söndag 27 december 2009

Maria Wetterstrands popularitet är välförtjänt...

Maria Wetterstrand är poppis, nästan lika populär som Fredrik Reinfeldt. Det är inte konstigt alls. Hon är rak och rättfram och säger tydligt vad hon tycker. För mig är det en idealisk politiker. Tror också att många väljare tycker så. Någon som vågar stå upp och säga rakt ut och stå för det som sägs. De är dock sällsynta fåglar de politikerna. De passar inte alltid in i sina organisationer. För dessvärre så är det så att man för det mesta måste vara auktoriserad av andra för att få säga vad man tycker. Alla är inte det. Där är det förstås extra bra att vara just partiledare. Då har du den formella möjligheten att vara tydlig. Det är viktigt.

Det är just den där auktorisationen som avgör hur du kan agera eller inte. Är själv en ganska frispråkig och tänkande person och håller inte alltid inne med vad jag ser och upptäcker heller. Det gillas av ungefär hälften och ogillas av resten. Man hotar alltid en grupp genom att vara den som säger "sanningen" - det måste vara rätt person som ifrågasätter och det måste komma i rätt ordning från rätt person. Annars gäller det inte. Frågan om vem som har sagt något blir viktigare än varför något konstigt blir ifrågasatt.

Så länge Maria Wetterstrand är språkrör flyter det på, men sen då? När MP ska följa sina regler och hon ska avgå. Hur blir det då? I väldigt många fall så är det inte den naturligt populäre som får fördelar, utan det är andra krafter som gör sig gällande. Ingen blir profet i sitt eget land heter det. För Maria W:s räkning så gäller det säkert både internt i det egna partiet som i relationen med Mona Sahlin. Det är synd för hon är en bra politiker Maria W. Hon verkar på många sätt bära upp hela partiet om man får tro vad engagemanget för övrigt verkar visa. PJ A Linder är inne på samma tankar som jag. Vad kommer ombudsmännen att tycka undrar han? Det är sannerligen svårt att veta. Jag tänker på min egen provvalskandidatur som uppmuntrades av så många så att jag i alla fall trodde att jag skulle komma någonstans på mitten av listan, nu kom jag nästan på jumboplats. Förvånade faktiskt. Men det var uppenbarligen inte samma personer som röstade i provvalet som uppmuntrade mig på internet. Det interna stödet uteblev. Självklart uppstår frågan om meningen med engagemanget, men samtidigt så nämner faktiskt statsministern i sitt jultal de frågor som engagerar mig mest. Ser det som en framgång och att de frågor, internet och personlig integritet, jag är med och driver starkt har fått ett utrymme.

Det kommer att bli maktkamp här, tro mig. Den fula sidan av alla organisationers liv. Just den sidan som är så svår att förlika sig med. Som gör att man funderar över varför man engagerar sig överhuvudtaget. I synnerhet i ideell verksamhet. Det är egentligen bara en kostnad. Att unge Gustaf Fridolin kan vara möjlig som efterträdare till Maria Wetterstrand tror Krassman är möjligt. Ja, varför inte.

Förtroendet för Fredrik Reinfeldt verkar ganska orubbat och det är intressant med tanke på hur mycket elände alliansen fått stå ut med på sistone, med sjunkande opinionssiffror till följd. Det blir spännande att följa det kommande valåret på många plan nu. Personligen känner jag förstås stor tillit till honom och hans kompetens. Det är något i hans lugna framtoning som gör mig bekväm. Det verkar flera tycka. Kent analyserar det hela i sin blogg.

Visst finns det sakfrågor även inom mitt eget parti som man kan ifrågasätta, men i det stora hela så är det bra. Fredrik Reinfeldt har det starkaste förtroendet som uppnåtts på många år och det får vi hoppas återspeglas i valresultatet nästa år. Det kommer att bero mycket på hur mycket socialdemokraterna i sin skickliga valkampanj kommer att lyckas med att få igång känslosvallen hos väljarna. Vi är friskare än någonsin, vi kan vara sjukskrivna väldigt länge, vi kan få hjälp med rehabilitering. Men det räcker inte. Det ska ändå tas fram stupstocksdiskussion och talas om hur okänsliga alliansen och moderater i synnerhet är.

Men samtidigt får inte en organisation stå och falla med en person. Det måste mobiliseras, människor måste samverka mer och tillåta andra att ta plats. Det gäller för alla partier... Dessvärre så är inte en kedja starkare än sin svagaste länk.

AB  SvD DN

Peter Högberg Peter L Andersson från semesterparadiset. Smurfgodis tror inte att allinsen är rökt

Läs även andra bloggares åsikter om  , , , , ,

4 kommentarer:

Lars-Erick Forsgren sa...

Ja, visst förstår man att förtroendet är högt för Maria W. Hon är ju redig, klar och precis som du säger så verkar hon veta vad hon står för, och vågar säga det. Man behöver verkligen inte hålla med om allt för att uppskatta en sådan person/politiker. Oftast håller hon sig till sak också, utan personliga påhopp.

Det mesta av detta är ju en bristvara bland våra "främsta" politiker. Dessa, för vilka det främsta målet är att få/behålla makt, inte att ha en klar ideologi som de försöker övertyga väljarna om dess förträfflighet.

Jag ville gärna att 2010 blev en återkomst för idéburna politiker. Personer som står raka i ryggen och ger klart besked om vad de anser. Som är lyhörda utan att vända kappan efter vinden.
God fortsättning Mary och Gott Nytt År.

Kajsa Bergman Fällén sa...

Miljöpartiet är nog lite annorlunda än andra partier inbillar jag mig. Jag har ingen vidare erfarenhet av andra partier i och för sig, men jag har tyvärr alldeles för mycket erfarenhet från andra organisationer, när det gäller det där om att man hotar en grupp om man är allt för frispråkig.

Jag kan inte tycka att det gäller i särskilt hög grad inom Miljöpartiet. Blir fortfarande lite förvånad över den organisationskulturen, och glad!

Vid senaste kongressen, så sent som i maj i år, röstades det förresten om tidsreglerna för språkrören och en förlängning röstades ner. Redan då var nog Maria Wetterstrand en ganska starkt lysande stjärna. Ni borde ha lite mer sånt i Moderaterna ;-).

Birger Schlaug har skrivit bra om det där idag tycker jag.

Själv är jag, som jag skrivit tidigare tror jag, fullkomligt övertygad om att det kommer bli bra även med nya språkrör.

Mary sa...

Kajsa vad bra. Jag tänker mer i generella termer och kan faktiskt inte uttala mig specifikt om andra partier. Men generellt och erfarenhet av det har även jag.

Nils Dacke sa...

Lars-Erick Dream on! I och med att ideologierna dör en sotdöd så tar personkulterna över mer och mer och det ser vi även i Svensk politik även om vi ligger efter de Anglosaxiska länderna. Det gör ju att partierna mer och mer är platformar för enskilda personers strävan efter makt och inflytande, mest makt.