torsdag 1 oktober 2009

Kanske inte riksdagen om man vill stå på scenen...

Uppdatering: En spännande och intressant artikel kring Riksdagsmannarollen dök upp på Svensk Tidskrift precis nu. Fyra riksdagsmän ger sin syn på det politiska arbetet. Krohniskt har följt upp med ytterligare tankar kring nedan skrivet på sin blogg och Birger Schlaug har även han följt upp. Intressant diskussionsfråga det här. Tokmoderaten i Sumpan har blivit lite höstdeppig. Cheer up säger jag, det går över - det ska fan vara politiker var det någon som sa, men hur skulel det annars gå, om ingen engagerade sig. Men det gäller att försöka förhålla sig. Du kommer igen Antonsson!



Birger Schlaug har skrivit en intressant artikel om kändisskapet och politikerrollen. Han menar att många kändisar som trott att de som politiker ska kunna förändra världen och stå på scenen på egen hand komemr att bli besvikna. Ty Riksdagen i sig är en tungrodd historia som en jättetanker som inte är lika lättstyurd som en jolle precis. Personval och annat till trots så måste man inse att man ingår i ett sammanhang och ibland är tvungen att gilla läget oavsett om man gör det eller inte.

Det är möjligt att man måste ha jobbat på typ Posten eller annan tung organisation för att förstå det där. Jag anser att man ska ha en egen politisk röst och stå på sig. Debatt är politikens livsnerv. Många gånger verkar det dock som om omgivningen har för stor tilltro till vilka möjligheter en enskild politiker har att göra som han/hon vill. Oavsett den roll man har som landets högsta beslutsfattare så ingår man i en grupp och har en roll.

Med åren har jag lärt mig att det inte alltid handlar om en själv och att det ibland är smartare att gå runt berget eller finna andra vägar i stället för att med huvudet före försöka springa rakt igenom. Risken är stor att man blir ganska blodig. En annan sak som jag har lärt mig är att det gäller att ligga på som en rem i korridorerna och se till att så många som möjligt blir övertygade innan beslutet fattas. Erfarenhet kanske man kan kalla det.

Att stå på scenen är inte riktigt min grej i alla lägen och inte någon strävan heller. Men att vara med och påverka är viktigt och jag gör det gärna i bakgrunden. Därför satsar jag på att försöka komma in i Riksdagen till nästa val. Tror att det går att göra nytta på olika sätt.

Att man ska kommunicera med omgivningen är förstås självklart. Man är förtroendevald. Bloggen är ett bra ställe.

Blogg: Krohniskt

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

4 kommentarer:

Andreas Krohn sa...

Ämnet är helt klart intressant och jag tror det blir högaktuellt inför valet 2010. Jag har utvecklat ett längre resonemang om detta här: http://krohniskt.wordpress.com/2008/06/30/fra-och-personvalet/

Bengt Svensson sa...

Birger Schlaug avslöjar hur illa det går till i riksdagen, men avslutar med att "det måste vara så! Annars fungerar inte systemet".
Så mobbing, grupptryck, mygel, lögner, vänskapskorruption, missbruk av kvittningsregler samt fringisar och arbetsfria inkomster måste finnas ... annars fungerar inte systemet?
Skulle inte tro det. Schlaug är bara en produkt av ett system som inte fungerar.

Vi tar ett aktuellt exempel: FRA-lagen.
"Det är ingen sådan fråga"
Om nu all makt utgår från folket så tror inte jag att det är majoritetens mening att alla skall massavlyssnas och kartläggas vilka kontakter man har.
"Det är ingen sådan fråga"
Om demokratin hade fungerat så hade FRA-lagen stannat vid ett misslyckat försök av en grupp tjänstemän att ta makten.
"Det är ingen sådan fråga"
Grundlagen, mänskliga rättigheter, inte ens sunt förnuft ger mandat för denna lagstiftning
"Det är ingen sådan fråga"
Detta var ett tidigt svar från Reinfeldt angående om riksdagsledamöterena får rösta efter sin övertygelse.
"Det är ingen sådan fråga"
Det här betyder ju också att riksdagsledamöterna inte ens behöver ta reda på vad lagen betyder. Som robotar förväntas de trycka på rätt knapp. Det kan t.om. vara en nackdel att ta reda på vad ens beslut betyddr.
"Det är ingen sådan fråga"
Kolla på riksdagssvar.se vad ledamöterna i riksdagen vet om lagen ... ingenting.
"Det är ingen sådan fråga"

Mary sa...

Jag tror att man kan påverka ganska mycket innan det väl blir en "fråga" så att säga. Det är vad jag menar.

Nåväl, jag är ingen fegis precis, men paktisk.

Eva-Lena Jansson sa...

Bra inlägg. Och nej Mary, man måste inte ha jobbat på Posten för att passa i riksdagen;-) Däremot underlättar det om man har erfarenhet från att varit i andra sammanhang där man inte alltid får som man vill. Typ i en familj, en idrottsklubb, en arbetsplats, ett nämnduppdrag etc.
Och precis som du skriver så kan många vara med och påverka beslut utan att vara den som syns mest i media eller i tv-soffan.