Den borgerliga regeringen framställs som människofientlig och iskall. Det talas från socialdemokratiskt håll om stupstockar (hur avskyr jag inte det ordet) och det ena och det andra reportaget från samhällsmarginalen framträder i tidningarna. Allt detta på grund av alliansens förändringar av sjukförsäkringssystemet. Det framställs som om vi lever i den sämsta av världar och allt har klappat ihop de senaste tre åren. Under alliansens ledning.
Det har fått mig att fundera. Finns det här egentligen? Eller är det bara beräkningar och lösa antaganden som gjorts utifrån de siffrorna om hur det skulle kunna bli? Det har blåsts upp olika förskräckliga scenarios som fått ge uttryck för den värsta av världar. För handen på hjärtat är det inte så att vi ALLTID läser om de som råkat illa ut i myndighetssverige? Nu har jag inte gjort någon djupare analys av detta men visst är det så att det funnits minst lika mycket eländesesbeskrivningar i media under socialdemokratiska regeringar? Det är inte nytt. Men allt som har med känslor att göra drivs vi med av, så är det.
Människor har alltid ramlat mellan stolarna i myndighetssverige. Ämbetsmannastyret använder sina regler i jobbet, det är uppgiften, det har de alltid gjort utan hänsyn till mänskliga aspekter. Det har alltid varit så. Den store mot den lille och medias uppgift är att granska de stora och ta tillvara den lilles rättigheter. Vem har skrivit vägledningen? Den kan bara inte vara sann...
Slutdatum
Det som händer nu är att det finns slutdatum i sjukförsäkringssverige. Man kan förstå att det blir oro i leden när människor inte vet vad som kommer att hända efter detta datum. Regeringen menar att ingen ska hamna i någon socialdemokratisk stupstock av den anledningen att det har funnits lägeskontroller under sjukskrivningstiden och den som är allvarligt sjuk får behålla sin sjukpenning eller får pension. Det har väl ändå framgått tydligt mer än en gång.
Det som är bekymmersamt är förstås hur man tolkar allvarligt sjuk. På försäkringskassan kan två personer tolka regler olika för en och samma person. Det är helt befängt förstås och drabbar den enskilde. Sådana rutiner och processer måste fungera och det har de uppenbarligen inte gjort i vissa fall. Enklaste kundvårdssystem hade kunnat undvika missar. Handläggare A skulle veta att handläggare B hadt kontakt med den sjukskrivne. Med tanke på de ohemula summor som Försäkringskassan använt till nya IT-system är det märkligt att det kunde hända överhuvudtaget, att en person tar sitt liv på grund av olika besked från FK. Det kan väl knappast vara regeringens fel?
Å andra sidan så har regeringen tagit fasta på en del av missarna och fattat nya beslut - men då gäller det också att det får genomslag. Som det är nu verkar det väldigt tyst om detta och man hänger sig kvaroch rapporterar om eländet som om inget har hänt. Rädslan som finns hos många människor måste naturligtvis tas på allvar och det krävs insatser för att skapa trygghet även i förändringen. I
Alla drabbas inte hårt av sjukförsäkringensystemets nya regler, de flesta blir hjälpta, mer än tidigare. Men det finns problem och det är viktigare att agera på dem i stället för att som socialdemokrater framställa det som om alla i Sverige hamnar i det som de kallar stupstock, vilket skrämmer livet ur människor som redan är svaga. De behöver hjälp på olika sätt.
På RESURS (Respekt för Sjuka och Utsattas Rätt i Samhället) samlas vanliga personers upplevelser av sin situation och det är ett bra tips för politiker med ansvar för sjukförsäkringsystemet att ta del av detta. För man får en bild av hur många faktiskt har det. Här finns möjligheter för myndigheter att se till att det finns resurser att gå in och stötta och hjälpa till så att enskilda kan komma vidare. Det vore mer pragmatiskt att ta såna kontakter än att svara på eländesbeskrivningar i tidningar som har helt andra syften än att hjälpa de som drabbats. Det handlar mer om att få puls i debatten, läsarreaktioner eller har politiska syften. Människor som behöver hjälp ska ha hjälp till självhjälp och de som inte klarar sig får stöd. Så är det sagt och så komemr det att bli och blir det fel får man ändra sa statsminister Reinfeldt i en TV-debatt med Mona Sahlin. Uppdatering: Fick jag bestämma så skulle de som verkligen har jätteproblem ha en egen resurs på FK och inte behandlas stelbent efter reglerna. Fler än så är de inte om man jämför.
Att framställa hela samhället som plötsligt människofientligt för att det leds av en borgerlig regering går jag bara inte med på. Men självklart tacksam taktik om man vill förringa. Det handlar inte om att folk ska skylla sig själva, det handlar mer om att ge människor en chans att stå på egna ben, de allra flesta vill det. Det är den hjälpen de ska ha, att komma vidare och inte fastna i klorna på myndigheters välvilja. Det blir bara olyckligt.
Min fråga är - Har kejsaren några kläder? Hamnar varenda person som blir utförsäkrad i knipa? Kommer de att vara hemlösa, utan medicin och sjukvård i framtiden. Läggs de i en stupstock för att dö? Knappast. Inte i Sverige. Det finns skyddsnät. Men väljer man att dra ut olika begrep ur ett sammanhang kan man få till det hur som helst.
Sjukförsäkringen kan uppfattas på olika sätt. När konjunkturen vänder blir det som en ärtsäck, först några få och sen kommer hela säcken och då kommer också jobben och det mesta blir enklare för alla. Som man sår får man skörda menar Kent P. Eländet kommer på fall...
Eländes eländebloggar: Peter L Andersson Veronica Palm
Uppdatering: Per Schlingmann ger sin syn på Moderata Perspektiv.
Aftonbladet
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sjukförsäkringen, fredrik reinfeldt, moderaterna, stupstock, regeringen
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
51 kommentarer:
Läs gärna Lisa Magnusson, en människa MED hjärta: http://www.aftonbladet.se/debatt/kronikorer/lisamagnusson/article6502866.ab
Ja de finns.
