I mötet med medmänniskan...

Det slutar aldrig att förvåna hur vi människor beter oss mot varandra. En del är rent jävliga och andra överbeskyddande till dumhet. Var finns det förnuftiga? Det där som gör att vi stoppar upp och tänker efter lite.

Att någon överhuvudtaget kan få för sig att tutta eld på ett ställe som kan ställa till fara för andra människors liv övergår mitt förstånd. Hur kan man göra så och vet vi att någon har gjort det eller är det andra omständigheter som råder. Polisen säger dock att lövhögar inte självantänder den här årstiden. Ruggigt är väl bara förnamnet. Kent hoppas att vi inte får en situation liknande den som hade på 90-talet då det ofta brann utanför flyktingförläggningar.

Man vet dock aldrig utifrån tidningsrubriker vad som egentligen har hänt, men de har den effekten på oss att vi genast börjar trigga igång och reagera utifrån våra egna tankar kring vad vi tror och anser om det som hänt. Om man nu betänker att debatten kring Vellinge och främlingsfientligheten har stått för rubrikerna den senaste veckorna så är det givet att alla händelser kring detta blir självantändande annars skulle jag förstås inte skriva om detta nu.

Vi sätter genast igång och letar efter syndabockar och tolkar det som sägs. I en söndagskrönika idag beskrivs makten i Vellinge och man ska förstå varför det är som det är. Jag kan tycka att det är att göra det hela lite för enkelt för sig. Alla människor i Vellinge är knappast såna som bara gör som de blir tillsagda och tycker likadant som kommunalrådet. Så är det aldrig, inte någonstans även om det naturligtvis är det enklaste - att placera alla i samma påse.

Som moderat kan jag inte säga att jag är imponerad av det som sagts och hur det agerats kring de ensamkommande flyktingarna av lokala företrädare. Däremot har jag krasst konstaterat att man aldrig slutar förvåna sig över människors väldigt korta perspektiv. Hur våra fördomar styr oss så starkt och vilka ruskiga konsekvenser det kan få.

Undrar ibland hur det skulle se ut om vi möttes människa mot människa i stället för grupp mot grupp. Alla vet hur de andra är och beter sig och agerar utifrån något slags kollektivt fåntratteri. Trots att vi innerst inne vet att det nog finns fler sätt att se på saken.

Moderaterna har talat om svenskkontrakt för att hjälpa inflyttande människor att komma till rätta med livet i det nya landet. Folkpartiets landsmöte bestämde att det inte ska krävas någon medborgarkurs för den som kommer hit. Förslagen röstas ned och indignerade röster skallar över nejden. Jag funderar mycket över vad det är i innebörden av dessa begrepp som är så viktiga att ta avstånd ifrån? Det blir som i diskussionen kring betygens vara eller icke vara. Det måste ligga något i själva värderingen av begreppen där vi inte begriper oss på varandra. Därav polariseringen. Vad kan det annars vara som gör att man inte vill ge sina nyinflyttade medmänniskor verktyg så att livet fungerar?

Är det bättre att lämna människor åt sitt öde i främmande land än att hjälpa dem att komma tillrätta med hur det fungerar i det svenska samhället. Det får man heller inte nämna vid ord förstås. Att det skulle vara annorlunda här - men jag vill utan att blinka påstå att det är annorlunda här än i krigshärjade länder. Är det fel att de som kommer hit som flyktingar får veta det. Jag skulle vara väldigt tacksam själv. Kunskap ger nämligen makt och underlättar livet i största allmänhet. För alla. Det måste vara bättre att få veta hur det fungerar än att leva i ovisshet. Eller hur? Det är bara när vi sätter grupper mot varandra som problem uppstår. Sällan när vi träffas öga mot öga. Vi borde sträva mer efter såna möten. Mentorskap kanske är ett sätt att gå. Så att vi kommer närmare varandra som människor. Man mot man kanske rent av är hemligheten? DN bjuder på nyttiga frågor och svar kring ensamkommande flyktingbarn.

(s)-bloggande Peter Andersson ser skulden hos alliansen. Tyvärr så ligger detta nog djupare än så och kan inte förklaras med partitillhörighet. Hur gärna man än vill. Sagor från Livbåten tycker att vi borde skärpa till oss. Kan inte annat än hålla med. Det är på tiden att vi börjar se människorna i grupperna och betrakta oss som individer och inte som grupper där alla är lika.

Vi behöver bli ett människovänligare samhälle rent allmänt.


AB Expressen SvD

intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, vellinge, flyktingar, människor, moderaterna, flyktingbarn