Det handlar om allmänt hyfs...

Alla moderater har säkerligen varit på helspänn den senaste veckan. Det uppmärksammade "fusket" med provval och listplaceringar har varit minst sagt dramatiskt för många. Omgivningen har tagit chansen att smutskasta partiet trots att det trots allt handlar om enskilda medlemmar som sysslat med kreativ medlemsvärvning och röstraggning. Som jag skrev igår finns det anledning att definiera begreppet fusk - vad är det egentligen? Det är en viktig fråga att ställa när brösttonerna är höga. Vad skriker vi om?

Dagens presskonferens gav svaret. Något egentligt brott mot reglerna har inte begåtts däremot har några varit mer kreativa än andra och på ett sätt som inte var tänkt från början. Detta skapar i sin tur obalans på flera sätt, dels internt då man är ojuste mot andra som jobbar och stretar på. Dels så skapar det en förtroendekris för partiet. Därför stiger dessa personer av sina uppdrag nu och tar konsekvenserna av desitt handlande. Sten Nordin gav en utmärkt och tydlig presskonferens vilken finns återgiven i olika media. Det finns mer att ta itu med. Det är bra att vi går till botten med detta nu. Värdegrunden i moderaterna behöver förtydligas. I den ingår inte manipulation utan snarare att vi gemnsamt ska arbeta mot det mål som förenar oss. Nämligen moderat politik.

Förtroende
Förtroendet för moderaterna som parti har inte ens naggats i kanten för mig, däremot så finns det enskilda personer som är mer än trista i sitt agerande och har tappat i respekt. Dessvärre så lockar politiken många personer som mer ser sin egen karriär som den viktiga än de har intresse för politiken. Den egna karriären går före partiets väl och ve. Det känns dystert. Men å andra sidan så utkristalliseras detta förr eller senare och de flesta får betala för sin gratisbiljett på något sätt.

Att jobba för politiken är för mig ett arbete som drivs av idealism och ett aldrig sinande kämpande för att förändra och förbättra samhället så att det blir bra för människan som lever där. Ett förtroendeuppdrag får man för att omgivningen tror att man ska uträtta något för samhället genom partiet. Inte för att rädda sin egen försörjning. Jag kan känna en viss motvilja mot personer som låter detta vara den drivande kraften för att vara delaktig i politiken. Det är ett ansvar att vara förtroendevald. Det är dessutom ett projektarbete som är tidsbegränsat. Lena Melin fastslår att politik är en förtroendebransch och jag kan inte annat än hålla med.

Allmänt hyfs

Kotterier finns det överallt, tyvärr. Den som kliar bäst på ryggen får vara med, den som säger emot gör sig ej besvär. Det är klart att man inte vill att allt ska komma fram, det vore för skämsigt. Men att börja uppträda hyfsat och respktfullt mot andra borde vara basic. När jag skrev min artikel om mobbning för en tid sedan hörde tre personer från olika ställen (inte bara moderata) av sig till mig och undrade om det handlade om dem. Intressant eller hur?

Att tvätta sin byk offentlig ogillar många, å andra sidan är det ett bra sätt att få tvätten ren. Det är vad vi måste göra nu om vi ska komma vidare. På alla nivåer faktiskt. Ska vi med kraft fixa valrörelsen så är det minsta man kan begära att vi uppträder väl mot varandra. Man ska aldrig glömma att det förvisso inte är en rättighet att vara med i ett politiskt parti, men det är inte heller en skyldighet. I dessa dagar av föreningar med få medlemmar är detta en viktig variabel. För hur ska vi kunna uppbringa entusiasm och delaktighet om vi beter oss som grisar mot varandra?

Man hör hur vuxna ger sig på ungdomar och skäller ut dem efter noter och fortsätter när de gråter, man hör hur andra sitter och kollar efter om någon har begått misstag och drar nytta av det i omfattande smutskastningskampanjer. Andra duktiga perosner stoppas eller hålls undan för att de annars kan gå om. Kan det rent av vara det som det handlar om i det här medlemsvärvandet också? Ja, man vet ju inte det. Mats G Nilsson vill i alla fall ta strid. Det är dags för medlemmarna att återta initiativet och se till att det är allas förening det här och inte bara låtas styra av några få. Den som hamnar i medias torktumlare har det inte lätt skriver moderaternas kommunikationschef Pär Henriksson.  Sedat Dogru skriver i Expressen om känslan av att känna sig som en fifflare när man har arbetat med vanligt politiskt arbete.

