måndag 4 januari 2010

Aktiviteten i de sociala medierna drivs av egen kraft...

Än en gång visar SvD att de har en vilja att hänga med på internet och kompetens saknar de inte heller. I morse publicerades en artikel om riksdagsmännens närvaro och användande av Twitter. Den artikeln satte igång en rejäl diskussion om sociala medier och politiker. I bloggar och på Twitter var det full rulle med bland annat Svenska Dagbladets redaktionschef  Martin Jönsson som följde upp och konstaterade att det blev en snackis av det hela. Mycket kul och framförallt intressant. Politiker och journalister möter samma utmaningar på twitter menar han. Det är nog så. Att vi samverkar kommer att gynna oss alla på olika sätt. Det som sker gör det med egen kraft.

Det blev en uppföljning av artikeln kring oss gräsrötters användning av sociala medier och jag själv och Kent Persson samt socialdemokraten Peter L Andersson blev intervjuade via Twitter. (Det gjorde du bra Tobias Brandel). Det var nytt för alla, intervju inför öppen ridå. Kul grepp, inte så olikt det samtal som vi brukar ha där men informationen använd på nytt sätt. Läs den artikeln här.

Kent Persson menar att det handlar om att ge sig ut i de sociala medierna och tala med folk som folk. Det är absolut rätt tänkt. Men det finns ytterligare en dimension i en blogg som finns anledning att fundera kring. Vissa använder bloggen som en plats där man delger åsikter och kunskaper och opinionsbildar. Jag ser den också som en möjlighet att ge en djupare dimension av politikern som människa. Många betraktar mig som gräsrotspolitikern som vill in i Riksdagen nästa val. Det är sant på ett sett förstås men stannar inte vid det. För på en blogg kan du visa så mycket mer av dig själv och då menar jag inte mina privata semesterbilder. Om du vill. Att balansera mellan att vara personlig men inte för privat är knepigt, men det går om man anstränger sig och vill.

Mitt politiska intresse är en sak men jag kunde lika gärna använda mig av flygblad och insändare om det bara var det jag ville. Min drivkraft har snarare vuxit fram genom att jag som moderat vill vara med och göra skillnad i samhället. Dit hör också den moderata politiken. Allt gillar jag inte och det talar jag om. Huruvida det minskar mina chanser att bli en del av politiken vet jag inte. Men jag kan i alla fall stå rak för det jag säger, min vilja är mer att komma ut och får acceptans för mina tankar, bli ifrågasatt och få dem upp och nedvända. Det handlar om ett enda stor kunskapande och att få delta i det.

När man läser en blogg som min så kan man upptäcka att det finns flera bottnar hos den här bloggaren. Jag är lokalpolitiker, akademiker/beteendevetare, kommunikationsspecialist, har jobbat som journalist, haft egen tidning och varit aktiv inom IT-branschen sedan början av 80-talet. Har kunskaper och nätverk helt enkelt. Såna sidor som ger extra dimensioner för den som tänker efter lite. Många vill att man ska fastna i moderatfacket bara för att man står upp för en politik. Men så enkelspårigt är det inte. I sociala medier kan man utveckla det mänskliga i politiken och också resonera sig fram med andra om olika lösningar. Visst finns det de som kommenterar och skriver allt möjligt, vill pressa in allt i sina egna fack men det blir till slut självmarkerande. Men de samtal som jag har haft på bloggen kring exempelvis sjukförskringen har varit givande både för mig och andra, det märks. Sen finns det dem som kallar mi för mördare och allt möjligt, men man får inte vara känslig för allt och det finns en deleteknapp.

I sociala medier kan man ställa frågor och få svar och utveckla sina egna tankar tillsammans med andra. Många gånger med de som har andra politiska ställningstaganden. Socialdemokraten Peter L Andersson är en flitig bloggare och vi tangentkampas och har kul på nätet tillsammans med en del andra. Min moderate vän Kent Persson, socialdemokraterna Johan Westerholm och Peter Högberg förstås. Andra är Kjellberg och Mikael Visst finns det allvar bakom våra ord, men också respekt för andras tankar. Det måste vara så.

