Öga mot öga och man mot man...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...

Tankarna på hur vi människor beter oss mot varandra har svårt att lämna mig. Gruppdynamik är intressant att studera och en önskan man kan ha är att det vore de trevliga sidorna som kom i främsta rummet. Dessvärre så är det inte alltid så. Problem uppstår titt som tätt och av olika anledningar. Ibland handlar det om att människor är olika och har svårt att komma överens, eller att de tycker olika i en sakfråga som plötsligt utmynnar i att handla om person. Eller att de har andra agendor. Maktintressen kan exempelvis framkalla de mest ofattbara händelser och ofta i en lång tråd dessutom som man egentligen aldrig vet var den ska ta slut.

Det värsta tycker jag är när det blir så att en hel grupp ger sig på en enskild människa och tar till alla fula tricks de kan för att putta ut vederbörande i gemenskapen. Man kan till och med använda barn som slagträn i konflikten. Jag har sett detta hända på flera ställen. Den enskilde är oerhört utsatt och gör vad som är möjligt för att försvara sig, men det är nästan omöjligt för slagen och sticken kommer från alla håll.

Förvåning

Som utomstående kan man bara betrakta det hela med förvåning. Människor som man tidigare betraktat med viss respekt börjar uppföra sig som vettvillingar. Det uppstår en drevsituation som alla tappar kontrollen över. Ofta sitter det en person i bakgrunden och orkestrerar det hela och som själv inte vill att någon skugga ska falla på deras oskyldiga personer. Dimridåer dras upp och andra får ta smällen. Den som vill försvara sig har små chanser. Får de hjälp av någon som ser det hela så riktar motgruppen om sin ammunition mot den personen också. Plötsligt har man fler fiender än en. Allt har gått över styr. Det blir svårt att stoppa det hela.

Målet är det samma - det går bara ut på att fälla. Det är personliga påhopp och hela familjer dras in och misskrediteras genom osakliga framställningar. För det är ofta ent romänskliga processer igång för den som är utsatt. Få ställer upp, kanske av rädsla för att bli inblandade eller ännu värre för att själva bli utsatta eller indragna i något de inte vill vara med om.

Janis - Groupthink

Oftast handlar grundkonflikten om att två personer är oense. Den ena hotar den andre på något sätt. Egentligen borde det enkla vara att låta dem ta smällen själva, öga mot öga. Dessvärre så är det ofta så att den ena parten vill gömma sig bakom andra och inte har kurage nog att ta en uppriktig diskussion. Av olika skäl så finns det också alltid människor som i grupp sluter upp i dennes närhet och när syndabocken väl är utsedd har han/hon nästan ingen chans. Det blir som i Janis Groupthinkteori.

Groupthinksymptomen i en grupp är en föreställning som finns om den egna osårbarheten och förträffligheten som i sin tur kan leda till onödigt risktagande. Man blir självgod och tror att världen kretsar kring en själv och känslan av att vara onåbar gör att gruppen inte utgår från realistiska bedömningar av de förhållanden som råder. En slags omnipotens. Gruppen anser att den har en inneboende moral som inte behöver ifrågasättas. Som samlad grupp kan man i sin egen föreställningsvärld besegra alla. Man bortser från varningssignaler och rättfärdigar sitt handlande med att dikotomisera omvärlden. För eller emot, av eller på, svart eller vitt. Motståndarna är onda och gruppen är den goda.

Groupthink är mer sannolik i en grupp där prestigevinster kan göras. Om gruppen är isolerad från sin omgivning och är någorlunda homogent sammansatt kan groupthink uppstå. Grupper som ska fatta stora beslut vill arbeta i en sluten grupp för att undvika läckor och det är inte med självklarhet man släpper in experter och sakkunniga och därför går man också ofta miste om viktig information. I en grupp där groupthink råder anammar man ofta okritiskt en bestämd handlingslinje och när man väl bestämt sig så finns det alltså ingen återvändo. Jämför Hans Holmérs Palmegrupp där man på ett fiaskoartat sätt gjorde tillslag mot ett stort antal helt oskyldiga kurder.

När en situation innebär hög stress, exempelvis från externa hot söker gruppen enighet inom sig. Medlemmarna i gruppen blir beroende av det sociala stödet som finns i gruppen och vill till varje pris undvika konflikter. Det är ledarens lösning som är den gällande. Vietnamkriget trappades upp trots varningar från underrättelseexperter och andra specialister. Det handlar om erfarna och välkvalificerade människor som trots detta ignorerar alla signaler om att man är på fel väg.


