Det som gjorde starkast intryck på mig under valduellen var den vuxna samtalstonen och att det fanns en mänsklig kontakt mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin. Det brukar alltid se ut som om de står bakom en glasvägg och inte når fram till varandra. Som om de stod i varsin studio och talade till ett porträtt. Men igår fick de kontakt med varandra på ett personligt plan. Det bådar gott, för det känns mer vuxet än att behöva betrakta dem som om de ingick i ett psykologiskt experiment i varsin studio. Verbal tuppfäktning i valrörelser kan vara ganska upplyftande, i sakfrågor alltså, men aldrig när det handlar om nedvärdering av person. Det gjorde båda bra och kanske att vi kan hoppas på en valrörelse med respekt för olika åsikter. Det är ändå väljarna som ger sista ordet.
Fredrik Reinfeldt vann debatten säger tidningarna. För min del vinner han ju alltid eftersom jag stöttar honom. Det är standardläge. Igår tjatades det liksom bara om samma gamla frågor där de står på varsin sida om staketet. Reinfeldt om att kvinnor ska ha pengar och i förlängningen kunna klara sina egna liv på det sätt de väljer. Medan Mona Sahlin i sedvanlig (S)gängetstil lovar att de ska ta hand om de praktiska detaljerna åt folket bara de får pengarna så att de kan fördelas på det sätt de vill. Ingen tilltro till individen här inte. Det är just det senare som gör att jag inte står ut med det. Solidaritet luktar unket ibland. Som min man sa igår - jag försörjer inte bara min familj utan också tre ensamstående morsor, för att förenkla det hela. Vän av ordning kommer säkerligen med en beräkning här för att stjälpa hans uttryck. Man kanske kan försöka se det bildligt?
Tanken på att lyfta individens egen förmåga är viktig för mig. Därför moderat, sen kan man komma och snacka om att det bara är rika som får ta del av skattesänkningar som (S)-gänget. Man döljer dock det faktum att de flesta betraktas som rika i deras skattesystem, även undersköterskor. Räkna själv här hur mycket mindre du betalar i skatt med den borgerliga regeringens politik.
Expressens rubrik "Stort sexbråk mellan Sahlin och Reinfeldt" tog kanske priset. Hehe, vi som såg debatten upplevde nog inte någon sån laddning precis. Frågan om justitieminsiterns lila kuvert rann lite ut i sanden där. Hon har förvisso tagit tillbaka och ångrar sitt uttalande, det är bra. Samtidigt när man såg Uppdrag granskning igår om flickan som blev våldtagen och sedan inte fick något stöd av den vuxna världen kan man i den kontexten förstå att människor reagerar primitivt. Sett utifrån ett sådant sammanhang kan jag förstå att känslorna drar iväg. Ibland blir det fel... Men såna går att rätta till.
Fredrik vann duellen säger alla tidningar. OK. Jag håller på honom, så är det. Mona Sahlin var dock bättre än på länge tyckte jag. Frågorna är desamma hela tiden, det blir ganska tjatigt. Rent av kanske det skulle räcka med en fyrfältstabell för att förklara skillnaderna i politiken. Krasst. Temperaturen ökar väl vartefter. Jag vill ha puls...
Paul Lindqvist ger en bra bild av frågorna i duellen.
Johanna Meléns utmärkta blogg om Fredrik Reinfeldt i valrörelsen bör följas.
Johan Ingerö menar att kompetens blir vad valet kommer att handa om.
Magnus Ljungqvist tror att de ökade klyftorna i samhället blir Monas fördel.
Råd till partiledarna.
Frågor och svar om debatten.
Peter L Andersson - Högtidsstund med duell.
AB1 - SvD - DN - Expressen - Ankersjö -
Andra som bloggar: Kent P, Tokmoderaten, Johan W, Högberg, Röda Berget (äger? Nåja)
Läs även andra bloggares åsikter om politik, val2010, valduell, kvällsöppet, fredrik reinfeldt, mona sahlin, moderaterna
Fritt tänkande kring politik och samhälle - pedagogik, IT, Media och ledarskap...
5 kommentarer:
"Därför moderat, sen kan man komma och snacka om att det bara är rika som får ta del av skattesänkningar som (S)-gänget. Man döljer dock det faktum att de flesta betraktas som rika i deras skattesystem, även undersköterskor."
Men du missar helt det enkla faktum att många av oss tycker om skattesystemet. Att man delar på bördorna. Att det finns en stor och stabil offentlig sektor där man kan känna sig trygg - både som liten och stor - och ett fungerande väg och tågnät och ett skyddsnät där de svagare grupperna tas om hand och där vi ger varandra stöd och omsorg.
Många av oss fikar inte alls efter sänkt skatt och mer i plånboken. Vi begriper finessen med att man gemensamt betalar det offentliga, och sedan nyttjar det. Bibliotek. Muséer. Skolor. Sjukvård. Kollektivtrafik. Civilförsvar. Parker. Jag tror på en utökad offentlighet och ett skattefinansierat internet, där upphovsmän exempelvis kan ersättas för fildelning och kulturkonsumtion via stora licensavtal, gemensamt betalda.
Skattepengar går till en god sak: gemensamt ägande och ökad jämlikhet. Via det offentliga lär man sig enkla saker som fördelning och solidaritet. Att den goda och givmilda människan vinner över den starkes rätt i längden. Mitt bästa universitet var att jobba på dagis; där lär man sig allt om människor och samvaro.
Alla politiker borde jobba en tid inom det offentliga och se andra nunor än sina partikamraters och meningsmotståndares. Visst kan man åka runt och ta undersköterskor i hand. Men vad säger det? Mer än att man vill visa upp sin nya kavaj och sin tjusiga slips.
Världen är inte egoistens, den är den medansvarige medborgarens.
Grejen embryo är att jag inte anser att man är egoist när man försöker klara sig själv för att inte ligga andra till last. Det finns de som behöver resurserna bättre. Och jag föredrar att klara mig själv så långt det är möjligt. Vill också göra det.
Men egoist, nej du...
"Det finns de som behöver resurserna bättre."
Exakt. Och därför måste man dela upp dem. Att sänka skatten ger ju motsatt effekt. De som redan har, får mer.
Ett samhälle - som ska bli stabilt och som ska kunna ta människan in i framtiden - måste byggas med de svagaste i blickfånget. Inte de som redan klarar sig, inte de som klättrar på varandra. Utan de som är underst, som kommer sist, som saknar förmågor, som inte orkar, som har gjort sitt, som är sjuka, små, i början, arbetslösa, vid sidan av. Och i de där grupperna ingår vi alla, någon gång någon stans i livet.
Därför är fördelning det viktigaste av allt. Omsorg. Solidaritet.
”Dom som inte jobbar.”
Fyra ord som i all sin tydlighet visar klart alliansens människosyn. Fredrik Reinfeldt säger dessa ord medvetet och innebörden är klar.
Jag trodde inte att en Svensk politiker kunde uttrycka sig så föraktfullt för sjuka, arbetslösa och gamla men Fredrik Reinfeldt kunde det med Moderaters syn dessa människor
Var är Alliansens rehabilitering som Reinfeldt pratade om, när ha sa att Alliansen satsat 17 miljarder.
TCO har granskat den satsningen och fann inget som gick till rehabilitering, utan det försavv till administration och "insaster" typ lönebidrag, arbetsmarknadsprogram och Samhall.
Utförsäkringarna och "stupstockarna" existerar, men var är rehabiliteringen?.
Skicka en kommentar