt. De skulle inte tjäna några pengar nu heller.

Man använder upphovsrättsmannens rättighet att tjäna pengar på sitt arbete som förevändning, men egentligen handlar det om upphovsrättsinnehavarens affärsintressen. Det är viktigt att skilja på detta. Det är ingen vad jag vet som inte vill att upphovsmännen ska få betalt. Däremot så handlar det om marknadens krav på att affärsmodellerna ska anpassas efter den moderna efterfrågan som finns. Distributionsmodeller med energikrävande CD-plattor i plastförpackningar som transporteras runt världen är helt enkelt ute. Produktionskostnaden för en musikfil över internet kan inte jämföras med dessa fysiska produkter som ett CD-album är. Man använder sig av rena Kalle Ankakalkyler när man räknar. Ingen kan beskriva detta bättre än Badlands Hyena.

Dessvärre har Ipredlagen underlättat för underhållningsindustrin att upprätthålla sina gamla affärsmodeller och givit den möjligheten att jaga fildelare. Något som de med stor inlevelse gör. Skadeståndskraven är fullständigt ohemula och vi får hoppas att lagstiftarna sett detta. Lagar går att ändra. Som om det inte räcker med att jaga fildelare så har man nu också börjat ge sig på internetoperatörerna. Senast drabbades företaget BI (Black Internet) som krävdes på att stänga av en av sina kunder genom en dom i Stockholms Tingsrätt. Detta i sin tur medförde att ett antal helt oskyldiga andra kunder blev drabbade. Ett för mig känt IT-konsultföretag upptäckte sig plötsligt stå utan internetkontakt med omgivningen, sina kunder, sin livsnerv. Det är fullständigt oacceptabelt att tredje man ska bli drabbad på grund av en industri som väl knappast kan kallas samhällsviktig. Zackrisson i Veckans Affärer menar att det hela är ett hot mot det fria internet. Oscar S ger en bra bakgrund till BI-affären på sin blogg.

Den kloke folkpartisten Madeleine Sjöstedt tillika kultur- och fritidsborgarråd i Stockholm gjorde slag i saken och frågade artisten Paul Simon om det verkligen kunde vara så att Universal hade rätt i att stoppa att hans musik framfördes på en teaterscen. Nej det tyckte inte han och Universal fick backa. Skadan var dock redan skedd. Detta är ingen engångshändelse, vi läser ofta om nya nedslag och hot om skadestånd.

Madeleine Sjöstedt är en av få politiker som har koll på internet på det sätt jag själv vill se det. Jag har skrivit om detta tidigare. Kolla efter länkarna till hennes blogg i mitt inlägg här.

Nu undrar Sjöstedt i en Brännpunktartikel om detta är den nya affärsmodellen – att stämma sina kunder? Det är en högst relevant fråga. Det är möjligt att de känner desperationen komma – underhållningsindustrin har kanske till stor del överlevt sig själv. Mellanhänder blir onödiga på det traditionella sättet när artister via internet kan nå sina fans direkt. Alla måste tänka om.
Tommy k Johansson reflekterar även han över det hela i en intressant bloggpost. Liksom Johnny som i sin tur hänvisar till Karl Sigfrid. Den här diskussionen har vi haft länge och den kommer att fortsätta ett bra tag till.

En konsument berättar hur han vill ha det. Något för musikindustrin att ta till sig av. Det är dags att diskutera hur artisterna ska få betalt för nedlagt arbete - inte att hålla sig fast vid traditioner. En ny upphovsrättslag bör diskuteras omgående. Det går fort nu.

(SvD)

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, ipred, underhållningsindustrin, upphovsrätt, skadestånd, moderaterna