Öppna arbetsmarknaden för både yngre och äldre...

L Ö R D A G S T A N K A R
på söndagen...


Ungdomsarbetslösheten är på tapeten. De har ingen erfarenhet säger man. Nähä. Men det finns en annan grupp som har erfarenhet. De som är 50+, de får inte heller vara med om de av olika omständigheter ramlat ur arbetsmarknaden. Alla gör inte det för att de är dåliga och kassa precis. Det handlar om nedläggningar av företag ofta eller omvärldsfaktorer. Arbetsbrist osv. Ta ett företag som Posten exempelvis. Det var en gång Sveriges största arbetsplats. Idag har de minskat personalen med 10.000-tals. Beror det på att enskilda är dåliga på jobbet att de fått sluta? Naturligtvis inte.

Att söka jobb när man passerat 50+ är ingen dans på rosor om detta kan många vittna. Det spelar ingen roll om man är akademiker och har lång erfarenhet eller ej. Det finns en diskriminering av erfarna personer på arbetsmarknaden. Den är inte ens dold, den är öppen. Frågan är vad som är värst att inte få fatt på ett jobb eller omgivningens fördomsfulla attityder. Att den som inte har ett jobb är en looser, en förlorare. Att det säkert är ens eget fel osv. Någon sa till mig exempelvis att min framgång med den här bloggen beror på att jag har så mycket tid över och inte hade ett jobb. I beg your pardon - att skriva är mitt yrke och skillnaden är väl att jag inte har en anställning och är låst av den. Ett jobb är det trots allt och visst handalr det om yrkesskicklighet, skillnaden är att jag har möjlighet att disponera min egen tid i egen regi liksom många ensamföretagare har. Men fördomen kom idagen, eller hur? De är många och de dyker ofta upp hos människor som tror sig vara bättre än andra för att de har jobb. Det är egentligen makalöst dumt. Det finns väl många enmansföretagare? Som det går mer eller mindre bra för? Det finns många enmansföretagare som vill ha jobb i ett större sammanhang vad är det för del på det?

Men har man som jag varit i media- och IT-branschen så vet man hur fort det kan ändras. Många av de företag jag har varit på finns inte längre. Sålda, nedlagda och försvunna. Det är liksom inte mitt fel, eller andra som har jobbat på dem heller. Men det är påtagligt hur snäva referensramar som råder. Det är som om många inte hängt med i utvecklingen på arbetsmarknaden. Återigen - det handlar om attityder. Vi behöver göra nåt åt dem. Verkligen. Se på omvärlden - där har erfarenhet stor betydelse. Här i Sverige är det mest pinsamt om man talar om att man kan något. Då är man inte ödmjuk nog har jag fått höra. Från kvinnor förstås. Män säger sällan så utan mer - Vad bra då kan du göra det.

En annan sak som man kan fundera över på arbetsmarknaden just vad gäller föräldrar är varför det är så viktigt att småbarnsföräldrar ska befinna sig mitt-i-allt under vissa år. Jobb, karriär, familj och försörjningsbörda. Det är slitsamt för dem på alla sätt. Och är det bra för barnen? Är det bra med en mamma/pappa som är borta även på den tid som barnen är hemma och inte på dagis. Är det den bästa starten vi kan ge våra barn att de ska känna den mesta tilliten till dagisfröken och den gruppen?

Det är en krass fråga att ställa och många lär väl hata mig för att jag gör det. Det brukar vara så. Har inga aspekter på om det är mamman eller pappan som tar hand om barnen, det är nog hugget som stucket. Men att familjen ska vara barnets trygghet är en självklarhet. Det spelar ingen roll hur familjen ser ut. Det behöver inte vara mamma och pappa precis. Det kan ju vara mamma-mamma, pappa-pappa, mamma-mormor osv osv. Det är den känslomässiga basen jag är ute efter. Tycker att den ska gälla för alla. Hur bra det än är på dagis så är det en institution. Det kommer vi inte ifrån. Sen kanske inte alla barn har en familj, då får vi ta hand om dem förstås. Men det får inte vara skäl till att alla andra inte heller ska få ha den trygghet som nära och kära trots allt ger. Det är i alla fall min empiriska erfarenhet att det är bra. Det får bli mitt inlägg till veckans krönika om barnen i centrum som Kent kickade igång. Det finns många aspekter. Barnens möjligheter att få knyta an till sina egna anhöriga är en oerhört viktig del av ett barns start i livet. Det handlar om tid.

Nåväl kontentan för att sy ihop det hela. Det är inte sunt att det bara är en viss åldersgrupp ska ha tillgång till arbetsmarknaden. Det är bättre att blanda åldrar, samverka och ge utrymme för den som vill jobba. Vi behöver ha in mer självkänsla både på arbetsmarknaden och hos individen.

Arbetslinjen är viktig för att så många som möjligt ska bidra till välfärden. Då måste vi också skapa utrymmen. Det duger inte att kategorisera människor utifrån ålder. Det är en instrumentell inställning som vi bör ta kål på. Mark Klamberg drar ut konsekvenser av de rödgrönas arbetspolitik. Det behövs andra lösningar säger Kent Persson. Mitt tankebidrag är att vi måste lösa upp knuten med åldersdiskrimineringen på arbetsmarknaden.


Veckans krönikörer har kommit igång och skriver:  Johan fortsätter sin serie om dödssynderna och har nu kommit till Förlåtelsen. Spännande läsning det där. Peter Högberg funderar kring sitt förtroendeuppdrag som etta på landstingslistan. Det är en sympatiskt för innan valet är klart är inget säkert. Visst spelar det roll hur mycket man får lust att satsa beroende på var partiet placerar en på listan. Jag kom själv lågt på de listor jag kandiderade till, men eftersom jag varit med ett tag så vet jag vad det handlar om. Allt kan ändras i en handvändning nämligen. Alla skulle tänka på det. Det brukar rätta till sig. Röda berget så skriver om Springsteen. Peter Andersson berättar om den kommande boken Politik 2.0 - konsten att använda sociala medier. En bok som jag själv också har glädjen att få vara en del av. Mycket smickrande och glädjande.

Tokmoderaten tar sin helgkrönika upp bloggandet som ett schackparti. Ja varför inte? Fast jag skriver nog själv mer ur hjärtat än funderar så mycket på hur det blir sen.

Kent är väl på G med sin helgkrönika kan jag tro och Peter Soilander och Seved Monke också. Det är vi som brukar skriva ihop på helgerna, det har blivit en vana och är väldigt trevligt. Diskussionerna över partigränserna är här för att stanna tror jag. En del av önskar så i alla fall. Det handlar om mänsklig respekt för att alla inte har samma åsikt om allting.

Uppdatering: Och här kommer Kent - om att sova gott på natten.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om politik, arbetsmarknad, åldersdiskriminering, moderaterna, arbetslinjen, VAL2010