Hade du sett klart Uppdrag granskning - som vi skrev om förut - hade du sett exempel.
Resurs, som du hänvisar till, bekräftar att problemen finns i en debattartikel i Aftonbladet, riktad till Gunnar Axén:
"I vårt politiskt obundna nätverk RESURS är vi snart 1400 medlemmar och varje dag strömmar det in nya människor, förtvivlade människor, som har en gemensam faktor. Antingen är vi själva drabbade av regelverket, eller har vi anhöriga som är det.
/.../
För sanningen är Gunnar, att situationen för sjuka människor i dagens Sverige är horribel. Det är ingen skrämselpropaganda orsakad av oppositionen eller media som Ni hävdar, utan en verklighet vi är tusentals som kan vittna om. Det som oroar oss är, att trots att media belyser problemen, trots att många skrivit brev och mail till Er och har försökt stämma träff med Er för att upplysa om hur Era regler faktiskt försätter många människor i en förfärlig situation, så vägrar Ni att lyssna."
http://www.aftonbladet.se/debatt/article6438782.ab
Anonym - jag har hjärta, det är därför jag skriver här. Har länkat till Expressen.
embryo jag har sett programmet och tycker att det var gräsligt. Men ser du jag har upplevt såna situationer på nära håll tidigare, långt före de nya sjukförsäkringsreglerna. Det finns så mycket annat i botten. Det är jättetragiskt för enskilda.
"Den borgerliga regeringen framställs som människofientlig och iskall"
Klart den gör när framstående Moderater, däribland Axén, Riviére och Unsgaard låter masken glida av för en stund och bekräftar den bilden tusen gånger bättre själva genom sina egna handlingar och uttalanden än någon som helst mediastrateg på S-kansliet hade kunnat åstadkomma.
Oppositionen behöver bara luta sig tillbaka och se på. (M) har inga andra än sig själva att skylla för det mediala haveri de befinner sig i för närvarande.
Vad menar du med att "det finns skyddsnät". Soc? Den som bor i hus och har bil måste sälja för att få bidrag från soc. Kanske ett hem, som inte alls har något högt värde, som man bott i under många många år. Bilen kanske är enda möjligheten att ta sig någonstans. Den som är gift eller sambo får heller högst troligt inte ta del av detta skyddsnät, utan ska då bli försörjd om mannen/frun/sambon inte han eller hon också har en extremt låg inkomst.
Jag tycker inte att man hanterat dessa frågor på något bra sätt tidigare heller. Jag har träffat på människor, företrädesvis kvinnor, som är sjukskrivna och gått hemma år efter år utan någon riktig diagnos eller någon direkt hjälp. Bekvämt kanske att gömma dem där istället för att de ska vara arbetslösa. Största förlorarna är naturligtvis kvinnorna, som sjunker längre och längre ner i maktlöshet och ofta depression och självförakt. Nu lägger alliansen sten på börda genom att fullkomligt krossa dem. Alliansen avslutar det tidigare sosseregeringar påbörjat.
Självklart ska sjuka ha hjälp och självklart ska de komma ut i en sysselsättning som funkar! Det är väl där systemfelet ligger - det finns ingen sån hjälp för alla. Då väljer man att strypa penningflödet.
Helt fel metod om du frågar mig...
Det finns ytterligheter Kajsa, vad jag menar är att det har alltid funnits. I stället för att jobba för att tala om hur det skulle kunna bli bättre så talar oppositionen bara om hur fel regeringen gör. Inget om hur man ska ta varpå enskilda. Dör behöver något göras.
Krasst sätt så kan man få gå från sitt hus. Det är en tillgång man har. Alla bor inte hus och har den möjligheten ens. Ska de som inte bor i hus betala skatt för att underhålal dem som bor i ett hus?
Kan man säga att husägare ska få mer stöd än de som inte har hus? Egentligen blir det så.
Sen att det finns människor även inom moderaterna som klantar sig när de uttrycker sig så tycker inte jag att det är anledning att ta det för sagt att alla är liak dana. Det finns fördomar i varenda människa och jag kan inte se något mysigare med människor som spottar fram höööögern, borgarpack och liknande. Det är minst lika gräsligt.
Nej jag håller med. Man kan inte räkna med att bo i hus och få socialbidrag. Så är det. Alltså kan man säga att det inte finns ett skyddsnät som omfattar alla. För många personer finns det inget skyddsnät av olika anledningar, det låter bra i teorin men funkar dåligt i praktiken. Att ta en deprimerad person som tappat allt sitt egenvärde och självförtroende och dessutom be henne att sälja sitt hem, det känns inte som en lösning.
Glöm inte bort heller att i större delen av Sverige så är det inte speciellt mycket dyrare att bo i hus än i lägenhet, ibland billigare till och med. Ett hus är inte en ekonomisk tillgång i första hand utan ett hem, till skillnad mot i Stockholmsområdet.
Mary, vad krävs det för att misären som de nya reglerna medför skall uppfattas som verklig istället för propaganda? Hur många måste uppleva sig nedtrampade i rännstenen och kanske att ha fått sina liv förstörda innan en utvärdering blir trovärdig? Varför räcker inte remissinstansernas utlåtanden? Och framför allt, varför betraktas alla långtidssjuka som ett kollektiv av offer för en misslyckad socialdemokratisk arbetsmarknadspolitik?
Jag håller med dig Kajsa, det är därför jag tycker att den som hanar i den situationen kan behöva särskilt stöd. För hur är blir man hjälpt av ett cirkulärbrev från FK där det står "att vi har våra regler". Det är därför bra om man kan betrakta samhällsstöd som tillfälligt stöd och därför borde de också kunna särbehandlas när det går åt pipan ordentligt. Som jag lade till ovan - de extrema fallen är säkerligen inte fler än att det skulle fungera. De allra flesta reder ut sina problem över tid.
