fredag 5 februari 2010

Dags att dra en lans för Birgitta Ohlsson...

Birgitta Ohlssson är ung och frispråkig folkpartist med egen stark röst. Nu har hon blivit EU-minister och hamnat i regeringen.  Det är fantastiskt. Grattis borde alla säga.

Men vad händer? Blir hon gratulerad till detta? Nej? De snåla systrarna som sparkar starka systrar rycker ut direkt och skuldbelägger Birgitta. Hon är gravid och därför kan hon inte ta jobbet säger man. Det blir dåligt för barnet att hon jobbar så mycket. Hon har fått massor av missunnsamhet emot sig. Det är helt otroligt. Både kvinnor och män drar ut och är förfärade i stället för glada för Birgittas skull. Hon är klok och bra även om hon ibland vill bestämma väl mycket av hur andra ska ha det. Men rakheten ska berömmas. Vi behöver fler såna politiker. Jag tar gärna en debatt med henne för de åsikter hon har som inte alltid stämmer överens med mina. Men det är en annan sak. Det gäller att skilja på sak och person.

En fråga att ställa är, sen när var graviditet en sjukdom som gör att man inte kan jobba? Politiker skriker mest hela tiden om att pappor ska vara hemma med barnen i jämställdhetens namn. Nu finns det en pappa här som går i bräschen och sätter standard för andra småbarnsfamiljer, varför inte prisa det? Nej, i stället skuldbelägger man mamman som i just det här fallet får ett toppenjobb. Ska hon säga nej till det bara för att hon är gravid? Naturligtvis inte. Heja familjen Klamberg - ni är ett föredöme för ett modernt familejliv. Det är också Fredrik Reinfeldt som inte backar på en duktig politiker bara för att hon är gravid. Stor cred till honom för det.

Filippa Reinfeldt hamnar ofta i liknande förminskande situationer. Hon intervjuas om kläder och mode fastän hon som yrkeskvinna har ett enormt ansvar som boss för Stockholms Läns Landsting och dessutom blivit utsedd till talesperson för moderaterna i sjukvårdsfrågor. Varför tillfrågas hon inte om jobbet? Det är rent skamligt.

Det man särskilt slås av är den missunnande som visar sitt fula tryne så fort det går bra för någon. Att vissa män protesterar mot framgångsrika kvinnor kan man leva med. Det hör till sakens natur. Men att kvinnor ska vara lika gräsliga det övergår mitt förstånd. Eva Sternberg skriver att Birgitta inte borde leka man. Men snälla nån det låter som min gamla svärfar som stolt deltog, kanske rent av ledde kampen mot att kvinnliga flygvärdinnor skulle få bli stewards på SAS. Hans teori var att om männen släppte jobben till kvinnorna skull det bara bli skitjobb kvar. Vågorna gick höga vid middagsbordet. Jag var väl inte drömmen om svärdottern precis, haha. Nåväl, jag var hemma själv med mina barn ganska många år och det kändes rätt då.  Men å andra sidan så var tiderna annorlunda då. Män kunde inte vara lediga från jobbet på grund av barn,det var otänkbart för många arbetsgivare. Idag är de flesta män lediga med sina barn. Bra för alla att möjligheten finns, men man ska inte lagstifta om det bara.

Men det allra viktigaste nu är -  det är dags för oss kvinnor som kan glädjas med andras framgångar att ta strid för våra medsystrar. Vi behöver hjälpa inte stjälpa varandra.

Uppdatering: Per Hagwall skriver på millan och jag håller med. Man gör som man själv vill men ska låta bli att lägga sig i andras liv.

(intressant)

(SvD) (AB) (Karin Magnusson)


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

18 kommentarer:

Per Hagwall sa...

Naturligtvis är det Birgitta Ohlsson och hennes make Mark Klamberg som (med input från den kommande nya medborgaren) skall bestämma om och hur de fördelar arbetet så att hennes karriär inte drabbas.

Men det är ju en fantastisk ironi att en person som vill lagstifta om hur andra föräldrar skall ta hand om sina barn nu blir upprörd när hon själv utsätts för oombedda förnumstiga råd och pekpinnar...

Hon är ju sannerligen inte främmande för att lägga sig i hur andra människor skall leva sina liv. Och där handlar det inte bara om mästrande ord i tidningartiklar, hon vill tvärtom använda statens hela makt för att tvinga bort sådant beteende hon inte gillar.