Piratpartiet har kommit upp som exempel på god nätverksaktivitet och användning av sociala medier. Jag har hävdat detta länge inte minst sedan jag själv deltog mycket aktivt.tillsammans med dem i bloggbävningen mot FRA-lagen. De kan mobilisera gräsrötter och där har övriga partier för många hinder att passera via sin traditionella organisation. Tyvärr, det finns inbyggt i hierarkierna. Det är säkerligen svårt att göra något åt det så det bästa är säkerligen att bygga upp något nytt parallellt. Det är kanske det vi gör just nu vi som befinner oss på nätet på olika sätt. Eller så blir vi ignorerade. Man vet aldrig.

Farmor Gun är över 70 år och har blivit en kär vän till mig. Nu kandiderar hon till Riksdagen för Piratpartiet. Det är helt underbart. Hade aldrig hänt utan de sociala medierna. Jag ser fram emot en livfull valrörelse på internet. Det ska bli kul. Om det leder mig in i Riksdagen må vara osagt men jag får i alla fall chansen att vara social entreprenör för att låna Tove Lifvendahls begrepp. Att vara en som gör. Det handlar om att försöka göra skillnad. Till att börja med ska jag ut till Spångamoderaterna och försöka inspirera dem till att blogga. Inte så mycket om tekniken utan om innehållet. Det kommer att bli ett spännande år...

(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

20 kommentarer:

Jan Sandred sa...

Nu börjar attityderna och arbetssätten mellan de gamla föredettingarna och de nya medierna bli tydliga. Exempelvis gick KG Bergström ut häromdagen och kritiserade nyhetsjournalister för att vara ”hypersociala och inställsamma”. Att vara social ser jag som en positiv egenskap. Det kan knappast vara fel att få folk att känna sig trevligt bemötta av en journalist. I sociala medier ställer man frågor och får svar från personer som kan mer än en själv. Det gäller även nya nyhetsmedia. KG behöver nog ge sig ut i det moderna mediesamhället en sväng, för att se hur en journalist arbetar på den här sidan millenniumskiftet. Man kan inte ersätta ett kritiskt förhållningssätt med en negativ attityd, som jag tycker han allt mer börjar visa.

Medborgare X sa...

Mary!

Har man son du och flera andra politiker tid att blogga så mycket som ni gör (ofta på betald arbetstid) så visar det bara att det är någonting fundamentalt fel i dagens samhälle. Den politiker som har tid att blogga på arbetstid gör bättre nytta för medborgarna om han/hon får sparken.

Det finns redan idag alldelses för många politiker som lever som parasiter på skattebetalarna. De flesta gör ingen som helst praktisk nytta och tillför inte samhället någonting. Dit hör alla de som spenderar timtals av sin betalda arbetstid med att blogga. Så om du verkligen vill ta dig in i Riksdagen så borde du istället satsa på att göra något konkret som medborgarna faktiskt kan dra nytta av, något som inte kostar en massa pengar utan som istället sparar in en pengar för medborgarna och som leder till att skatten kan sänkas. Som det är just nu så är du bara en stor kostnad för oss skattebetalare!

Leif Ekstedt sa...

Fann i dag en artikel i SVD ,som i allra högsta grad bör läsas.
Lennart Hedquist (M) i Uppsala uttalar sig om en av de fundamentala orsakerna till,att det blir gnäll. Pensionärerna får sänkt skatt. Nyhetsmedia hakar på. Pensionärerna får sänkt skatt. Det har inte synts någo vidare i pressen. Det visar sig ,att de två myndigheterna inte korresponderar i ärendet. MEN FÖR FANKEN uppgiften att koordinera informationen,som då inte är fullt ut lika dålig, tillkommer väl Alliansen och i högsta grad vårt parti. Det känns fel och är förmodligen tjänstefel!

Leif Ekstedt sa...

Ooops, Pensionärerna får SÄNKT pension och samtidigt sänkt skatt skall de vara förståss.

Mary sa...

Medborgare X - du vet inte ett enda smack om mig du.

Jag kostar inte dig som skattebetalare ett enda öre.

Opinionsbildning är viktigt.

embryo sa...

Tror också att det blir en spännande och vital valrörelse på nätet.