Tidigare så gömdes man i sjukförsäkringen. Det var inte bra det heller.
"Ska de som inte bor i hus betala skatt för att underhålal dem som bor i ett hus?"
Ibland kan det bli tvunget, ja. Bor du i ett hus med höga lån kan det vara svårt att omedelbart flytta och göra sig av med alltihop. Vi ska inte slita sönder varandras liv, vi ska stödja varandra.
Ditt resonemang påminner om kritiken i USA mot Obamas reformer inom sjukvården. Jag hörde en man säga till en annan: "Ska jag betala sjukvårdskostnaderna för din dotter?"
Ja, självklart. Vi hjälps åt. Vi är människor.
I morgon kan det vara du eller de dina som måste gå från sitt hem. Vi har råd att hjälpa varandra i det här samhället.
Man blir uppriktigt ledsen över borgarnas egoism och snåla syn på inkomst- och skattepolitik.
Vi lever bara en gång; då ska vi värna om varandra vi människor.
"För hur är blir man hjälpt av ett cirkulärbrev från FK där det står "att vi har våra regler"."
Vad är det för cirkulärbrev du hänvisar till och citerar ur?
Du har nämnt det förut.
Men googlar man på det får man bara träffar: hit.
Ja absolut, det är HJÄLP man ska satsa på till dessa människor. Där var sossarna usla och det känns som om det inte kommit så värst mycket längre nu. Bara olika metoder att krossa folk på.
embryo jag menar att man ska hjälpas åt. har jag sagt många gånger. att det ska finnas empati med. Det är inte så att man går ffrån ett hus från den ena till den andra dagen, så funkar det inte. Det vet ju du också. Men vill man bara dra ut reglerna och klanka så gör man det.
Vad gäller cirkulärbrev så fanns det ett fall om det för länge sedan. I Aftonbladet tror jag att det var. Försäkringskassan skickade helt enkelt ut brev till enskilda på grundval av uppgifter i datasystemen. Jag ska leta lite få se om jag hittar det. Mycket av det som sker med myndighter är datoriserat och kontakter tas med hjälp av uppgifter beställda ur databaserna. Det är vad jag kallar cirkulärbrev. Opersonliga uttagna av en maskin. HAr du en annan syn på just det?
Opersonliga brev är jättetråkigt. Att en hel del av vad vi får från myndigheter har en förtryckt form beror kanske på att vi är ganska månag som omfattas av systemen.
Det skulle vara kul att få personligt skrivna brev från Skatteverket och CSN och Försäkringskassan och varför inte från Telia och andra bolag. Handskrivna och välformulerade räkningar.
Men jag undrade eftersom du citerar ur ett brev där du menar att det står, citat: "att vi har våra regler".
Har de skrivit så, alltså? Låter väldigt luddigt och mer patroniserande än opersonligt.
Det finns ett "elände" som media aldrig kommer att se, och som heller inte någon kommer att rapportera om.
Det är när personer med psykiska sjukdomar blir av med sin ersättning, och helt enkelt tar livet av sig. Det kommer inte någon att rapportera om. Däremot kan du som frisk få lite mer över på skatten.
Det är väl en politik att vara stolt över.
Anonym.
Psykisk sjukdom står inte och faller med ersättning. Det är ofta en lång process, många år för vissa. Jag tycker att människor ska ha hjälp. Hjälp är inte alltid pengar. I det nya systemet är tanken och intentionen att man ska ha hjälp under vägen till tillfrisknande. Det vore väl ändå helt konstigt om man bara blir lämnad vind för våg utan hjälp. Det är omänskligt tycker jag.
embryo. Uttrycket "vi har våra regler" är vad jag skrivti i det här sammanhanget. Mycket vanligt när man talar om regelstyrda organisationer när man vill beskriva dem som stelbenat. Har du aldrig kommit i kontakt med det?
En anonym röst - självklsrt vågar man inte krypa fram och stå för sig när man kallar andra för mödare och liknande. Såna inlägg ryker direkt. Gör er inte besvär. Annan åsikt kan man absolut ha. Men attacker med oförskämdheter raderar jag.
En anonym röst - självklsrt vågar man inte krypa fram och stå för sig när man kallar andra för mödare och liknande. Såna inlägg ryker direkt. Gör er inte besvär. Annan åsikt kan man absolut ha. Men attacker med oförskämdheter raderar jag.
Försäkringskassan fungerar fortfarande bra i de flesta fall. Kanske kan man säga att så länge man passar in i regelverkets ramar så går det bra.
Jag jobbar som kontaktperson på psyk och jag kan bekräfta att jo, reglerna har blivit hårdare. Jag sitter ofta med på möten med patienten, vårdteamet och försäkringskassan. Många utförsäkras nu som inte skulle ha utförsäkrats tidigare.
Att gå en 'introduktion till arbetsmarknaden'-kurs på arbetsförmedlingen är helt omöjligt för många av de patienter jag jobbar med. De klarar inte av det.
Och dessutom bortkastat, de kommer inte att kunna hålla ett jobb inom överskådlig framtid. Det finns ingen stabilitet, arbetsgivaren kommer aldrig att kunna lita på att de dyker upp. Ska de ha ett jobb måste det vara ett jobb som det i sanningens namn kvittar om det blir gjort eller inte.
Tvångsåtgärder är bra för att motivera människor till att kämpa för rehabilitering? Ibland är det så. Visst har man träffat latmaskar som behöver en spark i ändan och då är det nya systemet perfekt.
Och ibland är effekten precis tvärtom, tvånget och osäkerheten inför framtiden bryter ner den stabilitet vi jobbat mot och kastar patienten bakåt i sin återhämtningsprocess. Vi får börja om helt enkelt. Oerhört frustrerande, det kan jag tala om. Försäkringskassan blir en vidmakthållande faktor som är omöjlig att komma åt.
Jag avstår från att skriva någon lång harrang om Axéns utspel i aftonbladet och Pehrssons på newsmill. Allt är redan sagt, men jag vill ändå påpeka att det är de som bestämmer och jag ser inga tendenser till självkritik eller någon önskan att korrigera felaktigheter. Tvärtom.
