Sjukförsäkringar - tacksam slagpåse i den politiska debatten...

Det finns/fanns ett problem med sjukförsäkringssystemet. Alla vet det. Det sägs att 140 personer per dag förtidspensionerades under tio och ett halvt år under (s)-regeringen. Alla var inte sjuka på så sätt att de helt behövde avstå från att arbeta helt men hamnade ändå i förtidspensionskarusellen. Detta vet socialdemokraterna. De ville också ändra på det. Låtsas inte som något annat. Mona Sahlin utkräver ansvar av regeringen för att de ska ta itu med detaljer i socialförsäkringssystemet som socialdemokraterna själva borde gjort för länge sen. Det som göms i snö kommer upp i tö.

Sittande regering tog krafttag för att försöka rätta upp problemen och därmed är det också de som får allt skäll. Delvis kan det vara befogat kanske och då av anledningen att myndigheter och organisationer uppenbarligen inte lyckats ändra rutinerna så att det fungerar rent praktiskt. Sånt tar tid. I synnerhet i dessa gigantiska regelverk det handlar om. Kanske hade det varit bättre att börja om från början. Lapptäcken har en förmåga att spricka i sömmarna.

Det är bekymmersamt för många människor just nu som inte längre kan räkna med att världen såg ut som igår. De exempel som tas upp i media är förstås extra besvärliga men det hör också till medias natur att finna just dem. Ingen ska nämligen påstå att inte alltid funnits personer som råkat illa ut i utkanterna av regelverken, även under den förra regeringens beskydd. Det fanns hål i näten då också och rubrikerna om människor som ramlat ur har alltid varit lika många. Det tycker förstås många socialdemokrater är indignerande att bli påminda om och vill inte höra talas om det just nu. Det blir lite opraktiskt i deras fantastiska möjlighet att smutskasta regeringen och kalla den cynisk, ljugande och människoovänlig som bara bryr sig om de rika och annan sedvanlig retorik för att förklena sin motståndare. Men det finns all anledning påpeka detta. För socialdemokrater är inte heller så goda kålsupare som de vill framställa sig som just nu. De är inte lösningen på alla människors problem.

Så Peter - det finns flera nivåer på det här. Dels handlar det om att praktiskt lösa problemen. Det pågår på olika sätt och det kommer att lösas. Dels handlar det faktiskt om att inte bara gå på allt som socialdemokrater nu öser ur sig över regeringens tillkortakommanden. Som att kalla ministrar för lögnare genom att dra ur detaljer ur sitt sammanhang exempelvis. Jag tycker att det bör gå bra långt innan man kallar någon för lögnare. Det är alltid problematiskt med snuttifieringen när den får krigsrubriker. Alla går vi på dem utan att tänka efter och försöka sätta in det hela i ett större sammanhang. Särskilt påtagligt blir det när det kommer till de känslosamma aspekterna av livet - sjukdom, barn och djur. Då åker vi alla dit på ett eller annat sätt och tar parti för den svage. Det är standardreaktionen. Men som alltid finns det flera perspektiv. De brukar göra sig påminda.

Jag tycker att det är allvarligt att socialdemokrater nu satsar allt på att förringa den sittande regeringen och framkalla någon slags kollaps i syfte att dra vinning för den egna politiken - som trots allt det hela bygger på. Politisk retorik. Det skadar alla politiker inklusive dem själva. Socialdemokrater är inte utan ansvar för att sjukskrivningssystemet ser/såg ut som det gör. Det är därför irriterande att man nu låtsas som om det inte funnits ett då överhuvudtaget. Att låtsas som om man själv satt med lösningen är fult. Detta är ett komplext problem och inget som löses genom att man bara skyller på andra och använder människor som råkat illa ut som sköld för smutskastningen. Det har funnits ett då - sjukskrivningar fungerade inte då heller till 100 % . Att det uppstår problem vid kursförändringar och att vissa detaljer faller mellan stolarna är inte konstigt. Så är det alltid.

Det kan inte handla om att slå världsrekord i att påtala vilken minister som ljuger mest, det hjälper väl ingen utförsäkrad? Det handlar snarare om att snabbt få ordning på de problem som uppstått och se se till att gå vidare. Omfattande system tar tid att ändra. Det måste alla inse. Att kalla moderater för omänskliga och hänsynslösa gör mig mest förbannad för det handlar om att förflytta det verkliga problemet till något annat. Det blir politisk pajkastning istället för konkreta handlingar så att problemet löses.

Man kan se världen på olika sätt. Jag delar Kent Persson, Cristina Husmark-Pehrsson och S-O Littorins syn när de skriver "Den politiska konflikten i sjukförsäkringsdebatten står mellan att hänvisa till ohälsa och bidrag, eller att hjälpa människor tillbaka till aktiv rehabilitering och arbete. Vi kommer aldrig att släppa vår övertygelse om att alla människor kan och vill. Varje individ som kommer tillbaka till arbete eller sysselsättning är såväl en mänsklig framgång som en vinst för samhället."

Det handlar alltså inte om dem som är sjuka utan det handlar om de som hamnat i sjukförsäkring för att inget annat gjordes. Hur kan det komma sig att man just i Jämtland är mer sjukskriven än på andra ställen i landet? En anledning kan vara att det inte finns tillräckligt med jobb förstås. Men ska man vara sjukskriven för det? Det är en viktig fråga att ställa i sammanhanget.

Självklart önskar jag att det ordnar sig för alla som hamnat i ovisshet. Det tror jag att det gör också. Det är tråkigt för socialdemokraterna förstås, för vad ska de då bråka om?


Bloggar: Amanda Brihed sätter fingret på problemet i sin bloggpost. Sjukförsäkringssystemet är och har varit ett problem länge. Det fungerar inte. Rolf Eriksson menar att företagen ska
släppas loss så att det blir mer jobb och att det handlar om att komma med konkreta förslag i stället för att gnälla. Lars Björndahl undrar om det verkligen är brist på empati att försöka hjälpa folk tillbaka?

Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringar, cristina husmark pehrsson, littorin, moderaterna, regeringen, utförsäkring
Peter - jag backar inte på att skriva om detta problem men jag ser det ur en annan vinkel. Det känns angeläget att få fram såna nu.