När vargen verkligen kommer...

Paul Ronge har skrivit en mycket bra och intressant bok för den som vill sätta sig in i hur media fungerar och hur man på ett bra sätt kan delta i den karusellen. Allt är inte inte bra och allt är inte lätt och solsken. De senaste årens drev kring olika personer, i synnerhet politiker och företagsledare har visat den fasansfulla baksidan.

Ronge delar in journalistens huvudaktörer i tre. Goliat, den store och stygge - makthavaren som ska granskas och generas till sista blodsdroppen. Det är inte det att journalisten har något emot Goliat i sig utan det är jakten som är grejen - att lägga ned bytet får vi lära. I andra änden finns David, den lilla människan som på olika sätt ska skyddas från Goliat och det kan i sin tur även det få märkliga uttryck. Man vet liksom inte vad som är sant och rimligt när det kommer till kritan. Det är lite här Janne Josefsson kommer in. I hans program går ingen fri och Ronges bok handlar en hel del om detta. Det är lite skrämmande läsning det här. Även om vi får en god inblick i journalistens vardag så tappar man förtroendet och undrar var tog empatin vägen. Den bästa aktören är att vara i Expertens roll. För då får man tillföra något man själv vet och har kunskap om.

Nu har jag varit journalist själv i många år och till och med drivit egen tidning och borde vara van vid mediadramaturgin. Men förmodligen beroende på att det varit i en speciell nisch (IT) och på små tidningar och inte på de stora drakarna mer än som inhoppad frilansare, så känner jag att Ronges bok gav mig en hel del ny kunskap. Har inte personligen upplevt den där drevmentaliteten och känner mig inte ledsen för det faktiskt. Däremot så inser jag att i min nya roll som politiker hamnar i Goliatrollen kommer att ha stor användning av de råd och kunskaper som frambringas i den här boken. Alla politiker borde ha den under kudden. Ja, rent av ska den ingå som kurslitteratur för alla som ska ha med medier att göra.

Med åren har jag riktat in mig på beteendevetenskapen och har där lärt att det inte är så enkelt som att det man läser är den enda rätta sanningen. Den är tillrättalagd utifrån någons vinkel och det det går helt enkelt inte att dra några slutsatser av det man ser och läser. Det är ett skådespel helt enkelt. Så lite tycker jag att man kan ha mitt gamla favoritcitat tillhands även när man läser tidingar. "I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)". Allt är inte vad det ser ut att vara nämligen.

Senaste dagarna har det skrivits en hel del om länspolismästaren Carin Götblads försök att få hjälp av Säpo utan att lyckas. Spontant tyckte man att det var konstigt att hon inte använde sin fasta telefon och ringde ambulans eller larmade som alla andra. Hur stod det till egentligen, undrade man. Lite Goliatvarning här. Hon är makthavare, men det är även Säpo och nu blir det internutredning om vad som hänt. Dagen därpå så klargjordes i AB-artikel att Götblad inte hade någon fast telefon och att mobilen fanns i en våningssäng som hon inte kunde nå med sitt brutna knä. Det var juste journalistik enligt mitt sätt att se som gärna vill se den empatiska sidan av livet. Spekulationerna kunde annars ha tagit vilken väg som helst.

I boken tas bloggarnas roll upp och även Paul Ronges funderingar kring journalistikens framtid. Jerry Silfver har också skrivit en bra artikel om journalistiken och pengarna på den nyuppvaknade bloggen SameSameButDifferent.


Paul Ronges bok När Janne Josefsson ringer hittar du här.
"Den granskande journalistiken har aldrig varit hårdare i Sverige än den är i dag. Journalister använder sig av dolda kameror och man provocerar fram »avslöjanden«, något som är olagligt för polisen, men fullkomligt legitimt för den tredje statsmakten. Förr utsattes nästan enbart politiker och makthavare för denna typ av bevakning. Nu kan vem som helst granskas, vilket ökar behovet av att lära sig hur media fungerar"

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, media, mediadrev, moderaterna, paul ronge, mediekunskap