Tror också på de sociala medierna som en ny anhalt i människors möjlighet att lära känna sig själva och varandra.

Till en viss gräns, dock. Ity det finns en märklig diskrepans mellan att vilja lägga ut sitt eget liv på nätet, och att måna om sin integritet.

Där har exempelvis piratideologin väldiga bekymmer. Man vill att allt ska vara fritt och åtkomligt, samtidigt som den egna integriteten inte får kränkas. Hur gör man då med upphovsmän, vars integritet ständigt kränks då deras alster fildelas eller distribueras olovligt?

Och hur rimmar en webblog meed insyn för alla med motståndet mot FRA? Vad spelar det för roll om man övervakas, om allt ändå ska vara fritt? (Om precis alla befann sig på nätet och la ut precis allt på nätet, då fanns det ju ingen integritet kvar att måna om.)

*

Problemet är dessutom att nätet når alls inte alla. Hur många är det som bloggar? 5 %, typ. Hur många läser - egentligen - bloggar? (De flesta jag känner - utanför internet - gör det aldrig.)

För att de sociala medierna verkligen ska kunna kallas sociala, då måste verkstadsarbetarna från Saab och Volvo och pundarna på Plattan och de nyanlända i miljonområdena och skogsbönder och fiskare och ... ja alla ... befinna sig här ute.

*

Du försvarar med den äran din position som social bloggare. Jag hoppas att fler ger sig ut och surfar och lämnar ut sina åsikter och tankar till allmän beskådan. Svårigheten är just gränsdragningen, som du berör i din bloggpost.

Tycker fortfarande att du har satt dig i en väldigt vrickande båt, då du å ena sidan vill bilda opinion för Moderaterna och å andra sidan hävdar någon slags subjektiv objektivitet - att du vill analysera kommunikationsströmmarna och människors beteenden, samtidigt som du vill att högerpolitiken ska råda.

Det är valår och som moderatbloggare kommer du förstås att hamna mitt i spärrelden av åsikter och pajkastning; så kommer de sociala medierna också att fungera framöver. Så har de fungerat; näthatet och nätmobbn ingen är dessvärre allomvittnade företeelser och många är vi som har känt av dess verkningar.

Personligen tror jag att det är just det där; mobben och avskrädet och fördomarna (som är så lätta att få ur sig och så lätta att distribuera anonymt) som gör att nätet inte riktigt slår an och kan jämföras med andra medier.

Vi har, kort sagt, inga spärrar. Inga redaktörer. Det är friheten, och ansvaret, och problemet.

Mary sa...

embryo - jag tror också att sociala medier kommer att få betydelse, men som alltid när något är ganska nytt tror man att det ska ersätta allt annat. det tror inte jag, det blir komplement bara.

Jag förstår att du tycker att jag sitter i en vrickande båt. Men jag har flytväst och jag bygger inte hela mitt liv i sociala medier så det är lugnt för min del...

Medborgare X sa...

Mary!

De flesta politiker kostar skattebetalarna stora pengar. Det är allt fler politiker som lever hela sina liv som avlönade heltidspolitiker eller som anställda av sina partier. Till det kommer all den byråkrati och administration som dessa politiker byggt upp i kommunerna, landstingen, riksdag, departement, myndigheter och andra statliga organ.

Politiska tjänster och byråkratin är en ständigt växande branch som betalas direkt från medborgarnas skattsedel. Höga löner har dessa politiker och byråkrater också. Långt högre än vad vanligt folk tjänar.

Andelen riktiga jobb i Sverige minskat de senaste 20-30 åren och skatterna har höjts, men antalet politiker och byråkrater ökar ständigt. Det är till dessa parasiterande politiker som stora delar av våra skattepengar går. De förser sig allt mer på folkets bekostnad. Det enda vissa av dessa politiker gör är att blogga dagarna i ända!

Mary sa...

Medborgare X - du kan ju inte slänga ur dig saker hur som helst och anklaga mig för att blogga på skattebetalarnas bekostnad. För det är inte sant. De allra flesta är fritispolitiker och tjänar sannerlige inga stora pengar på sitt engagemang. Snarare betalar vi för det ur egen kassa. Så du kan vara lugn för min del, jag kostar dig inte ett öre.

