(AB)
Under längre tid har det diskuterats huruvida de nya sjukförsäkringsreglerna är dåliga eller ej. Många blir oroade och det är inte så konstigt. Det i sin tur beror mycket på att det inte funnits några tydliga regler som täckt hela spektrat. Det är självklart svårt att veta hur det ska bli då.
Nu presenterar dock regeringen sitt program för återgång till arbetet för den som varit sjuk och nu börjar orka igen. Jag kan faktiskt inte se något fel i det. Tvärtom. Det handlar om att hjälpa människor att utvecklas utifrån den individuella utgångspunkten. Det är just detta som är det viktiga. Arbetsförmedlingen får rejält med nya resurser för att hjälpa till. Det kommer att bli lättare att komma med i A-kassan igen och få stöd den vägen för den som är arbetslös. Man behöver inte gå till socialen som många varit rädda för.
" (...) Däremot ska den som på grund av sjukdom uppenbarligen varken kan gå tillbaka till sin anställning eller delta i några aktiviteter vid Arbetsförmedlingen kunna få fortsatt ersättning från sjukförsäkringen på samma nivå som tidigare, tills dess att personen tillfrisknat". (Brännpunkt)
Så alla som hittills varit oroliga, sluta med det. Ni kommer att få hjälp, på olika sätt, mer än tidigare. Skillnaden är att det inte kommer att rulla på samma sätt som förr. Nu blir det stöd och aktiviteter utifrån vars och ens förmåga. Förvisso kan inte alla bli 100% nöjda, men det är inte fallet med dagens situation heller.
Det är inte bara att skylla på alliansregeringen
Till alla socialdemokrater som klankar på regeringen vill jag rekommendera läsning av dåvarande (s)-sjukförsäkringsministern Anna Hedborgs artikel om sjukförsäkringsystemet. Den är mycket tänkvärd så jag tycker att alla bör läsa den. Hon problematiserar hela systemet och pekar ut en hel del punkter som kritiska. Vi har världens längsta sjukskrivningsperioder menar hon och tyckte inte att det är sjukförsäkringssystemet som ska bära alla problem som finns i samhället.
Den borgerliga regeringen har delvis genomfört Hedborgs idéer men kommer nu också med åtgärder för vad som ska hända sen för den som blir drabbad. Det blir tidsbestämda sjukförsäkringsperioder och tanken finns att de inte bara ska löpa på utan att något ska hända. Sjukförsäkring är inte ett självändamål utan ett övergångsstöd. Andra system och åtgärder måste ta vid och nu äntligen ser vi formerna för det.
Så när socialdemokratiska politiker påstår att förnyelse, utveckling och omställning hålls tillbaka så är det i praktiken precis tvärtom. På individnivå. Nu får man chanser istället. Det låter som en klyscha säger vissa då. Jag menar att det handlar om att betrakta glaset som halvtomt eller halvfullt. Socialdemokraterna talar om att vara stolta över det socialdemokratiska välfärdsbygget - men saken är den att det har börjat krackelera för länge sedan, inte minst kan Anna Hedborgs utredningar tala för det.
Anna Hedborg sa bland annat "(...) ser också tidsbegränsad försäkring som en viktig fråga, förslagsvis 360 dagar." Säkerligen hade detta genomförts av den socialdemokratiska regeringen om det inte varit en så het politisk potatis. Att nu låtsas som om det är den borgerliga alliansregeringen som bär ansvar för allt elände och tala om utrensning, ättestupa med mera hjälper ingen sjuk. Det kommer dock de nya åtgärderna att göra. För ingen vill väl egentligen vara sjuk? Att få hjälp att komma igång igen är det bästa som kan hända enskilda. Få kan säga emot på den punkten.
Här på bloggen har det förts diskussioner kring de nya reglerna i sjukförsäkringen. Det har saknats besked. Många har varit oroliga och uttryckt det i kommentarerna. Jag hoppas att ni känner er lite lugnare nu efter dagens besked. All förändring är inte av ondo även om det kan kännas så till att börja med. Och den som är sjuk är sjuk även i fortsättningen, men huvudmålet är att hjälpa sjuka att bli friska igen.
