måndag 14 juni 2010

Sen när försökte politiska partier inte förgöra sina motståndare...

Vilken grej det blev av det här då.. Stora rubriker om hur moderaterna ska ge sig på Maria Wetterstrand. Det har det snackats om ett tag nu, men det hela har alltså tagit eld igen. Projektet krossa Maria Wetterstrand har presenterats i boken Kronprinsessan skriven av Tonchi Percan. Där har också ledarskribenten Per Gudmundson  sagt allt möjligt och presenterar också sin chefs åsikter i saken. Ja inte vet jag, mer än att det inte alltid går att köpa precis allting som skrivs och hörs och läses. Att politiska partier förgör sina motståndare pågår nog i de flesta fall, det är väl ordvalet som är drastiskt kanske, men såna pågår i alla samtal och ser värre ut i text än de låter i tal. Det är valtaktik att låta smutskastningen skötas av andra säger statsvetaren Stig-Björn Ljunggren och analyserar läget i en inressant debattartikel. Som han säger detta ingår i normalt valkampanjande. Precis. Man kan gilla eller ogilla det.

Svårt att tro att socialdemokraterna inte har någon hemlig plan för att knäcka exempelvis Fredrik Reinfeldt. Vi såg hur det var i förra valrörelsen med falska mail och liknande mot honom och hur liknande små processer pågår hela tiden, mot alla som är politiker, i alla läger. Både i stort och smått är det så. Så visst undrar man i sin naivitet ibland vad man håller på med och om politisk verksamhet är nåt att ha. Men å andra sidan så är det i den verksmaheten som man kan påverka det hela.

Fredrik Reinfeldt förnekar jakten på Maria Wetterstrand till DN idag och menar att moderaterna ska prata om sig själva och utgå ifrån det. Personligen gillar jag den inställningen. Sakfrågorna främst. Jag tror inte heller att statsministern själv är inblandad i varenda smart och listig (cynism) tanke som uttalas om ur man ska fälla motståndet. Det är trots alt vad det handlar om, precis som Stig-Björn Ljunggren skriver i sin artikel..

Mitt i alltihop skriver SvD att Schlingmann har pratat om att hellre samverka med Maria Wetterstrand än att behöva ha SD som vågmästare. Tidningar är ibland lite väl adhoc. Artiklar tar sällan fäste i varandra och logiken uteblir därför. Vad som är sanning på sidan tre är lögn på sidan 23. Det är där man som läsare ska ställa sig frågan - kan det här stämma?

Låt dem hållas säger Maria Wetterstrand till AB. Själv tycker jag att det är bra med politiker som tar ton och att man snarare skulle försöka analysera och lära sig istället. Prata så att det hörs helt enkelt. Vad gäller det är Maria Wetterstrand bra, vad gäller hennes politik håller jag inte med alls.

Det kommer att hända mycket i valrörelsen. Efteråt står en förvånad väljare och undrar - Hur gick det här till. Det kan vara ur positiv eller negativ vinkel. Personligen har jag som den sk. "regeringsbloggare" jag är bestämt mig för att det ska vara positivt eftersom den borgerliga regeringen vann valet.

Uppdaterar lite bloggar här: Johan W Peter L S-buzz - de är indignerade i sosseleden. Så klart - jag skulle vara det åt andra hållet.

Thomas Böhlmark säger att det är miljöpartiet inte Maria det handlar om. Men som sgat det låter bättre/värre, blir mer dramatiskt om man skriver krossa Maria.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

5 kommentarer:

Hemlige sa...

Även DI:s Staffan Thorsell bekräftar att Fredrik Reinfeldt bett en grupp liberala journalister att granska Maria Wetterstrand hårdare. Så det vore ju ärligare om inte Fredrik Reinfeldt alltid reflexmässigt ljuger när han konfronteras med sina uttalanden.

Mary X Jensen sa...

Som sagt alla partier håller på och förgör varandra, sen huruvida någon sagt ditten eller datten är jag inte person att avgöra.

Men jag pushar för den stil jag själv gillar ;-). Sen är jag inte alltid guds bästa barn själv heller.

BJ sa...

Ja, era kollegor i FP tog ju till dataintrång, så vad kan man vänta?

Mary X Jensen sa...

Och (S) skickade falska email om Fredrik Reinfeldt och Ulvskog kallade valresultatet för statskupp. Jösses. Alla är ju tossiga.

Anonym sa...

Jag önskar en typ av retorik där man ställer det egna partiet eller de egna blockets politik mot motståndarsidan i politiken. Att man jämför i detalj för att visa hur partierna eller blocken skiljer sig.

Väljarna förtjänar att få ett sådant ärligt upplägg.