söndag 27 december 2009

Sista helgkrönikan för 2009 - vafalls...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...

På senare tid har jag funderat mycket på hur vi förhåller oss till varandra. Det jag ser gör mig orolig. Det är så mycket obetänksamhet och dumheter som pågår runt omkring och som betraktare vill man bara skrika och säga stopp. Hur i hela friden ska vi kunna jobba mot ett gemensamt mål om vi stoppar upp det hela redan på individnivå? Nej kör om det hela igen. Försök se ett steg framåt och  framför allt låt orden och känslorna gå genom kroppen ett par gånger innan du bestämmer dig för att den andre ska bort och du själv ska fram. Kanske att ni kan gå bredvid varandra i stället? Som tips bara...

Ett juste jobb

Efter några år i exil från arbetsmarknaden,så ska nästa år bli året då jag har ett nytt juste jobb igen. Att vara utan arbete är traumatiskt på många sätt, inte minst genom hur omgivningen beter sig emot en. Man börjar ses som något skumt som katten dragit in. Det måste vara något fel här det förstår alla. Självkänslan får sig en knäck då och då det vore fel att inte erkänna det. Ju längre tiden går desto konstigare blir det av någon anledning. Dock är inte arbetssökande och arbetslös riktigt samma sak. Alla tycks inte förstå att det kan vara så. Jag har haft förmånen att kunna få var arbetssökande i egen regi och undsluppit arbetsförmedlingens omsorger med hotbrev om indragning av bistånd och liknande. Tack och lov för det.

Jag har kört projektet familjen, skött allvarligt sjuka barn och gamla föräldrar och pluggat heltid på universitetet, startat den här bloggen och blivit riktigt haj på sociala medier. Underhållit mitt gamla nätverk och byggt ett nytt inom media-, it och utbildning. Och så inom politiken förstås, dels genom förtroendeuppdrag i min kommun och dels genom ett intensivt nätverkande, inte minst på internet. Där jag genom ett starkt engagemang, inte minst genom den här bloggen, fått många nya och intressanta bekantskaper. Jag har haft förmånen att delta i den av partistyrelsen tillsatta referensgruppen för partiets framtida internetpolitik, en grupp ledd av riksdagsmannen Henrik von Sydow. Det arbetet har kännetecknats av ett stort mått av nytänkande och kunskapande på många sätt. Så jag har inte precis suttit i en soffa och väntat på att bli kallad för CV-skrivning på arbetsförmedlingen. Men faktum är att jag fått anmodan om att söka jobb - trots att jag inte ens varit inskriven eller har A-kassa eller sånt.

Denna blogg Minamoderatakarameller, MMK, har lett mig in på många nya intressanta vägar. Det är kul att befinna sig mitt i internets kunskapsflöde. Att vara ständigt uppkopplad och ha koll. Det finns i blodet hos en driven kommunikatör. MMK har blivit en av Sveriges mest respekterade opinionsbloggar och enligt inflytande.se så är det just idag bara 0.18 % av svenska bloggar som är mer inflytelserika. Det är hisnande på något sätt. Men det ligger förstås en hel del jobb bakom det här, det förstår alla.

Någon sa att det alltid kommer att finnas jobb för de som har uträttat och gjort något. Kanske inte för de som bara haft vissa jobb. Jag begriper inte riktigt det resonemanget. För grejen är väl att man har haft vissa jobb för att man uträttat saker? Eller? Men å andra sidan fick jag kommentaren av en ung rekryteringstjej att det inte i mitt CV framgick att jag hade skrivit kommunikationsplaner. Que? Inte det? Jag vet på något sätt när jag ser att någon haft en viss roll vad det jobbet inneburit. Det kanske kallas erfarenhet?

Nåväl ett jobb som jag är sugen på just nu är det lediga som informationsdirektör på Länsstyrelsen i Stockholm. Jag tror seriöst att jag skulle göra ett kanonjobb där med mina erfarenheter, kunskaper och bakgrund.

Men kära nån - man måste söka det via Offentliga Jobb. Där ska man fylla i en databas med mängder av formulärval som inte passar ihop med varandra och framförallt inte med mig och det som söks i annonsen.

Allvarligt, vill man inte att människor ska söka jobb den vägen? Vill man bara ha de som ser ut exakt som de alltid sett ut och som passar i ansökningsmallen? Ett av skälen att ansökningarna ska gå den vägen är att alla ska ges samma möjligheter att söka anges i annonsen. I arbetsbeskrivningen i annonsen är jag klippt och skuren för jobbet enligt vad jag själv anser i alla fall. Kolla min Linkedinprofil! Tittar man in i databasen hos Offentliga Jobb känns det som omöjligt att söka det. Synd. För det där jobbet skulle jag vilja ha och jag skulle göra det bra.

Nåväl nästa år ska gå hur som helst gå i jobbsökandets tecken för min del. Jag vill inte konsulta och leva på småknäck och maken längre. Jag vill in i ett större sammanhang, då trivs jag bäst. Vill helst också undvika kontakten med arbetsförmedlingen, men jag kanske måste böja min nacke. Det sker ofrivilligt i så fall. Van att klara mig själv som jag är. Förra gången fick jag styrka 20 kompetenser som jag har för att man bara fick plats med 18. Vad säger det om möjligheten att söka vitt och brett när det redan fastnar i inskrivningsluckan? Jag kom, jag såg och jag gick.

