Den barnsliga politiken...

L Ö R D A G S T A N K A R


Det finns dagar då jag funderar över varför jag håller funderar på vardagspolitiska frågor. Varför kan jag inte ta i tu med mina tyghögar, ta fram min datorstyrda symaskin och sätta igång och skapa i stället. Eller bara leva livet internt i familjens trygga famn och låta bli att bry mig. Varför ska man hålla på och sticka ut hakan hela tiden och få på käften. För att man tycker och har synpunkter. Det är en fråga som jag tror att många ställer sig nu.

Den här helgen har många motståndare till regeringen och i synnerhet till statsminister Reinfeldt fått vatten på sin kvarn vill jag lova. Det handlar om flopp i klimatmötet i Köpenhamn och det handlar om flopp vad gäller SAAB. Så kan de spä på lite med sjukförsäkringen på det. Julen är räddad för oppositionen vad det verkar.

Nåväl man kan tycka olika. Vad gäller klimatmötet i Köpenhamn så kan man höra vad Fredrik Reinfeldt säger om hur det gick till där. Att man satt målet högt från början är inte fel, att man inte når ända fram är inte ett misslyckande. Klimatfrågan har kommit upp på agendan på ett sätt som aldrig tidigare. Att tro att hundratals länder med helt olika agendor, erfarenheter och inriktningar skulle kunna komma överens om ett och samma mål är väl ändå i det närmaste naivt att tro. Men hoppas kunde man. Jag tycker att Fredrik Reinfeldt ska ha allt beröm för att han ens vågade försöka. Man kan lyssna på Fredrik Reinfeldt tankar i en intervju här.  Arkelsten kommenterar. Miljöpartiets Maria W skriver i AB att  "Till nästa gång behöver vi få regeringar som vågar visa för den fattiga världen att deras åsikter är en viktig del av ett nytt klimatavtal". Lycka till säger jag. Det tar tid.

Med sex mostrar minns jag min barndom som en enda stor konflikt mellan dem. Alltid var det någon som var osams med den andre och ve den som då sa emot. Till jul var det dock Fanny och Alexander... Jag ler när jag tänker på det  idag för nu förstår jag bättre vad som pågick. Vi kusiner hade kul och höll på med vårt. Alla ville egentligen bara en sak - att släkten skulle hålla ihop, men de hade olika syn, agendor och förutsättningar att göra det. Minnen som kommer upp då och då. Men en sak lärde man sig. Människor ser på samma sak på väldigt olika sätt.

Nedläggningen av SAAB

Gårdagens besked skakade många, men ändå var det väl inte helt oväntat. SAAB är ett av amerikanska staten ägt företag. De vill inte satsa mer av sina skattepengar i ett blödande företag beläget i Sverige som inte gått med vinst på många många år. Skulle då Sverige satsa sina skattepengar på att hålla detta av den amerikanska staten ägda företag under armarna med svenska skattemedel? Det hade väl ändå varit dumt. Nu kommer skattemedlen i stället till hjälp för dem som behöver dem. De som hamnat i kris nu i och med den obehagliga känslan att bli av med jobbet tycker jag synd om och jag vet också att det just nu int eär någon tröst att säga att det kommer att ordna sig.

Under dagen har på twitter pågått en livfull diskussion kring SAAB-nedläggningen. Jag har personligen deltagit i den förstås. En sak som förvånar mig är varför det aldrig i krisdiskussioner kommer fram lite idéer om hur man skulle kunna göra i stället. Det handlar så gott som alltid om hur långt från ättestupan alla befinner sig i alla sammanhang. De flesta vuxna människor har genomgått svårigheter av olika slag och kan hantera det också. Att bli av med jobbet är en av de värre kriserna i ens liv. Jag vet det för jag har varit med om det mer än en gång. Alla som har jobbat i IT- och mediabranschen känner till detta så egentligen är det ännu mer konstigt att inte just de tar en mer proaktiv roll här och plockar fram de goda exemplen som kan ge människor lite framtidshopp i stället för att förstärka eländet. Det har inte byggts bilar som kunderna velat ha så är det bara. Man kan inte underhålla livet för ett företag med konstgjord andning hur länge som helst.

