Det är ditt eget fel om du blir mobbad...

Läser med lätt ursinne om en ung flicka som blivit mobbad under hela sin skoltid och nu kräver ett rekordstort skadestånd. Hon har till och med bytt skola ett par gånger, men mobbarna har kommit efter. Vad är det för j-a människor som håller på och mobbar andra egentligen? Vad har de för föräldrar? Någonstans måste väl ändå vuxna männsikor märka vad som pågår? Man blir galen av att höra detta gång på gång.

Den som blir mobbad får tydligen skylla sig själv. Det beror på deras beteendet säger man. Jaha.  Då är det helt OK att börja bete sig själv tydligen. Genom att vara dum, försöka strypa den utsatte, döda deras kattungar, knycka kläder och göra livet allmänt surt för den man anser inte uppför sig. Pinka på dom i duschen. Det kan räcka med att vara aningens avvikande från gällande norm, lite för tjock kanske, fel kläder, homosexuell. Det handlar om vad andra anser vara anledning till att djävlas för, det konstrueras olika skäl. De vuxna blundar. Eller ser de inte? Vill de inte se? Enligt en artikel i DN kan det vara tusentals barn som går omkring i skolan och är rädda för att bli utsatta och mobbade.

DNs artikelserie om vuxna som blir mobbade på arbetsplatsen var en oerhört stark historia. Det räckte med att en person sa ifrån till andra som inte skötte jobbet för att helvetet skulle bryta lös och slutade med att till och med hennes egna chefer blev emot henne. Med följden att hon som ville att jobbet skulle fungera som det var tänkt blev sjuk, kanske för all framtid. Är det klokt det? Hur kan vi tillåta detta?

Jag känner personer som har försökt ta sitt liv efter att ha blivit utsatta för mobbning. De har tappat självkänslan helt efter år av förföljelse från andra. Att hela sin skoltid sitta och vara skraj för vad som ska hända på rasten innebär att den drabbade inget lär. Man hör inte vad läraren säger, man vågar inte fråga eftersom då blir det fart på mobbarna. Man vill helst inte synas, inte finnas till, av rädsla för de illdåd man vet kommer så fort tillfälle ges. Man får smyga hem på eftermiddagarna, bakvägen så att ingen ska se att man är där. Man vill inte delta i gymnastiken för att man är så dålig och man vet att alla kommer att skratta när man inte kan hoppa över bocken som. Man vet att kläderna kommer att vara nedblötta eller kastade i papperskorgen bland kladdet som finns där. Man lider av tystnaden som uppstår när man kommer in i rummet, andra slår ner blicken och andra finissar och viskar. Man är utsatt helt enkelt. Ensam och utsatt. Kanske på grund av att man talade om nåt som var fel, eller hade ärvt kusinens gamla cykel eller tjejfärg på mössan. Det är sånt som anges som skäl. Barn ska inte behöva ha det så. Vuxna i barns omgivning måste vara mer vaksamma. Även föräldrar till barn som mobbar andra måste säga ifrån till sina telningar. Eller hemska tanke är det dom som själva fortsätter att mobba vuxna och tycker att det beteendet är riktigt? Att andra får skylla sig själva?

Både barn och vuxna drabbas

Den som blir mobbad får skylla sig själv heter för om de inte gjort det och det och det så hade de inte haft några problem. Hur vore det om omgivningen kunde bli lite mer tolerant för att alla inte är likadana. Det här är en svår nöt att knäcka, men det borde inte vara omöjligt. Om man vill. Framförallt så borde de som är tysta och ser på och låter det ske vakna upp och säga stopp.

Å ena sidan talar vi om kurser i självförverkligande och modet att säga JAG i stället för MAN osv. Sen om någon börjar leva efter detta så blir det stopp. Här ska vi inte tro att vi är något. Att du kan något ska du inte berätta för då kan du tro att du är bättre än någon annan och det går inte. Då får man hållas undan, exkluderas från att vara med. Det här gäller dessvärre på många ställen.

Man tappar tron på människan. Tyvärr. Vi behöver diskutera vad som ska göras. Vilka normer ska gälla. Nolltolerans mot mobbning.

Uppdatering: Även DN tar upp historien med den unga mobbade flickan. Bra. Vi måste få ett slut på det här nu.

(intressant)


Läs även andra bloggares åsikter om mobbning, mobbare, skola, arbetsplatser, självmord, politik,