Den ena parten uttrycker sig måhända instrumentellt och korrekt. Den andra öser på med känslomässiga argument och får den förre att framstå som omänsklig typ. Båda sätten är problematiska för oss som står bredvid. Vad ska man tro på? Det beror på hur man själv betraktar världen förstås. Inget är svart eller vitt. Så man får försöka se till båda sidorna och resonera kring vad som går fel och varför.
När moderater och regeringen gång på gång försäkrar att avsikten inte är att skicka sjuka människor över ättestupan så väljer de rödgröna att hänga fast vid det genom att till och med ha den dåliga smaken att skylla cancersjukas död på det nya sjukförsäkringssystemet. Det är att ta i med råge.
(Aftonbladet)
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, försäkringskassansjukförsäkringar, cristina husmark pehrsson, littorin, moderaterna, regeringen, utförsäkring
8 kommentarer:
Resonemanget från moderaterna haltar egentligen lite. En sjuk människa har aldrig innan hindrats att sluta ta emot sjukbidrag från Försäkringskassan och börja jobba istället. Och hela tiden har man fått söka jobb på hela arbetsmarknaden. Känner folk som har gjort detta.
Det enda dom nya reglerna gör nu är att folk tas ifrån deras bidrag från Försäkringskassan och tvingas till att söka jobb. Hittar dom inget så kanske dom får komma tillbaka till Försäkringskassan.
Tiden där emellan så gäller antingen A-kassa (om man är berättigad detta eller socialbidrag.
/Daniel A.
Varför ignorerade Alliansen remissvaren om socialförsäkringen då? Där fanns ju en massa protester och invändningar. Men likt Hitler ignorerade sina generaler har Reinfeldt ignorerat allt. Han tycker väl som sist han fick kritik inför FRA beslutet att "Alla tjänar på om debatten lägger sig"... Att bara köra på och hoppas att problemen dör ut (i detta fall kan ju det tolkas bokstavligt) verkar vara Alliansens taktik.
Sen tycker jag du ska fråga din partikollega riksdagsmannen Per Westerberg (m) vad han menade när han sa att "”Cancersjuka mår bra av att jobba”.
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article279178.ab
Varför är det så viktigt att få just sjukersättning?
VartDader. Kan han ha menat att cancersjukdomar inte allid är obotbara. Det finns hur många varianter som helst.
Men årets puckopris går ändå till Per Westerberg tycker jag. Om man läser hela artikeln står det på slutet:
"Per Westerberg utmanades i förrgår på debatt av socialförsäkrings-minister Berit Andnor. Han tackade nej med motiveringen att han är för sjuk."
Han hade visst hela 38 graders feber, så cancersjuka kan jobba men han kunde inte när han hade 38 graders feber??? Moderat i ett nötskal!
Vad man skall tro på?
För mig är det inte ett dugg svårt. Jag rutchar om en månad många tusenlappar ner i månadsinkomst, trots att inkomsten inte är speciellt stor i dagens läge. Jag VET att jag inte klarar mer än den halvtid jag för tillfället kämpar för fullt för
att orka med (distansstudier med ideala förhållanden eftersom jag slipper tröttande resor och kan lägga upp arbetet efter när jag mår bra, men naturligtvis med låg ersättning eftersom jag inte vågar ta studielån p g a hälsan). Har jag tur får jag efter 87 dagar utan ersättning tillbaka någon slags (antagligen låg) SGI och kan därefter återigen bli sjukskriven ett tag innan FK börjar piska mig igen (med ännu lägre ersättning eftersom den kollektivavtalade sjukförsäkringen jag hittills haft upphör när man inte är berättigad till sjukpeng hos FK längre).
Min nedsättning av arbetsförmåga är sannolikt kronisk, men inte helt säkert! Därmed har jag inte rätt till tryggheten i en förtidspension på 50% som jag ansökt om. Med Moderaternas politik ser jag 20 år av extremt låg (om någon) inkomst framför mig.
Frågan är om man orkar leva så?
Att "komma ihåg" varför man gör förändringar ursäktar inte ett dugg att man driver igenom urusla förslag där så många tunga remissinstanser har påtalat stora brister! Historien kan man inte förändra, bara lära av.
Jag tror på att du i hjärtat vill väl Mary, men att försvara det här förslaget är hjärtlöst, faktiskt!
Vad man skall tro på? Jag tror på verkligheten jag lever i!
Cancer har fått vara sinnebilden av en svårt sjuk människa, men debatten gäller egentligen alla som är sjuka. På något sätt har det varit väldigt svårt för många politiker att ta in. Ett problem kan vara att de som fattar besluten har över hundratusen i månaden i lön och ett fantastiskt kontaktnät som gör att de aldrig ens kan föreställa sig vilken tortyr de utsätter så många för. Jag vet inte om det är sant, men det sägs att flera personer med ångestsyndrom har tagit livet av sig pga omställningen. Är det värt det? Och i så fall, varför inte erbjuda dödshjälp till de som vill? Jag menar allvar.
Om jag var i den situationen skulle jag helt klart föredra dödshjälp än att sakta plågas till svält och långdragen död.
Men: Jag skulle kräva att Reinfeldt gav mig nackskottet personligen och inte skickade någon av sina hantlangare.
Visst vill M att människor ska vara friska. Och ett sätt att minska antalet sjuklingar är ju förstås att driva dem till att ta livet av sig. En betydligt mer permanent lösning än rehabilitering och andra kostnadskrävande insatser. Begravningarna får väl den utblottade döingens släkt stå för antar jag. Alliansens cynism och brist på verklighetsförankring är skrämmande.
Skicka en kommentar