Vad gäller bloggandet så tyckerjag nog att du verkar se på det ganska smalt. Bloggande är som att skriva vilken tidningsaritkel som helst och det är viktigt för alla poliktiskt verksamma att komma ut med sina tankar och förmedla vad de vill med sin politik.

Medborgare X sa...

Mary!

Jag håller med dig att opinionsbildning är viktigt, men som det ser ut idag är det ett fåtal förunnat att kunna ägna så mycket tid åt att blogga som ett antal politiker gör. De flesta måste arbeta för att få mat på bordet. Staten tar ju upp till 56,7% av inkomsterna i skatt! Högst i världen (ja, vi har gått om Danmark igen sedan årsskiftet - vilket borde vara något att skämmas över som moderat!)!

Under de senaste 15 åren har svenska arbetare dessutom förlorat i inkomstligan gentemot sina europeiska vänner. Tyska arbetares löner har blivit 50% högre än de svenska arbetarna, trots att de betalar lägre skatter än oss. Danska arbetare har fått betydligt högre löner än svenska.

Våra kära politiker har alltså lyckats köra svenska arbetares livsvillkor i europabotten! Detta samtidigt som de själva har försett sig med allt högre löner och bättre pensionsvillkor (långt bättre än vad vanligt folk har). Skatterna höjs för vanligt folk för att politiker ska kunna förse sig själva och de sina. Vi har aldrig haft så många betalda politiker, partianställda och politiskt tillsatta byråkrater i landet. Detta samtidigt som mängder av vanligt folk blivit arbetslösa och företagen flyr landet eller går i konkurs. Bra jobbat!

Att då spendera sina dagar med att blogga och skriva inlägg om tidningsartiklar eller vad andra politikera bloggar om visar inte på speciellt stort intresse av att verkligen vilja förbättra för vanligt folk. Det handlar mer om att marknadsföra sig själv i ett försök att få en betald riksdagsplats och att kunna förse sig själv med en hög lön och fina pensionsvillkor.

Den dagen du har sett till att svenska arbetares löner ligger på samma nivå som tyska arbetares och att svenska skatt ligger på normal europanivå, då kan du kalla dig en politiker som jobbar för folket och inte för dig själv!

embryo sa...

"Bloggande är som att skriva vilken tidningsaritkel som helst"

Är det det? Är det inte just skillnaden dem emellan - tidningsartikeln och webbloggen - som gör själva bloggandet till vad det är: ett socialt media?

Det finns dessutom ett självbespeglande - och ibland lite tröttsamt självhävdande - drag hos bloggandet som journalistik av nyhetsbevakande och samhällsanalyserade art helst håller sig ifrån.

Bloggandet är just: bloggande. Då och då uppstår guldkorn, men ofta är det ett osovrat tyckande och vardagstänkande som folk i gemen inte har tid att fördjupa sig i. Intressant för ett fåtal med likartade åsikter eller dem som är närmast sörjande.

De riktigt höga nivåerna - där bloggandet bildar en egen stilistik - hittar man alltför sällan.

Jag tror att det allvarligt syftande bloggandet är ännu i sin linda och har långt kvar innan det hittar ut på allvar i folks hemdatorer.

Mary sa...

Snälla Medborgare X - blanda inte in mig personligen i det här. Jag är fritidspolitiker och äger min egen tid, den bekostar inte du.

Mary sa...

Embryo - att skriva tidningsartiklar kan vara på olika sätt det där vet du. Krönikor, tyckande, rapporterande osv osv. Det är så jobbigt med personer som bara väljer att märka ord för andra. Du är inte heller komplett vad gäller den saken, och framförallt har du inte tolkningsföreträdet här.

Bloggar är en del av medievärlden.

Om du inte gillar min blogg eller mitt sätt att använda den, så känner i alla fall jag att det är, så behöver du inte vara här egentligen. Det finns ett hgelt stort internet att jaga runt på...

Göran Fröjdh sa...

Vilken underlig diskussion det där blev. Att pundarna på plattan inte twittrar, betyder det att politiker bara ska ägna sig åt torgmöten för att det ska vara seriöst?

