lördag 6 februari 2010

Lågstadieläraren tillbaka - hej framtiden då...

Björklund återinför lågstadielärarna. Intressant idé. Men är det inte lite bakåttänk? Hur tänker han då? Var livet bättre förr? På sätt och vis kanske. Om man utgår ifrån hur samhället såg ut då. Men är det inte bättre med en skola som möter morgondagens samhälle? Vet vi hur det ser ut? När det gäller skolpolitiken hittillls  så har det mest handlat om att återställa någon slags drömtillvaro om hur det var förr. När barnen satt på led och var tysta under lektionerna och lärde sig "riktiga" saker. Vill vi verkligen ha tillbaka den tiden?

Idag kan många barn läsa och räkna när de börjar skolan. Mitt eget barnbarn lärde sig multiplicera när han var tre, med hjälp av muffinsformen. Läsa kunde han också när han börjat skolan. Han hade stavat sig igenom alla bilmärken. Så att sätta samman bokstäver till ord var heller inget problem. Han var inte ensam i sin klass om att kunna detta. Däremot började skolan med att vara trist.

Barn idag har tillgång till så mycket mer inforamtion än de hade förr och framförallt är de på väldigt olika nivåer i sin kunskap. Modern teknik har förändrat världen, det började med TV och video på 70-talet och nu är vi inne i ett informationssamhälle där nästan varje unge har en  egen mobiltelefon som gör att de kan koppla upp sig mot internet och skaffa den information de vill ha och behöver.  Diskussionen i de politiska leden handlar om att varje elev ska ha en egen dator från 6:e klass. Man kan kalla det verklighetsglapp. Lärarna behöver också ha egna datorer. Och framför allt behöver de lära sig att använda dem på ett effektivt sätt.

Konserverande skolpolitik

Det som sällan diskuteras är dock pedagogiken och den individuella kunskapsnivån hos individerna när de kommer till skolan. Med hjälp av datorer och internet har det öppnats helt nya möjligheter för en individanpassad lärmiljö. Låt oss diskutera detta mer. Det har större betydelse än vad ordningsbetyg har. Det betyder också att man kan arbeta över ålders- och ämnesgränser på ett helt annat sätt än idag med den traditionella skolformen vi har. Visst tas det steg i rätt riktning, men i grunden finns formalia som också måste följas. Det begränsar lärarens säkerligen goda vilja att vara nytänkade. Det finns såna lärare, de är många men bakbinds av gamla strukturer.

Vad vill vi med skolan?


Ordning och reda är för all del viktig. Men varför det är oordning diskuteras sällan. Hur ska/behöver skolan se ut i framtiden? Vad vill vi med skolan? Den gamla skolsalsundervisningen bör ifrågasättas hårdare. Det handlar om deltagande idag, interaktion och det är inte samma sak som flum. Skolan behöver ta vara på ungarnas nyfikenhet, inte kväsa den. Det finns många duktiga lärare. De behöver också få chansen att vara nyfikna. De behöver också chansen att få vara lärare och pedagoger och slippa vara socialarbetare och stödperson av allehanda slag.

Datorer och internet skapar nya möjligheter

Datorer är idag var mans redskap. I synnerhet är ungarna duktiga på att hantera dem, många gånger bättre än de vuxna. Olika ingångsvärden. Jag tänker på Margaret Mead och hennes idéer om hur vuxna lär av barn istället för det givna att de vuxna alltid har tolkningsföreträdet. Margaret Mead skrev på 70-talet om vad hon då kallade elektronålder - vi är i hög grad där nu och det är hög tid för skolan att ta tillvara på detta faktum.

Dagens ungdom växer upp i en elektronålder som hittills varit omöjlig att ens föreställa sig. Den äldre generationens erfarenheter från då-världen i långsam förändring är helt inadekvata. Ändå är det de äldre som fortfarande insisterar på att kontrollera de unga vilka formas av en värld de äldre aldrig kände till. Om den drastiska klyftan mellan unga och gamla skall kunna överbryggas måste den äldre generationen avstå något i sin makt, hävdar Margaret Mead ... (Mead M (1970), Kultur och engagemang – En studie av generationsklyftan, Ystad, Rabén&Sjögren…”)
















Mormor och Ebba lär tillsammans.Över generationsgränserna...
Strykbrädan i bakgrunden berättar att det även pågår andra projekt. (Foto:  Ragnar Jensen)


Nya tidens läromedel dyker upp...

