Svenska Dagbladet har intervjuat både Sahlin och Reinfeldt för att fråga hur de ser på valåret och vad de hoppas på för resultat. Båda vill vinna valet. Det som slår mig när jag läser denna artikel och lägger ihop det med annat jag hört och sett under de år jag följt dem båda är hur olika de är. Det är som om de står mittemot varandra med en stor glasvägg emellan. De når inte varandra. Mona Sahlin vill inte. Det är övertydligt i varenda debatt. Fredrik Reinfeldt försöker få kontakt men den uteblir.
Nu tror jag att jag vet vad det beror på- Fredrik Reinfeldt tänker och Mona Sahlin känner. Självklart så känner också Fredrik Reinfeldt det framgår tydligt, men han tänker hela tiden ett steg längre, problematiserar frågan och försöker förstå, resonerar kring den. Inget blir svart eller vitt. Det kan framstå som instrumentellt och kallsinnigt, men jag tror inte alls att det handlar om det. Snarare att det är en intellektuell framtoning som Mona Sahlin helt saknar, hon diskuterar på ett helt annat plan. De har svårt att nå varandra.
Mona Sahlin vet redan hur det är och drar på sina känslosvall och då gärna i formen av att hålla splittring vid liv. Socialdemokraterna använder ord som väcker känslor, de talar om stupstockar och klasser och överhuvdtaget om motsättningar mellan människor. Man vill att människor ska vara olika på ett sånt som gynnar socialdemokraternas vinstchanser i valet. De besuttna moderatena och de lidande socialdemokraterna. Upp till kamp bara.
Båda sätten är säkerligen effektiva i en valrörelse. Både Mona Sahin och Fredrik Reinfeldt är oerhört skickliga politiker. På sitt sätt. Jag föredrar förstås Fredrik Reinfeldts mer eftertänksamma sätt framför Mona Sahlins mer påståendeattityd. Hur det går i valet vet man ej. Men man ska inte underskatta Fredrik Reinfeldt menar Ulf Bjereld i en beskrivande bloggpost. Han är själv socialdemokrat och räknar med att socialdemokraterna ska vinna trots de berömmande orden om Reinfeldts taktik.
Hur det går i valet står väl ännu skrivet i stjärnorna och jag är inte professor i statskunskap, men som beteendevetare har jag koll på annat sätt. Jag tror att det är bra om moderaterna släpper fram sina miljöpolitiker och tar itu med att underlätta för företagandet. Det kan vara så invecklat att driva företag så att man avstår från det på grund av administrationen. Att man inte vågar anställa någon för att om den anställde blri sjuk måste man jobba dubbelt och blir man själv sjuk får man lägga ner firman. Sen är det förstås frågan om den digitala närvaron, men den linjen har påbörjats av bland annat Henrik von Sydow i den grupp som jag bland annat själv deltagit i.
Vad gäller Reinfeldt och Sahlin så tror jag att båda vinner på att behålla sina egna personligheter, det är bara i den egna man kan landa och blir trovärdig. Men om Fredrik Reinfeldt stannar lite mer i känslan
och uttrycker den i stället för att analysera kanske det kan vara en framgångsmetod. Mona Sahlin kunde å sin sida lugna ner sig vad gäller att jaga upp känslor hos allmänheten och ge uttryck för en lite mer eftertänksam halva av sig själv. Jag tror att den finns där nämligen och att kampretoriken bara hänger med av gammal vana.
Ingen av dessa två ska underskattas och jag hoppas att det blir mer snack om sakfrågor än om olika politikers personliga tilllkortakommanden i den kommande valrörelsen. Framförallt vill jag att partistrategerna ser över begreppsvalen. Vare sig stupstock eller vänsterexperiment är särskilt meningsfulla faktiskt. Människor tänker, glöm inte det.
Uppdatering: Skulle Reinfeldts närmaste lämna politiken vid en valförlust? Det tror jag knappast. Peter L hänger på förstås och tycker att det låter spännande. Men å nej här ska vi inte ta ut några svängar i förskott menar Kent Persson och jag hänger på. Jag har inte ens gett upp fastän jag kom på nästan jumboplats i moderaternas proval. Ånej valet har knappt börjat så här lägger vi inte ner nåt i förväg.
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, moderaterna, fredrik reinfeldt, mona sahlin
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
17 kommentarer:
Hmm... Jo, man undrar hur det taenks och kaenns.
Mona, hur kaenns det att vara med i sv.wikipedia.org/wiki/bilderberggruppen
Mona, hur kaenns det att tala foer oekad pensionsaalder och inte verka foer arbetstidsfoerkortning naer ungdomarna och invandrarna inte faar jobb?
Aer Mona i sjaelva verket inplanterad/korrumperad av moderaterna?
