Martin Gelin i Expressen var den förste som påpekade Edvard Unsgaards statusrad i Facebook igår. Det uttalandet som blev gårdagens stora snackis och fick helt oanade proportioner. Att kombinera orden bajs, invandrare och arbetslinje i en och samma text var kanske inte det optimala. I synnerhet inte för en person som torde vara proffs på kommunikation i medier. Men vi är alla människor och vi är inte alltid på jobbet. Ibland säger vi si och ibland säger vi så och det är oftast pladder, inte alltid vår djupaste mening som behöver analyseras. Frågan är om vi alltid ska behöva väga våra uttalanden på guldvåg. Ibland kanske man kan ställa lite krav även på mottagaren? Kanske en reflektion över vad som menas? Vad den andre menar alltså. Men oftast tar vi bara in och väljer att tolka efter våra egna bilder av hur världen ser ut. Dömer direkt utan tanke på sammanhanget. Det var lite det jag försökte mig på, att utvidga diskursen lite. Men som sagt det är oftast lättare att fälla än att fria när det gäller uttalanden av olika slag. Inte minst blev det en uppvisning av olika uppfattningar kring det Edvard sa. De som inte gillar moderater fick nu bevisat hur moderater är. Själviska, städar inte själva, är invandrarfientliga, använder sig av "hushållsnära tjänster" och låter andra jobba osv. Fördomarna bredde ut sig som sjukdomen mässling. En prick här och prick där och plötsligt var allt rött och började klia.
Alla försöker vi tolka omgivningen så att vi förstår den. Vi gör det på olika sätt eftersom vi har vår egen bild av hur det ser ut och fungerar. Social medier innebär att man uttrycker sig i stort och smått och inte alltid är medveten om vilket genomslag det kan få om det råkar träffa ett mål. Man har ingen aning om det från början. Det är så lätt att sitta bakom sin skärm och tro att man är skyddad men saken är att man egentligen står naken på torget. Alla som passerar ser och hör. De kanske stannar upp eller går vidare. Så fungerar sociala medier. Det blir dialog på oväntade ställen.
Gelin skriver en ledare i Expresen idag om gårdagens stora snackis som han via twitter fick i rullning. Intressant är att han också nämner mig där. Med sin tolkning av mitt agerande. Det får stå för honom, så var hans uppfattning. Men hur var min mening? Fördelen med sociala medier och egen blogg är att man själv kan få förklara sig utan att det hamnar som ett litet genmäle i notisform mitt i textmängden.
Så här uppfattade Gelin mig:
"Den moderata bloggosfären förnekade i sin tur att Unsgaard sagt detta. Det spekulerades om "hackat Facebook-konto" och den populära bloggaren Mary X Jensen twittrade bergsäkert "Det där har inte han skrivit. Skriver inte så." Några timmar senare, när mediedrevet var i gång, ryckte hon däremot in och försvarade Unsgaards uttalande på sin blogg Mina Moderata Karameller"
Så här uppfattade jag saken:
Jag twittrade inte bergsäkert utan uttryckte en spontan förvåning över att Unsgaard hade uttryckt sig som det var sagt. Det är just det spontana flödet av tankar som är spännande på twitter, man ska kanske passa sig för att betrakta det som totalsanningen. Någon annan än jag uttryckte att kontot kanske var hackat. När jag läst så insåg jag att det inte var så. När mediedrevet var igång som Gelin uttrycker gick "jag in och försvarade Unsgaard". Så var det inte tänkt, han kan nog försvara sig själv. Men jag försökte snarare förstå och resonera kring hur det kan bli så här. Det händer så ofta att uttalanden tolkas av en omgivning som har egna föreställningar och värderingar kring olika begrepp. Då handlar det plötsligt om något helt annat. Ibland tror jag att vi försöker analysera för mycket och fastnar i våra föreställningar. Det blir som att stampa i dy.
Det blir extra intressant och tydligt eftersom det då och då händer att en del bestämmer sig för hur jag tänker och tycker för att jag är moderat. Då måste man vara på ett visst sätt. Det beror på hur man vill kategorisera sin värld. För egen del är jag i första hand människa och mina tankar är inte ens lätta för mig själv att alltid artbestämma, de flödar. Att jag bestämt mig för att stötta moderaterna i stort innebär inte att jag är överens på varenda punkt och inte heller att jag är precis sådan som alla tror att moderater är. Det är förstås lättare om man kan bestämma att andra är si eller så, men jag lovar att det blir mycket roligare om man är nyfiken och vänder lite på resonemangen och försöker se var och en man möter som en individ. Vi är så mycket mer än vad vi uttrycker oss vid enskilda tillfällen eller vilken gruppering vi tillhör..
