onsdag 9 december 2009

Om särskilda skäl föreligger...

Var går det fel? Nu vill Försäkringskassans tjänstemän ha en ursäkt av ministern för att deras yrkesheder har fått sig en törn. Ministern å andra sidan har inte haft några planer eller intentioner att svårt sjuka inte ska få fortsatt sjukersättning. Det har jag hört henne uttrycka gång på gång. När man läser att det står "om inte särskilda skäl föreligger" så finns det här uppenbarligen möjlighet till missförstånd. Personligen skulle jag direkt tycka att cancersjukdom med osäker utgång skulle betraktas som ett "särskilt" skäl. All cancer är dock inte dödshotande ska man komma ihåg. Är det möjligen godtycke att tolka det så? Sunt förnuft kallar jag det. Kan det vara så att personalen på försäkringskassan tar det säkra före det osäkra och bara läser orden utan att försöka förstå meningen. Kan det vara så att läkarna skriver otydliga intyg? Kan det vara så att det är tolkningen det handlar om. Fel verkar det kunna bli i alla fall om man läser i media de senaste dagarna där de mest hårresande fall presenteras.

Kan det vara så att tjänstemän och ministrar lägger olika vikt vid och har olika förståelse för nedanstående stycken som jag fann i I försäkringskassans broschyr om den nya sjukpenningen? Där står det följande och för mig är skrivningarna lite motsägelsefulla: (Obs! Jag har fått påpekat för mig att det är jag som blandat ihop begreppen sjukersättning resp. sjukpenning nedan, ber om ursäkt, men det är andemeningen i skrivningen jag är ute efter)

"Nya regler för rätten till sjukersättning
(Gäller för personer 30-64 år)

Kraven skärps för att få sjukersättning. Reglerna innebär att
arbetsförmågan ska vara stadigvarande nedsatt, det vill säga
för all överskådlig framtid.

Bedömningen av arbetsförmågan ska göras i förhållande till
hela arbetsmarknaden. Där ingår även arbeten som lönebidragsanställningar
och liknande. Arbetsförmågan ska alltså prövas mot en vidare arbetsmarknad jämfört med tidigare.


Vid bedömningen av arbetsförmågan tas inte längre hänsyn
till särskilda skäl som ålder, bosättningsförhållanden, utbildning
eller tidigare verksamhet. Den som redan har sjukersättning
behåller sin ersättning."

och i ett annat stycke

"Sjukpenningen begränsas till ett år

Sjukpenningen begränsas till 364 dagar under en period på
450 dagar. Denna period kallas ramtid och är till för att förhindra
att man får sjukpenning längre än 364 dagar genom
att tillfälligt friskskriva sig och sedan begära sjukpenning
igen. Ersättningsnivån under den perioden är cirka 80 procent
av den sjukpenninggrundande inkomsten.

Förlängd sjukpenning

Om arbetsförmågan fortfarande är nedsatt efter 364 dagar
kan man ansöka om förlängd sjukpenning. Den kan man få
i högst 550 dagar. Ersättningsnivån är cirka 75 procent av
den sjukpenninggrundade inkomsten.

Fortsatt sjukpenning

Den som har en mycket allvarlig sjukdom kan efter 364 dagar
ansöka om fortsatt sjukpenning. Exempel på sådana sjukdomar
är vissa tumörsjukdomar, neurologiska sjukdomar
såsom ALS eller om man väntar på transplantation av ett
vitalt organ.

Det finns ingen tidsgräns för hur länge fortsatt sjukpenning
kan betalas ut. Ersättningen är densamma som under de
första 364 dagarna."


Det är bra att ministrarna säger ifrån nu och är beredda att ändra på konstiga konsekvenser av regelverket. Men när jag läser ovanstående så läser jag inte in att väldigt sjuka personer inte ska få fortsatt sjukpenning. Var har det kommit ifrån egentligen?

Syftet har inte varit att straffa sjuka säger Littorin och Husmark Pehrsson. Det kan jag inte föreställa mig heller. Det verkar uppenbarligen dock finnas rejäla missförstånd att reda ut här. Det tycks inte räcka med regelverket.