Var allt solsken före alliansregeringen. Nej! Kom människor i kläm även då? Absolut!
Men det händer oftare nu och jag gillar inte alls den attityd jag ser hos de styrande.
"Psykisk sjukdom står inte och faller med ersättning. Det är ofta en lång process, många år för vissa."
"Det stora flertalet självmordshandlingar begås under inflytande av psykiska störningar eller droger, som följd av stressreaktioner eller ökade belastningar och konflikter. De karakteriseras av förtvivlan snarare än av övervägande, av kaos snarare än av rationalitet."
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=12008
Snälla Mary. Om du inte känner till hur personer med psykisk sjukdom agerar, så kan du inte uttala dig. En person som lider av psykisk sjukdom är av sin sjukdom enormt skör. Om man utsätter dessa personer för belastningar som de inte kan hantera, så kan det vara det sista man gör.
Politiker har inte kompetens för det här. De är inte läkare. Och de har dessutom valt att ignorera vad läkarförbundet skriver om just personer med psykisk sjukdom.
Jaha. Jag trodde att det var ett citat ur ett brev. Du skrev det så, såsom det var hämtat ur ett brev, med citattecken.
Jag förstod inte att du hade hittat på citatet ur det där cirkulärbrevet själv.
""Psykisk sjukdom står inte och faller med ersättning. Det är ofta en lång process, många år för vissa."
Har du själv erfarenhet av det? På vilka grunder uttalar du något sådant?
För mig med ett mycket allvarligt tillstånd av 5 diagnoser bestående av fysisk/psykisk natur, personlighetsstörning, rubbingar, neurologisk funktionshinder och mycket väl insatt i vad du menar är "psykisk sjukdom" är ditt uttalande ett tecken på enorm okunskap, objektiva erfarenheter och förmåga att tänka utanför gränserna och mångfalder.
Vad menar du egentligen med det du säger i det där?
Det finns och jag är en av dem. Mitt "friskdatum" är satt till siste februari och det märkliga är att jag är inte på långa vägar i närheten av att bli kry.
Är ni ute i verkligheten något? Eller svävar ni idet blå? Bara undrar: Skulle vilja se er leva med ständig smärta, som förvärras vad du än gör! Har du tur får du sova någon timme varje natt, har du tur hinner du på toaletten, har du tur kan du komma ihåg dina barns namn och ålder,jag kan rabbla upp massa saker som min vardag innehåller men låter bli! Vill bara tala om att ni har gjort det omöjligt att få behålla sitt lilla människovärde man hade, att vara mamma,att vara JAG på mina villkor, att få fullfölja mitt träningsprogram jag hade (för att ev. kunna komma tillbaks!), allt har ni ryckt undan vilket försatt mej i en situatuin där jag ständigt blir sämre! skäller och gapar på mina barn, de får lov att skolka för att hjälpa mej, de får laga den lilla mat vi har för på 2832 kr kommer man inte långt, min ena dotter fick inte sitt studiebidrag förra terminen för att hon varit hemma och hjälpt mej för mycket, mina döttrar är 15 0ch 16 år och de kommer aldrig rösta på er eftersom de ser hur ni behandlar sjuka/skadade människor! Socialen fick vi heller ingen hjälp på för då måste vi sälja vårt hus och bil! Men huset köpte jag 7 år innan min olycka hände och idag är det min fristad och bilen javisst kan jag sälja den men till saken hör den att jag har 10 mil tor till närmsta AF 0ch 2 bussförbindelser varje dag! jag tog mej med mycket möda och besvär till detta första gruppmöte med AF och som jag upplevde det fick skriva under en blankett att jag nu tillhör AF gjorde jag inte det så skulle jag inte få någon inkomst alls! SÅ VAD ÄR DET FÖR JÄ.. samhälle ni bygger? Inte är det om omtanke för den enskilde sjuka/skadade individen! FY SKÄMS! Tyvärr hände min trafikolycka 2 månader efter att jag röstat på er men det kan jag lova er! ALDRIG MER!
Det finns definitivt och jag är en av de drabbade. Har planerat både självmord och annat, men försöker ett tag till.
Esse: "Klart den gör när framstående Moderater, däribland Axén, Riviére och Unsgaard låter masken glida av för en stund och bekräftar den bilden tusen gånger bättre själva genom sina egna handlingar och uttalanden än någon som helst mediastrateg på S-kansliet hade kunnat åstadkomma."
Man tar sig för pannan när man läser sånt här! Vad stod i artikeln? Jo t ex att det är jätteunderligt att det ingenstans framgick i Aftonbladets artikel vad som egentligen var Alexandra problem. På vilket sätt var hon oförmögen att arbeta några timmar per dag. Det är ju detta som är kärnan i hela Alliansens budskap: att ta reda på om en människa kan arbeta åtminstone några timmar. Sedan framgick också att Alexandra var ytterst ovillig att uppsöka psykiatriker. Hon ville alltså inte lösa problemen utan det enda viktiga var att få tillbaks hennes älskade sjukpenning. Ett sådant passivt synsätt kan väl endast frodas i vårt land. Jag blir mörkrädd!
Jag personligen bestämmer inte över detaljerna. Jag vet att människor med psykiska problem inte har det självklart i livet. Jag vill att sköra människor ska ha stöd. Det har jag också skrivit ovan, trots det finns det de som kallar mig mördare. Det är inte klokt det heller, men säger väl en del om vilka känslor som rivs upp och finns. Att system ändras kan vara av godo. Men nog måste de det till bättre rutiner. Det är uppenbart.
Men snälla nån, varför alla dessa anonymer?
Klicka på namn/url och skriv något i namn rutan. Det behöver inte vara ett riktigt namn heller, bara något så man vet vem det är som skriver.
När så många skriver som 'anonym' så blir det bara grötigt.