Mitt ständigt aktuella favoritcitat passar nästan alltid: I know that you believe that you understood what you think I said, but I am not sure you realize that what you heard is not what I meant. (Robert McCloskey)
Göran Widham sammanfattar gårdagens historia på ett bra sätt. Läs här. Politiker är också människor menar Göran och det måste få vara tillåtet att göra bort sig ibland. Därför har han varit med och tagit intitiativet till gruppen Shit happens - en stödgrupp för politiker.. Sociala medier är i sin linda än så länge och vi lär få se många olika felskutt. Om vi nu jämför med det traditionella sättet att se på saken alltså. Men i sociala medier handlar det om interaktion och då uppstår en kraft som det inte alltid går att värja sig emot. Det krävs nytänkande och tolerans hos både sändare och mottagare.
Kjellberg ställer en intressant fråga till alla som klandrar Edvards. Hur hade ni gjort själva?
Det mest märkliga är väl ändå att ett enskilt uttalande på Facebook plötsligt börjar analyseras från olika håll och kanter och blir en slags övergripande och totalsanning för något helt annat. Men är det valår så är det. Kent funderar om det verkligen är detta som det politiska samtalet ska handla om. Troligen inte. Men vi lär inte kunna värja oss.Det handlar om att stå rakt upp helt enkelt. Även när det blåser.
Tips: Deeped om personliga mediestrategier och Sofia om tekniker att undvika skrällarna.
Expressen (Expressen 2)
(intressant)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, sociala medier, moderaterna, unsgaard, fredrik reinfeldt
14 kommentarer:
Som jag för en stund sedan skrev hos Kent Persson ”Det går ju inte blunda för att E. Unsgaard föll för frestelsen att göra partipolitik av något, som många andra inte skulle orda så mycket om. I andra kulturer, än vår, talar man inte ens högt om att man behöver gå på toa, än mindre vad man uträttar där. Rent objektivt kan man säga att här var det någon som uträttat det onämnbara i ett trapphus och en vit svensk man som gillade att en invandrare snabbt kom och gjorde rent. Ett sådant meddelande flyger på mycket snabba vingar i alla medier”.
Så sant som det är sagt; Moderaterna luktar skit lång väg. Som en obstinat borgerlig väljare måste Du lida av kronisk nästäppa. Det i kombination med skygglappar av respektingivande mått.
Det är aldrig försent att stiga ner till verkligheten, där vi vanliga dödliga huserar. Väl mött där när Du tar steget!
Det tycks mig - igen - som om du inte riktigt är moderat. Eller vill vara det. Eller stå för det.
Eftersom.
När en moderat uttalar sig precis som man förväntar sig, då vill du få det att låta som om det inte är så moderater uttalar sig.
Det blir lika obekvämt i tankevärlden som när moderaterna försökte skapa ett arbetarparti av ett högerparti. Man (eller nåja: vid förra valet var det häpnadsväckande många som gick på det) tror inte på det.
Men embryo du är helt hopplös. Tror du att moderater är maskiner som låter likadant.
I moderaterna finns det människor, indivder, som uttalar sig på olika sätt, tänker olika, är olika.
Hur trist skulle det inte vara annars. Sen tycks inte du förstå (eller vilja försöka ens) vad jag talar om.
Jag är intresserad av hur det kommer sig att enskildas uttalande plötsligt kommer att handla om en hel grupp som någon slags kollektiv sanning gällande för alla. Så är det inte i moderaterna, möjligen i andra partier. Däremot tycks det mig som om du tycker att det är nödvändigt att dra alla över en kam. Sorry, det går inte.
Jag är stolt över att vara moderat, jag har betalat medlemsavgift sedan 1973!
Det kan vara sunt att då och då försöka förstå kritiker istället för att skriva dem på näsan så att man kan avfärda deras åsikter. Jag tänker nu inte så mycket på detta bloginlägg som det förra.
Nog är jag hopplös, det är sant.
Men jag har sett moderater sedan sent 60-tal, och jag är inte det minsta förvånad över det här precisa och - det gör inte saken bättre - välverbaliserade inlägget som har skapat sådant rabalder.
Ity det är snyggt skrivet. Rappt. Tydliga bilder, snabba. Det är bra PR. För det rödgröna alternativet.
Det bekräftar dessutom - därav min hopplöshet - allt jag redan visste, om moderaters fördomar gentemot undre klasser, invandrare, kvinnor, pigjobb osv.
*
Jag kan sätta en skurhink på att varken en miljöpartist eller vänsterpartist skulle uttrycka sig sådär översittaraktigt om en annan människa eller yrkesgrupp. De skulle åtminstone inte sparka nedåt.
