söndag 3 januari 2010

Sluta mobba och tänk på andra lite mer...

L Ö R D A G S T A N K A R

på söndagen...

Så var det nytt år igen. Det går fort mellan nyårsaftnarna numera. Tror att det har med åldern att göra eller så är det så att man med åldern blir mer rutinerad på livets flöde och inte fastnar i det ena och det andra och behovet av stoppunkter inte längre är så stort eftersom man numera har erfarenheterna att det ändå rullar på. Det där som kallas livet. Man kan inte göra så himla mycket åt det.

Visst kan man ta fram årsplaneringen och pricka in händelser, men det är dessvärre så att dessa punkter ofts rubbas på grund av att det fnns en omvärld som pockar på och den styr man inte. De oförutsedda händelserna och omgivningen är alltid med och påverkar. Ibland kan jag tycka att alltför planerande människor är ganska patetiska, i synnerhet när de inbillar sig att det är de själva som styr hela omvärlden. De tänker om jag gör så här så blir det så. Ibland stämmer det förstås, vissa resultat är givna. Men när man har med människor att göra ska man se upp, för då kan allt hända. Här finns känslor med i spelet.

Andras känslor

När vi talar om känslor så förvånar det mig ofta storligen att det finns de som är fullständigt okänsliga för andras upplevelser av händelser. När någon känner sig illa behandlad så finns det en grund i det och man kan inte bara vifta bort det som om det inte fanns. Eller än värre lägger skulden hos den som känner sig drabbad. Det är verkligen lågt, men sker väl ofta i något slags oförstånd. Om man som tredje part påtalar att någon mår dåligt och det kräver att något måste göras så får man ofta skulden själv för att vara krånglig. Det är märkligt och det finns gånger då jag verkligen skulle vilja skaka om folk ordentligt. Men så gör man inte, utan man sjunker ner i det låga beteendet där man inte vill vara och önskar dem egen olycka för att de ska få smaka på.

I TV-programmet Stjärnorna på Slottet hade Björn Ranelid sin dag där han tog upp sina upplevelser av mobbning. Han har haft upplevelser både som barn och vuxen, inte minst har media dragit igång en personlig kampanj mot honom. Det var uppenbart att det tagit honom mycket hårt. Samtidigt så kan jag inte låta bli att tänka att det han upplevt, i alla fall såsom det berättades, var ganska harmlöst jämfört med vad många andra jag känner fått stå ut med. År ut och år in. Det finns de som drabbades så hårt i skolan av mobbning att de satt och var spända och uppskärrade under lektionerna för vad som skulle hända på rasten så att de missade kunskapen de hade behövt. Idag betraktas de som dumma av den anledningen - för att de har kunskapshål som de fått på grundav att de känt panik under skoltiden. Det är inte klokt. För vad gjorde de andra som fanns där. De vuxna, kamraterna?

Mobbning ska aldrig accepteras, men man inser att det finns  människor som finner tillfredsställelse i att göra andra illa, eller låtsas som om de inget sett, hört eller sagt. De vill inte bli inblandade kanske, för att skydda sig själva. Eller så är det helt aningslösa och känslokalla. Eller egoistiska, det kan försvåra för dem själva och karriären om de blandar sig i och bryr sig. Behöver jag säga att jag föraktar den senare typen av beteende. Jag säger inte att jag föraktar människan för det kan dölja sig alla möjliga smärtor, vanor och uplevelser för att man beter sig på ett visst sätt. Men förakt för beteendet handlar det om. Det är där vi som ser har en stor uppgift. Vi måste fortsätta att bry oss och lägga oss i. Vi är ändå ganska många och kan göra skillnad.

Dock så hanterar vi våra problem på olika sätt och efter Björn Ranelids uttalanden om sin upplevda mobbning så skrattar GW Persson bort det hela i Aftonbladet som i sin tur inte är sena att hänga på. Kvällstidningarna har som uppgift att förstärka ytterligheterna. Det kan vara lite synd just på det här ämnet eftersom det är så viktigt. En del av mobbningen är just att göra sig lite löjlig på andras bekostnad. Det är också en anledning til varför jag har så oerhört svårt för den typ av TV-program som just nu är så populära. Vi får läs aom det ena tramset efter det andra om männsikors tillkortakommanden och vi gräver oss sen in i deras liv och har synpunkter, gärna bakom TV-skärmen.

Ranelid är en estradör och det är klart att många retar sig på hans stil. Den är inte så vanlig. Både Kulturbloggen och Ulrika Good har i varsin bloggpost beskrivit detta utifrån sina vinklar. (Obs! Jag tycker inte att vare sig Ulrika eller RoseMarie är mobbande här, mer funderande). Det behövs två för att dansa tango brukar man säga. Visst är vissa mer speciella än andra och blir behandlade utifrån det och präglas av det också. Både positivt och negativt. Men egentligen är det inte hur var och en är som är det viktiga utan hur vi behandlar varandra utifrån det. Jag vill ha mer tolerans i samhället helt enkelt. Det är inte acceptabelt att mobba. Ändå gör så många det. Det är som om mobbarna ser svagheten i sina offer och ger sig på dem för att själva känna sig kaxiga och starka. Det märkligaste är dock att det oftare är den som mobabr som blir omhändertagen än den som mobbats som anses få skylla sig själv. Det brukar oftast hamna där. Om du inte så skulle inte dom osv. osv...

