Något är fundamentalt fel...

Uppdatering2: Nu ge sig Alf Svensson in i debatten om åldersdiskriminering. Uppfriskande. Mer debatt om detta behövs.

Uppdatering1: Diskussionen om åldersdiskriminering fortgår på SvD. Läkare har anmält Karolinska för diskriminering. Det är bra att detta kommer fram i ljuset, det behövs en attitydförändring.

Ofta slås man av föreställningen att man är för gammal i det är landet - redan när man passerat 50 år. Då går det utför, i synnerhet på arbetsmarknaden. Fastän det borde vara tvärtom. Det handlar inte alltid om att springa snabbast. Fördomarna kring ålder är starka. Vad det beror på har jag ej lyckats klura ut. Vi blir bara friskare och vi lever längre.

Att försöka få ett nytt jobb efter 55 är praktiskt taget omöjligt om man söker på vanligt sätt. Bland det första som ska fyllas i när man skickar in sitt CV i jobbsökardatabaserna är ålder! Kön och ålder! Hur långt har vi kommit då i jämlikhetens tecken? Arbetsgivarna vill ha en kvinna/man i 35-årsåldern. Rekryterarna söker i databasen och den som fyllt mer kommer aldrig fram som ett alternativ ens. Undra på att den som har jobb stannar kvar. Det handlar inte bara om LAS på arbetsmarknaden utan också om åldersfördomar. Det går nämligen inte att få ett nytt jobb om man är för gammal. På det här sättet går vi miste om mycken kompetens. Den saken är klar.

Det talas ofta om att vi ska fortsätta jobba helst långt efter vår pensionsålder men ändå blir diskvalificerade på arbetsmarknaden redan i 50-årsåldern så finns det alltså ett glapp på ungefär 20 år här. Alla är inte lämpade för att jobba som egenföretagare och konsulter. Det är bara så.

Svårigheten att få jobb ökar med åldern fastän det borde vara tvärtom. Det är faktiskt en skymf att bli erbjuden jobbet att gå ut med grannens hund och kalla det sysselsättning och jobb för en person som tidigare haft kvalificerade arbetsuppgifter.

Man ska väl inte behöva flytta från Sverige för att få ett juste jobb? Det gör nu professorn Jan-Åke Gustafsson. Han drar iväg till Houston i Texas. Där har man inte frågat efter hans ålder utan
enbart hans kompetens. Till Svd säger han:

"– Under hela beslutsprocessen i Houston har ingen enda till exempel frågat hur gammal jag är, säger han. Där är det irrelevant. Det enda som räknas är kompetensen. " (SvD)


Vi måste göra något åt den här åldersdiskrimineringen i Sverige. Det handlar om att arbeta med attityder. Vi behöver ta vara på kopetensen som finns här hos många vuxna människor. Det handlar också om den som varit borta från anställningssituationen. Man kanske har vidareutbildat sig några år för att tiden finns när ungarna flyttat hemifrån. Man kanske har tagit ett par år ledigt för att vila upp sig, för att ta hand om sina gamla föräldrar eller rent av barnbarnen. Eller för att företaget man arbetade på lade ner. Man kanske har prövat att driva eget några år. Det finns många olika skäl till varför man inte haft en fast anställning.

Grejen är det att det händer inte så väldigt mycket på kontoret att man behöver inskolning för att dra igång ett jobb igen. Kaffekokaren kanske är ny och möjligen har en ny version av MS Office installerats. Hur svårt kan det vara? Inte särskilt.

Det är inte helt omöjligt att de rekryterinsdatabaser som används idag låser in och begränsar arbetsmarknaden för vissa kategorier. Rekryterare arbetar med att plocka fram kriterier som de fått från sina kunder. Ofta baserat på ålder. De som ligger utanför nyckelbegreppen kommer aldrig upp som lämpliga kandidater hur bra de än är.

Det finns också ett inbygt fel i systemet när den unge rekryteraren frågar den mycket erfarne 55-åringen om vad man drömde om att göra i gymnasiet eller om man läste särskild matte i 9:an. Det blir i det närmaste patetiska frågor för en person som i ledande ställning haft ansvar för komplicerade uppgifter på ett krävande jobb.

Det finns mycket att göra på svensk arbetsmarknad.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, åldersdiskriminering, kompetensslöseri, arbetsmarknad, moderaterna