Jag har skrivit om det på min blogg och påNewsmill

embryo sa...

Fifty/fifty. Det är det enda raka.

Man måste väl få vara mammaledig även om man är minister?

Lyssnade till en diskussion om detta. Och nästan ingen gång nämns pappan - inte annat än som vårdnadshavare - vad gäller att bli förälder, vad gäller anknytning, vad gäller förmåga att ta hand om spädisar. Det är diskriminerande.

Det är en lång väg kvar att gå. När jag första gången blev pappa fick vi farsor lämna BB-salen vid sjutiden på kvällen - för att mammorna och bebisarna (våra bebisar) skulle få lugn och ro.

Fifty-fifty. Från det barnet föds tills det börjar på dagis.

Man kan jobba tre dagar, och vara föräldraledig två. Och vice versa.

Leve bröstpumpen!

Kajsa Bergman Fällén sa...

Bra rutet Mary! Det är en så idiotisk diskussion detta, låt dem bestämma själva hur de vill göra, vem som ska ta fl när och varför.

Leif Ekstedt sa...

Mary har en poäng. Kvinnor motarbetar ofta kvinnor som "stiger i graderna". Jag har "svårt" för Birgitta men hon är samtidigt modig och rak. FRA-frågan höll hon sin kurs medan vissa manliga vingelpellar inte kunde avstå ifrån att övertygas om husses hållning. Det var manligt i högsta grad.Fegisar!

Lars-Erick Forsgren sa...

Just så, Mary. Att dra in graviditeten i detta är ett slag under bältet. Fult.

Och Leif E. Just så, kanske man inte gillar alla Birgittas åsikter (om än många), men hon är uppfriskande rak och ärlig i sitt sätt att agera. Ngt som fler borde lära av.

fatima sa...

Per Hagwall skriver:
"en person som vill lagstifta om hur andra föräldrar skall ta hand om sina barn"
Jag behöver nog göra ett förtydligande:
Birgitta har länge motionerat tillsammans med mig och andra på Folkpartiets landmöte om en tredelad föräldraförsäkring, dvs att de 480 dagar man får betalt för att vara hemma med barn ska delas i tre delar (93 dagar/del). En tredjedel kan endast tas ut av mamman, en tredjedel av pappan och den sista tredjedelen kan båda ta ut. Dvs, i en familj kan mamman ta ut 186 dagar och pappan 93, eller tvärtom.
Om man inte vill eller kan ta ut sina föräldradagar, behöver man inte göra det. Som alla säkert vet har Sverige MÅNGA fler försäkringsdagar än de flesta andra länder. I vissa EU-länder har man rätt till 21 dagar.

Johan Westerholm sa...

Mary

Bra där! Ett citat från Madeleine Allbright:

"Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper andra kvinnor"

mvh

Johan

Monika Ringborg sa...

Jag blir bara så trött ...
på snacket om den heliga mammarollen och tron på att man blir en sån bättre mamma och människa om man följer normen hur en kvinna skall vara.

Vet knappt vad jag skall säga - det är så urdumt.

Mary sa...

Visst är det dumt Monica.

Per Hagwall sa...

Fatima, som alla säkert vet så betalar svenska föräldrar världens högsta skatter.

Föräldraförsäkringen är ingen välgörenhet som du och de andra översåtarna skall fördela till dem ni tycker är värdiga.

Och som Karin Magnusson påpekar i Aftonbladet idag
På sätt och vis kanske det var tur att Ohlsson inte hann driva igenom kvoterad föräldraförsäkring innan hon blev välkammat statsråd. Då hade det varit svårt med uppdelningen familjen lutar åt nu. En månad till henne, resten till honom.

Visst gör det ont när illusioner brister...

Jesper sa...

Jag vill gärna gratulera Ohlsson, trots att jag inte är någon syster.

Men 50/50 tycker jag inte är någon bra princip. Mer åt båda föräldrarna, så de kan vara hemma samtidigt också.

Det är förstås så att det kostar samhället mera då. Men mitt motargument är fasligt bra, tycker jag själv: Ska det nu kosta att kränka på internet, så kan det gott också få kosta att låta föräldrarna vara med sina barn.

Ha det fint :)

Gunilla sa...

