Så var det där med interaktionen...

Nya medier tillåter interaktion mellan sändare och mottagare, det gör inte de gamla på samma sätt. Förr kunde man möjligen få med ett genmäle placerat på undanskymd plats i tidningen om man  ville protestera mot något man läst eller hört i media. På hemsidor kunde man skicka in synpunkter och tankar via formulär som ramlade rakt in i någon databas som i bästa fall lästes någon gång i veckan. Kontakta oss gärna - vi svarar så fort vi hinner kunde det stå i texten...

Internet har genom bloggarna givit en helt annan möjlighet till kontakt över gränserna mellan olika medier. Där finns kommentarsfält och där finns möjligheten att länka till andra bloggare som skriver om andra vinklar på saken och andra ämnen också för den delen. Tidningarna försöker plocka upp bloggarsynpunkter via exempelvis Twinglylänkar och på så sätt kommer också bloggare ut i media med olika typer av tilltal. En del är djupt kunniga inom sina områden, andra har nya intressanta vinklar och en tredje tar chansen som finns att vara allmänt oförskämda. Det är olika helt enkelt hur man använder sitt verktyg. Hur som helst så vidgas världen, det blir helt enkelt intressantare att kommunicera och ta del av information. Det finns nåt för alla.

Efter bloggarna och en del annat förstås kom så twitter och slog igenom. Plötsligt så var det mängder av människor från olika discipliner som samlades och tyckte till på 140 tecken. Media, IT-konsulter, politiker, lärare, forskare och bloggare och många fler har utbyte av varandra. Det tipsas om länkar, om jobb och inte minst om nyheter. Flera gånger har nyheten kommit först på twitter och sen i media. Det talas allvar, det talas trams, det hjälps till och det lärs ut och det fixas kontakter - kommunikationen flödar i en ständig ström och det är enkelt att hoppa ut och in i dem. Vill man något mer så är det bara att skriva på sin blogg och länka upp det hela. Ämnesfälten är minst sagt breda. Det är ingen ände på kreativiteten och det blir aldrig tråkigt.

Förändrat mediebeteende
Anders Mildner skriver i en mycket intressant krönika i SvD idag om hur han i princip slutat titta på TV mycket på grund av att i de nya medierna kan man vara interaktiv och det saknas i stort sett hos de traditionella medierna när de används på sitt traditionella sätt. Han beskriver hur avsaknaden av dialog gjorde att han gav upp. Det är samma i vår familj. Det mesta sker över internet, vi har till och med övergivit tidningarna här.

Medges ska att de flesta mediehus också använder nätet och försöker vara interaktiva i alla fall. De gör alla på olika sätt. Mildner funderar över hur public-serviceföretagen tänker sig sitt uppdrag och tar som exempel en framstående politisk reporter som rapporterar via twitter. Men han gör det envägs på det sätt som man traditionellt arbetar på de större mediaföretagen. Personligen finner jag mycket nöje i detta, men det är klart ska man dra ut tanken till dialog så finns det en del att fundera över. Inte minst mot bakgrund av den tydliga policy kring att använda sociala medier som SR tagit fram alldeles nyligen och som Sofia Mirjamsdotter skriver om på SSBD. Det känns inte jättemodernt om man säger så. Möjligen att här finns ett svar på Mildners fråga om hur det framtida journalistiken i allänhetens tjänst ska se ut. Inte alls framåt vad det verkar. Det sitter nog helt enkelt väldigt mycket i väggarna och även i huvudet på de journalister som helst vill ha tolkningsföreträdet och inte gillar att bli ifrågasatta. Förändring pågår och det går ganska snabbt så vi kan med spänning se fram emot en utveckling av rollerna här.

Interaktiv TV över internet - SSWC
För egen del har jag dragit iväg från TV och deltar nu fullt upp i Sweeet Sunday Web Crunch, SSWC på söndagskvällarna. Det är så fantastiskt roligt att via bambuser följa den redaktionen som består av Björn Falkevik, Mattias Östmar och Joakim Nyström. Dessutom kan man livaktigt delta i chatten, fråga och bidra med nya kunskaper kanske eller rent av småprata med övriga inloggade medan programmet pågår. Wow säger jag bara och längtar till de drar igång nästa säsong igen. Riktigt moderna medier. Modernt Ria Wägner för oss som kommer ihåg det. Hemtrevligt, användbart och alldeles underbart bra. Int ebehöver man kolla tablåer heller. Det är alltid någon som påminner på twitter. Det är stor skillnad. Tidigare var det någon som ansåg att bloggare var stora megafoner. Frågan är om inte rollerna är bytta nu?

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om media, internet, interaktivitet, dialog, SSWC, public service