Gunnar Axen har tidigare på sin blogg beskrivit sjukförsäkringsprocessen förvisso ganska instrumentellt men det ger ändå en bra bild av grundprinciperna. Rent allmänt kan jag som beteendevetare tycka att en mer pedagogisk framtoning vore önskvärd när man talar om sådant som påverkar människors liv. Den juridiska tonen har sitt uttryckssätt liksom den ekonomiska terminologin har sin. Det mänskliga glöms dessvärre lätt bort, man tar det kanske för givet.
Det gäller förstås också nu att både Försäkringskassan och Arbetsförmedlingen får fart på sina organisationer och får jobbet att fungera utifrån sin "nya" arbetssituation. Malin Siwe är tuff mot Arbetsförmedlingen i sin krönika idag och Försäkringskassan har fått skäll så att det räcker. Förvisso ska regler följas osv osv. Men när det handlar om möten med människor om det som berör dem som människor måste man också använda andra talanger. Tag hjälp av Skatteverket, de är numera ett under av trevlig kommunikation.
Uppdatering: I SvD skriver (s)-politiker om hafsverk. Har ni läst Anna Hedborgs utredning undrar jag då. Låtsas inte som om ni hade gjort annorlunda. Verkligheten är allas.
(intressant)
SvD, AB, SR, AB2,
Alliansen: Kent Persson , barnläkaren Anders W Jonsson,
(s)-bloggar gillar förstås inte läget, men vad kan man förvänta sig, de är i opposition: Eva-Lenas blogg och Claes Krantz . Vi tre håller på och diskuterar denna fråga på twitter också. Peter Andersson skriver också utifrån (s)-perspektivet. Alltså - emot regeringen.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkring, husmark pehrson, littorin, moderaterna, alliansen, arbetsmarknad
11 kommentarer:
Det känns SÅ mycket bättre nu Mary när du gått in och garanterat att ingen kommer att råka illa ut.....:-)
Sgt Pepper - Jag är SÅ glad att du kommenterar här på min blogg ;-)
Jag kan ju inte ge några garantier och det vet ju du också. Bara presentera alternativa tankesätt.
Det är fortfarande mer av att tvinga ut folk, än att hjälpa folk vidare i livet. Och då vore det ju bättre att kalla det just det.
Vet man när vi ser vad detta introduktionsprogram ämnar innehålla och under hur lång tid?
Redan nu/förut fanns ju möjligheten att arbetsträna in ipå arbetsmarknaden. Men i alla fall i mitt fall så hjälpte det inte att det inte fungerade nu efter de nya reglerna. Utan jag blev utan ersättning.
Enl artikeln så skall det - om det inte fungerar - kunna gå att återgå till sjukpenning, antar att man då också kommer att återgå till tidigare SGI om man kom från sjukersättnig. Annars blir det inte mycket pengar.
Fortfarande kommer det att hänga på en bedömning huruvida man har arbetsförmåga eller inte. Om det, som i mitt fall, bedöms att jag inte hade tillräckligt nedsatt arbetsförmåga, trots att jag inte klarade att gå upp i tid. Då står vi på ruta ett igen. För det är ju mycket där som problemen ligger - också. I bedömningarna.
För någonstans är vi där nu, och då menar jag innan det senaste. Att folk bedöms ha arbetsförmåga, men inte klarar att jobba. Eller jobba full tid.
En annan sak. Hur skall programmen tillämpas för de som är sjukskrivna/har sjukersättning på deltid? Och fungerar i sin aktuella anställning?
Och för att tydliggöra. Jag var inte nöjd med tidigare regler/regeländringar innan alliansen heller. Eller hur dessa tillämpades. Men att det var en regel att folk gavs sjukersättning efter ett år. Ja, kanske i praktiken. Men det var lika mycket en regel som en prövnigstidpunnkt, likaväl som prövningstidpunkterna i nuvarande regler.
Man skulle enbart föras över om man ansågs ha nedsatt arbetsförmåga i ÖVER ett år ytterligare. Och då få tillfällig sjukersättning - ett sätt att sänka kostnaderna förståss. Det med. Blind är jag inte.
