söndag 28 mars 2010

Enfrågepartierna i höstens val...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...


PJ Anders Linder analyserar Miljöpartiet och menar att de är ett enfrågeparti som man bör se upp med. Har de ens en fråga undrar han. Intressant läsning. Rolf Eriksson funderar över om enfrågepartierna behövs och tycker att de gör det. Han saknar nu ett parti för företagare.

Jag har tidigare haft tankar kring enfrågepartier och ser all anledning till att inte blunda för dem. Ty vår lojalitet ligger inte alltid hos våra partier längre. Det är ingen självklarhet. Det är lättare att engagera sig i enstaka frågor än att hänga upp sig på enskilda partier som hänger kvar allt vad de orkar i sitt gamla tänk. Det är så mycket som är självklart i vårt samhälle idag och vi tar välfärd, sjukvård och utbildning för givet. Det är bara små förändringar som föreslås ur den enskildes perspektiv. En hundralapp hit och en hundralapp dit.

Unga människor hänger ofta upp sig på en fråga som för dem är viktig. Det kan handla om fildelning till exempel. Den moderna konsumenten går inte längre bara till en butik utan delar på sina lojaliteter med många. Man köper strumporna på Dressman och skjortorna på NK kanske. Man kör en gammal Volvo till och från dagis och hyr en Mercedes lyxvariant på semestern.

Den moderna människan gör egna val och har tillgång till alternativen, inte minst via internet. Det är samma sak när det gäller politisk tillhörighet. Tidigare röstade man på ett parti och hörde hemma där. Idag är det mer vanligt att man röstar olika i kommunal-, landsting och riksdagsval. Detta är en viktig aspekt för de politiska partierna att ta hänsyn till framöver. För inget är givet längre. Alla röstar inte som sina föräldrar numera.

För egen del så har jag svårt nu med att tycka om riskerna med att den personliga integriteten får ge vika för exempelvis FRAs avlyssningsverksamhet. Det får mig att fundera och att tveka.

Bloggaren opassande som är piratpartist och står betydligt till vänster om mina ideal men ofta har mycket vettiga synpunkter på stort och smått har en gästbloggare som just tar upp frågan om enpartifrågor. Jag tycker att det inlägget är värt att begrunda. För alla politiska partier.

Att rädda den personliga integriteten är något som kan bli en typisk fråga som gör att man väljer ett parti som bara har den på agendan. Piratpartiet mobiliserade på nätet inför EU-valet tvärs över och igenom alla partigränser. De lyckades att få två EU-parlamentplatser. Ingen verkar låtsas om det idag. Man undrar varför. Piratpartiet är inte med i de mätningar som presenteras, de finns bland övriga. Är de metoder som används för att mäta rätt idag? Det är en viktig och relevant fråga att ställa. Särskilt som man vet att vissa mätningar sker via telefon. Inte alla har fast telefon idag.

Miljöfrågor är en annan viktig fråga. Moderaterna har Sofia Arkelsten som driver dessa frågor med finess. Men vad har vi i integritetsfrågan? Förvisso finns bra förslag från Henrik von Sydow.

Slutsatsen är att om inte de traditionella partierna ser sig omkring om vad som är på gång så kan det skrälla på ett sätt som man inte anat. Enfrågepartier som vågmästare är inte det mest önskvärda. Nåt att fundera över för alla. I synnerhet som partiernas medlemmar upprättshålls av medlemmar i högre medelåldern och äldre som Kent beskriver i sin söndagskrönika. Även han anser att partierna behöver förändras sig och anpassa sig lite snabbare. Om man så betänker att de personer som står på partiernas kandidatlistor har blivit framröstade av cirka 30% av föreningens medlemmar, drygt 100-talet kanske så kan vi fundera också kring om det är just de personerna/kandidaterna som är representativa för väljarna i allmänhet. Det finns mycket att fundera kring i politiken. Det är inte längre bara de politiska frågorna som måste förändras utan även de politiska organisationerna. Det är både svårt och smärtsamt förstås, men det måste göras.

Uppdatering: Även DNs ledare tar upp frågan om de döende politiska partierna och det sociala kapitalet.

(intressant)


Henrik Oscarsson funderar kring valets viktigaste frågor
Bo Hildingson

Krönikörsgänget: Johan W skriver tänkvärt om livsval. Högberg  tänker kring det här med val och person. Människan måste gå före systemet säger Peter  Soilander. Lite mer russin till russinen skriver Fredrik Antonsson aka Tokmoderaten. Röda Berget funderar kring ledarskap. Vi har olika synpunkter på det kan man säga. Jag är mer för Reinfeldts stil. Peter L Andersson vill snacka välfärd.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

3 kommentarer:

Leif Ekstedt sa...

Intresset stiger inför valet.
Naturligtvis är en betydande del av valmanskåren "till sal" d.v.s
partiernas införsäljning med goda argument träffar ibland fel mål.
Själv är jag ensidigt inriktad på M sedan50-talet. Undantaget är för mig Kyrkomötet - vi borde inte delta i detta val. Strategin med en statsminister som förklarat sig stå utanför Svenska Kyrkan borde ur den rent ideologiska aspekten arbetat för "privatisering" alltså varje enskild medlem gör som han,hon finner bäst.
Medlemskap i de politiska partierna
jobbar man för att dels få många och att de enbart skall vara tysta och snälla och göra som partiledningen säger. Det gäller alla partier tror jag. Men det är ju demokratiskt OK att vara passiv medlem vad gäller interna affärer bara om vi röstar. Men håll med om att det är ett problem.

Kraxpelax sa...

Jag tycker inte att de olika programmen och agendorna spelar så stor roll. Det är kvaliteten som fallerar inom båda politiska blocken. Faktiskt ser jag en enkel och i mitt tycke genial lösning, som borde tilltala dem det gäller. Vad läget kräver är stora inkomstökningar för politiker på toppnivå. På så sätt kan politiken attrahera toppkrafterna, som annars går till näringslivet. Som det nu är har vi en intellektuell och moralisk andrasortering i själva statsledningen, vilket på sikt är katastrofalt, och så länge detta missförhållande består är det politiska väsendet enligt min åsikt egentligen helt ointressant. Det spelar kort sagt ingen roll hur man röstar, så varför bry sig?

- Peter Ingestad, Solna

Anonym sa...

Dom flesta partierna är enfrågepartier.
Miljöpartiet har miljö, moderaterna har ju dunderkuren "sänkt skatt" och kd har moralkonservatism och bibeln.
Sedan finns det ju dom partier som inte har något alls såsom centern och kanske v, men det är ju mindre frågor.