Kopplingen mellan internet och lärande har till stor del på många skolor inte kommit längre än att infrastrukturen är fixad. Yes – vi har kabel/fiber och tillgång till internet. Nu ska eleverna få datorer - om vi har råd. Ungarna har kanske fått lära sig att använda Word och Powerpoint och det lärarna anser vara ”fel” ställen på Internet är avskurna. Jag var på en skola där Lunarstorm var avstängt, det var dock inga problem för ungarna, de hade andra kanaler.

Dåtidens datorbaserade läromedel gick i stort sett ut på att flytta in den gamla pedagogiken i datorn. Idag handlar det om interaktivitet, att bygga egna kunskapsstrukturer utifrån den kunskap man har. En unge i min närhet knäckte multiplikationsnöten när han var tre år med hjälp av en muffinsform. Hur kul tror ni att han tycker att det är att sitta och fylla i matteboken sida upp och sida ner med tal som redan är självklara för honom? I synnerhet med motivet att man måste lära sig att göra som alla andra. Hans lärande sker inte i skolan. Han är uttråkad och går i trean... Dessvärre är han inte unik. Han behöver stöd och hjälp att komma vidare han också, i likhet med de som har det svårare.

Har man lite visioner kan man se nya läromedel växa fram. Nya metoder, nya idéer. Det är annorlunda ut än tidigare. Idag handlar det om vidare perspektiv. Det handlar om tvärvetenskap och det handlar om olika årskurser och det handlar framförallt om hur olika ämnen vävs samman. Det blir som i livet i allmänhet. Du får användning av många kunskaper vid samma tillfälle och som så många gånger handlar det om sammanhang. Genom att ta sig ur ämnesavgränsningen uppmanar man flera sinnen på samma gång. Dit finns pedagogisk forskning (Ola Alldén, SU) som visar på att ungar betraktar Postens porttabell på olika sätt i olika situationer. På mattlektionen lägger man ihop siffrorna och räknar fram ett pris för ett 100 g brev. På samhällsinstitutionen läser man porttabellen som det är tänkt och ser att 100 g brev kostar si och så.


Dataspel betraktas ofta som onyttigt och det finns fler artiklar och mediabevakning kring onyttan och faran med det hela än tvärtom. Det är möjligt att det handlar om det som Margareta Med skrev redan på 70-talet, en slags skräck för det okända samt en ovilja att överlämna tolkningsföreträdet. Det har förflyttats och det man inte riktigt känner till är farligt.

Forskning om fördelar

Det finns en hel del forskning även på fördelarna med dataspel. Utöver innehållet så kommer det många andra positiva aspekter med. Deltagarna lär sig att tänka strategiskt, att samarbeta, de får finmotoriska färdigheter, de lär sig språk. De lär sig att vänta på sin tur, att följa instruktioner, de lär sig nya språk, får träning i trosuppfattning. De lär sig att tänka kritiskt, de lär sig att räkna och förstå storheter av olika slag. Mycket av det som skolan försöker lära ut i vanliga fall också. Det handlar inte bara om att sitta framför datorn och blänga som många vuxna uttrycker oro inför. Det handlar om att utforska nya världar, det handlar om att lära. Jag vill därmed slå fast att dataspel är mer positivt än negativt och lärdomarna från detta borde tas in mer i arbetet med skolans pedagogiska framtid.

Om man tar det hela i ett vidare perspektiv så borde det pedagogiska upplägget i skolan diskuteras vidare. Alla ska inte ha samma lärobok, ungarna startar på olika kunskapsnivåer från början. Det handlar om att delta i det hela utifrån de kunskaper man har och sedan skaffa nya. Alla kan bidra med något och alla lär av varandra.