-Jag skulle inte bli foervaanad alls. Vilket scoop!
Tack för ett tänkvärt inlägg.
Det är tack vare sådana artiklar jag förstår varför jag följer dig och varför du är en av mina favoritmoderater (vilket iofs inte är svårt, det finns inte så många ;-)
Du demoniserar inte utan ser både vän och motpart som människor som får kred, när det är läge för det -- eller kritik när det är dags för det.
Själv brukar jag ju vara lite mer åt det demoniserande hållet när det gäller personer med "fel" politisk inställning, men jag försöker i alla fall att ge beröm, när det väl ska ges beröm.
Med risk att låta platt, men ditt sätt att framställa båda parter borde vara förebild för somliga andra ;-)
Tack!
"Socialdemokraterna använder ord som väcker känslor, de talar om stupstockar och klasser och överhuvdtaget om motsättningar mellan människor. Man vill att människor ska vara olika på ett sånt som gynnar socialdemokraternas vinstchanser i valet."
Vill?
Ska vara?
Människor är ganska lika, från klass till klass.
Men vi lever olika. Klasskillnaderna finns kvar. Och klyftan mellan rik och fattig ökar. Det är ingen känsla. Det är fakta.
Klasskillnader är inga emotioner; att komma från en lägre samhällsklass eller att vara född i ett annat område än i säg Täby, Djursholm, Östermalm, är ingen känsla.
Att bli utförsäkrad är inget känslomässigt tillstånd. Att vara nyanländ är ingen emotion. Att nivågraderas i första klass är pur fakta. Att slås ut från arbetsmarknaden och samtidigt uppleva hur de som har det gott ställt och som är förmögna, bara får det bättre, är ingenting känslomässigt.
Men allt det där skapar känslor. Av vanmakt. Av underläge. Av utanförskap. Av orättvisa.
Om man då istället närmar sig politiska - och livsfilosofiska - tankegångar som anammar just rättvisa, solidaritet, fördelning; tanken att vi alla - oavsett börd, oavsett härkomst, oavsett förmåga - har lika mycket rätt till vad det här jordklotet erbjuder oss under den korta tid vi vandrar under stjärnorna, då kan man nå ganska sköna känslor i sitt inre.
Att vi är här för att hjälpa varandra, inte för att konkurrera.
Att vi är här för att - på allvar - skapa en värld där alla känner sig hemma. Även de som inte har jobb. Även de som saknar arbetsförmåga. Även de som råkar bo på fel plats, vara född i fel klass, komma från en svagare grupp, råkar ha förlorat jobbet på en tuff arbetsmarknad.
Jag tror att Mona Sahlin är en betydligt mer tänkande politiker än du försöker framställa.
Dessutom skapar du ett tråkigt och gammeldags och schablonartat genusperspektiv på hela debatten: mannen tänker, kvinnan känner.
Jag är man. Jag känner. Med andra. För andra.
Jag skriver inte att Mona Sahlin INTE tänker eller att Fredrik Reinfeldt INTE känner. Jag skriver att de uttrycker sig på olika sätt.
"Jag skriver att de uttrycker sig på olika sätt."
?
Citat: "Nu tror jag att jag vet vad det beror på- Fredrik Reinfeldt tänker och Mona Sahlin känner."
Det är så du skriver. Det är den schablonbilden du skapar. Ord är tunga grejer. Opinionsbildning - nu är det valår - handlar om att gräva upp de där tunga grejerna och väga dem rätt och slunga iväg dem mot rätt mål.
Och jag antar att man som moderatbloggare försöker träffa dem som man har förlorat i de senaste opinionsmätningarna, och att man då lutar sig mot gamla föreställningar om hur män är och hur kvinnor är.
Mona Sahlins emotionalitet och känslomässiga engagemang i politiken är givetvis hennes styrka. Det är den typen av politiker som väljarna kommer att dras till, nu när klimatet är kallt och icke-solidariskt.
Reinfeldts svalka och distanserade attityd till människonära frågor är förstås hans svaghet.
Det är din tolkning av det jag skriver som ställer till problem embryo. Du ser inte att jag visar min respekt för Mona Sahlin utan utgår ifrån att jag menar något annat.
Det är inte bara budskapet som har beydelse utan också mottagandet. Jag kan bara ta ansvar för det jag skriver, inte för hur du tolkar det.
Jag är synnerligen en känslomänniska själv.
Mona Sahlin är sossarnas partiledare.
Du är moderatbloggare. Du får sms från Reinfeldt, du hyllar Hökmark, du försvarar sjukförsäkringsreformen, du blir upprörd när man kallar utförsäkrandet en stupstock (trots att folk vittnar om hur deras liv känns förbi, slut, hopplösa), du försvarar avknoppning och privatisering, du förklarar att Reinfeldt har "en intellektuell framtoning som Mona Sahlin helt saknar".