Ja,Jag hoppas att varje gång som du är med om att få skattesänkningar.Att du då tar dig en ordentlig eftertanke,om hur mycket av dessa skattesänkningar som är finansierade av sjuka.Att många sjuka nu tvingas gå till socialen för att söka försörjningsstöd,tycks inte bekomma dig något speciellt!
På måndag är det 1 februari. Dagen för min utförsäkring. Ännu har jag inte blivit kallad till ett överlämningssamtal mellan FK och AF. Och ännu vet jag inte ens om jag kommer att ha rätt till ett öre i aktivitetsstöd p g a ett avgångsvederlag jag fått (vars längd på karens räknas om utifrån den lön jag fick på den halvtid jag tidigare var friskare och jobbade). Jag har t o m ringt en sakkunnig på regeringskansliet och frågat, men inte ens han kunde säga säkert om jag hade rätt till aktivitetsstöd...
När jag sedan i bästa fall får komma tillbaka till sjukförsäkringen efter tre månaders karens har jag inte rätt att studera på 50% som jag nu gör parallellt med min sjukersättning.(Jag räknar tyvärr inte med något magiskt tillfrisknande av programmet. Det handlar inte om att inte vilja jobba. Jag har prövat tidigare, men det håller inte långsiktigt, framför allt inte mer än 50%.) Eftersom jag helt enkelt är för sjuk för att orka något annat än 50% distansstudier för tillfället och man inte kan vara deltidssjuk och studera med sjukpenning lär det istället bli 100% passivitet i form av sjukpenning som gäller (om min arbetsoförmåga accepteras av FK förståss annars blir jag utförsäkrad och SGI-lös)
Den enda rehabilitering som jag möjligtvis skulle kunna tänka mig skulle ha en chans att förbättra min förmåga har jag bönat och bett om i över ett års tid, men det finns inga resurser! Så "rehabiliteringsgarantin" som Husmark-Pehrsson utlovat har jag inte sett något av, men mina dagar tog slut ändå. (Vad gäller förresten om en part inte uppfyller sitt garantåtagande?)
Jag talar inte om medias bild utan min egen verklighet när jag säger:
Nej, det här är hafsigt, slarvigt och ogenomtänkt och fler blir stjälpta än hjälpta. Man skulle lagt mer tid på UTREDNING FÖRST! Det som man hånar (S) för att vilja göra.
Jag är medlem i RESURS, faktiskt pennan bakom det öppna brevet till G Axen som publicerades i AB...
Tills för drygt ett år sedan var jag frisk, stark och heltidsarbetande med många givande fritidsintressen. Hade aldrig en tanke på att jag kunde bli sjuk eller skadad, tänkte att sådant ordnar sig eftersom vi bor i ett bra land med fungerande välfärd...
Så skadades jag i en bilolycka. Den dagen ändrade sig mitt liv ganska drastiskt. Det var precis efter de nya reglerna började gälla, vilka gick ut på att jag skulle tillbaka i heltidsarbete så fort som möjligt. Jag trodde inte mina öron, trodde det var ett skämt, men blev varse att så inte var fallet. Mina behandlare stod handfallna. Detaljerna är många i denna härva, skulle kunna skriva en hel bok för allt är så ofattbart.
Var helt oinsatt i politik innan, men sakta började jag förstå orsak och sammanhang. Jag var inte ensam. Jag kom till RESURS där jag fann andra i liknande situation. Tillsammans har vi gjort försök att föklara hur det drabbar oss. Brev och mail har skrivits i långa banor till de ansvariga men beötts antingen med tystnad eller ung samma svar till allihop där kontentan varit att vi nu erbjuds hjälp och stöd och att statistikens sjunkande siffror talar om hur bra det här fungerar...Men vi är många som inte fått mer hjälp och stöd än att vår sjukpenning dragits in, vilket skapar en enorm stress i ett läge där man skulle behöva lägga sin energi på att läka. Nu måste man slåss överklaga och gå med ständig oro över hur man ska få ihop sin ekonomi. Situationen är faktiskt horribel, det är vi många som kan intyga. Och de ansvariga blundar för alla fakta de får.
Även vårdpersonal reagerar. Min sjukgymnast ser hur illa många far och kan inte hjälpa dem eftersom de pressas utöver sin förmåga. Min läkare har skrivit till de ansvariga men mötts av tystnad, trots relevant frågeställning. Min psykolog har försökt påverka så att min situation ska bli dräglig. Men allt jobb har spolierats pga de här stelbenta reglerna vilket är frustrerande för alla parter. Även min arbetsgivare har försökt hjälpa till då problemet inte är arbetet, utan skador som behövde mer tid för läkning och medicinsk rehabilitering än vad som tilläts. Ett regelverk måste ju ge utrymme för flexibilitet då vi ju är individer och inte maskiner som följer en bruksanvisning. Och arbete kan inte betraktas som rehabilitering.
Om det nu är så att några har blivit hjälpta av den här reformen så är det ju jättebra. Men alla vi som inte fått den hjälpen, som inte läkt inom utsatt tid, kan knappast glädjas över det då vi själva knappt får ihop våra liv.
Att skylla på hur sossarna skötte det är knappast en giltlig orsak att försätta så många människor i den här situationen. Det måste finnas en vilja att lära sig av misstagen och vara flexibel. Men det har inte de ansvariga för den här reformen visat sig så intresserade av, tyvärr.
Så med all respekt för din text-tyvärr är det väldigt många som far illa, som inte själva kan påverka sin situation hur pressade de än blir. Tvärtom blir många sämre då stress inte är bra för hälsan.
Ludde - jag håler med om att reglerna verkar helknäppa och anser att de som ramlar mellan stolarna måste plockas upp på något sätt. Det ä därför jag skriver här i hopp om att det ska bli ändring. Jag vet att det är flera politiker som läser här.
Jag lägger upp din text som ett separat blogginlägg.
Skyddsnät?
