Det är i det mellanmänskliga mötet det sker...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen..

Idag tänkte jag resonera lite kring det som sker när vi deltar på internet, det blir ganska långt. Inte hur det fungerar tekniskt utan vad som händer när vi är där. Det talas för närvarande mycket om IT som plattform för politisk verksamhet. Framförallt om hur man kan använda sociala medier för att nå ut och vilka strategier man ska använda? Internet är ett kraftfullt verktyg som ingen kan bortse ifrån. Det är stort och det är framförallt oväntat och ganska ostyrbart. De politiska partierna jobbar just nu hårt med geniknölarna för att komma på någon bra metod för hur det ska användas i den kommande valrörelsen. Det gäller framförallt att förstå att sociala medier inte är en vanlig marknadsföringstuta skriver JensO. Det gäller att tänka om på ett djupare plan och inte bara se på sociala medier som något vi kan plocka in bland allt det andra. Läs gärna på om assimilering och ackommodation.

Det är i det mellanmänskliga mötet allting sker...

I det kommande vill jag ta något vi lätt glömmer lätt i våra diskussioner kring sociala medier, att det inte är  tekniken i sig eller hur många länkar alternativt besökare vi får till våra bloggar som har betydelse. Utan det är mötena människor emellan som är avgörande för utvecklingen, såna som förekommer i kommentarsdiskussioner på bloggar av olika slag. De kontakterna kan ske såväl online som i verkliga livet förstås. På twitter uppstår hela tiden små "Tweetups" och annat där människor bestämmer fysiska möten för att pratas vid. Att intressena är någorlunda gemensamma har man redan rett ut i de olika aktiviteter som förekommit på internet. Nya kontaktytor uppstår - hela tiden. Det är väldigt intressant. Nya grupperingar uppstår av människor som aldrig annars hade träffats.

Att stå på ett torg som politiker och tala ut till publiken är en beprövad metod, men interaktiviteten uteblir för det mesta. Få stannar upp, de flesta springer förbi. Det är kanske någon missnöjd medborgare som tar tag i kommunalrådet för att språka om äldrevården och specifika upplevelser, men väldigt få närvarar. Sällan blir det på torget samtal runt omkring något ämne som de som uppstår över internet där olika perosner dimper in från oväntat håll och plötsligt är man väldigt många och åsikter och tankar och kunskaper vägs mot varandra. Många bloggar har hundratals, ja tusentals läsare varje dag. Jämför det med ett torgmöte. Det ligger absolut något i Fredrik Reinfeldts strategi att åka ut på olika arbetsplatser och träffa medborgare i stället för att bara tala direkt ut till en publik, vare sig det är i artikelform, i TV eller på Torget. Det är i det mellanmänskliga mötet det sker och händer saker. Nu har han i egenskap av statsminister en särskild roll och mötena är fysiska och sker inte online. Men en smart och välarbetande stab skulle kanske kunna hjälpa honom här.

Piratpartiet har koll...

Piratpartiet är det parti som lyckats bäst att driva kampanj på internet. Man ska känna respekt för att de från ingenstans komma in i EU-parlamentet. Det gjorde de genom ett intensivt grupparbete över internet. Det är kanske lätt att förledas till att tro att de har bloggar som är så mycket bättre än andras men så är det inte även om de är bra, det finns många skickliga politiska bloggare, men samarbetet mellan dem är int ei närheten av hur Piratpartiet arbetar. Till Stora Bloggpriset har PP tre nominerade toppbloggar inom ämnet Politik och Samhälle. Det är bra jobbat. Bloggarna är som levande organismer, långt bort från envägskommunicerade broschyrer. Men det är också ett tecken att den dynamik som skapas dem emellan, interaktiviteten och respekten för olika uttryckssätt som gör att de lyckas etablera sig på nätet. De hjälper varandra, de samtalar, de deltar i varandras samtal, de tillåter vissa att vara bättre än andra utan att tänka på partihierarkier. Det pågår hela tiden verksamhet på internet. De tar nätets möjligheter till kunskapande på allvar.Läs exempelvis Göran Widhams analys av Piratpartiets kunskaps- och männsikosyn.

Det ska bli spännande om de etablerade partierna kommer att ta tillvara på kraften som finns på nätet framöver. Jag är inte säker på det. De okontrollerade processerna är svåra att ta till sig och alla ser inte den positiva kraften i det. I lärande och kunskap föds engagemang och vill man ha det måste man släppa på tolkningsföreträdet och det är den verkliga utmaningen för alla traditionella organisationer där hänsyn ska tas till makt, positioner och inte minst traditioner. Låt oss gå vidare in i kunskapens möjligheter.

