Mobbning är en styggelse...

Lilla Stina mobbas på Facebook. Det är förfärligt. Nu menar jag inte just användningen av Facebook eller mobiltelefoner utan handlingen i sig. Mobbningen. Det är alltid svårt att veta exakt när mobbningssituationer uppstår. Men nog går det att märka sånt för en uppmärksam vuxen. Framförallt borde föräldrar vara lite mer vaksamma på vad ungarna gör eller hur de agerar. Det gäller både de som mobbar och för den mobbade.

Ingen ska säga att det är en enkel uppgift men det ingår absolut i föräldrarollen att ta det ansvaret. Varför man ofta lägger bort ansvaret på andra är svårt att förstå. Även vuxna i skolan tar fram formulär 1B och kryssar i de åtgärder som vidtagits. Alltför ofta handlar det om att diskutera med de som mobbar och mindre att ge den som mobbas stöd. Ofta ger man upp och börjar lägga skulden på den mobbade eftersom den är som den är. I ett eget exempel från den utbildningsnämnd jag är ledamot av hände detta, man började till och med ifrågasätta den förtvivlade föräldern som i sin tur också blev utsatt för skällsord när han dök upp i skolan. Formuläret var ikryssat och mer kunde man inte göra. Det är inte acceptabelt.

Kan bara säga att detta gör mig heligt förbannad. Moderaternas Henrik von Sydow föreslår nu att man ska kunna söka skadetånd för såna här kränkande händelser och det gäller inte bara om man blivit utsatt för kränkning på nätet utan rent allmänt. Att kränka annan ska kosta.

Det är också viktigt att man ska se upp med att skylla allt på internet och att mobbningen frodas där för det är fel. Mobbningen finns överallt och med olika metoder. Det är beteendet, hur man hanterar det som är det viktiga. Hur vi förhåller oss till varandra. Det är hatandet man ska hata säger Göran på Livbåten. Det var inte bättre före internet på något sätt. Människor kan vara så fruktansvärt gemena mot varandra. Det måste man sätta stopp för tidigt i åldrarna och inte låta dem utveckla. Det finns tyvärr en acceptans för utslagning, ja det har till och med skapats underhållning av det genom Robinson och andra liknande program som har många tittare.

Jag har fått lov att hänvisa till ett par blogginlägg här för att ge en bild av hur en mobbad person kan uppleva sin situation. Det är gräsligt och jag vill verkligen uppmana föräldrar som bara har en aning om att era ungar mobbar någon annan att ta itu med det direkt och bestämt. Sånt beteende måste stävjas. Det kan säkert vara synd om de som mobbar också, men det är inte hos dem man ska lägga all uppmärksamhet. Mobbning är ett relationsdrama som andra utomstående inte bara kan strutsa med och låtsas som om det inte finns bara för att det är jobbigt. Det gäller att agera, att vara stark och tydlig.

Läs om Scabbe här

och

Läs om Anders här

och

Läs om Mikaels erfarenheter här



det finns många liknande historier, tyvärr.

Ingen ska behöva ha det som de här två killarna har haft det. Vi vuxna måste ta ansvar för att det inte sker. Har barnen inga egna vuxna får vi andra ta vid. Kent Persson hänvisar till en undersökning som visar hur barn som varit utsatta får lida för det hela livet.

Dessvärre så kan vuxna vara minst lika dumma mot varandra. Då får chef och ledare ta itu med saken. I alltför hög grad blundar vi. Det är inte försvarbart. Vi måste tänka mer på varandra.

Uppdatering: Läs Livåtens inlägg om mobbning på Facebook här .

På förekommen anledning vill jag påpeka att den här artikeln är skriven för att det är viktigt att uppmärksamma mobbning som företeelse. Flera tycks tro att det handlar om mig. Men så är det inte, däremot försvarar jag gärna dom som blir utsatta.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, föräldraansvar, skolan, internet, skadestånd, moderaterna, ledarskap