Stress för alla inblandade

Stark gruppsammanhållning, organisationsbrister och en yttre press ger en sannolikhet för att groupthink skall uppstå. ”Groupthink kan beskrivas som en bristfällig analys och beslutsprocess som beror på att medlemmarnas strävan efter enighet begränsar viljan eller förmågan till realistiska värderingar och förmågan till att pröva alternativa handlingsstrategier." (Granström 2006). När en situation innebär hög stress, exempelvis från externa hot söker gruppen enighet. Medlemmarna i gruppen blir beroende av det sociala stödet som finns i gruppen och vill till varje pris undvika konflikter. Det är ledarens lösning som är den gällande. Vietnamkriget trappades upp trots varningar från underrättelseexperter och andra specialister. Det handlar om erfarna och välkvalificerade människor som trots detta ignorerar alla signaler om att man är på fel väg.

Groupthink innebär också att beslut inte fattas på rationella bedömningar utan snarare på gemensamma vanföreställningar. Man kan ställa sig frågan hur intelligenta och erfarna människor kan förlora uppfattningen om verkligheten och omdöme så totalt. Granström (ibid) menar att ”förklaringen ligger i att allt sunt förnuft och rationella resonemang inte ges utrymme när gruppen behöver reducera ångest och skydda sig mot annalkande attacker.” När en grupp är hotad kan primitiva försvarsmekanismer uppstå för att man ska reducera spänningen som uppstått i ifrågasättandet. Jag har sett kvinnor bli bortträngda från sina jobb och uppdrag på grundval av sådant som inte har med verkligheten att göra. Allt för att stilla ångesten i gruppen och i hopp om att bli av med ett problem som egentligen inte har med vederbörande att göra. Grundproblemet kvarstår och kommer inom kort utvecklas till att riktas mot annan person. Man behöver alltid en syndabock för att hantera sin egen ångest.

Finns lösningar




Konflikter uppstår och att lösa dem hör inte till enkelheterna precis. Många är inblandade och alla har sin bild av verkligheten. Men det finns olika metoder. Det gäller först att definiera problemet. Det är sällan så enkelt som att det är ens fel precis. Vi reagerar alla på olika sätt eftersom vi har våra föreställningar om världen utifrån den kunskap, de perspektiv och aspekter vi har av den. Så vi kan alla se på saken på olika sätt och därför uppleva exempelvis en och samma konflikt på olika sätt..

Lösningen är att koppla in en person utifrån som kan se problemet från ett objektivt håll. En person som inte har känslomässig bindning till det hela. En person som kan intervjua var och en enskilt för att skapa sig en övergripande bild. Inte i grupp till att börja med ty då kvarstår positionerna och grupperingen och man ser inte skogen för bara träd. Det är mycket sällan det är det vad som uttrycks som är problemet.

Det jag upplever är att det ofta är starka kvinnor som råkar illa ut. De gillas vare sig av männen eller av kvinnorna på grund av att deras beteende avviker från det man är van vid, från det gängse. Det är dessvärre inte ovanligt. Man ser det i företagen, man ser det i politiken och lite varstans. Kvinnor som är vana att befinna sig i manliga hierarkier är mer utsatta ty de får på käften av både kvinnor och män. Jag känner flera starka kvinnor som år ut och år in attackeras utifrån olika vinklar. Tar inte den ena grejen så hittar man snabbt på en ny. Man blandar in ungar och makar och ondgör sig över allt.  Det är ofattbart att det händer i en som man tror civiliserad värld.

Jag avskyr verkligen att se på när en grupp av människor är tarvliga och ger sig på en enskild. Brukar ta parti för den utsatte faktiskt. Det kostar naturligtvis men man kan se sig själv i spegeln sen. Och de som jobbar i stenkastningsgruppen har ju varandra.... Det är märkligt när vuxna människor inte kan se längre än dit näsan räcker.
 

Söndagskrönikor från olika håll som vanligt. Kent med en lördagsbetraktelse om gröna moderater, fattigdom och RUT.  Peter Soilander skriver om RUT om Jeanette Gorosch som i DN skriver att om RUT-avdraget tas bort kan bara de rika få hjälp. Tänk om politikerna sjöng schlager, jo du Fredrik, det skulle låta.

Johan diskuterar sin relation till kyrkan denna vecka . Det är spännande att få ta del av hans funderingar. Peter Högberg är fylld av träffen med sina kompisar i sossebloggargänget och har synpunkter på hur melodifestivaljuryn fungerar. Håller med om det och gillad också Salem. Röda Berget skriver sin söndagskrönika fast på fredag, (haha, retas du med mig som skriver lördagstankar på söndagen). Peter L Andersson har varit kollektiv med andra S-bloggare och inte skrivit sin krönika ännu tror jag.

 (intressant)

Läs även andra bloggares åsikter om gruppdynamik, groupthink, mobbning,