Lärande och kunskap


Forskaren Ralph D Stacey  flyttar fram positionen om lärande och kunskap som traditionellt hanterat i ett systemtänkande till att vara något som uppstår i ständigt pågående återkopplande processer mellan människor i nuet. Kunskapen reproduceras hela tiden och är flyktig till sin art. Kunskap är inte ett ”ting” som ägs av någon utan en process som hela tiden förändras vartefter vi relaterar till den utifrån våra egna olika utgångspunkter. Det är vad som sker på nätet precis hela tiden.

Kunskap kan inte lagras eller stanna upp, inte heller kan intellektuellt kapital mätas och det kan framförallt inte styras menar Stacey.  Vilket inte alls heller är nödvändigt eftersom kunskap är en självorganiserande process som hela tiden står i relation till allt som sker i kommunikation och händelser individer emellan. Kunskapen vidareutvecklas oavbrutet i denna process. Engagemanget människor emellan fortgår hela tiden, ty input kommer från alla möjliga håll. Det är självklart att den individ som vill ha kontrollen blir förvirrad när det inte är greppbart. Det blir enklare att förringa och förkasta och hålla sig till det man känner till. Det är också vad som kommuniceras. En person sa exemepelvis till mig - jag har inte lika mycket tid att blogga som du. Då tänkte jag att jag hinner med så mycket annat bara för att jag bloggar. Jag får nämligen så mycket hjälp till problemlösning av mina onlinevänner att jag slipper lägga ner onödig tid på en massa saker och hinner därmed så mycket annat.

Mainstream Perspective

I de allmänt rådande perspektiven som Stacey kallar ”mainstream perspective”, bygger han på olika antaganden. Bland annat på kunskap som något som är lagrat i huvudet på enskilda människor, ”tacit” så kallad tyst kunskap eller kanske att man kan kalla det den informella kunskapen. Den allmänna uppfattningen  är att denna kunskap bara kan bli en tillgång för organisationen om man ”drar” ur den ur individen, gör den synlig och lagrar den, kanske i en databas. Då först finns den. Det handlar om att kunskapen blir förtingligad (reified) och då kvarstår den som en nedskriven symbol utan mening tills den plockas fram och används igen för att därefter kanske ha en helt annan innebörd än den hade från början eftersom varje gång något blir synligt så förändras det utifrån den som ser eller förstår det. Utveckling fortgår nämligen hela tiden utanför det tidigare sagda eller nedskrivna.

Kunskap utvecklas i processer

Stacey säger att kunskap är något som uppstår i den stund vi träffar andra männsikor, när man samtalar och byter kognitiva kartor och mönster med varandra, det pågår i en ständig förändring. Vi utvecklas hela tiden och vår kunskap ökas i takt med detta. Det går inte att lagra kunskap och tro att den är aktuell vid/från specifik tidpunkt just eftersom den utvecklas och förändras hela tiden. Tillgången på kunskap ligger helt i de relationsmönster som finns och den förstörs lika lätt när dessa relationsmönster förändras.

Ständig konversation mellan människor

Kunskap utvecklas och uppstår alltså i en levande konversation och relation människor emellan och kan om man försöker mäta eller lagra den bara ses och användas som möjliga verktyg för att ha som utgångspunkt i den fortsatta processen av kunskaps- och meningsskapande som sker när människor träffas och byter erfarenheter och tankar genom olika handlingar och samtal. Det handlar om tvåvägskommunikation där alla får talutrymme, det gäller att både lyssna och tala så att en överföring och utecklingsprocess kan ske. Att försöka lokalisera och managera organisationens kunskap faller eftersom den är som ett levande väsen genom den ständigt pågående utvecklingen i tänkande människors olika möten och handlingar. Det är viktigt att fundera på all den kunskapsöverföring som sker i korridorer, på kafferaster och liknande. Arbete och förståelse sker inte bara vid skrivbordet mellan klockn 08.00-17.00. För oss som är med exempelvis på twitter är detta självklarheter. Någon tar en tråd och det spinns vidare på den. Det som ursprungligen var en sanning har blivit något annat när vi kommit framåt. Någon undrade hur ofta det finns 1000 experter tillhands när man undrar över något. Så är det på internet.