Vi måste nämligen alltid fråga oss - om vi vill ha en rättvis värld (vilket jag av att läsa i din blogg åtminstone misstänker att du vill; du månar ju om den lilla människans integritet, exempelvis) - om det omvända förhållandet kunde råda.
Hade den här städerskan kunnat skriva en raljerande och fräck liten nätdrapa om sitt påhugg den där kylslagna söndagen?
Hade han eller hon som gjorde sitt tarv där i trappen kunnat raljera kring sin lättsamma livssituation (bara att ringa ett samtal så kommer en samhällets tjänstehjoch sveper undan bekymren)? Vem var det? Varför? Jag tänker på hur kallt det är just nu. Jag tänker på de tusentals uteliggare vi har i landet - och på alla dem som inte ens kommer in på härbärgen för natten.
edit: tjänstehjon och
Jonas - nu blev jag nyfiken. Skriver på näsan, det var inte min mening. Hur tänker du? Hur upplever du det jag skrivit? Måste kolla en gång till. Jag försöker bara resonera kring problemet. Har inga egna sanningar. Det finns inte såna, bara föreställningar, våra egna.
embryo - det är många moderater som tänker som jag. Alla är inte stöpta i en form. Enskilda uttalanden kan inte tas för den totala sanningen om en hel grupp.
"Enskilda uttalanden kan inte tas för den totala sanningen om en hel grupp."
Det beror faktiskt på.
De får åtminstone - i det här fallet - stå för statsministerns pressekreterare; och därmed skvätter det ner hela partiet, samt kansliet.
Heder till dig som försöker tvätta bort smutsen. Men du vet hur det är med fläckar ibland; ju mer man gnider desto större blir de.
En pressekreterare hade nog lagt locket på vid det här laget.
Tro mig embryo. Jag skulle funderat like mycket över reaktionerna om någon från annan politisk inriktning hade fällts på grund av olyckligt uttalande.
Man kanske kan skratta åt såna saker och kanske se det som lite humor och inte vara så allvarlig.
Mitt lock är pålagt...
Jag tycker - men vill inte vara spefull och dra billiga poänger på det utan är hellre hövlig - att det är ganska mycket humor (klantigheten och tydligheten i uttalandet och att det är just den starkare (överklassen) som trampar på de svagare (tjänsteklassen) gör att det blir mer roligt än det omvända: man kan garva åt den starke som gör bort sig) i den här historien.
Och - samtidigt - avslöjande pinsamheter, i attityd och människosyn. Och - någonstans i den där obehagliga belägenheten (vem vill göra sitt tarv på det där viset?) - mänskliga umbäranden och förtvivlan. Man skiter inte i en trappuppgång på skoj, så att säga.
Hej embryo. Du är väl tillräckligt läskunnig för att se att Unsgaard alls inte "trampar på de svagare" utan tvärtom försökte hylla företagsamheten som finns hos många invandrare?
Att du själv har fördomar som bygger på att det fastighetsbolag som använder sig av städfirmor måste vara översittare är en helt annan sak och knappast något som skall läggas vare sig Unsgaard eller andra moderater till last.
Hej Putte.
Citerar ur en DN-artikel med en intervju med Uunsgard: "Företaget han kontaktade var inte trapphusfirman utan det som städar hans privata lägenhet"
Och, igen, kunde förhållandet vara det motsatta? Kunde städfirman eller den som torkade upp skiten raljera över det på Twitter eller Facebook? Kunde den som var tvungen att göra sitt behov där i trapphuset gamängaktig raljera över det på internet?
Det är en klassfråga och det handlar om von obenperspektiv och översitteri.
Annars handlar det bara om en bedrövlig syn på hur vi människor ska vara mot varandra i samhället: tjänsethjon och beställare av tjänster.
Hej. Anledningen till att man intresserar sig för ett oskyldigt uttalande på twitter är att man uppfattar det som ärligt. Och det gör man inte ofta när det gäller politiken.
Annars döljer sig sanningen oftast bakom lager på lager med halvsanningar och vackra ord.
Till exempel. Lyssna på en moderat tala om försäkringskassans nya regler. Då låter det som allt är fantastiskt och det har blivit så mycket bättre för alla. Det finns inga fel, allting är jättebäst!
Utanförskapet har minskat och människor som förr blev låsta i sjukskrivningar lever nu lyckliga liv med sina nya fina arbeten! JA!
Lyssna sedan på en vänsterpartist ( eller en nyligen utförsäkrad människa ) tala om samma system. Då får man istället en bild av ett system som närmast liknar ättestupan.
Lögner och halvsanningar. Önsketänkande och vackra ord.
Därför är ett oplanerat och oskyddat twitter intressant. Kanske finns här en sällsynt chans att få veta sanningen? Vad säger politikerna sinsemellan, när de inte tror att media lyssnar?
Skicka en kommentar