Möjligen behandlar du Mona Sahlin med respekt, men du hyllar den moderata politiken och Reinfeldts framtoning.
Jag anser att du förenklar och spär på nidbilden av Sahlin som en känslomänniska (kvinna) och den påklistrade bilden av Reinfeldt som intellektuell och handlingskraftig (man).
Menar du att din blogg inte är ett politiskt agitationsinstrument? Att du försöker ge ett slags objektiv bild av verkligheten?
Och att det är läsarens uppgift att tolka din text på det sätt som du själv avser när du skriver?
Man kan inte läsa annat än bokstavligt. Du skriver att Sahlin känner och Reinfeldt tänker.
Med all respekt: det är omöjligt att misstolka. Ibland tycks det som om du inte riktigt vill stå för dina egna utsagor, när man kritiserar dem.
Jag är beteendevetare och kommunikationsexpert. Jag betraktar alltid människors kommunikationsmönster. Jag står i hög grad för mina iakttagelser.
Däremot har inte din tolkning av vad du tror eller anser att jag säger eller borde säga för att jag är moderat, med just den saken att göra.
Vad du är låst ibland i dina föreställningar embryo. Människan är en sammansatt person och låter sig inte så lätt kategoriseras som du vill göra gällande.
Jag avskyr inte Mona Sahlin för att hon är socialdemokrat eller för att hon "känner" eller av någon annan anledning heller. Jag tycker inte bättre om Fredrik Reinfeldt för att han är moderat och tänker. Däremot gillar jag hans stil bättre. Jag försöker faktiskt bara analysera kommunikationsstilen för att också förstå varför det inte klickar för dem.
Det är du som lägger in dina egna värderingar i det här embryo. Du får tycka vad du vill faktiskt.
Som tur är så vet jag vad jag menar och andra än du tycks förstå det.
Du kanske vill vara i en bestämd låda och det får du gärna vara för mig, men blanda inte in mig i det hela.
Så du är inte moderat politiker och det här är inte en moderatblogg?
Du menar att din analys av Sahlin/Reinfeldt är helt objektiv och enkom utifrån dig som beteendevetare?
Tjoflöjt.
Då är jag Karl Marx, om det skola stämma.
*
Jag har på flera ställen i den här tråden citerat dig - bokstavligt - och du undandrar dig fortsatt all kritik, genom att häda att det är min tolkning som styr min bild av dina åsikter och din text?
Då anser jag dig vara mycket vårdslös med ditt språk och dina ord.
Väg dem med större guldvåg, om du inte vill råka ut för att någon ska tolka dina blogginlägg såsom uttryck för dina moderata åsikter och din ambition att bilda opinion för regeringen och dess politik.
Vill du exempelvis förefalla objektiv, så byt till en början namn på din blogg.
/EmbryosRödgrönaSurisar
edit: inte häda, förstås
utan hävda
Nog fan är du sötsur alltid... Ingen är väl någonsin helt objektiv. Men du lägger in fel tolkningar i vad du uppfattar att jag säger. Jag försöker alltid se saker på olika sätt, ur fler vinklar än min egen. Det kanske är svårt för dig att förstå eftersom du bestämt dig för hur jag är. Det är inget problem för mig iofs. Jag tror inte att alla moderater är så glada över den kritik jag ofta ger åt det hållet heller för den delen.
Detta är min bloggförklaring, gilla den eller ej:
En karamell kan vara söt, sur, salt, hård, mjuk, seg, färgglad, syrlig, sockerfri, kladdig - ja en karamell är överraskande på många sätt. Och alla tycker inte om alla sorter.
Mina karameller är väldigt mångsidiga, och framför allt vardagsnära. Tanken är inte att vara politisk expert och bjuda på djupa analyser, istället handlar det om vardagstankar kring politiska spörsmål. Jag gillar att ta tankar en meter längre, bortom det som syns direkt. Gärna på tvärsen och så gillar jag att retas lite, med alla och envar ;-).
Egentligen borde kanske den här bloggen heta JAG TYCKER... och det helt osorterat och inte alltid medhållande med partilinjen.
Det bör påpekas att det här är min egen godispåse och att jag inte representerar moderaterna på annat sätt i detta forum än att jag aktivt delar och arbetar för moderaternas värderingar och utgångspunkten är mitt sätt att vara moderat.