Kunskapande på internet

Tag en koll på den här filmen som jag fick från min kompis Eva Pethrus som fokuserar mycket på det moderna lärandet. Det handlar om en liten kille som försöker lösa ett problem genom att lägga upp en film på internet och fråga hela världen hur han ska göra. Han får massor med svar. Det är på många sätt dags att ta bort katedern och riva klassrumsväggarna är en tanke som dyker upp, eller hur?



Läs i kommentarerna vilka svar han får. Behöver vi läroböcker och envägskommunikation egentligen? Tänk om politiska partier lade upp den här typen av film och frågar väljarna vilken lösning som vore bra att använda på ett problem. Vilken oerhörd källa till kunskap man skulle ha då?


Vedertagna sanningar kan vara falska


Ytterligare en faktor som säger att det är svårt att betrakta kunskap som något mätbart av värde gäller fantasi och inbillning som efter ett tag kan betraktas som en sanning utan att vara det. Man tror att det är på ett visst sätt utan att veta varför. Ibland kan man undra över hur mycket sådan så kallad ”informell” kunskap det finns i våra organisationer? ”Så har vi alltid gjort här” exempelvis men ingen vet egentligen varför. Mycket bygger på fördomar, såna vi alla har utan att fundera över varför. Vi alla tar emot den där sanningen på olika sätt dessutom. Utifrån vad vi vet. Det är först när någon börjar ställa frågor som tokigheter blir synliga. Även om vi från början först värjer oss och inte vill ifrågasätta så brukar interaktiviteten vidga perspektiven hos de flesta.

Verktygen - kunskap och lärande

Stacey säger att ” It is in the ordinary, everyday detail of such interaction in the living present that people are constructing the future of their organization, enabled and constrained by the communication tools they and others have constructed”. Det är i kommunikationen med andra som man använder ord, gester, och olika symboler och artefakter som blir en förlängning av den egna kroppen. Men det är inte det som är kunskap  det är bara verktyg för både den och lärandet. Det är förändringen som hela tiden sker inom oss i vårt tänkande som skapar ny kunskap. Kunskap är mening som bara kan skapas genom kommunikation mellan människor och det uppstår ännu mer mening i den ständigt pågående relationen mellan oss i det pågående nuet. Samma sak är det med lärande menar Stacey och ser ingen anledning till att skilja kunskap och lärande från varandra. Därför är det meningslöst att fråga sig vad människor respektive organisationer lär eller vad de har för kunskap, det är två sidor av samma mynt och det ena kan inte existera utan det andra säger han. Så vare sig vi är medvetna om det eller inte, så är organisationens förändring, lärande och kreerandet av kunskap olika aspekter av en och samma process. Viket betyder att konversationen mellan människor i ett företag är av stor betydelse enligt Stacey. Kunskap är inget man kan designa eller skapa eller finna i en pool eller ett register. Kunskap framträder i den process som sker mellan människor i lokala situationer i det levande nuet.

Interaktion och interaktivitet är också vad som pågår på internet. Det är också här de olika partierna kan hämta engagemang och intressesfärer för sina grundläggande värderingar. Piratpartiet kan internet och de bygger sitt parti kring dessa processer. Självklart är det svårare för stora tunga och gamla organsiationer att ändra sitt arbetssätt. Men det är nödvändigt om man ska hänga med. Det är kunskapen om detta som behöver kompletteras med de tradtionella metoderna om hur man med mördande reklam säljer konserverad gröt, läs gärna politiska budskap. Hur får man ut dessa om inte genom att kommunicera interaktivt? För det gäller att ta reda på om det man sagt blivit förstått på rätt sätt. Många partier missar denna enastående möjlighet till kontakt. Är inte det slöseri så säg?

Mina krönikörkompisar (vi är ett gäng som bekant) Kent Persson om sin ödmjukhet inför det politiska uppdraget. Johan W om journalistik och sociala medier och politik. Tokmoderaten och Peter L Andersson som undrar om man får gilla sitt parti. Jag gillar mitt om än inte i precis alla detaljer.








Källa:
Complex Responsive Processes in Organization - detta är en intressant bok som inte i första hand handlar om internet, men om människors interaktivitet och kunskapande. Det är ett perspektiv vi behöver föra in i diskussionen om sociala medier.
Ralph D Stacey är Professor of Management och Director of the Complexity and Management Centre at the Business School vid Universitetet i Hertfordshire. Han arbetar också som ledarskapskonsult.


(intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om politik, internet, sociala medier, interaktivitet, moderaterna