Vore jag skolminister skulle jag storsatsa på forskning och framtagande av nya läromiljöer som inspirerade redan från början. Ordningsproblemen skulle säkerligen försvinna direkt. Vi kanske rent av skulle kunna slopa skolan som den ser ut idag. I somras i Almedalen fick jag (tack vare Eva Pethrus) möjligheten att ha personliga intressanta samtal med Bruce Dixon om en skola och ett lärande som pågår överallt, hela tiden. Vi var mycket överens så klart, utifrån min egen pedagogiska/beteendevetenskapliga bakgrund kan jag inte annat än applådera honom. Det är den här typen av diskussioner vi behöver om den svenska skolan. Inte om den ska drivas privat eller i kommunal regi. Det är innehållet i skolan som är viktigt.
Så alla skolpolitiker, lärare och andra intresserade av skolan - Ge er direkt in på Bruce Dixons - Anytime Anywhere Learning. Låt er inspireras och låt oss ta efter detta. Vi kan inte bara återställa ordningen i skolan, vi måste tänka på innehållet också och hur det genereras idag. Skapandet av mening är den största utmaningen idag. Enligt min mening och säkerligen många andras.

Läs min artikel om twitterkonferensen som förebild för framtidens skola. Det handlar om en dag där 200 personer satt helt tysta i en stor lokal med varsin dator framför sig, på scenen pratades det och på twitter ställdes frågorna som visades på en stor väggskärm allteftersom och vem som helst kunde ta upp frågan och besvara den. Det var ett enda jättestort grupparbete där alla deltog. Och kunskapen blev bra mycket större än den en enskild lärare skulle kunna förmedla. I framtiden behöver lärare vara projektledare...

Annica Lidne som driver företaget disruptive media satsar nu på en serie utbildningsvideos för skolan. Det handlar om hur man använder teknik. Nu kommer hennes företag att på uppdrag av .SE att producera 16 utbildningsfilmer om hur man använder internet. Den vänder sig till både lärare och elever och kommer att finnas tillgängligt på internet och youtube förstås. Den första filmen kommer att finnas upp redan nästa vecka. Jag skulle vilja säga att filmerna också vänder sig till föräldrarna.

Läs mer på projektsajten internetkunskap.se.

Kräver morgondagens samhälle gårdagens pedagogik? Nej... Det är nya tider nu. Det är kanske inte just Lågstadieläraren som känns mest aktuell, men det beror förstås på innehållet i utbildningen. Didaktiken är viktig, men den ska också vara tidsanpassad.

Se på den lille killen som tog världen till hjälp för att lära sig. Han fick svar från hela världen!



Länk till Youtube

(intressant)

(SvD) (Aftonbladet) (DN) (Expressen)

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

6 kommentarer:

Astrofys sa...

Rätt men ändå fel, lågstadieläraren behövs till de som inre kan räkna, skriva när de börjar så de får sin chans. Problemet är som du säger att barnen inte befinner sig på samma nivå, hade de då inte varit bättre att man delar in eleverna efter kunskapsnivå än efter ålder? Flytta upp dem som kan till en högre nivå.

Mary sa...

Självklart behövs lärarna - men genom at använda lågstadielärare så har man fatstnat i stadieteorin. Piagets tankar behöver byggas ut...

(jag är pedagog)

Fredrik sa...

Jag gillar din vision och tror det finns utrymme för ganska mycket olika kunskapsnivåer utan att man för den sakens skull behöver skilja ut ungarna till specialskolor. Just datorbaserad undervisning har ju den fördelen att det är lättare för eleven själv att välja vad han eller hon vill försöka sig på.

Gör materialet tillgängligt på datorn, se till att det är välgjort och stimulerande utan att för den sakens skull förenkla bort allting.

Man behöver heller inte artificiellt låsa ut några elever från vissa områden. Låt alla prova på allting men tvinga dem inte. Ger de sig på något som är för svårt och misslyckas så backa lite och låt dem försöka igen senare. Göm inte undan det som är svårare. Att misslyckas hör också till livet. Om vi kan lära barnen att misslyckas men ändå försöka igen så har vi gjort dem en stor tjänst.

Uppmuntra nyfikenheten, ge ungarna möjlighet att välja att utmana sig själva. Kräv en baskunskapsnivå precis som idag men öppna för den som vill veta mera.

Undervisning i helklass har sina fördelar men det ligger i salsundervisningens natur att den måste anpassas efter den som lär sig långsammast, annars är det inte schysst mot honom/henne.