Idag tvingas svårt sjuka att välja på att arbeta/arbetspröva lr bli helt utan pengar, socialtjänsten har krav på att du står till arbetsmarknadens förfogande, vilket en sjuk inte kan vara! Många lever redan idag på allmosor från välgörenhetsorganisationer lr på sin sambo, släktingar, därför att de inte klarar tortyren!
Den dagen någon jag känner väl tar livet av sig pga (M)orderat politiken den dagen vete fan om jag kommer att klara av att förespråka fredlig kamp längre, det är inget hot utan simpel psykologi!
Denna regering borde ställas till ansvar för både mord och tortyr, för det är fakta att denna politik lett till både död och varje dag tvingas sjuka att arbeta alternativt bli utan pengar!
Alla anonyma som skriver oförskämdheter utan att ens försökt förstå vad jag menar raderas.
Att kalla mig naiv och mördare och liknande hjälper inte saken vidare.
Varför man skriver anonymt kan man undra över också.
Lightning - ja jag har erfarenhet av psykiska sjukdomar på nära håll. Vad jag menade var att det pågår under en längre tid det har det gjort för dig också uppenbarligen. Jag menar att det borde ha funnits hjälp på vägen. Så det var inte en nonchalant attityd jag påvisade. Jag vet mer än du tror.
Det är bedrövligt annars och jag tycker att det borde satsas mer på psykvården och att det ska hänga ihop. Jag tycker att det är hemskt att människor kommer i kläm. Jag har varit tydlig med det alltid. Begriper inte att inte rutinerna fungerar bättre
Man måste se till att få det hela och fungera på ett praktiskt sätt.
Ett nyhetsinslag:
Bombhot och självmord hur långt ska det gå?
http://www.youtube.com/watch?v=HhumqwRSQMo
Många sjuka är riktigt desperata idag. med rätta! Och alla kommer nog inte självsanera sig!
Varför man skriver anonymt eller under pseonym om sjukförsäkringsvansinnet? Självklart! därför att annars riskerar man att myndigheterna uppmärksammar en och gör processen för att få rätt att leva i det skick man är ännu svårare. Den svenska avundsjukan, koflikträdslan och de fega byråkraterna med sina fyrkantiga regler (och horribla exempel på hur dessa skall tolkas) gör att alla som inte inordnar sig i ledet och gör precis som medelsvensson kan råka ut för repressalier. Min läkare har förbjudit mig att skriva eller tala offentligt om min situation, därför att det kan användas emot mig, och jag är inte stark nog att orka med at bli jagad av drevet. Vare sig de är journalister, politiker eller korkade medmänniskor som inte vill förstå. Jag är i alla fall glad och tacksam över att du håller din blogg öppen för en ganska förutsättningslös diskussion där alla får delta, Mary! Forts'tt med det!
Tack Katarina - det är just förutsättningslös jag vill att diskussionen ska vara.
"Kan man säga att husägare ska få mer stöd än de som inte har hus? Egentligen blir det så. "
Undrar vad du syftar på för stöd här och på vilket sätt skulle husägare få mer av detta stöd?
Om man läser dina partikollegors böcker, Fredrik Reinfeldts, Anders Borgs och helena Rivieres böcker så framgår tydligt att demonteringen vi nu ser av skyddnätet bara är början. Socialbidraget skall mer eller mindre tas bort så vart är det skyddsnät du svamlar om? De som utförsäkras som råkar ha några tillgångar måste göra sig av med dessa innan de får socialbidrag....och de får inte hyra lägenhet utan fast inkomst. moment 22 således. Skyddsnätet av idag har så stora maskor att nästan ingen fångas upp och så kommer ni och säger att ni hjälper folk genom att ta bort det lilla som finns kvar. Människor blir faktiskt sjukare av detta och med tanke på vad Fredrik sagt i media...så är det något ni tycker är oundvikligt....något som man måste acceptera. Anders Borg vill demontera hela det offentliga systemet....så sluta ljuga och börja tala sanning i stället, då kanske vi kan få en intressant dialog och lära oss av varandra i stället. Gå in på resurs och prata med oss som är drabbade eller som kommer drabbas inom kort. Vi vet hur verkligheten ser ut, det gör faktiskt inte ni.
Skyddslös
”Missvisande mediebilder om den höga sjukfrånvaron”, av Björn Johnson
http://www.dn.se/opinion/debatt/missvisande-mediebilder-om-den-hoga-sjukfranvaron-1.1036240
http://stardustsblogg.blogspot.com/2010/01/ett-smakprov-ur-min-nya-bok.html
Från boken "Stenen i handen på den starke" (1995) av Fredrik Reinfeld(m.fl.)
Skattebrott är en annan kategori av brott som oftast inte drabbar någon annan på ett mer direkt sätt. Det kan hävdas att skattebrotten delvis följer av ett orimligt högt skattetryck som inbjuder till olika manövrer för att undgå beskattning.
o Sidan 46
http://sv.wikiquote.org/wiki/Fredrik_Reinfeldt#Stenen_i_handen_p.C3.A5_den_starke
Hur är det med statsministers etik och moral? "Skattebrott inte drabbar någon annan"!! Ingen skyldighet till det samhälle man lever i!
Sedan, om man skall prata hånfullt om bidragssamhälle och bidragskultur, som väl riksdagstanten Riviere gör, och menar att det är vi små människor som uttnyttjar systemet i stället för att göra rätt för oss. Då skall man inte glömma bort att prata om hur många företag och föreningar det är som håvar in bidrag. Och då kräver ingen att de skall vara utfattiga först och att de skall vara sjuka och ointe kunna stå till marknadens förfogande. Hä? De får t om äga en bil eller två utan att blil utan bidrag. Myndigheter och kommunala verksamheter ägnar också en massa tid och energi idag åt att maxa sitt uttag av EU-bidrag och statliga anslag. Ofta rätt krystade och onödiga motovringar. men pengar finns det, och då söker man!