Ledarskapet
Mobbning är en ledarskapsfråga. Det handlar om att se och att agera. För den som är ledare över andra är det nödvändigt att ha mer koll på hur människor agerar än vad många har. Vissa är helt förblindade av sin egen väg och varken ser eller bryr sig om vad händer runtomkring dem. De kalkylerar mer med vad det innebär för dem själva än tänker på den andre. Det är dåligt ledarskap. Ledarskap kräver  insikter i att andra inte är helt likadana som man själv är i alla avseenden. En ledare ska arbeta genom andra så att bästa resultat och måluppfyllelse nås genom samverkan i gruppen, det är inte vanligt tyvärr. Dessvärre så blir ledare ofta utsedda enligt andra kriterier och av andra och framburna i ett rus som kanske inte alltid är helt lyckat. De blir ofta bitna i svansen till slut. Det kan vara onödigt för även här har omgivningen ett ansvar.

En bra blogg för den som vill fördjupa sig i frågor kring ledarskap skrivs av min twitterkompis @LeffeE. Läs här och du finner guldkorn. Ska man vara ledare krävs insikter och det är bra om man inser det och försöker skaffa sig dem också. Även om den här bloggen inte just handlar om mobbning så är det en blogg som kan ge tankar och det är såna vi behöver ha fler av. Tankar och reflektiioner över hur vi själva agerar. Inte minst i hur vi behandlar varandra. En av de viktiga sakerna att tänka på inför nästa år. Ett vänligt samhälle, tänk om vi kunde få till det. Vad mycket bättre allt skulle bli.

Vänlighet

Sånt man blir glad av är när man får beröm av Paul Ronge. Tack. Vi borde verkligen vara lite mer generösa mot varandra i den här stilen. Paul - du är verkligen värd beröm tillbaka. För din vänlighet, för din skärpa och extra tack för att du skrev boken När Janne Josefsson ringer, den har jag rekommenderat till många nu.
Krönikörsgänget: Johan W  Peter H  Kent är väl på G med krönika men skriver intressant om det kommande valåret. Se så här kommer Kents söndagskrönika medan jag skriver detta. Peter L har skrivit om bland annat vargjakten som är världens snackis. Är väl på väg hem efter skön semester. Jag kan bäva för den energi han har fått av det eftersom han minsann har bloggat intensivt även från semestern.

Uppdatering: I Expressen får Björn Ranelid veta att han är dum i huvudet. Det är dumt att säga så, det handlar snarare om hur man hanterar saker. Nu är det min älsklingsuttalare  av oneliners, GW Persson som säger det så det går att ta med en nypa salt. Att de två karlarna inte går ihop är mer än uppenbart när man hör och ser dem. Olika världar. Minst sagt. Det finns olika sätt att se på världen, sannerligen. Och att hantera den.

Marcus Birro skriver om sin egen utsatthet och att han för egen del teg och led. Ja, det är som sagt olika. Det handlar bara om hur man hanterar den, Vissa står ut med vissa saker och andra med andra. Men om man ser att någon far illa ska man reagera. IMHO.

Tillägg: Göran på Livbåten och Emma på opassande har poängterat ämnet mobbning och hat på internet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

5 kommentarer:

Suzanne sa...

Jag håller med dig. Mobbning är fel. Jag tycker väldigt likt dig. Jag såg också programmet och skrev sedan följande inlägg: http://www.suzannes.se/2010/01/varfor-mobbas-man/

Kram

marie sa...

hej
ja mobbnning ska inte finnas
http://metrobloggen.se/futura

Kajsa Bergman Fällén sa...

Du har helt rätt. Det jag funderade lite på igår när jag såg programmet var egentligen tre saker: att Ranelid själv kanske skulle må bra av att släppa skiten och gå vidare. Det är inte värt det. Att det aldrig är försvarbart att attackera sina mobbare med förolämpningar, även om det var de som började. Det är förståeligt att han vill göra det, men det gör ändå att udden tas av det hela. Sist men inte minst tycker jag ändå att det är bra att fenomenet tas upp. Mycket mycket bra!

Tonårsmorsa / Fatou sa...

Jag kan bara hålla med dig! All mobbing är skit och borde inte accepteras.

Det jag dock kan reagera på ganska ofta är att de "kändisar" som är snabbast med att beklaga sig över all skit de får ta, är ofta de som är snabbast med att själv kasta en skopa hästskit every now and then... Det gör ju saken mer trist på ett sätt.

Bra inlägg! God fortsättning! ♥

Mikael sa...

Hej!

Jättebra skrivet. Mobbning kan vi aldrig acceptera oavsätt varifrån det kommer.

Hur man skall kunna lösa vuxenmobbningen är en mycket viktig fråga.

Jag vet många som upplever sig mobbade av tex våra politiker och som tar illa vid sig.

Men, mobbning är en stor och komplicerad fråga som fler borde engagera sig mot. Jag har själv erfarenhet av att bli mobbad så jag vet hur kränkande det är.

Själv menar jag att man måste visa respekt och vara vänlig mot andra människor även om man tycker olika. Just självinsikt och stor förståelse är mycket viktigt.

Här kan vi lära oss mycket av tex Barack Obama och hans mjuka mänskliga framtoning.

Ett exempel på det här med mobbning som jag tänkt på är när helt vanliga människor som drabbats hårt och negativt av ett beslut och berättar om sina upplevelser och då blir kallade "lögnare" av vissa politiker då
känns det som att man gått över gränsen.

Så fortsätt gärna att skriva om det här med mobbning för det är jätteviktigt.

Mvh

Mikael