Och ett annat fel var väl att inte se till en rehabaktivitet och regelbundna kontakter under den tiden man hade den tillfälliga sjukersättningen. Så att man slapp känna sig bortglömd. Om man har en plan. Får hjälp med en individuell plan - som också kan revideras. Och som man är överens om. Tror jag att föresättningarna ökas. Men det var antingen ingen som ville, hade tid eller ekonomiska resurser för detta. Eller också för många kockar, med för olika uppfattning om hur receptet skulle se ut.
Antar att det inte förändras där med det här senare heller för den delen.
Men om teorin skulle fungera i praktiken, kanske det skulle gå. Som du märker kommenterar jag inte själva förslaget så väldans mycket. För jag kan inte riktigt bedöma det på det inlägget på brännpunkt. Utan mer när det konkretiseras.
Och stackare, jag använder din blogg, för mina tankar ;) Dig verkar det ju att gå och prata med iaf ... :)
Kajsa - det är inte synd om mig. Tycker att det är bra att det sikuteras här. Det är viktigt att tankar kommer fram. Vem vet våra diskussioner kanske ledde till att det hände något idag.
Utan att veta alltför mycket om detaljerna så tycker jag att det ser bra ut. Hoppas förstås på att den mänskliga aspekten kommer fram lika mycket som reglerna. Men tonen har i alla fall lättats upp tycker du inte?
Men Mary:
Vad är det för jobb de skall ut till?
Mängder av "friska" människor är ju redan arbetslösa?
Att skicka ut ändå mer männsikor i arbetslöshet verkar inte direkt vettigt.
Sgt Pepper - det händer mycket hela tiden. Högkonjunkturen är snart här igen och då börjar det behövas människor i arbete igen. Chanserna ökar. Så är det hela tiden.
Mary:
Först en teknisk kommentar. När jag tillät printerfriendly.com så försvann kommentarerna och högerspalten.
Nu till sjukförsäkringen. Om du verkligen är intresserad av frågan (och det kan jag visst tro att du är) så har du kanske anledning att hysa en smula misstro mot Gunnar Axén, ordföranden i socialförsäkringsutskottet. Jag har tidigare försökt ta upp en del tveksamma punkter med honom. Han bemöter dem inte. I stället slutade det hela (trots att jag höll mig långt innanför anständighetens gränser) med att han inte längre publicerade eller bemötte mina kommentarer i den fråga jag ville få klarhet i.
Klart otillfredställande tycker jag. Jag ser att hans framställning, den du refererar till är klar och tydlig. Så Axén behärskar att framställa enkla saker tydligt. Men när det kommer till de mer komplicerade sidorna så tror jag inte han klarar det. Det verkade inte så från vår diskussion.
Det finns flera saker som är utelämnade i det han skriver - och det är de mest intressanta sakerna, kanske. Jag har tidigare vid olika tillfällen påpekat att den nya ordningen inte duger för t ex den som gått i väggen. De riskerar att må ännu värre med den nya ordningen.
Såvitt jag kan se kommer det att leda till att vi får fler som inte arbetar, fler som är sjuka. Jag förstår intentionen bakom de nya reglerna, men jag är förbluffad över bristen på kompetens. Känner man inte till vad som händer om man pressar människor som hamnat i de här situationerna?
Det är förvirrande. Vi har väldigt duktiga stress-forskare i landet. Är det verkligen dem man har pratat med? (Och vi hade en bra forskning kring arbetsmiljö, en forskning som den borgerliga alliansen var snar med att attackera och försöka riva ned så snart man vunnit valet.) Eller är det läkare inom psykiatrin, en psykiatri som jag i vissa delar ser stora kunskapsbrister hos?
Det enda det här handlar om är att få ut människor ur socialförsäkringen. De tror att det kommer att fungera genom att helt enkelt tvinga ut människor. Många är sjuka, ändå blir de utförsäkrade. De förväntas att klara en kurs på tre månader, med en ersättning på 223kr/månaden. Det kan ingen leva på i Sverige. Så det blir för alla att gå till socialen, vilket Littorin igår säger till ekot att många varit oroade för. Det kommer nu att hända. Hur resonerar han?