Jag föreställer mig att det kn se ut så att u stället för att bevilja akassa och sjukbidrag till en enskild person som kanske själv vet bäst vad han behöver göra för att aktivera sig och komma igen i jobbet, så villkoras pengarna av att han måste delta i en åtgärd. Som finansieras av ytterligare bidrag. Myndigheten som bestämmer om åtgärden handlar upp övervakningstjänsten från ett företag. Företaget har fasaden att vara arbetsrehabexperter, men bakom detta finns bara ett gäng företagsamma bidragstagare som spiller tid och pengar (andras tid, andras pengar) på att fylla i bidragsansökningar och rapporter som ingen vågar ifrågasätta. Och sedan hittar man på ett jobb som inte behöver göras, och som någon annan betalar för. Och det leder inte till varken hälsa eller trygg försörjning för den lilla människan.
Det djupt omoraliska med att skyffla runt allt större mängder av diverse anslag och bidrag på olika sätt, är att den verkliga kostnaden döljs för dem som beslutar oh som borde kunna ställas till svars för eländet. Men priset betalas av någon annan, någon annanstans, någon annan gång.
Det är som med att köpa billiga varor från ett land där billlig arbetskraft och naturresurser utan pris utnyttjas. Vi betalar inte deras framtid - det verkliga priset för den där sketna leksaken vi egentligeh inte behvde.
Så de makthavare som idag "behöver" en billig politisk lösning på ett ohälso- och arbetslöshetsproblem i Sverige, ser till att aldrig behöva ställas till svars för att de har använt upp fel och för mycket resurser på det.
Det här blev lite mycket, och rörigt, men jag mår inte så bra idag.
Under tiden debatten utvecklas lämnar man samtidigt många obesvarade och obehandlade frågor efter sig, samt är det totalt sett ett område som sträcker sig vida över de problem som tas upp vid dessa tillfällen.
Under tiden jag reflekterar på en artikel eller diskussion hinner kontringar och en ny diskussion dyka upp, och vid försök att lägga den ena till den andra märker jag att uppgiften ökat i kvadrat, minst. Tillgängliga utrymmen tillåter helt enkelt inte meningsfulla reflektioner på det nyss sagda. Personligen anser jag att den "retorik" som förs saknar all finess och snarast kommit att tjäna osanning, eller förtäckt lögn om man föredrar det uttycket... vilket jag gör.
I samband med (exempelvis) Gunnar Axéns och Helena Riviéres, otillåtet billiga kontring och attack på Alexandra, använde jag närmare fem gånger större utrymme för analys och kommentarer.
Fanns det minsta intresse att föra samtal och en god dialog skulle så inte vara fallet, inte heller skulle Alexandra attackerats. Har man rent mjöl i påsen kan man naturligtvis föra en rak och ärlig dialog. Att som frontfigurer för landets högsta beslutande organ angripa en person på detta vis skvallar knappast om ett intresse att värna om den utsatta gruppen, ca 100 000 personer och deras familjer. Det skulle däremot frågor göra. Ännu har jag inte hört någon sådan ställas, annat än i tvekamp.
Jag vill även lämna en reflektion på tidigare diskussion beträffande hyrda respektive ägda bostäder. Mitt hus kostar knappt hälften av vad en mindre hyreslägenhet ofta gör idag. Men vi kan anta att kostnaderna är lika stora...
Om man behöver stöd från socialförvaltningen blir väl den enda skillnaden, att man föredrar att gynna fastighetsägaren och banken då det gäller hyresrätter, eventuellt banken vid "ägd" bostad.
Det finns ingen som hels vinst för en villaägare att få försörjningsstöd. Däremot blir det en påtaglig förlust av kapital vid en försäljning, som aldrig behöver drabba hyresrättsinnehavaren. Dessutom kan ytterligare två problem uppstå för husägaren. Flytt och avyttring av ägodelar kostar en hel del, samt finns risken att man inte hittar ny bostad. Tillkommer gör eventuellt reavinstbeskattning av fiktiv vinst. Denna tar ju inte hänsyn till den värdestegring som sker på bostadsmarknaden. Såå är det någon som vid en jämförelse gynnas av det här så är det hyresrättsinnehavaren, banken och fastighetsägaren.
Jag skulle mer än gärna berätta om de många erfarenheter jag gjort samt diskutera dessa. Dock har jag under mitt liv inte funnit något som helst intresse för något sådant. Dessa erfarenheter och upplevelser handlar inte alls om olika politiska inriktningar eller ställningstaganden, ty det är inte där problemen ligger... anser jag.
Jag hakar på "Katarina sa" ovan.
I sammanhanget finns anledning att ifrågasätta och väga ALL användning av skattemedel. Exempel kan utgöras av bonussystem, utförsäljning av våra gemensamma tillgångar till fördel privata intressen (se ex. Tibble Gymnasium) och till viss svårförsvarad representation och slöseri i största allmänhet, som alltså urholkar förtroendet för våra politiker. Kanske även bristande kompetens och kunskap hos olika ledare, som därför hänvisar till andra aktörer, både uppåt och nedåt... kanske i kedjan mellan beslutsfattare och utövare i socialförsäkringshärvan. Kostnader finns överallt och varför fokusera på just bidrag? Är inte det att föra fokus från andra och kanske intressantare sammanhang?
De det gäller resonemanget runt bidrag skulle man kanske kunna fråga efter skälet att ge stöd. Då det gäller industristöd resonerar man ju inte så att exempelvis bilindustrin ska tvingas göra sig av med sin produktionslina, personal och annat, som villkor. Människor räknas ju också som produktionsenheter då man talar om värdet av deras möjligheter och funktion att bidra till samhället. Det är ju just detta debatten handlar om. Eller?
Jag förstår inte riktigt hur du menar - menar du att de viktiga frågor som man borde diskutera inte hinns med eftersom debatten rullar på så fort? Och är det du säger om sätt att se på egendom som "realiserbart kapital" ett exempel på en sådan diskussion?
Jag är glad att ni lämnar bidrag här. Det ökar förståelsen för alla tror jag.