Någon sa att Stockholmarna sitter och är märkvärdiga för att de aldrig varit med om att se en bruksort läggas ned. Nej det är möjligt. Men avståndet till Göteborg är inte längre än att det är vad många Stockholmare har som pendlingsavstånd varja jobbdag. Jag är ganska säker på att det kommer att finnas planer för de personer som nu har blivit av med jobbet. Det brukar vara så. Utbildning och annat kommer att erbjudas via arbetsförmedlingen. Egentligen ska nog ingen oroa sig för det kommer råd. Men som sagt det är inte det örat man lyssnar på just nu. Det är viktigt att få landa i sin rädsla men den behöver inte eldas på av oseriösa kommentarer.

Kommentera och debattera gärna men inte med mig

I min kommun debatterar vi rätt lite. Det är trist på många sätt för det ger utrymme för mycket missnöje och en del tar i mer än andra. Jag bangar inte att hänga på dock och det tycks irritera vissa. Men ibland blir det så himla barnsligt. Hör här:

"Jag borde inte alls uppskatta dig mer. 2006, då vi var så goda vänner att du berättade den stora hemligheten bakom ditt mellannamn Xantippa, sa du också följande; jag vet att du har rätt Björn men jag kommer alltid att hålla på Y. Vi tjejer måste hålla ihop. Sedan den dagen anser jag att du är så oseriös, odemokratisk och okunnig att det känns meningslöst att debattera med dig. Var så blommig du vill, jag är realpolitiker som struntar i meningsmotståndarnas kön, hemvist eller bakgrund. Därför, min bästa Xantippa är jag helt ointresserad av dina synpunkter och åsikter, vänd dig till någon blommig person - jag föredrar svart vitt.



Jag svarade och befarar att vi nog inte kommer längre än så här:

"Aha - det är där skon klämmer. Jag har nog aldrig sagt att du har rätt - ett missförstånd. Jag sa eller i alla fall menade att jag gillade dig som du är men att jag stöttar Y. Inte bara för att vi är tjejer utan också för att vi är vänner sen många år tillbaka.

Oseriös, okunnig och odemokratisk? Jösses. Det var inte dåligt.
Det är de svartvita debatterna som aldrig leder någon vart. Man måset reflektera lite, även över vad andra har att säga. De kan ha rätt de också. PÅ sitt sätt."

Xantippa
Mitt mellannamn Xantippa är ingen hemlighet alls. Jag hade bara ett namn - Mary. Tidigare hade jag ett mycket ovanligt vanligt efternamn och det var bra på internet. Sen gifte jag om mig och bytte det till Jensen. För det första så tror alla att jag heter Marianne när jag presenterar mig i telefon, för det andra så är både Mary och Jensen tämligen vanligt när man kommer ut på internet och båda var ofta upptagna när man skulle registrera sig. Så jag bestämde för att lägga till ett mellannamn. Jag funderade ett tag och tyckte att nåt på X skulle passa. Det blev då Xantippa som numera är mitt registrerade mellannamn. Konstigare än så är det inte. Därav Mary X. Det finns en väldig väl känd jurist i USa som heter Mary Jensen. Ofta får jag mail som ska till henne. Senast deltog jag livfullt i en maildiskussion mellan henne och hennes kolleger som höll på och arrangerade en gemensam träff. Jag var tvungen att försöka distribuera runt de mail som kom till mig som skulle till henne och be dem ta bort mig från listan. Till slut blev det hela så skoj att de bjöd in mig att vara med. Xantippa var som bekant Sokrates elaka hustru som många ofta talar om för mig. Men hon var också den enda som kunde få honom tyst. Det är det senare jag gillar i debatten.
Johan W kolumnar.
Kent också på temat kyla.
Peter förstås - tvärtemotperspektivet ;-) Ja, det finns alltid två sidor på ett mynt och vi ser på varsin sida,

Lite olika bloggtänk på frågorna:
Peter Högberg Soilander ModerataPerspektiv

Aftonbladet