Trots allt så kanske inte så många bryr sig för moderaterna ökar i Opinionsmätningarna och det kan vara ett bra tecken på att människor som bryr sig om politiken lyfter blicken och ser vad som finns där. De flesta av oss vuxna har sett ett och annat i våra dar och fastnar inte i detaljerna. Även om de också är viktiga. Förvisso finns det en och annan socialdemokrat som tror att de ska vinna valet nu. En som inte verkar tro det är förre partiledare Persson som ger råd till Mona Sahlin och menar att det är hans förtjänst att det går ganska bra för Sveriges ekonomi. Börjar han bli sugen att komma tillbaka? Även i andra partier...

Jag har sett för mycket nu och vill att vi återtar en hyfsad ton mot varandra, överallt. Var skiljaktigheter och motsättningar börjar vet man egentligen inte. Men det handlar om att tala med varandra för att reda ut dem. Allt annat är ynkligt. Vi som försöker vill ha ordning på torpet. Det får vara slut med tramsandet. Vi står inför vårt viktigaste val någonsin och då får egna småttigheter stå undan. Så vi får hoppas att detta nu är slutet på en mycket tråkig historia säger Kent och jag håller som vanligt med honom. Vi har vår egen stil och står för den. Vi delar den dessutom med många andra moderater, tro inget annat.

Hur som helst jag tänker inte låta detta slå ned mitt engagemang. Men jag kommer att ryta i (mycket populärt, hehe) när jag ser sånt jag ogillar. I politiken behövs inga mähän.

Uppdatering: Nu försvinner fler moderater från Stockholmslistorna. Sen hoppas vi att detta är överstökat.


Uppdatering 2: Johnny Munkhammar, riskdagskandidat för moderaterna i Stockholms län (samma förening som jag för övrigt) funderar över moderaternas provvalssystem i en artikel på Brännnpunkt. Han anser att det är en ambitiös process men att han saknade pulsen i att som kandidat vara utsatt för verklig konkurrens med utfrågningar och liknande. Jag kan på sätt och vis hålla med honom om det, rent administrativt är provvalet mycket ambitiöst. Dagens systems svaghet hamnar i likhet med det jag skrivit ovan att det mycket handlar om vem som gillar vem bäst, vem som får synas bäst. Vem som känner vem. Vem som arrangerar möten osv. Det går olika till på lokalplanet. Det borde finnas tydligare instruktioner där också.

I vår förening är vi tre kandidater. Johnny Munkhammar med bakgrund i bl.a Timbro och känd samhällsdebattör, Eliza Roskowska Öberg som är riksdagsledamot idag och jag själv. Vi har olika plattformar för all del men det blev uppenbart på lokalplanet att vi inte behandlades lika. Johnny och Eliza är mycket duktiga unga personer och kom högt upp i provvalet. Jag är också duktig och uppskattad i mina kretsar som uppenbarligen inte tillhör de traditionellt röstande då jag kom väldigt långt ner på riksdagslistan.

Visst är konkurrensen stenhård, men om man inte får chansen att träffa sina nära väljare så blir det naturligtvis svårare, då röstas det på dem som är kända eller som andra hjälper till att göra kända. Vi hade i vår förening exempelvis inte ett enda möte där vi träffade medlemmarna utan det var endast en presentation för M-gruppen som vi egentligen redan känner och den gav nog inte så mycket av den anledningen.

Det är självklart att en ung riksdagsman och en känd samhällsdebattör får högre uppmärksamhet. Sitter man i föreningsstyreslen ger det extra krydda och exponering. Alla som sett provvalskataloger där man på bild kan se ut hur som helst och där kandidaten med få ord beskriver sin politiska hållning vet att man röstar på dem som redan är kända. Så det är självklart så att den som sitter i föreningsstyelsen och exponeras på olika sätt av föreningen har större chanser. Så är det bara. Som regel tar det tid att komma igenom i det politiska systemet.

Dock är det fantastiskt kul att både Johnny och Eliza från min förening placerats högt på riksdagslistan. De är synnerligen duktiga båda två. Min egen kandidatur får mest ses som en markering att det inte bara är unga fjortonåriga dessutom finniga pojkar utan rösträtt som bryr sig om internet. Men som Johnny säger lite mer exponering kunde det allt varit. Kanske att vi inte skulle ställas mot varandra eftersom vi jobbar för samma parti vilket bör vara överordnat, men nog kunde vi blivit lite mer exponerade för våra väljare.

Man kan arbeta politiskt på andra ställen än i riksdagen så det tänker jag göra.

(SvD)

Intressant

Läs även andra bloggares åsikter om politik, moderaterna, val2010, valfusk, motsättningar,

Olika tankar: Expressen Tokmoderaten SvD Mikael Persson Sydsvenskan