onsdag 16 juni 2010

Partiledardebatten som blev en catfight...

Inga frågor var direkt nya, det är samma gamla vanliga. Sista partiledardebatten före sommarlovet. Fredrik Reinfeldt var rak, tydlig och stringent. På topp idag, inga tveksamheter där. Mona Sahlin var för all del också på hugget men med samma gamla tjat som vanligt. Ohly talar om hööögern som den kommunist han är. Wetterstrand ger sig på Maud Olofsson och det gör Sahlin också. Vågar de inte ge sig på karlarna?

Både Maria Wetterstrand och Mona Sahlin ger sig på Maud Olofsson. Det blir catfight här. Så onödigt och så himla trist, för det sänker tilltron till alla kvinnliga politiker. Kvinnor på den nivån borde se upp med att ge sig på andra så där: I synnerhet i bakgrund av hur väldigt synd det är om dom själva just nu, utmobbade stackare verkar (S)-leden tycka så fort man nämner någon av dem vi namn. Störande minst sagt.

Att Reinfeldt ligger bra till som statsminíster även i en kommande regering efter den här uppvisningen är klar. Övertygande att inte sätta upp grupper mot varandra som oppositionen gör hela tiden. Det är alltid sjuka mot friska, arbete mot arbetslös, rik mot fattig. Det finns ingen utveckling i det där. Det är en tråkig dikotomi bara. Bättre med regeringens framtidsinriktade politik. Full sysselsättning är ett bra mål även om det kanske aldrig kan nå till 100 % så är det i alla fall något som alla kan få glädje av. Det känns obehagligt när de som är sjuka används som slagträ i debatten som om de borgerliga struntade helt i dem. Det är inte sant - det handlar snarare om att hjälpa dem att bli friska så fort som möjligt. Det är stor skillnad. Men vill man smutskasta så använder man naturligtvis uttryck som stupstock och kastade på soptippen och liknande. Det upprör och det är osmakligt, väldigt många har kommit igång igen och de kände sig tiidgare övergivna. Att det finns en och annan rutin som behöver förbättras här är alla medvetna om men att det ska handla om att vilja illa är inte rätt.

Personkult

Statsvetaren Henric Oscarsson forskar i valbeteende och menar att vi inte röstar så mycket på partiledare som på partier i Sverige. Det ska bli spännande att se om han har fel i år. Personkulten byggs sakta men säkert upp även i vår kultur och det kan ha betydelse för en viss förändring för hur resultaten slår. Det är så många fler som kan göra sin röst gällande idag inte minst via internet och den politiska diskussionen pågår livfullare än någonsin. I synnerhet på internet men allt mindre i lokalföreningarna. Det är oerhört spännande hur det i realiteten kommer att falla ut detta val. Om det kommer att ha någon betydelse. Grejen är att man kan få igång en fråga direkt över internet och man behöver inte vänta på att någon ska författa ett PM som ska tryckas ut, etiketteras och skickas med B-post. Nu blir det reaktioner i princip i realtid. Spännande är bara förnamnet på årets valrörelse. Antingen har man fel eller så har man rätt. Först efter valet är räknat vet man.


Aftonbladet Expressen Kent P SvD  (SvD2) SVT

Kulturbloggen ser bara mörker. Tokmoderaten somnade på soffan.
Magnus Andersson  tänker på framtiden, de tankarna måste hållas vid liv. Westerholm håller på Mona Sahlin - så förvånad jag blir (NOT). Martin Moberg, Jonas Morian Peter L Andersson har inte kommit med någon kommentar men det lär väl inte dröja, den lär vara Monapositiv.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

1 kommentar:

Anonym sa...

Och igen använder man att socialbidragskostnaderna ökat de senaste åren. Vill S ha en replik med statistik över vilka grupper som står för större delen av ökningen?