Det spelar liksom ingen roll om du får 4600kr/månaden före skatt, eller om du får 2000kr/månaden före skatt. Eller om du inte får ett öre från staten. Till socialen måste du söka dig ändå. De som klarar sig är de som har en sambo som kan försörja dem.
Den här introduktionskursen, om de inte klarar att gå den, vad händer då? Får de som utförsäkrats tillbaka sin sjukersättning? De förlorade den för att de "under all överskådlig framtid" inte kan sägas sakna arbetsförmåga. Gäller inte det längre? Har de insett att det är orimligt att ställa ett sådant krav?
Och varför talas det om akassa? Det här handlar ju om många gånger om sjuka personer. De talar dessutom om en förlängd överhoppnigsperiod. Hur många har efter femårs perioden fortsatt att betala in sin medlemsavgift till akassan? Vem betalar en avgift till något man inte längre tror sig ha någon nytta av? Sedan talar regeringen om en 3 månadersperiod för att kvala in till akassan. Vad har det med något att göra? Klarar man ett jobb, så har man ju inkomst därifrån. Och om man sedan ska nyttja akassan, så är det ju om man blir arbetslös. De som berörs här är ju de som riskerar att bli sjuka. Då ska de väl inte gå på akassa?
Det finns ju hur många frågor som helst här. Regeringen verkar mer tala till er som det inte berör, än till de det berör. De lugnar allmänheten, men skapar hela tiden ökad oro och ångest hos de som det egentligen handlar om.
Ska tillägga, vad gäller ersättning. Det spelar såklart ingen roll om skatt dras eller inte. Men på akassa dras skatt, så jag antar att det gäller här med. En ersättning på 223kr/dagen, går ändå inte att klarar sig på.
Och vad gäller ättestupa. Dessvärre har många avslutat livet på grund av den här förföljelsen och jakten på sjuka. Regeringen måste handla väldigt snabbt här, och svara på alla de frågor som nu har uppstått. De har kört huvudet i sanden i över ett år. Något som är helt oacceptabelt. Och när de väl presenterar något, så dyker andra frågor upp.
Vad jag inte kan förstå är varför det är så svårt att vända på det här, och istället för att endast prata om arbete, över allt. På FK, så väl som AF, så är det arbete som gäller. Det är ingen som frågar individen vad som behövs för att denne ska må bra. För att individen ska klara av det här. Den enda fråga som ställs är vad individen kan prestera. Man ska suga ur allt som finns ur människor, hur sjuka de än är.
Det här är så fel att det är märkligt att ni inte förstår det. Människor som är sjuka, behöver hjälp hjälp att hantera sin situation, hjälp att hantera sina problem/funktionshinder/lidande. Först därefter kan man se om det går att hitta ett arbete som är anpassat efter ev individuella begränsningar. Att starta med ett arbete, kan bli så fel för så många.
Försöket att slussa ut sjuka i arbete har även provats tidigare, genom Pila-projektet. Det gick inte så bra. Ett litet antal klarade det, och klarade ett arbete. Då hade de ändå en sjukersättning som trygghet. Nu tas den ifrån dem. Varför? Logiken bakom det? Varför inte införa det här inom ramen för sjukförsäkringen. Om de sedan klarar att gå över till ett arbete, så slussas de successivt ur. Om inte, så finns en sjukersättning att falla tillbaka på.
Nu ska de ut ur försäkringen först. Sedan om det inte klarar de prestationskrav som ställs, då ska det ansökas om att få tillbaka försäkringen? Varför inte testa det innan de slänger ut människor?
En dag som t ex denna hade jag inte orkat gå på t ex någon introduktion. Vad händer då med mig? Anagligen blir jag utförsäkrad p g a min ovilja att samarbetat. Kortfattad idag, försöker bara förmedla det viktiggast. Mår kass men är redan 50% frist. Resten 50% efter CHPs "intoruktion".
Sorry, blev lite felskrivningar i min kommentar här ovanför. Ville bara sä gärna säga att ingen tar hänsyn till att verkligt sjuka kanske mår bäst av att vara hemma.
Skicka en kommentar