En politikers främsta - och kanske enda - uppgift är att ha en dialog med sina väljare. Om det sedan sker i bloggform, på Facebook eller i de gamla grottmedierna är egalt. Man träffar sina väljare på de arenor där de håller till. För Mary vore det ju närmast tjänstefel att inte debattera de frågor som är viktiga, där hennes publik finns. Det vill säga - här.

Medborgare X sa...

Mary!

Men du vill gärna bli en heltidsbetald riksdagspolitiker som lyfter hög lön på skattebetalarnas bekostnad och som efter ett par år i riksdagen får pensionsvillkor som ingen vanlig medborgare kan annat än drömma om. En av 349 som lever som parasiter på oss övriga medborgare, inte bara under åren i Riksdagen utan under resten av livet. Vill ni sedan ha högre lön så höjer ni bara skatten för oss övriga.

Som Moderat borde du skämmas nu när vi återigen har världens högsta marginalskatt. Vad har du gjort för att sänka den och alla övriga skatter?

Lars-Erick Forsgren sa...

Som Mary säger, de flesta politiker är fritidspolitiker, och de tjänar oftast inget på det, i bästa fall får de ersättning för förlorad (ordinarie inkomst), ofta förlorar de på sitt engagemang.

För heltidspolitiker är det helt annorlunda. De har ofta väl kraftigt tilltagna arvoden och andra villkor.
Alla politiker borde känna kravet att kommunicera med sina väljare, även de presumtiva. Och för heltidspolitiker menar jag att det är tjänstefel att inte göra det, och idag innebär det framför allt bloggande, men också artikelskrivande och fysiska möten.

Att sitta och "göra nytta" utan kontakt med väljarna skapar en klyfta som är frustrerande för den vanlige väljaren. Speciellt som partistödet numera är så omfattande att partierna kan leva sitt eget liv och politiker bli omvalda med hjälp av detta partistöd.
Men då har demokratin urholkats allvarligt!
Jag menar att de senaste årens debatter mycket handlar om just det, om alltför isolerade politiker som inte vill eller förmår kommunicera med väljarna. Utan som litar på att partiapparaterna ska fixa omvalet.

embryo sa...

Ska man bara läsa din blogg om man gillar den? Är inte de sociala medierna öppna för all form av läsning, och diskussion?

Jag tycker att det är intressant - och viktigt - att diskutera bloggandets framtid. Och hur man ska nå dess högre nivåer. Det handlar om form och stilistik.

När du skriver att bloggande är som att skriva vilken tidningsartikel som helst, så anser jag att du slarvar med ditt uttrycksmedel. Bloggandet och tidningsskrivandet är olika företeelser. Och det är min poäng. brukar också vara vad bloggarna hävdar; att man har en annan attityd och ingångsvinkel än vad man lite spefullt brukar kalla "gammelmedia".

Om du på allvar läste min kommentar, kunde en framåtsyftande diskussion uppstå.

Men du svarar aldrig på en enda fråga eller bemöter mina kommentar på andra sätt än som vore det någon form av personliga påhopp. Jag arbetar med text. Jag vet att skilja på text och person; det är grunden till allt kommenterande.

Tolkningsföreträde? Hur menar du då? Igen är det så att du lämnar dina egna påståenden och tyckanden till läsning, och sedan drar du undan dem för läsaren genom att man fråntas möjligheten att på allvar läsa. Vad finns här att tolka? Det gör ju att din blogg blir smal och omöjliggör kommentarer från de som tycker olika.

Hur socialt är ett media som bara rymmer inbördes beundran och som inte tål textgranskning?

Märka ord är verkligen inte min poäng; stavfelsnissar och grammatikhaverister ger jag blanka den i. Språket är fritt. Däremot är det viktigt att väga sina ord tungt och på fullt allvar, om man inte vill bli missförstådd.

För visst närmar sig bloggandet krönike- eller kåseriskrivandet, som har ett mer tydligt jag i kontexten. Det där är också på gott och ont, då en allmänt ganska slapp subjektivism breder ut sig inom hela journalistiken.