Klart kvinnor ska kunna göra karriär på samma villkor som män. Hur bra det blev för barnen kan väl bara de svara på när de växt upp. Själv varade min karriär tills jag blev 41 och födde mitt första barn, och jag skulle aldrig drömma om att återuppta mitt tidigare arbetsliv. Men hur man prioriterar är ju upp till var och en. Har mycket svårt att tänka mig att Birgitta och hennes systrar klarar sig utan barnflickor och hushållsnära tjänster...

Jonas sa...

Tjaa, bara pappan tar upp ansvaret när Birgitta släpper det så kan det nog fungera.

Men att inbilla sig att man är en bra mamma samtidigt som man är karriärkvinna är bara att glömma. Det finns bara 24 timmar på ett dygn och att ta hand om en bebis tar alla dessa 24. Lämna ungen till barnflickor och ammor? Varför ska man då skaffa barn över huvudtaget?

Summan är att här får vi antingen en minister som inte satsar på jobbet eller en mamma som inte satsar på sitt barn. Men visst, det kanske räcker med en pappa.

Mary sa...

Kul att Birgitta fått ett fint jobb tycker jag. Hur hon och familjen löser sin barnpassning är deras sak. Staten ska inte blanda sig i dett aöverhuvudtaget. Är min uppfattning.

Monika Ringborg sa...

Det är en mycket förlegad syn på moderskapet, som jag ser det. Och hos barnen skapar man problem som inte behöver finnas. Om man säger att någon haft en dålig mamma eller missat någon i uppväxten finns risken att barnen växer upp med den tron. Varför kan inte en kvinna som gör karriär vara en bra mamma?!

Jag tycker vi skall sluta lägga oss i så mycket och se sitt eget föräldrarskap som det enda heliga.

Vem som är en bra mamma, måste vara upp till var och en att uttala sig om, inte några som anser att deras syn skall vara allenarådande. Det finns inget som säger att barn måste växa upp med sin mamma för att må bra.

Vi är ju inte bara en produkt av hur våra föräldrar var ... eller hur?

Jag har hellre en mamma som levde fullt ut, än någon som offrade det hon passade för, för min skull. Hellre en nöjd och glad mamma än någon som missade tillfällen i livet. Som barn måste man lära sig att föräldrar inte bara kan vara till för en varje ögonblick i ens liv.

Och som sagt, pappan är väl en lika bra förälder, eller? Varför dissar vi honom?

Kajsa Bergman Fällén sa...

Varför förutsätter så många att hon inte ska ta ut någon föräldraledighet alls bara för att hon släpper den första tiden? På vilket sätt går det emot en jämn fördelning av dagarna? Det ligger något unket i det tänket, som att den mamma som avstår från den första "heliga" tiden inte är särskilt intresserad av sitt barn = beter sig ungefär som den genomsnittlige fadern och tar ut en högst medioker del av föräldraledigheten.

Har jag förstått saken rätt kommer bebisen i juli. I september är det val. Efter valet kanske vi har en helt annan regering och även om alliansen sitter kvar kanske Ohlsson inte längre är statsråd. Hon har i praktiken tagit ett uppdrag som sträcker sig tills bebisen är ett par månader gammal.

Hon hinner nog ta sina 186 dagar ska ni se och därmed gör hon inte våld på det hon brinner för. Det är märkligt att man som kvinna är så inmosad i en form att det är totalt omöjligt att tänka sig något annat än att en kvinna gör som alla andra kvinnor gör.

fatima sa...

Rätt Kajsa!

Gunilla sa...

Jag växte själv upp med en karriär-mamma, kanske därför jag inte vill vara någon själv :)
Som barn kunde jag faktiskt vara avundsjuk på mina kompisar som hade mammor som tjatade om vantar odyl, som min mamma aldrig hade tid med. Nu som vuxen känner jag en enorm respekt och förståelse för min mor, hon gick före sina systrar med flaggan i topp. Men på 60-talet var inte papporna så aktiva i föräldrarollen heller, och då blev det gärna lite vind-för-våg för barnen. Men faktum är att det är min mor (och hennes medsystrar) som vi kan tacka för dagis och föräldraledighet, det är lätt att glömma i debatten. Det är inte dagens kvinnor som är så moderna, det var 2o- och 30-talets kvinnor som gjorde det möjligt!