Nora4You menar att alla inte är specialister på allting, det saknas tre pusselbitar menar hon. Peter L Andersson undrar vad som är vad och föredrar att lägga skulden på regeringen. Vad annars? Oppositionen vill ha fler förändringar - vem är förvånad. De lär inte ge sig ty detta är en rikitgt smaskig valfråga för dem och de tar nu chansen att göra om hela sjukförsäkringen i ett svep nu.

Jag plockar som vanligt fram mitt favoritcitat: "I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)"

Det är bra med dialog och kommunikation. Men då gäller det att man lyssnar på varandra förstås. Nu säger socialminister Hägglund att regeringen kan ha gjort fel. Det är en bra början till dialog.


Uppdatering: Så fick vi äntligen ETT exempel som är positivt. De kallar mig regeringsblogg, Alliansfritt Sverige, haha. Det som sägs här är i hög grad mina egna åsikter och framförallt funderingar i olika banor. Regeringen är nog inte alltid tvärlycklig över allt som förmedlas här. Men det är uppriktigt menat i alla fall.

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om ,
, , , , ,

DN SvD

7 kommentarer:

Anonym sa...

Hej!

Givetvis är det myndigheters anställadas ansvar "att de bara lyder oansvariga politikers order" går inte för sig, lika lite i Sverige som i Tredje Riket.

Att ett en politiker faktisk tar ansvar för sin förda politik - så kan vi ju inte ha det! Tänk vad märkligt det skulle bli i detta icke anvarskrävande land! Någon ansvarig skulle ju kunna tänkas bli av med sitt jobb!

Då är det ju mkt enklare att anonyma tjänstemän inom Försäkringskassan eller Skatteverket, eller vad vi nu kan tänka oss, för bära hundhuvudet?
För alla vet ju att det inte är där lagar och förordningarna skapas som gör skillnad - utan där de efterlevs?

/Martin

Mary sa...

Martin - Hur läser du och förstår texterna som jag återgivit ovan. Direkt tagna från FKs broschyr. Det handlar om tolkningen, meningen med det som står. FK-anställda behöver kanske mer hjälp för att tolka. Man kan bokstavstolka och man kan meningstolka. Det är olika principer som gäller där. Är inte så konstigt. IMHO.

Anonym sa...

jag menar inget annat än att i Sverige händer det ALDRIG att någon politiker tar faktiskt ansvar över sin förda politik. Det är alltid "någon annans" fel "att det blir som det blir". Det kan väl knappast vara någon större överraskning att det uppkommit en liten penibel situation i detta sakfall just nu? Det är ju liksom ingen nyhet med vad ministrar har sagt och lagstiftat, och hur det skulle efterlevas? Eller, vad har jag missförstått? Att det är Försäkringskassan som självsvådligt ensamma initierat detta? Att det måhända övertolkats i vissa fall må så vara. Men det är inget annat än marginalfrågor i sammanhanget. Att inte minstrar och departement skriver brocshyrer åt myndigheter tycker jag är ganska självklart. Trots allt.

/Martin (ps. jag röstar blått, men någon jävla ordning får det vara)

Mary sa...

Martin - jag håller till viss del med dig. Det verkar sitta svårt inne att säga att det blev fel. Det kan man tycka är allmänt hopplöst med politiker. Men Socialministern har dock tillstått detta nu i Expressenartikeln. Det är bra.

Maria sa...

Det är nog bara myndigheterna själva som i alla lägen kommer ihåg skillnaden mellan begreppen i debatten - vi vanliga människor och politiker som försöker debattera blandar gärna ihop det.

Det som står i utdraget från FK är väl inte motsägelsefullt om man antar att det beskriver villkoren för TVÅ OLIKA sorter av sjukförsäkringsutbetalningar? "Sjukpenning" är det man får när man är sjukskriven från en anställning. "Sjukersättning" är det som personer över 30 kan få när deras möjlighet att få sjukpenning tagit slut men de fortfarande är för sjuka för att kunna arbeta, studera eller söka arbete. För personer under 30 finns istället "aktivitetsersättning", som fungerar ungefär likadant.

Mary sa...

Tack Maria - du ser där såg jag fel. Men det är nog en hel hopblandning av alltihop.

Maria sa...

Jag brukar också ofta missa detta när det diskuteras. "Sjukersättning" låter ju som ett generellt begrepp för allt på området, dvs hela floran av ersättningar - inte som ett specialfall som _inte_ betecknar den "vanliga" sjukpenningen.