Den vardaglige läsaren vill ha fakta, för att själv kunna ta ställning, inte en mängd olika åsikter att bläddra mellan. Det kan man gott göra på internet och i dess bloggosfär.

Sist: Vill man vara en del av media - i stort - måste man tåla kritisk granskning.

Mary sa...

Det är klart att man ska kritisera, men inte hela tiden...

Det blir dock tröttsamt att höra dig vränga på allting. Det blri så jävla tjatigt när du hela tiden ska försöka klämma fram mina bakomliggande (ofta fula moderata knep som jag uppfattar det) syften med det jag skriver. Jag försöker skriva ur hjärtat, ibland blir det bra, ibland inte. Jag har allid jobbat med ord jag också. Skrivandet är en del av min existens. Inte som författare men som journalist i alla dessa former unde rmånga år. Guldvågsvägande av ord är inte nödvändigt, publiken är inte en enda person som förstår allt på ett enda sätt. Det är viktigt. Kommuikation är svårt på det sättet. Därför är dialogen viktig för det är först då man kanske kan nå varandra om man int egjorde det direkt.

Jag tycker att bloggande och tidningsskrivande hör samman, det är som en symbios, det är modern media. Enligt mitt sätt att se. Det finns mer utrymme för fördjupning med hjälp av internet och kanske fler specialister och fackkunskap på bloggar.

Jag har faktiskt ALDRIG tyckt att gammelmedia är ett bra uttryck och har ofta skrivit om det också. Traditionell media var jag bland de första som använde. Jag ser inte skillnad på bloggare och tidningsjournalister mer än att verktygen skiljer.

Jag tycker att det är OK att kritisera men inte hela tiden. Ibland kan man låta saker löpa förbi och gå vidare till nåt man gillar mer. IMHO.

embryo sa...

Tråkigt att du tar det så hårt och måste börja svära. Det tycks, igen, som du har svårt att bemöta mina kommentarer. Varför kan du inte svara på frågorna i dem, istället för att angripa tillbaks?

Jag är intresserad av de nya medierna som uttrycksform.

Du har en moderatblogg, men har svårt att förklara varför. Jag har frågat det förut: Vad är det i den moderata sakpolitiken som du anammar?

Jag vränger inte på dina ord för att hitta bakomliggande moderattankar. Du är ju helt öppet moderat, det är ju vad din blogg besvärjer ständigt. Dina uttalanden är också väldigt synliga, omöjliga att misstolka.

Igen, det är valår.

Det kommer att bli hett i bloggosfären. Det är viktigt att vara tydlig. Säger man sig att vara Moderat och skriva en moderatblogg kommer man få räkna med kritik.

Inte bara kritik, men mycket kritik.

Anonym sa...

Personligen anser jag att bloggande politiker, journalister, författare med fler via sina bloggar ger både en viktig och intressant dimension till dem själva som individer.

Genom deras bloggande får vi veta vilka dom är, ökad kännedom om deras åsikter och viktiga ställningstaganden i viktiga och intressanta frågor.

Tack vare internet och bloggandets transparens får vi en unik insyn som innebär att vi som väljare/läsare kan ta beslut som grundar sig i annat än valfläsk och valpropaganda.

Deras bloggande ger oss väljare/läsare en möjlighet att bilda oss en uppfattning om dem som vi saknade innan internet och bloggandet fanns.

Det intressanta är att vissa som skulle göra sig bäst utan bloggar men ändå fortsätter att visa upp sig i sin ynkedom. Det gäller både politiker, journalister och författare som förlorat enorm trovärdighet genom sitt agerande i bloggvärlden. Men det är enbart tillgodo för oss väljare/läsare.

I övrigt är Mary en av de politiska vinnarna genom sin blogg. Hon är modig och delar generöst med sig av både sina politiska och personliga åsikter.

Jag är en väljare som ännu inte bestämt hur jag ska rösta nästa val. Jag kommer följa de politiska bloggarna och ställa frågor som är viktiga för mig innan jag tar beslut om vem som ska få min röst nästa val. Jag betraktar bloggande politiker som en form av samhällsservice.

Mary, du är en pärla i bloggvärlden. Fortsätt skina.

TM