Maria Andrén: På den första frågan har du uppfattat mig till hälften rätt. Ursäkta om jag är krånglig och skriver för mycket. Det är mitt sätt. Jag provar.
En seriös diskussion (läs samtal) verkar omöjlig att föra, dels beroende på ointresse från de allierades sida, dels beroende på att det lilla utrymme som finns används till en osmaklig pajkastning från samma håll. Jag köper helt enkelt inte att exempelvis Gunnar Axén skulle sakna intellektuell kapacitet att förstå de frågor, berättelser och påståenden som riktats mot honom... inte ens avsikten med dem. (Observera att jag inte tar någon part i försvar och att jag inte på något sätt kritiserar initiativ till en förbättring av socialförsäkringssystemet.)
Jag provar med följande: Jag anser att diskussionerna runt artiklarnas innehåll, (det sagda) lurar oss att uppehålla oss i en konfliktsituation, "grundnivå". För att illustrera det måste man med med hjälp av denna grundnivås innehåll "delarna"/det sagda belysa vad som egentligen sker genom att prata om BÅDE diskussionens innehåll OCH hur diskussionen förs, alltså på "metanivå". Detta innebär att man behöver betydligt större utrymme än vad som är tillgängligt... och vad människor i allmänhet orkar eller kan ta sig tid med att läsa. Vi måste börja prata OM diskussion... och ja, det går för fort. För mig i varje fall. :)
Den andra frågan är en av de många mindre frågor som bör ingå i den större diskussionen. Jag tror inte på att arbeta med detaljerna om man inte samtidigt använder dem för att få syn på det större samanhanget. Först då vet man hur man ska prata om detaljerna.
Vad jag skulle vilja se, är diskussioner och dialoger som bygger på en ambition att lyssna och förstå. Alltså på SAMTAL. Allt annat är oseriöst.
Alla dessa människor med liknande berättelser, som kommentarer här och i media den senaste tiden. Känns det inte väldigt självklart att väldigt många människor har farit illa av dessa regler? Det känns inte som karusellen med svininfluensan, där kunde vi kanske prata om att ett fåtal hemska öden fick oss att tro att omfattningen var värre än den var. I detta fall har vi kanske bara sett toppen på ett isberg? För tänk alla de männiksor som inte orkar uttala sig i media, som inte kommer till tals. Kan lova de är många. Min egen mamma till exempel. Hon går introduktionsprogrammet på AF. Gråter varje gång. Hon vet att hon är för sjuk för att arbeta. Hon är snart 60 år. Det är ett hån att behöva gå till AF i hennes situation. Hon har värk i hela kroppen, hon sover inte på nätterna. Där skall hon sitta i syftet att försöka hitta en sysselsättning till henne. Varför? Hon KAN INTE arbeta. BÖR INTE arbeta. VILL INTE arbeta. För hon har fullt sjå med att överleva. Hon är en av alla dem som kommer i kläm när jakten på arbetsföra människor pågår. Det måste väl finnas ett annat sätt att sålla? En sak som det pratas ganska lite om men som är ett betydande problem i det hela är vilken stress det skapar hos den sjuka att behöva delta i denna cirkus. Möten, papper, telefonsamtal, beslut om ersättning osv. osv. Samtidigt som du kanske går på behandling för din sjukdom med allt vad det innebär. Herregud, det är ju jobbigt för en frisk människa att försöka få kontakt med myndigheter i olika frågor! Tänk då att behöva utstå detta när du är sjuk? Nej. Det får vara nog nu. Bedöm alla individer individuellt och anpassa det som bör göras efter det. Detta utan att de skall behöva genomgå onödiga aktiviteter som spär på deras redan jobbiga tillvaro.
Det är svårt att få igång en diskussion om orsakerna till att debatten låter som den gör. Räcker det inte med att man faktiskt, oavsett politisk åskådning och röst, kan iaktta vad som sägs och görs. Uppgifter kan man få genom nätverket RESURS... som Gunnar Axèn VÄGRAR att tala med.
Det är ju hur lätt som helst att betrakta det hela rent logiskt. Det är ingen som har påstått att det är annat än rätt med bra rehabiliteringsmöjligheter! Att komma viftande med "Socialdemokraterna har"... är inte enbart dumt. Det är ynkligt! (Eller hur Gunnar?.. som med all säkerhet läser detta. Vill du ha mitt nick?)
Även den mest inbitne moderat eller allierad måste ju kunna konstatera att det är fel att dra 100 000 människor över en kam och oavsett deras problem beröva dem inkomst till hyror och annat, för att långt senare ta reda på hur det egentligen står till! Det är till och med mer än tillåtet ointelligent och/eller dumt. I varje fall om man sitter i socialförsäkringutskottet och tror att man faktiskt hjälper alla dessa. Gunnar Axén och Co påpekar ofta (läs ständigt) att detta är avsikten.
Skulle det inte vara ointelligent om man missade en sådan sak, om man inte ens gjort en konsekvensanalys att kunna presentera? Lite mer än en sexårig grundskolekompetens måste vi kunna kräva av sällskapet.
Alltså är det något helt annat än att hjälpa sjuka med rehabilitering som står överst på agendan, även om man för tillfället anför detta som skäl. (Ska vi gissa att en fullständig nedmontering att det sociala skyddsnätet är målet?) Vad skulle de annars säga?
Jag vill fråga alla som stöder de allierade: Varför tvekar ni att ta till er den sanning som är så uppenbar? Tror ni på allvar att det skulle vara omöjligt att förbättra systemet utan att behandla tiotusentals människor på det här sättet? Säg nu inte att "i jakten på fuskare och inte "tillräckligt" sjuka är alla medel tillåtna. Tack
Nej det var inte bättre förr. Inte heller mindre illa. I alla fall i några avseenden.
Det innebär inte att inte varje regering har ett ansvar att själv identifiera och åtgärda problem
http://insolvenssthlm.blogspot.com/2010/03/fattiga-riddare-snart-i-var-mans-mun.html
...en liten bit av verkligheten
Skicka en kommentar