När det gäller jobbsökarsajter överhuvudtaget - har ni hört talas om frisök på internet? Formulär går bort, fetbort, det begränsar.

Vi som krönikörar - Johan W , Kent Persson talar om värme och traditioner. Peter H om sin julgran . Anderssons Peter skriver om sina rubriker under året som traskat förbi. Han har även hunnit med en årskrönika. Hade du inte semester Peter ?  ;-). Tokmoderaten har också hunnit med att fundera lite eller ganska mycket. Per Gudmundsson har varit i kyrkan och funderat lite på hur hans släktingar har haft det genom året. Intressant med såna släkttraditioner tycker jag.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

10 kommentarer:

Tokmoderaten sa...

Även jag tror att tjänsten som informationsdirektör skulle passa dig bra Mary, men kanske även mig med min nyanserade syn på informationsflöden och hur man med korrekthet, vett och sans når ut till de breda massorna.

Gott Nytt År till dig och de dina, träffas för en semla på Droppens nästa år? Kram / Fredrik

Mary sa...

Eller hur? Vi får hoppas att någon rekryterare ser annonsen.

Vi får ta en semla på Droppens - absolut. Stans bästa semlor.

Var förresten på Boulevard och köpte semlor förra året. Sämre än Skogaholms. Det var ändå där jag köpte min barndoms semlor... Besviken var förnamnet.

Kajsa Warg sa...

Någonstans i det här skulle man kunna säga att trots att du befinner dig i det sk utanförskapet - så gör du det verkligen inte ;D

Jag har ju funderat en hel del över begreppet utanförskap, ett begrepp som jag i sig inte gillar. Och du "bevisar" min tes: Att man inte behöver tillhöra "utanförskapet" för att man tillhör utanförskapet.

Utan att man kan vara synnerligen produktiv och "till nytta" ändå.

Mary sa...

Kajsa, visst befinner jag mig i utanförskapet. Jag gillar inte heller det begreppet egentligen. Ingenting är ju av eller på vad gäller livet på det sättet. Man behöver inte sitta i soffan och deppa iofs. Även om det händer att jag gör det förstås. Ty det räcker inte med bra erfarenhet och utbildning heller vad det verkar för att få en anställning. Det finns många hinder.

annarkia sa...

Intressanta reflektioner Mary!
Visst är det så att vassa armbågar kan hindra framåtskridandet medan ett givande och tagande ofta för utvecklingen framåt.
Hoppas Du får det Du söker,ett jobb med gemenskap och där din kreativitet kommer till sin rätt.
/anna christina

Morfargunnar sa...

Hej Mary och God Fortsättning!

Tillhör fortfarande din fan-club även om jag inte alltid delar dina ståndpunkter efter det att FRA-debatten ställts på sparlåga. Jag tror dock att du hade behövts i Riksdagen. Nu hoppas jag att du får ett jobb som passar dig och slipper lägga energi på detta i bloggen. Tänker på det du skriver om att böja din nacke för kontakten med arbetsförmedlingen. Nästa år kommer 10000-tals både friska och sjuka nackar att få "böjas" för arbetsförmedlingen. Kanske får man som "Svarta Rudolf" i visan böja sin nacke och le...

Mary sa...

Morfar Gunnar - Vi kan väl önska att arbetsmarknaden börjar fungera av egen kraft.

Kajsa Warg sa...

Arbetsmarknaden ha aldrig fungerat på egen hand - eller? Inget står för sig själv. Även ön omges av vatten. Och allt flyter ;)

Vad jag tänker är att man kan vara minst lika värdefull för samhället vare sig man är i utanförskapet som i innanförskapet. Märklig iakttagelse just nu, rättstavningsfunktionen känner igen utanförskapet, men inte innanförskapet ... Hm ... ;) Lustigt!

Vad är innanförskap och vad är utanförskap? Vad utgör arbetsmarknaden - och som i så fall skall börja fungera av sig själv? Av sig själv?

Äsch, jag är nog bara trött! ;) Tankarna rör sig friare då ...

Mary sa...

Jag har aldrig tidigare i mitt liv sökt jobb, de har liksom bara kommit till mig. När jag var ung så sökte man bara jobb rätt upp och ned och fick det oftast. Idag finnsd et för mycket mellansteg. Arbetsförmedling, rekryteringssajter, rekryterare och annat emellan.

Det var vad jag menade med en fungerande arbetsmarknad. Men problemet nu är väl at jobben nte direkt finns.

Nåväl jag får väl tampa mig igenom databasen och hitta på lämplig begrepp helt enkelt ;-)

Kajsa Warg sa...

;) Begrepp och begrepp ...

Jag ville inte märka ord. Utan jag funderade bara vidare, liksom. Jag tycker själv att det är så lätt att använda begrepp och fraser - som till slut får eget liv.

Som utanförskap, som arbetsmarknad, som näringsliv m fl.

Jag är väl lite ordvridare måhända ;)