Publicering görs med journalistiskt syfte i enlighet med SFS 1998:204
att vara moderat
personligen känner jag igen mig i alla dessa beskrivningar nedan, utom möjligen det där med material i en kärnreaktor då, men man vet aldrig vart utvecklingen tar vägen...
moderat
1 måttfull, skälig
2 som rör moderata samlingspartiet; konservativ
3 medlem el. anhängare av moderata samlingspartiet, svenskt konservativt partimoderationmåtta, sansmoderato (ital., mus), måttligt tempomoderator
1 material i en kärnreaktor som bromsar snabba neutroner
2 ordförande vid paneldebatter o.d
(Bonniers Svenska Ordbok, 1994)
Men herregudrun. Du flyr mattan.
Jag kan läsa. Jag förstår att du har fler bottnar i dina åsikter, att du är vuxen.
Men, du måste någon gång inse att det du skriver inte alltid kan misstolkas eller feltolkas. Dina ord har ett givet värde, en klar densitet. Det är inte poesi du skriver; det är opinion.
Det allra billigaste retoriska tricket är ju att studsa tillbaks sina argument till den med motsatt åsikt, och skylla på dennes okunskap eller oförmåga att läsa vederhäftigt.
Jag har inte missläst, jag har inte feltolkat.
Jag vill endast vara konkret.
Tydlig.
Läs din egen text, se hur den verkar; jag citerar dig, igen: "Socialdemokraterna använder ord som väcker känslor, de talar om stupstockar och klasser och överhuvdtaget om motsättningar mellan människor. Man vill att människor ska vara olika på ett sånt som gynnar socialdemokraternas vinstchanser i valet."
Vi får väl börja om där. Ta texten bit för bit.
Vill man detta? Menar du det, eller menar du något annat (något som har en tolkningsnivå som läsaren inte omedelbart ser?)?
Vilka är "man"?
Socialdemokraterna, antar jag (eller är det också en felaktig tolkning?)?
Vill "man" (sossarna?) - verkligen- att folk ska vara olika?
Och vad innebär "på ett sånt sätt som gynnar socialdemokraternas vinstchanser"?
Tror du alltså (nu glider vi över i en friare tolkning av det du skrivit, men - märk väl - jag gör det som en fråga) att socialdemokraterna vill att folk ska vara olika? Det är ju vad du skriver. Om du menar något annat (som man bör tolka), varför skriver du då inte detta andra?
Varför vill de detta? Av rent vinstintresse, i helt eget syfte?
Och inte att man utgår ifrån de faktiska orättvisor som finns i det här landet?
Jag tror nämligen att socialdemokraterna ser på människorna som lika. Och lika mycket värda. Men att deras situationer är olika.
Jag är helt övertygad om (kalla det gärna för att sitta i en låda: den är rymlig och dess väggar helt genomsynliga) - eller rättare: jag vet - att orättvisorna finns där. Och de beror inte på några vaga olikheter. De beror på att somliga tror sig ha rätt till mer än andra. De beror på en människosyn som grundar sig i individens rätt att ta för sig - före andra och utan hänsyn gentemot andra. De beror på olycklig slump; var man är född, hur man har hamnat där man har hamnat. De beror på sociala missförhållanden, missbruk, utslagning; de beror väldigt ofta på ekonomi, och brist på stålar.
Om - vi alla - såg på samhället som en enda gemensam låda, där alla skulle få plats på samma villkor. Då skulle inte en enda kotte rösta på Moderaterna längre.
De är bittra och enkla fakta. Inga tolkningar, utan hämtade ur en brutal social verklighet som dessutom blir brutalare för varje dag som vi har ett högerstyre i landet.
*
För visst tror jag att du vill skriva öppet och åt en mängd håll. Men också att du vill vara en viktig opinionsbildare och en förkämpe för och inom de sociala medierna. Och att du helst vill se att Alliansen sitter kvar efter valet i år.
Jag vill helt annorlunda. Men jag vill också att opinionsbildande text ska vara ärlig och genomsynlig. Som en låda av glas eller ljus.
Om du inte vill förstå vad jag säger och inte ens accepterar vad jag säger att jag menar får det bli ditt problem. Jag har inte alltid baktankar som du vill läsa in. Vill du inte aceptera det så kan jag inget göra. Sorry.
Det där tolkar jag som ett ja på mina frågor i inlägget innan. Du tycker och tror det du skriver; gott så.
Omöjligt att tolka annorlunda med andra ord. Då var mina åsikter både välgrundade och korrekta.
Visserligen aer er konversation om politikeradelns framsta galjonsfigurer intressant...
Men de aer skaadespelare som ler sig igenom det mesta. Vad de egentligen kaenner eller taenker har vi ingen aning om...om vi inte antar att de aer aekta.
Ingen som kaenner eller taenker naagot om min tidigare kommentar? Ingen som kaenner att naagot inte staar helt raett till?
http://aktivdemokrati.wordpress.com/2010/01/04/satir-av-politiker-i-valet-2010/
hej
mvh mch
Skicka en kommentar