Betygsättning? Jojo, betyg behövs. Det tänker jag inte argumentera emot, men sanningen är ändå att betyg är överskattade. De betyder inte ett dugg när man lämnar skolvärlden, det som finns kvar då är vad du lärt dig. Då menar jag inte nödvändigtvis ämneskunskaperna heller utan hur du lärt dig att lära och jobba.

Handen upp alla som en gång kunnat räkna upp alla sveriges kungar sedan medeltiden? Och handen upp alla som fortfarande kan det idag? Kunskap är färskvara. Det som inte används sjunker bort.

För mig var hela grundskolan och gymnasiet ett mördande tråkigt ingenting. Efter att jag lärt mig läsa och skriva hade skolan inte mycket att erbjuda längre. Mest minns jag skolan som ett ständigt väntande. Till proven brukade jag läsa på lite på kvällen före och fick alltid höga poäng. Tristessen var total. Idrotten var egentligen den enda klass som utmanade.

Högskoleprovet skrev jag tidigt, med maxpoäng.

I högstadiet började jag skolka och fortsatte med det i gymnasiet.
Jag tyckte att det var onödigt att slösa min värdefulla tid med att sitta i en skolbänk så jag struntade i det. Ämneskunskaperna hade jag ju ändå och proven skrev jag ju ändå full pott på.
Betyg fick jag trots skolkandet, tack vare provresultaten och att vår fantastiska syokonsulent Güray kämpade för min skull. Han försökte faktiskt få mig flyttad till komvux i hopp om att man skulle kunna få lite mer utmaning där.

Det slog tillbaka när jag väl kom till universitetet och för första gången i mitt liv blev utmanad att göra något svårt. Jag var inte alls rustad för att anstränga mig och jag sprang rakt in i väggen. Då, när det äntligen blev viktigt och intressant så var jag inte kapabel att lägga in den högre växel som krävdes av mig.

Jag sparkades ut med huvudet före och fick prova på att både gå arbetslös och arbeta med tillfälliga låglöne-jobb några år. En rätt bitter period i mitt liv, om man säger så.

Men jag försökte igen några år senare, något vuxnare och med arbetslivserfarenhet. Det löste sig men grundskolan och gymnasiets låga nivå hade jag ingen glädje av.

Monika Ringborg sa...

Björklund har fastnat ... och det är verkligen beklagligt. Han skulle behöva bli lärarstudent.

Niklas sa...

Jag tycker nog att du är lite verklighetsfrånvänd i ditt inlägg. Visst finns det mycket ny teknik och visst påverkar den. Men hur många av dagens lågstadiebarn har egen mobiltelefon? Och hur många av de som har det har tillgång till internet i mobilen?

Väldigt få tror jag.

Och hur vanligt är det att barn kan räkna och skriva när de börjar skolan? Det förekom förr och det förekommer nu också, men om antalet har ökat så himla mycket har jag svårt att bedöma. Barn har olika bakgrund och olika förutsättningar och det är viktiga faktorer.

Jag är skeptisk till många av Björklunds förslag på skolområdet, men i det här fallet är jag inte säker på om det är så dumt. Det behöver i alla fall göras radikala förändringar när det gäller lärarutbildningen.

Jag tror liksom dig att det är väldigt bra med individanpassning och att tekniken kan bidra, men tekniken räcker inte. När datorer var nya i skolan (och i viss mån fortfarande) blev det ofta så att en elev lämnades ensam med en dator. Det räcker naturligtvis inte. Vill man ha individanpassning på riktigt måste lärartätheten öka.

De stora problemen i dagens skola är dock kommunaliseringen och införandet av privat skolor. Detta har lett både till att undervisningen skiljer sig väldigt mycket åt mellan olika skolor och att de totala kostnaderna för utbildning har blivit dyrare. Det förlorar naturligtvis både barnen, samhället och skattebetalarna på.

Mary sa...

Niklas - nej då jag är inte alls världsfrånvänd. Detta är bara ett inlägg i debatten bland andra. En diskussion jag saknar.

Att lärare ska vara väl utbildade för sin uppgift är en självklarhet. Ingen maskin kan ersätta en lärare.

Jo, väldigt många barn har tillgång till både dator och mobiltelefon. I annat fall så ska de betraktas som de läromedel de är och gå in under den budgeten.